Just nu har jag en sjukt strukturerad vardag i och med att jag går på skolan och bor på skolan.

06.30 kliver jag upp, duschar och sitter vid datorn en stund.

07.30 går jag ned och äter frukost i skolmatsalen och sitter där tills lektionen börjar.

08.30 börjar lektionen.

10.00 kaffe

12.00 lunch

15.00 slutar skolan och då brukar jag antingen gå till rummet och vila eller arbeta i keramikverkstaden.

16.30 middag

17.00 brukar jag åka till stallet

20.00-20.30 kommer jag hem, vilar innan jag ska sova eller arbetar i verkstaden.

22.00-22.30 lägger jag mig och försöker sova.

Dom en-två dagar jag inte åker till hästen är jag mest i verkstaden, eller är social.

På helgen har jag inga rutiner alls, då äter jag två gånger om dagen, är hos hästen och i verkstaden.

I de perioder då jag - som nu - sitter hemma och pysslar (mest vid datorn), så mår jag som allra bäst. Det vill säga om jag får rå mig själv och lägga upp min dag som just jag vill ha den.

Är flitig - arbetsnarkoman kanske man kan säga - och det trivs jag med; det är min sanna läggning. Har kommit på att jag mår bra av att uppleva att jag utför ett delmål, en bestämd nytta, under dagen.

Är utpräglad kvällsmänniska och har alltid varit - i ännu högre grad förr, i unga år - samtidigt som jag är fruktansvärt seg på morgnarna. Detta gör att jag har ett stort behov av att vara "slow starter": sova ut ordentligt, vakna långsamt, laga frukost enligt mina rutiner, inta frukosten under relativt lång tid, också ritualiserat, med tidningsläsning i lugn och ro.

Under denna process vaknar jag alltmer, och är sedan redo för dagen.

Bäst mår jag framåt kvällen, och kan rent av uppleva "flow" under vissa aktiviteter - fram till läggdags. Försöker numera komma i säng i tid, men förr om åren var det snarast regel, att jag satt och jobbade till in på småtimmarna (åtminstone till halv två - tretiden sådär). Vilket innebar att dygnet tenderade att förskjutas allt mer.

Det där med dygnsförskjutnings-tendensen har gjort mig fundersam om, utifall min inbyggda dygnstid kanske är längre än 24 timmar - ett 25- eller 26-timmarsdygn skulle förmodligen passa just mig bättre…

Jag är hemma med aktivitetsersättning. Å ena sidan är det lätt att ha rutiner eftersom jag bestämmer helt själv och å andra sidan kan det bli svårt eftersom det inte finns något fast att gå efter. Men såhär brukar det se ut ungefär:

Jag vaknar, ger illrarna mat och ordnar sedan frukost till mig själv.

Äter framför datorn och blir sittande mellan en och ett par timmar beroende på hur trött och seg jag är och när jag vaknat.

Sedan brukar jag åka iväg och träna någonting, klättring, gym eller löpning.

Därefter stressar jag hem, ser till att jag och maken får mat (eller så ser han till det) och om det är måndag, onsdag eller torsdag så får jag äta fort innan vi ska iväg och vara tränare åt handbollsspelare. Tisdag och fredag försöker vi klättra tillsammans eller åka till gymmet.

Sen kommer jag hem, äter någon macka och dricker te och sitter vid datorn en stund. Går på promenad med en iller eller busar med dom inomhus.

Sen efter att ha dragit på det längre så går jag och lägger mig. Mycket intressant liv.

Sen tvättar jag på måndagar 9-12, ingen annan verkar vilja boka den tiden i tvättstugan och jag är nöjd över att få ha rutin. Onsdagar klockan 15 har jag samtal på psyk.

Helgerna är ett enda kaos av handbollsmatcher, klättring, städning och annat.

Min vardag är segstartad. Om jag inte jobbar på katthemmet så är jag hemma och sjukskriven.

De dagar jag är hemma brukar jag vakna mellan 9-10, läsa bok tills jag blir uttråkad, då släpar jag mig upp ur sängen och sätter mig i soffan med datorn istället, Äter frukost mellan 11-12. Jag har en väldigt lång startsträcka och behöver runt 3 timmar för att kunna vakna ordentligt och känna mig pigg nog för aktiviteter. När kaffet är slut tar jag upp nåt pyssel eller bara slösurfar och funderar på saker eller spelar nåt på ps3:an. Ibland orkar jag städa. Ofast sitter jag bara i soffan tills min sambo kommer hem vid 4-5 då handlar vi, eller lagar mat eller kollar lite på tv tillsammans. Men han har sina projekt och jag har mina, så efter middag brukar vi ägna oss åt dem. =D

När jag jobbar på katthemmet går jag upp 7, försöker äta frukost och göra mig iordning tills jag ska gå hemifrån 7:45. Kommer hem mellan 12-14 då jag slänger mig på soffan och är trött resten av dagen.

(Har varit mer soffblob senaste året då jag inte orkat göra nåt annat än att sitta på soffan och bli tjock medan dagen förändras utanför fönstret)

På helgerna brukar min adhd-sambo bli uttråkad efter frukosten, då vill han göra saker, gärna loppisrunda i västerås på dagen och träffa folk på kvällarna. jag brukar i allmänhet tycka att det är lite skönt med veckorna för då kan jag iaf vila utan att känna mig som världens tristaste som aldrig orkar följa med och göra saker.

#4 Hej Rebellkatten!

Du och jag skulle nog fungera bra ihop, tror jag…

(Liksom min sambo och din sambo säkert skulle göra… - vågar man föreslå ett partnerbyte!?  [nej du förstår att jag skämtar lite bara  ].)

Normalt sätt arbetar jag heltid, så är det ungefär såhär:

7.00 - Vakna, dricka te, cykla till jobbet.

8.00-10.00 - Försöka fokusera på jobbet, lyssna på radio, dricka kaffe. Röka.

10.00-12.00 - Fortsätta kämpa med fokus, jobba, försöka äta lunch trots dålig aptit.

12.00-17.00 - Mer kämpande med jobbet. Varva arbete med kaffe, cigaretter, lite hjärtklappning, ångest, hålla masken, jobba på. Sen cykla hem.

Resten av dagen går till att ligga på soffan, utmattad och söndersliten. Orkar oftast inte laga mat. Stackars sambon får ordna det. Ligger i soffan med datorn och känner hjärnan långsamt smälta.

Den här veckan har jag jobbat hemma eftersom mitt psyke helt gått sönder. Har inga riktiga rutiner än. Men jag försöker komma upp i samma tid som vanligt. Sätta mig vid datorn och jobba, ta pauser och ta det lugnt. Handla, laga mat, duscha. Mer jobb. På kvällen är det samma visa som förut. Soffan, dator, vila och sen kämpa mot total panikångest vid läggdags.

Mina rutiner är helt i kaos just nu så jag sitter i skrivande stund och väntar på att få åka till akutmottagningen för en läkarbedömning. Förhoppningsvis så kan jag ändra på det här snart!

#5: Men varulv, vi kanske får köpa ett stort hus tillsammans så kan våra sambos göra en massa saker medan vi ligger i varsin soffa och gör våra grejer. =D

#7 Ja men det låter ju helt suveränt ju!

Visst bor vi dessutom ganska nära varandra? Jag själv bor i en kommun som gränsar till Västerås kommun. Visst gör väl du det likaså…?

Så i så fall så skulle ju din idé kunna förverkligas ännu mycket mer realistiskt!

#7 & 8 Får jag också flytta in!

Detta låter ju utmärkt!

Ett kollektiv av morgonsega människor. *haha* Javisst, varför inte. Är vi tillräckligt många lär vi kunna skrapa ihop till en gård.

#9-11 Men hur suveränt som helst ju!

Jag bor i Eskilstuna, Star68 i Västerås. Var bor då du, Rebellkatten?

Skit samma egentligen, för jag vet, att man kan komma över riktigt fina bergsmansgårdar för spottstyvrar oppi Bergslagen.

Så det är väl bara att slå till, egentligen…!?

Enköping!

Asbilliga hus och gårdar i dalarna. Fast jag vet inte om jag kan övertala sambon att flytta från byn ^_^

Aha Enköping! Trevlig "håla" iofs. Känner faktiskt några som bor där.

Men - "övertala sambon"… ? Nej, du får väl göra som jag har tänkt göra: göra slut, och börja på en ny måte… (för samboarna de är för tröga och inrutade för att vilja ställa upp på sådana här äventyr…)