Hur vet man om en vuxen har ADHD eller liknande?
Hej!
Hoppas någon kan hjälpa mig lite. Jag träffade en man (34 år gammal är han) för ca ett halvår sedan, och börjar ärligt talat misstänka att han har någon form av odiagnostiserad ADHD eller liknande.
Men hur vet man och vad skiljer en "charmig slarver" från någon med ADHD? :) Jag ska försöka beskriva lite:
- Planering finns inte och är tråkigt. Han kan vakna på morgonen och föreslå allt från skidutflykter till långresor men sen kan det både sluta med att det blir av (om jag orkar) eller att han själv är för trött för att orka och liksom "glömmer bort" sina egna förslag.
- Han plockar inte undan efter sig, bara reser sig och går från matbordet och verkar ändå förvånad över att det blir mycket disk…
- Han missar/glömmer boka tvättstugan och får köpa nya underkläder för de "tar slut"…
- Han har en dotter sedan tidigare och har både glömt att det är hans tur att hämta, kommit samtidigt som mamman (när det var hennes tur) eller varit tvungen att ringa dagis för att höra om någon hämtat… Jag märker att dottern liksom har bättre koll än vad han har på vilken tid hon har olika aktiviteter och så och hon är 5 år!!!
- När han tittar på TV får man inte prata för han blir väldigt störd…
- Att vara med honom och dottern i mataffären är som att vara med två barn där han kan få smärre utbrott (helst om hon är hungrig/trött/kinkig) och typ skrika åt henne eller tom kasta nåt… Känns som han också blir fem år…
- Jag tycker att han "självmedicinerar" på socker och kan äta socker mitt i natten… Samt att han är "lugnare" på mornarna, jag tänker att det är INNAN han börjat med sin turbo-mat (som jag försöker få honom att dra ner på)
- Han kan säga "vi ses i morgon och gör något kul", men sen kan det liksom vara som att han "glömt bort" att han har sagt det, eller så har han kommit på något helt annat…
- Han är intelligent, snabbtänkt och en väldigt kärleksfull person… Men lite påfrestande ;)
Tankar???
PS:
- Han är även impulsiv med pengar och kan lägga ut stora summor på totalt onödiga grejjer och sen är de slut i slutet av månaden (ändå en vuxen pappa här och ingen tonåring…)
- Han avslutar inte saker. Går in in projekt med 110 % men får inte till det hela vägen
Ocensurerat, ärligt och precis som det är. FruJag.blogg.se
Förstår att det är svårt…
Jag har ju inte känt honom jättelänge, men han säger saker som att han "försöker skärpa sig" (angående "utbrotten"- som går över lika fort som de började), men samtidigt verkar han ju tycka att planering suger ;)
Han kan också fastna totalt i sitt jobb, bara sitta där 16 timmar utan att någon ber honom (IT-konsult/"datanörd" :) )
På vilka grunder kan man få en utredning?
Om inte vardagen fungerar eller det är ett problem. Och jag tycker att det behövs en utredning, för nu fungerar det ju inte.
Många ber om en utredning bara för att de vill ha ett svar på varför.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag orkade inte läsa alla punkterna du skrev. Men jag har fått förklaringen att när det är ett problem kan det bli en diagnos. Så om man är allmänt slarvig och okoncentrerad men livet funkar fint som det ska ändå, då behöver man ingen diagnos och det är oväsentligt att sätta ettikett. Men när det är ett problem och man inte får livet och vardagen att funka, då kan det bli aktuellt med en diagnos som förklarar varför man är som man är och man kan få hjälp.
Starta ny diskussion