Du kan säkert ha ADD, mindre lätt att avgöra. Har du problem i vardagen och känner dig hindrad av problemen, då känns det ju aktuellt att prata med psykiatrin och kolla upp om de ser en anledning till att utreda dig.

Är ju lite det det hänger på, i vilken utsträckning problemen är. Så kolla diagnoskriterierna, var ärlig mot dig själv och kolla om de stämmer på dig.

I övrigt så kanske mycket hör ihop med depression, kommit ur den helt? Dystemi?

Har ADHD, vet väl inte hur ADD'are är, men jag skulle inte kunna sitta 16 timmar i sträck med något oavsett hur intresserad jag är. Kryper i kroppen och blir väldigt ofokuserad. Utan medicin då.

Är väl lite det som är grunden i en diagnos, uppmärksamhetsproblem.

Man ser ju lätt detaljer i olika diagnoser och sjukdomar, jag stämmer in på mycket i AS. Har många likheter med de som har det, men jag stämmer inte in på kärnan i diagnosen.

#0 "så är det för alla ibland" skriver du. Ja, visst är det så.. Men för vissa är det "så" lite oftare än för dom flesta andra. Naturligtvis undrar du över vad som kan vara "fel" med dig. (även om jag skulle vilja tipsa dig om att inte leta just "fel", utan snarare "olikheter", eller kanske saker som är särskilt bra med just dig )

Jag håller med Zaphix här, som påpekar att just din förmåga till koncentration (med sånt du intresserar dig för) kanske inte helt (eller inte bara) förklaras av ev. ADD-diagnos. Kanske en släng av Aspergers? Oavsett vilka fördomar man har om AS eller andra diagnoser, så är dom i mina ögon blott positiva om dom hjälper en förstå sig själv och sin omgivning bättre! (väntar själv på utredning för AS) Vidare känner jag igen mig väldigt mkt i det du beskriver att du "bara kan fokusera på en person i taget" och liksom glömmer / inte ser det som händer runt om.. Klurigt det där!

Det finns lite olika tester på nätet. Flera bra återfinns här i vänsterkanten, under rubriken "Tester". En sida som jag tycker är särskilt bra, där man i en serie korta tester kan känna sig för om man passar in på olika diagnoser är denna:

http://www.psykologitest.se/ta_ett_test.php

(obs. om man ska gå efter resultaten på dom där testerna så har iaf jag själv alla neurologiska åkommor som finns! Så ta det med en nypa salt och inte som färdiga diagnoser.. )

Känner att jag måste förtydliga att jag alltså inte sitter 16 timmar koncentrerad i sträck, det är ju omöjligt för vem som helst! :P Jag sitter väl 20 min i stöten innan jag går ett varv runt lägenheten, eller borstar håret, eller mäter mig, eller vad som helst jag inbillar mig vara i behov av. Vad jag ville få fram är väl att jag är mycket av eller på, svart eller vitt.

Hittar jag nått jag får någon slags tillfredställelse eller stimulans av så blir jag manisk och "glömmer" allt annat som måste göras (plugga, betala räkningar, duscha, ringa samtal osv). Jag skriver glömmer inom "hartassar för att jag egentligen är mycket väl medveten om vad som skall göras, som ger mig en massa ångest och skuldkänslor, men jag är upptagen! Och så hetsar jag runt det tills jag antingen tröttnar tvärt, eller får en annan brilliant idé som måste följas upp.

Men jag kommer aldrig till att verkligen prestera nånting, fast jag vill väldigt mycket. Och det är där den största problematiken ligger. Svårt att starta, svårt att fullfölja, och hela mitt liv rinner mellan fingrarna på mig medans jag är upptagen med att filosofera om sidospår.

Jag kallar mig skämtsamt för "livsnjutare" för att jag bara kan göra saker jag tycker är roligt/intressant. Kan jag inte det, så blir jag helt lealös och passiv istället. Blir knäppt på näsan för att "man kan inte bara göra saker som är kul hela tiden", och det vet jag ju, jag vill ju sköta hushållet och arbete och studera och sånt viktigt, jag blir glad när jag har gjort det, men det är ju så TRÅÅÅKIGT så jag dör. Och svårt.

Jag blir överväldigad av valmöjligheter. Mina vänner både skrattar och suckar åt mig när jag "fastnar" i matbutiken för att jag inte vet vilken sorts ost jag skall köpa. Jag tänker ut en i förväg, och så finns inte den, då måste jag välja på plats. Dyr eller billig? Stark eller mild? Stor eller liten? Märkes eller knock-off? Jag väljer en, nej den andra, jo den första, nej nu tar jag en bara.. vänta jag måste gå tillbaka jag skall ha den andra iaf.. Tänk om jag bara tar en, och kommer hem och märker att det blev helt fel ost!?? Jag måste fundera en stund till.. vid närmare eftertanke kanske det är leverpastej jag skall ha, då måste jag ha gurka! Vänta här så hämtar jag gurka.. färsk eller smörgåsgurka? Åh här ligger en paprika, det är gott, det passar till ost! Och så är jag tillbaks igen.. :(

Oj, vad jobbigt långt jag skriver varje gång. Men hoppas det är nån som mäktar med att läsa. Ingen annan jag talar med verkar förstå varför jag tycker allt är så problematiskt. Och egentligen inte jag heller iof..

Äh. Ursäkta dig inte! Det är bra att du skriver jue! Du konkretiserar och beskriver. Klart att sånt blir lite långt ibland!

Nej, jag fattar precis vad du menar i #3. Jag fattar ångesten du beskriver över såna där (egentligen) löjligt enkla grejer!

Men. Välkommen till Bokstavsfolk - Här är det rätt högt till tak och det finns alltid flera som kommer känna igen sig i det du skriver och berättar om / funderar kring /frågar om. Så skriv på bara!

Men har du läst in dig på olika NPF-tillstånd? Har du gjort lite online-tester? Har du snackat med nån psykolog (el.dyl.) och vägt olika möjligheter fram och tillbaka?

Hoppas du finner svaren som gör att du känner dig mer tillfreds med saker och ting!!

Oj låter som mig i affären där, blir tokig på mig själv ibland, specielt vid ost disken finns ju aldeles förmycket att välja på där. För en "normal" människa kan det gå fort att handla, men fort för mig är typ 1 timme just för att man står och velar, glömmer springer runt och kommer på andra saker ma kanske ska ha. eller kanske något annat, ja du verkar ju veta hur det funkar :)

Har ingen diagnos ännu men väntar på tid för bedömnings samtal som verkar ta hundra år blä :( vill ha det överstökat gärna för flera år sedan.

känner även igen det där med att nämen du är ju så glad och normal. Men vad det kostar att spela med är det ingen som förstår. Att man blir helt slut och däckar när man kommer hem efter en fika på stan eller födelsedagskalas och liknande.

Tycer du ska beställa tid på vårdcentralen för att få en remiss.

#6 Just det! Bra uttryckt! "Vad det kostar att spela"!!!

Den lånar jag från dig om det är okej =)

#7 klart att du får göra det :)

#8 tackar! =D

TS vi har liknande historia men jag hade mer problem som folk uppmärksammade; "Du är konstig ibland men, diagnos? gud nej, du är ju bara lite korkad, vimsig och lat" ;) Jag såg som en asocial person (för mina vänskaper rann ockås ut i sanden), men jag är mycket social- har bara inte nog koll/ork att upprätthålla alla relationer jag tenderar att dra på mig. Skrattade gott när du beskrev katt-grejen. Liknande händer mig, du hann iallafall hejda dig ;)

När jag kollade upp mig så fick jag rådet: Gör en utredning, här finns tydliga indikationer. Var tvungen att gå till psykiatrin för att få den kollen då min psykolog (som behandlad emgi för en depression) inte alls såg det hos mig trots min egen övertygelse. Han såg bara oron och depressionen.

"Vad det kostar att spela" var ett bra uttryck. Jag förklarade för arbetsterapeuten att jag är helt slut av att gå runt och hålla uppe en mask (men så är det ju för många utan diagnos också) men det tömmer ens batteri som verkar så mycket mindre än folk i min omgivning som ses som "normalt". Eller som en liknelse jag också gillar; att gå runt som ett djur som låtsas vara människa (då jag gillar djur så ser jag det inte som nedvärderande, tvärt om) ^_^