Ja jösses sånna frågot ger mig oftast spunk helt.

Slutar i massa men men men och ???

Undrar hur många som upplever sånt där som hyffsat enkelt att svara på, eller svara på och känna sig avslappnad och ok med hur dom svarat?

Hoppas förresten att grejjen med Umia kan bli bra ur något perspektiv och inte att du går sönder än mer på kuppen.

Ahh, inte bara jag som får spel när jag får såa frågor?! De kanske borde börja testet med just att se vilka som har lätt för formulären och vilka som inte har det.

Allt är relativt, alldeles för mycket. Svårt att svara på allt!

Även jag är med i UMiA-projektet. Har nog aldrig blivit så frustrerad över ett antal frågor i ett formulär. Det är ju i huvudsak folk som har någon funktionsnedsättning eller annan problematik - då ställer man väl inte sådana frågor?!

Måste erkänna att jag faktiskt skrev en kommentar till just dessa frågor… Eh, något i stil med att dom skulle ställa ordentliga frågor om dom vill ha korrekta svar - med flertalet utropstecken, mest för sakens skull.

Fast frågor i den här typen av undersökningar är inte ute efter ett 'rätt' svar. Svaren ger ett mönster och det är det man vill se. Det är helt normalt att man känner sig lätt schizofren när man gör olika typer av analyser.  Oftast brukar det i inledningen stå något om att man ska svara spontant och inte stanna upp vid varje fråga.

#5 Det är ju, åtminstone för mig, skillnad på "rätt" och "korrekt" i det fallet. Vad personen bakom frågorna klassar som ett stort problem, kanske är en bagatell för mig, och vice versa. Hade dom tagit upp exempel så hade det inte varit några som helst problem.
Och sedan beror det på vilken dag det är för mig. Mår jag piss så kan jag absolut inte lösa det själv. Mår jag tipptopp så är det betydligt större chans att jag gör det.

Vad som är ett 'stort problem', om vi ska hålla oss till det exemplet, är en subjektiv bedömning och eftersom testet ska fungera för kanske tusentals personer kan man inte ge några exempel. Om jag vore förlamad skulle ett stort problem kunna vara att få på mig kläderna. Eftersom jag är normalrörlig är det öht inget problem för mig.

Förstår du hur jag menar, eller har jag bara rört till det för dig?

Jag är med på hur du menar, men sedan klassar man ändå stora problem på olika sätt. Eller, jag antar att man gör det i alla fall, och jag klassar mina olika stora problem på olika sätt.

Mitt problem är att om du skriver "stort problem" så kan det vara vad som helst. Eller snarare ingenting. Jag kan inte föreställa mig vad det skulle kunna vara.

Och jo, det kan bli felaktigt resultat även om inget svar är fel. Jag har tillexempel valt svarsalternativ på ett gäng frågor som inte känns rätt, bara minst fel. Där kommer svaren att visa något annat än verkligehten och det brukar vara den man är ute efter.

De som analyserar den här typen av undersökningar är medvetna om att det är 'minst fel' svar på många frågor, men det statistiska underlaget blir ändå tillräckligt stort för att man ska kunna göra en bedömning på cohort nivå. Skulle man vilja göra bedömningar på individnivå måste man ta till djupintervjuer.

Jag tycker ändå det känns fel. Jag vet vad du menar och förstår vad du säger men ponera att hälften av dom som svarar på en av frågorna vill svara något som inte finns som alternativ och då tar en av dom två som ligger närmast. Av en slump väljer flertalet det ena av dom två alternativen och vips ser det ut som om resultatet lutar åt det hållet.

Jag förstår att det inte kan finnas svarsalternativ som passar alla men det gör också att det blir felaktiga svar. Det känns lite onödigt att bidra om jag ändå svarar något som inte stämmer.

Men här är det inte fråga om att det finns rätt-fel. Man vill ha ett 'ungefär' för att kunna ringa in en problematik i en stor och anonym grupp. Ditt svar är viktigt även om du inte känner att du svarar 'rätt' sett ur ditt perspektiv.

När man gör studier på stora populationer är det tendenser man är ute efter. Sedan kan man gå ned och titta i detalj i nya undersökningar men man måste ha en utgångspunkt och det är det du bidrar till. Mycket viktigt för vidare forskning.

Men, jag hade precis lika gärna kunnat välja det mest neutrala på positiva sidan som den negativa. Det blir fel, det lutar åt fel håll om fler som känner samma sak av slumpen väljer samma alternativ.

Kan det vara så att de vill ta reda på hur den svarande ser på sig själv, vilket självförtroende hon har och liknande?

"Jag kan lösa nästan alla större problem på egen hand".

Själv hade jag svarat nej sällan eftersom det inte står i min makt lösa t.ex konflikten mellan Israel och Palestina och de andra större (och mindre) konflikterna vi läser om. Inte heller kan jag lösa de problem som AIDS,  den antibiotikaresistensa variationen av TBC ställer till med och liknande problem.

Jag skulle kunna räkna upp ett hundratal "större problem" som jag inte heller kan lösa.

Så ser min definition av "större problem" ut.

#14 Det kan ligga en hel del i det du skriver om att de vill se hur ditt självförtroende är. Fast de allra flesta ser nog inte sig själva i ett fullt så stort sammanhang som det du målar upp.

#14 Jag har ingen aning om hur dom menar och kan som jag nämnde inte ens förstå vad ett större roblem är. Det är ett så stort område att jag inte kan föreställa mig något och därmed absolut inte kan ta ställning.

Vad är ett större problem för dig? Att gå ut bland folk kan vara ett gigantiskt problem om man har fobi för folksamlingar.

Kan man göra något eller klara av något, så är det inte ett stort problem. Det som är ett stort problem (i vardagslivet) för en, kan vara en bagatell för en annan.

#16 Jag tror att jag förstår hur du menar, är det inte så att hur man upplever det varierar från dag till dag och beroende på så mycket? Jag tror det är därför det är svårt för mig att göra såna här överslag - dåligt minne och när man lever i nuet hela tiden, ja då vet jag inte alls hur jag kände igår elre förra veckan?!

Jag har inte städat på 3 år. Är det ett problem? Jag tror det, men jag tänker aldrig på det för jag förtränger det. Är det då inte ett problem för att jag inte tänker på det?

Då är det 2 problem: förtränging och hygien

Min pappa gick på snarkutredning häromveckan och fick frågan i ett sånt där formulär om personer i hans omgivning klagar på att han snarkar. Svarsalternativen var: Varje dag, ofta, ibland och mer sällan.

Det kan väl för i h**vete inte säga särskilt mycket om honom, snarare om hur pass tjocka väggar vi har och hur väluppfostrade vi är? Han snarkar så att huset skakar, men inte f*n klagar vi på honom varje dag för det. Det orkar väl ingen?

En enda fråga kommer aldrig att ge alla svar. Det är det sammantagna mönstret som ger en bild av patienten. Och kanske din pappa inte sover ensam? Då är det den som delar rum med honom som lär klaga i så fall.

Jovisst, det var tre sidor frågor varav en del var hur mycket/ofta folk i hans omgivning upplever att han snarkar och så, men vad förvänar de sig igentligen få ut av att veta hur ofta vi klagar på att han snarkar?

Om man är snarkare vet man det oftast inte själv, så hur illa det är får man ta hjälp av en så enkel parameter som att kolla om de anhöriga klagar. Sedan går man inte uteslutande på ett skriftligt frågeformulär. Man ställer följdfrågor vid personligt möte.

Det var en hel sida om hur personer i hans omgivning upplever hans snarkningar. Hur ofta, hur länge, hur högt, andningsuppehåll, hur mycket vi stördes av det osv. Men fortfarande, vad har hur ofta vi klagar på det med saken att göra? De vet redan om och hur mycket vi störs av det och allt det andra, vad kan de möjligtvis få ut av informationen om hur ofta vi klagar?

En gissning, för att se hur pass patienten kan lida av att han stör familjen? Jag vet inte, för jag jobbar inte med sömnstörningar.

Nu hör jag egentligen inte riktigt "hit" då jag inte har någon bokstavsdiagnos - men måste hålla med om att den där sortens formulär är ett rejält otyg. De är jättelätta att ta till för den som vill undersöka något, och konstrueras uppenbarligen ofta av personer som just inte har något problem med den typen av frågor och alternativ. Ligger något trångsynt och nästan oförskämt över oviljan att ta till sig hur oerhört svårt och frustrerande den typen är för ändå ganska många. Det spelar ingen roll överhuvudtaget att påpeka något om att "ja men det är ju bara på ungefär, eller "gå på vad du tänker först" eller "finns inga rätta svar" - snarare skvallrar den typen av uttalanden om en oförmåga att faktiskt förstå hur stora problem de kan bli vilket skapar än mer frustration.

Jag är ingen särskilt aggressiv person alls, har inte slagit någon ens som barn tror jag (med undantag på några få örfilar som mycket berusad tonåring) - men ett dåligt formulerat sådant formulär får mig att vilja hoppa på och slå på den som utsätter mig för det om det innehåller den typen som TS ger som exempel. Eller om inte annat åtminstone riva pappren och gå där ifrån. Sitter hellre genom ett helt högskoleprov än 15 min med ett sådant. Mycket få saker jag avskyr mer. Tvinga mig till ett sådant och ett käckt tillrop om det finns inga rätta svaaaaaaar! och att jag inte behöver ta det så allvarligt, då ligger käftsmällen i luften.

Jag är naturvetare och matematiker till min läggning och tycker mycket illa om att ge "dåliga" eller icke representativa svar på frågor. Något som ibland misstolkas framförallt av de som aldrig riktigt lyckas förstå matematik som "aspergianska drag", men det är helt enkelt inte fallet. Snarare en produkt av dagens överfixering på "mjuka värden" som gör att de av oss som utan denna problematik faktiskt gillar strukturer, mönster och härledningar av bevis. (vi brukar dock bli extremt bra dataprogrammerare, men även inom de områden ska "flummet" in).

Låter extremt oövertänkt med den typen av ospecifierade frågor utan neutrala svar om det riktas funktionshindrade vilket länken hintade om. Där kommer du återfinna de som har riktigt ordentliga problem med den typen av frågor och inte som jag bara blir förbannad över deras dåliga uppbyggnad och slarvet som ligger bakom konstruktionen. Ska så luddiga frågor måste alternativet "förstår inte frågan" alternativt "vet ej" förekomma. Det är ren djävla lathet att de försöker ta genvägen att få de som inte kan ge ett bra svar att ge ett på det sättet. Får du många "förstår inte frågan" och/eller "vet ej" är det helt enkelt så att man har konstruerat antingen en på tok för luddig fråga, eller helt ointressanta frågor för den som ska besvara dem. Du får inte ett dugg mer korrekt resultat genom att tvinga fram vad som faktiskt är fel svar (man kan hävda tills man blir blå att det inte finns några "rätt" eller "fel" svar men det är ren bullshit, nej det finns inte något skrivet facit, men facit finns absolut - men detta facit finns inom personen som svarar och får du svar som inte stämmer med det är de precis lika mycket fel svar som om ett skrivet generellt facit fanns, du har bara helt gått miste om att kunna kontrollera om du fick "rätt svar" eller inte!)

Men alltså, jag kan inte, och jag menar det verkligen, föreställa mig och se framför mig vad som menas med stora problem. Jag förstår att jag ska se det utefter vad jag tycker är svårt men när frågan ställs så kan jag inte få upp något i huvudet. Det blir liksom.. tomt. Stort problem? Hur då? Är det som snurrar. Det beror ju på vad det är är svaret jag kommer fram till. Jag kan verkligen inte fantisera ihop en situation med ett stort problem och se framför mig hur jag agerar.

#27 Precis så jag känner.

#27 og #28 - Helt enig. Det er et uttrykk som heter : "Det dunkelt sagde er det dunkelt tenkte".

Intressant diskussion!

Här kommer skiljelinjen mellan "E-typ-människan" och "S-typ-människan" i tydlig dager (se "ES-teorin" av Baron-Cohen)…

Kanske är det rent av tillhörigheten till E eller S som frågeställaren är ute efter att vaska fram?

Eller också är frågeställaren så inne i sin E-bubbla att hen till och med är omedveten om att det över huvud taget existerar S-människor…?

Ty för E-människorna är ju språkbetydelserna luddigare än för oss S-människor. För oss är språket mera matematiskt exakt än det är för dem. För dem är koncensus genom språkligt småprat viktigare än strikt informationsförmedling och informationsutbyte.

För E-människorna betyder inte alltid meningarna det som orden utsäger. För dem finns en underförstådd betydelse. Den som förstår det underliggande i den typ av frågor som TS tar upp, har lättare att svara på samma underförstådda våglängd - än en individ (av S-typ) som inte är delaktig i de underförstådda budskapen.

#30 Intressant information. Tack för att du ville delge den.

#30 - Tror du kan være inne på noe der….