Ja, verkligen känner jag igen det.Jag tänker att jag kanske kan lära mig vissa saker utantill, så slipper jag tänka när det händer?

Som när jag inte förstår avstånd och sånt som "alla" gör - då får jag lära mig så kanske jag kan gissa bättre.

Jag känner verkligen igen mig..

Nix, jag känner inte igen mig i detta tydliga scenarium…

Ändå är jag en gammal ärrad aspergare.

Det är väl såhär, att man själv tror i varje läge att man står rustad för världen.

Och så går man ut i världen med den kunskap man har om densamma.

Rätt snart får man en råsop; blir golvad… - Vadnu!? tänker man förvånat; vad hände…!!!???

Och så har man lärt sig en till läxa till nästa gång (bara för att råka ut för en ny och oväntad golvning…).

Men det är just den  i n s i k t e n  som jag själv har tillägnat mig i mogen ålder. En insikt som man kanske inte hade i sina yngre dar…

Jag känner verkligen igen mig.

Är rätt handlingsförlamad av den orsaken, konstant rädd att göra fel, tillräckligt för att hela kroppen blir paralyserad.

Det är vanligt för personer med autismspektrumsyndrom att ha behov av tydliga instruktioner, så ja, som aspergare känner jag definitivt igen mig.

Det var det som sabbade för mig i skolan när exempelvis den svårare delen av diverse olika prov innebar att man skulle skriva fritt. För mig blev det då tvärstopp, jag förstod inte hur jag skulle ta mig igenom den delen eftersom jag inte hade några riktlinjer att följa.
Det slutade alltid med att jag lämnade den delen tom och inte fick mer än VG på de proven, samt att jag fick en uppgiven lärare som tyckte att det var så sorgligt att jag trots att jag kunde resten av provet "aldrig försökte mig på den svårare delen" så att jag kunde få MVG. På den tiden hade jag ingen diagnos, i sådana fall hade jag kanske kunnat få hjälp att förstå hur jag skulle arbeta mig igenom en sådan uppgift.

Skönt att se att det inte bara är jag som har krångel med sånt här :)

#5  JA men jaaaaa det problemet har jag också! Jag kan liksom inte bara komma på grejer att skriva ur tomma luften. Kan det ha med abstrakt tänkande att göra, för det har jag jättedåligt med som många autistiska. Kanske inte alls relaterat, jag vet inte ens exakt vad abstrakt tänkande innebär, har bara fått höra att jag inte har mycket av den varan :)

Nog känner jag igen mig allt!!!

Visserligen har jag lyckats lära mig en hel del under åren, dels HUR man faktiskt GÖR vissa saker, men även att hantera dessa typer av svårigheter genom att "slingra mig" lite kring sån´t jag inte riktigt förstår hur man gör. Speciellt svårt är det på nya platser och i nya situationer.

Eller när man ska göra något hos någon annan, t ex hjälpa till att duka, laga mat och såna saker…jag menar…jag KAN duka och jag KAN fixa sallad HEMMA HOS MIG, men någon annanstans kan jag bli helt handfallen och osäker.

Börja ett nytt jobb är rena skräcken för mig…det blir så himla jobbigt när de "enklaste" sakerna blir de svåraste, och man kan aldrig förklara det för någon. Hur slingrar man sig på jobbet i längden?

Dock har jag ingen diagnos. "Bevisen" räckte inte ;-). Vare sig till ADD eller något annat än depression och paniksyndrom.

Känner verkligen igen mig. Har dessutom koncentrationssvårigheter så jag får alltid fråga massor av gånger innan jag lär mig vad det är jag ska göra. Därför behöver jag ett jobb som är någotlunda likadant från dag till dag.

Jag hade samma problem förut, inte i lika hög grad, men ändå. Min mamma tröttnade dock på min oförmåga att lösa ganska enkla problem (innan min diagnos) och slutade ge mig raka svar. I stället ställde hon ledande frågor, tvingade mig att definiera och lösa varje hinder i min väg till en lösning och bryta ner problemet.

Så småningom lärde jag mig att ställa de ledande frågorna på egen hand så nu kan jag ta itu med de flesta problem ganom att bryta ner dom och ta ett steg i taget.

En problemlösar-dialog kan låta ungefär så här i mitt huvud (om man låtsas att Henrys kommentarer är ledande frågor och jag är Liza):

Detta är läskigt, av att läsa vad alla skriver. För jag känner igen mig till 100 %!!

Jag har riktigt, riktigt stort behov av tydliga instruktioner och jag blir väldigt förvirrad och arg på jobbet när jag inte får tydlighet i vad jag ska göra. Jag har svårt att ta för mig av eget initiativ och ofta hamnar jag i konflikt med folk för att jag tolkar saker helt totalt bokstavligt och missar saker som inte omnämns. Folk säger bara "men det borde du väl förstå att det inte ingår!". Nej jag kan inte förstå det för om det inte står att en viss sak inte ingår, så gör den inte det. Punkt.

Jag har extra svårt för detta när jag är under press och på nya platser och med nya människor.

Utöver detta har jag även problem med att veta hur man ska uppföra sig i vissa situationer, vad som är korrekt rent socialt. Jag har också svårt att förstå ironi, sarkasm och läsa av vad folk indirekt menar. Detta får jag mycket kritik för och folk tolkar mig ofta som ohyfsad och ointresserad, alt. okunnig. Antagligen för att jag även är väldigt introvert.

Jag visste inte att detta var typiskt för aspergare, men det förvånar mig inte. Jag har mer och mer börjat fundera om jag kanske har Aspergers.