Har du gjort nåt test för Apergers?
De två handikappen kan ju vara ganska lika. Finns en del test man kan göra själv.
http://www.rdos.net/Aspie-quiz/

Men jag har hört om personer med ADHD som inte är aktiva. Brukar man inte säga att de har ADD??
Eller är jag helt fel ute?

Jo, ADHD utan överaktivitet och hyperaktivitet är ADD. Jag påpekade själv det under utredningen att ADD lät mer troligt men tydligen så är jag väl hyper på något sätt. Jag har inget emot diagnosen men när jag försöker hitta hjälp så känner jag ofta att tipsen inte riktigt är relevanta för min situation.

De få gånger som jag faktiskt är impulsiv och aktiv är då jag anser mig själv som friskast.

Jag har inte gjort något test för aspberger, jag hade däremot en pojkvän en gång som hade den diagnosen. Vissa saker där stämmer på mig, men inte tillräckligt för diagnos tror jag.

#2
Gör testet och se vad det säger. Själv hamnar jag på 50/50 på apergers testet och fick diagnosen när jag bad att få göra ett test på VPM.  
Provade först för ADHD, men fick ingen diagnos där.

Gjorde testet, jag har 126 av 200 i testet som gör att jag tydligen har drag av AS, men jag fattar ärligt talat ingenting alls av diagrammet :P Jag bara stirrar på det och förstår inte ens i vilken ände jag ska börja tänka.

Jag funderar på att ta upp mina funderingar med min läkare om just ADD/ADHD. Tills vidare så kan jag ju faktiskt identifiera mig mer med ADD utan att det spelar någon större roll :P Behandligen är ju densamma. Jag känner mig ofta osäker bara.

Jag känner igen mig otroligt mycket i det du skriver. Jag har också haft problem med blyghet och tystlåtenhet och några tecken på impulsivitet eller hyperaktivitet har inte heller haft. Nu har jag iofs ingen ADHD-diagnos men alla symptom, förutom de impulsiva och hyperaktiva, stämmer in på mig. Däremot så är jag diagnosticerad med en Fobisk personlighetsstörning som är väldigt likt Social Fobi. Men den kan ju vara ett resultat av mina andra problem.

Jag skrev ett långt inlägg i "Vad är positivt med att vara bokstavsmänniska?" där jag var kritisk till att ADHD ofta framställs som en speciell begåvning. Det du skriver visar att det finns ytterligare en aspekt som jag inte tog upp där: nämligen att om folk med ADHD ofta framställs som väldigt aktiva och begåvade människor, hur påverkar det de som inte har de dragen? Är det verkligen bra att dessa superkreativa och jätteduktiga människor får bli ansiktet utåt för denna ganska allvarliga störning? Jag tror inte det, åtminstone inte om det det är den enda bilden som ges. Det skapar en falsk bild av ADHD. Jag tror att det är många som du och (kanske) jag som inte alls känner igen oss i dessa människor och som trots diagnos fortfarande inte hittar något värdefullt att relatera till, för att fokus ligger på de "duktiga" ADHD-människorna. Många av "oss"är inte sådär drivna, fungerar inte sådär bra och har svårt att hitta "vår" nisch där vi kan bli duktiga. De har säkert sitt h-vete de också, men man får ju ändå intrycket av att de klarar sig rätt bra i livet. Dessutom tror jag att det kan förvränga allmänhetens bild av de här handikappen. Men nu skall jag inte upprepa mitt maratoninlägg från tidigare

Har du läst denna artikel om bokstavsflickor? Där beskrivs flera olika sätt som ADHD kan visa sig hos flickor.

Jag har läst att ADHD hos tjejer kan yttra sig annorlunda men även där finns det saker som inte stämmer för mig. Jag har aldrig haft problem med att hantera mina impluser eller reaktioner. Jag har fått lära mig att bli arg på riktigt under det senaste året. Tidigare har jag aldrig vågat öppna munnen för att faktiskt säga vad jag känner.

Jag känner igen mig i alla beskrivningar av ADD däremot och jag tvivlar inte på min diagnos, bara själva H-et i den.

Jag har haft perioder då jag drar igång stora projekt, är aktiv och kreativ som tusan, och det är trevligt när det händer, men jag ser inte det som kopplat till min diagnos. Det är snarare när jag lyckas jobba mig förbi den. jag är grym på att måla och det är något som jag hade varit oavsett diagnos tror jag. Nu är det ju dock så att min inaktivitet och mitt oförmåga att fokusera oftast sätter stopp för min kreativitet snarare än främjar den.

Jag ska försöka få tag på min läkare som gjorde utredningen och se om jag kan få lite ytterligare förklaringar till att jag fick ADHD istället för ADD.

Haha, i sann anda med min diagnos så läste jag såklart inte hela artikeln förrän efter mitt svar. Silly…

Jag antar att jag passar bra in på "hypoaktiv", något som jag aldrig hört talas om innan. Överaktivitet i huvudet, dagdrömmande och överdriven känslighet som ofta yttrar sig i självhat hos mig snarare än att rikta det utåt i form av aggression.

OogleMoggle: Jag känner igen mig så i din berättelse , heter de ens så ? Som jag har förstått det så finns de olika sidor av ADHD , de finns de som är underaktiva och de som är hyperaktiva. Eller är jag helt ute och cyklar nu ? Jag är iaf underaktiv , har alltid varit sen barnsben.

Känner igen mig även i din sista kommentar där du skriver såhär :

Jag antar att jag passar bra in på "hypoaktiv", något som jag aldrig hört talas om innan. Överaktivitet i huvudet, dagdrömmande och överdriven känslighet som ofta yttrar sig i självhat hos mig snarare än att rikta det utåt i form av aggression.

Tack för att du dela med dig om att de finns något som heter hypoaktiv. Hade ingen anning om att de fanns något som hette så. Men som vanligt känns de som att man får leta upp allt själv. För de säger inte så mycket på psyk. De är mest här får du din diagnos tack och hej nu får du klara dig själv.

Jag googlade "hypoaktiv ADHD" och det är samma sak som ADD. Jag antar att jag faktiskt inte har ADHD utan just ADD bara att min utredare var så otroligt otydlig när hon förklarade. Hon sa att jag hade ADHD utan hyperaktivitet. Det är ju samma sak som ADD men eftersom hon inte använde det ordet så har jag bara kännt mig som en skum ADHD människa som inte passar in på diagnosen.

Jag fick det uppklarat med min sköterska idag, hon höll med om att jag har ADD. Konstigt att jag var tvungen att gå runt förvirrad i ett helt år utan att fatta det XD Den här tråden hjälpte mig i alla fall.

Det hade ju hjälpt att ha det tydligt för mig från början. När jag har sagt till folk att jag har ADHD så har de sett mycket tveksamma ut och liksom ifrågaställt eftersom jag absolut inte passar in på något av hyper-dragen eller impulsiviteten. Nu slipper jag ju det. :)

#10 Vad skönt att få det uppklarat.

# 10 Ja. Diagnosen ADHD ble jo først og frem satt med gutter/pojkar som modell. Tok vel en 30 års tid før de begynte å interessere seg for piker og hvordan vi kan ha det. Samme nå med TS - ikke nevneverdig forskning på om kvinner har en noe annen variant. Min nevropsykolog sa at jeg (foruten AD(H)D og drag av AS) hadde 'dame-tourette'.

Känner totalt igen mig i Oogle Moogles beskrivning av ADHD.

Jag är inte heller sådär hyperaktiv till vardags, snarare tvärtom. Orkar inte riktigt umgås med folk, självhat, tycker att jag är en meningslös människa. Jag vet att jag ibland kan handla impulsivt, men vill gärna veta saker innan de ska hända, planerar saker och annat som inte riktigt passar in på den vanligaste beskrivningen av ADHD.

Försökte ha fest igår hemma, så fort gästerna började droppa in blev jag så sjukt trött, ville bara gå och lägga mig, isolerade mig bakom min laptop istället för att på riktigt vara i stunden och umgås. Antar att det inte hjälper att de bara skulle spela tråkiga spel.

Helst hade jag ju inte bjudit hem folk och bara suttit och spelat tevespel ensam hela kvällen.. =P Men så "får" man ju inte göra.

Sen för att krångla till det ännu mer finns det dem som skiftar mellan hypo och hyperaktivitet!

Att man kan vara på fler sätt? he he…

pEr

#13 Haha, ja, det där har hänt mig med. Jag tänker att nu jävlar ska jag vara social för en gångs skull! Fest! Ja va kul! Sen sitter jag där och vill bara vara ifred :P Numera försöker jag se till att bara gå på andras fester eller ses ute och att då ha en tydlig "väg ut" ifall jag skulle börja må dåligt. Då kan jag lätt ta mig hem och ta hand om mig istället för att vara tvingad till att umgås.

#14 Ja jag har läst på lite mer nu. Det är ju typiskt att det ska vara en sån förvirring just för en diagnos som kan innebära stor förvirring generellt hos den som har den. Jag känner mig hur som helst mycket mer påläst och hemma i min diagnos nu än när jag startade den här tråden.

Hej där jag är en kille på 31 år och misstänker att jag har ADD. Läste vad ooglemoogle skrev och känner mig extremt identifierad. Jag har alltid haft det super svårt på skolan och alltid känt mig dum, kunde aldrig koncentrera mig hur mycket jag än försökte och folk trodde att jag ignorerade dom fast än jag kunde anstränga mig så svårt att jag själv fick huvudvärk.

Som det är idag när jag gör något viktigt kan jag från den stunden till den andra tappa fokus på vad jag gjorde och sväva vidare till något annat. Har svårt att organisera dagen utan jag betar av lite här och där utan att bli riktigt klar med sakerna.

i allmänhet har jag i min identitet känt mig allmänt misslyckad och har aldrig liksom kunnat rikta mig åt något håll. min farsa är själv civilingenjör och var riktigt duktig på den han gjorde och jag antar att jag liksom lever lite i skam och känner samtidigt att jag aldrig fått något riktig stöd eller förstående av mina föräldrar.

konstigt nog som ooglemoogle är jag också duktig på att måla, rita och till och med skulptera den ända jag är bra på.