Är jag ett "dampmongo" eller kan jag ha ADHD
Du var ett dampmongo brorsan, kan min flera år äldre bror säga till mig när vi pratar om min barndom och tonår. Jag är idag 30 år gammal.
Jag är en stark ADHD-kandidat. Jag träffade nyligen en psykolog och efter en timmes samtal fick jag remiss till psyk. Nu väntar möte med psyk som ska ställning till om jag ska göra en utredning. Vi får se hur det går.
Jag har aldrig vetat om vad psyskisk ohälsa är. Senaste 10 åren har varit totalt kaos för min del. Det var först när jag träffade min nuvarande tjej som jag började fundera över om jag lider av ADHD. Hon är utbildad socionom och träffar många ADHD ungdomar. Jag har samma problem som dom fast dom är 10-15 år yngre än mig. Det tog dock 6 månader innan jag skaffade numret till psykologen som jag ganska nyligen träffade. Ytterligare sex månader tog det för mig att ge grönt ljus till tjejen att ringa honom för att boka en tid. Innan dess var jag tvungen att bli övertygad själv. Jag hade självklart pratat med min tjej om ADHD i över ett år. Jag hade också läst en massa om ADHD. Men jag kunde alltid komma på en förklaring till varför jag hade ADHD sympton, förklaringar som berodde på sociala saker, familj, studier och massa annat. När fick veta att ADHD - hjärnor reagerar på ett speciellt sätt på amfetamin fick jag den briljatnta idén att testa amfetamin för första gången i mitt liv. Och det gjorde jag två gånger.
Efteråt förstod jag varför många människor som inte vet om att dom har ADHD blir amfetaminsmissbrukare. Jag blev kolugn och totalt exalterad över att jag inte tänkt på femtioelva andra saker under tiden som jag pratade med min helgknarkande nya bekant. Några timmar senare gick jag hem och somna gott.
För en månad sedan hade jag en riktigt ruskig "speed-dag". Det kokade i huvude toch jag tänkte att det var en bra dag att experimentera en andra och sista gång med större mängder. Och det gjorde jag. Jag tutade i mig mellan 300-400 mg av skiten mellan kl 01.00-0400. Kl 6 somnade jag som en bebis och sov till kl 12. Jag hade nog kunnat sova vidare om jag inte hade väckts av lekade barn. Jag åkte också dit för tjejen när jag hon insåg att jag var pigg, lugn och kunde ha ett seriöst samtal om alla hennes problem med mig utan att jag blev förbannad, avbröt henne osv. 5-6 timmars sömn och jag var normal. Det fick henne att ana ugglor i mossen.
Senare samma dag somnade jag runt kl 22. Under natten gnisslade jag tänder och hade en massa ryck.
Amfetamin är en hemsk drog. Men jag förstår att ungdomar och vuxna med ADHD fastnar för den. Jag träffade en bekant som har ADD och hon berättade att hon kände sig normal när hon missbrukade amfetamin. Det var vad jag också kände, normal, lugn och jag kunde fokusera. Hade jag kommit i kontakt med den här drogen i åldern 20-27 när jag inte mådde alls bra, så hade jag utan tvekan missbrukat den.
Jag kan inte låta bli att känna stark sympati med Kumlaanstaltens gäster när det visat sig att många av dom har haft ADHD utan att veta om det. Jag hade utan tvekan suttit i fängelse idag om jag inte hade haft en kärleksfull familj som jag inte var beredd att förlora.
Nu till min frågor: Fanns det nån mening med mitt experiment? Vilka slutsatser kan man dra utifrån mina reaktioner på amfetamin?
Amfetamin är sedan årtionden tillbaka Sveriges näst vanligaste drog. Förstod aldrig myndigheterna att vissa tonåringar och vuxna som nyttjade drogen reagerade på ett helt annat sätt än "vanliga"?
Var det ingen jäkel på 70 eller 80- talet som upptäckte att vissa amfetamin användande ungdomar blev lugna samtidigt som majoriteten blev "speedade" och undrade varför det var så?
Här finns lite matnyttigt om amfetamin och MBD -> DAMP -> ADHD.
http://www.naringsmedicinsktidskrift.se/hyper.html
Man skriver ut Concerta bland annat mot ADHD idag. Concerta är ett amfetaminliknande preparat och det är många som behandlas med det mot sin ADHD och blir som du beskriver i din text. De fungerar med andra ord efter ett liv i totalt kaos.
Svårt att säga såhär att du skulle ha en diagnos, men det låter ju som att du har svårt med både koncentration, sömn, att varva ner och som att ha en 10-filig motorvägskorsning i hjärnan och du står i mitten av den. Du kan nog lugna ner dig för hjälp finns att få.
Dampmongo var väl lite hårt sagt, men kanske din brors sätt att beskriva dina symtom. Ibland finns det inga ord som beskriver bra för den som inte vet. Själv har jag Aspergers Syndrom och en klasskompis beskrev mig som konstig. Jag fick min efterlängtade diagnos som 28-åring 2009.
DAMP (deficits in attention, motor control and perception) är diagnosen som användes innan ADHD-diagnosen kom. I ADHD diagnosen ingår lite eller inga koordiantiossvårigheter, utan man kan numera få det som tilläggsdiagnos DCD (developmental coordination disorder).
Innan DAMP hette den MBD (Minimal Brain Dysfunction), vilket är felaktigt, det är ingen hjärnskada, utan "en hypotes är att ADHD beror på en obalans mellan fritt respektive bundet dopamin. En annan hypotes är att produktionen av noradrenalin och dopamin är nedsatt, vilket gör att produktionen av adrenalin ökar för att få kroppen att vakna. Den förhöjda halten av adrenalin orsakar då det för ADHD typiska beteendet. Denna hypotes får stöd av det faktum att amfetaminliknande preparat hjälper personer med ADHD. Signifikant lägre järnnivåer har observerats hos ADHD-barn. " Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Adhd
Välkommen hit ska du vara hur som helst! 🙂
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag känner en kvinna som på 80 talet fick två pojkar med två olika narkomaner varav den ene psykopat. Hon uppfostrade bägge dessa pojkar själv och försörjde familjen genom att köra taxi på nätterna varannan vecka med hjälp av amfetamin. Hon är sedan 15 år tillbaka drogfri och hennes pojkar har klarat sig bra i livet.
Idag jobbar hon som vårdare och misstänker att hon nog har ADHD men inte värre än att hon kan hantera det utan medicin. Hon säger också att hon mest blev lugn och samlad av tjack. Jag tror dock att hon är en väldigt stark person och ett undantag, jag har sett betydligt fler spattiga vrak bland amfetaminmissbrukare än såna som hon.
Redan 1937 upptäckte man att stökiga pojkar blev lugnare av amfetamin.
Avellerpå: Intressant. Starkt som tusan av kvinnan. Hon självmedicinera helt enkelt och gav 110% för att det skulle gå bra för pojkarna.
Ja, jag sov som en bebis i 6 timmar efter experiementet.
Nu är jag inte säker på hon missbrukade bara för sina barns skull 😉 Har aldrig frågat henne hur hon kände, ifall hon var medveten om att det "funkade" bättre för henne än för andra, fast det är klart hon märkte det på något vis, alla som har ADHD söker ju knep och saker som får vardagen att funka.
Vi får vara lite tacksamma för att vi kan få kontrollerade substanser av doktorn och slipper laborera med illegal amfetamin kokad i nåt kök i Polen🙂 Känns fortfarande som ett väldigt stort steg att gå till en pusher men du måste väl känt någon som o s v… Hoppas du kommer igång och får prova kontrollerat. Hur går det med det förresten?
Ja det får vi verkligen vara. Jag ska träffa en läkare om 20 dagar och då får jag se vad som händer. Vad jag har förstått så skapar inte medicinerna några mirakel. Men efter mitt lilla experiment så är jag lite förväntansfull. Jag vill gärna kunna fokusera på en sak. Då är jag nöjd. :)
Oj vad jag känner igen mig i dag dock har jag aldrig prövad droger jag är för feg för det :P
Min fru är socionom och arbetar på socialtjänsten och det är hon som fått mig att få upp ögonen för ADD. ADHD passar inte riktigt men ADD är hon säker på att jag har. Hon har fått skoja med mig om det för att jag skulle ta in det, hon och min mor har diskuterat det och det brukar tydligen få skoja om saker så att jag tror att "jag själv kommer på det".
Skulle göra allt för att få den där känslan av lugn och att kunna fokusera….
Starta ny diskussion