Första dejten tycker jag ska vara så härlig, rolig och spänande som det går. Det finns ju inga regler (tyvärr?), men man kanske kan tänka på att lyssna på den man dejtar, fråga och intressera sig. Alla gör ju på sitt sätt, och egentligen skulle det enda rådet kanske vara att ta dig rätten att njuta av stunden.

Ännu svårare är det att ge råd om diganosen. När ni träffats ett par gånger och känner att personen är viktig för dig kanske? Om det förklarar något, eller om du kan uppfattas felaktigt om hen inte vet om diagnoserna? Man är ju liksom inte skyldig att rapportera allt om sig själv, det är ju ingen anställningsintervju. Personen gillar ju dig om det nu blir något, och där ingår diagnoserna.

Ibland verkar människor med diagnoser tro att de är de enda som inte är fullkomliga. Så är det ju inte. Människor kan ju ha/drabbas av alla möjliga problem, och kan vara svåra att leva med på grund av helt andra saker än bokstavsdiagnoser. Berätta när du tycker det förklarar eller hjälper dig/er.

Njut av dejten, hoppas det blir riktigt fint.

Min kille visste nog att jag hade ADHD eller "Något som gör dig udda" innan jag själv visste det ;) Så sluppit det helt. Jag är lite kluven, med rätt perosn blir det nog naturligt att berätta det, rätt tidigt dessutom. JAg skulle dock inte ta upp det på första dejten om det inte tas upp naturligt (han kanske frågar om det är uppenbart osv).

Känner man att man måste dölja det, vara någon annan eller kanske skrämmer bort den andre med det så är det kanske inte rätt person att vara med till att börja med- det är ju inget man kan dölja alltid. En sak vet jag, inled inte med "hej jag är Tintin och jag har ADD".(skulle säkert fungera för vissa).

Låt personen lära känna dig och få en bild av dig först (och du av honom), sen när du berättar kanske det visar sig att den perosnen vet massor/inget om det- då beskriver du lite kort (längre fram mer ingående kanske) vad det innebär för _dig_. Så skulle nog jag göra. MEn detta gör du med folk du litar på. Själv skäms jag inte över min diagnos, jag berättar för kompisar, arbetsgivare etc- lika bra att omge sig med folk som känner till problematiken, problemet blir om folk har förutfattade, negativa åsikter runt det och sedan tappar intresset. Men när du väl för det på tal/om det förs på tal av honom- så var öppen med hur det är för just dig. Han kanske inte bryr sig alls eller blir jättenyfiken- eller har tidigare, engativa erfarenheter av folk med den diagnosen.

#1 ger massa bra råd för själva dejten, att lyssna in, försöka vara uppmärksam, göra saker som är bekväma och underhållande. Var dig själv.