Hej, kanske dags att jag presenterar mig.

Skall precis börja en utredning för ADD, är 32 år gift och har en son.

Detta är det jag samt mina anhöriga anser att jag har problem med. (Jag kopierar direkt ur de jag skulle skriva ner till min utredare då jag inte orkar skriva om allt, hoppas det är ok.

·      Jag blir ofta lättdistraherad när det hörs eller när det sker något runtomkring mig. 

·      När jag har lyckats få fokus är det svårt att hålla kvar uppmärksamheten.

      Jag tycker det är svårt att uppfatta längre instruktioner.

·      Personer i min omgivning säger ofta åt mig att lyssna eller frågar om jag hörde vad de sa, hör inte alltid vad folk säger om jag är i andra tankar.

·      Mycket glömsk vilket gör att jag förlägger saker.

·      Har svårt att komma igång med saker speciellt om de är tråkiga eller om jag har flera saker som jag skall göra.

·      Kan påbörja en sak för att helt plötsligt börja göra något annat.

·      Då jag ofta känner det som att jag har bråttom gör jag ofta slarvfel.

·      Uppgifter drar jag på att göra så mycket jag kan, framförallt om det kräver mycket tankeverksamhet och eller är svåra.

    Känner inre oro/stress.

Skolarbetet blir lidande, mer lidande ju mer självständigt arbetet ska vara, om det inte är ett ämne som jag är intresserad av. Har ofta hört att jag är lat i skolan trotts att jag kämpade mer än mina klasskompisar.

Gick i specialklass mellan 4-6 och gick samtidig om ett är, detta skedde då min lärare i 4:an sa till min mor att jag var extremt begåvad men hade koncentrationssvårigheter. 

Blev mobbad, och hamnade ofta i konflikter och enligt mina föräldrar mobbade jag själv. Har/hade lätt för att skaffa kompisar men behåller/behöll dem inte både som barn och nu, har några få vänner den längsta har jag känt sedan strax innan jag träffade min fru för ca: 10 år sedan.

Fungerar bra då jag har strukturer, både när jag var liten och nu.

Min mor har berättat at hon ofta fick gå på samtal för att jag vart i någon konflikt eller att jag var orolig/stökig.

Min fru tycker att jag inte tar min del av ansvaret för hemmet, hemsysslorna. Jag gör det jag vill när jag känner för det eller snarare när jag kommer på att det skall göras och väl får motivationen till det. Hon införde matlistor vilket har fungerar bra. Ber min fru mig göra något glömmer jag det om hon inte skriver en lapp. Även om hon skriver lappar glömmer jag men inte alltid. Det är min fru som får planera och ordna saker. Min fru har även påpekat att jag ständig går ifrån vid t.ex. middagen, går alltid omkring när jag t.ex. borstar tänderna och gör lite annat.

Har svårt att sova samt att även om jag är trött så går jag inte och lägger mig utan sitter framför datan på internet, vet inte varför det blir så. När jag väl lagt mig tar det lång tid innan jag somnar, ibland somnar jag precis innan klockan ringer. Känner mig oftast trött utan att veta varför.  

Känner jag mig bekväm med de personer jag är med är jag en pratkvarn och måste tänka på att släppa in andra i samtalet, avbryter även andra och tyvärr lägger mig i saker jag inte alltid har med att göra.

När jag har något att göra som inte intresserar mig skjuter jag upp det till sista stund och ibland struntar jag helt i att göra det. Jag struntar inte i det för att jävlas utan för att jag inte kommer för mig att börja.

Min fru säger att jag ofta reagerar häftig, kort stubin, överreagerar på saker, även småsaker, dåligt tålamod.

Jag är ofta osäker på saker och ting, har dåligt självförtroende och tycker alltid att jag kan prestera bättre än jag gjort. Har dåligt självförtroende på grund av mina egna krav samt av vad andra har sagt till mig, du som är så klok/duktig borde klara det här och det här.

Är stresskänslig, känns som att jag inte skall hinna göra saker, har jag en tid att passa är jag jätte stressad tills jag väl är där. 

Har jag flera saker som skall göras börjar jag kanske med en och helt plötslig börjar jag med något annat för att sedan börja med det tredje, eller så kommer jag inte för mig att göra något av dem.

Dålig tidsuppfattning, jag är en tidsoptimist vilket gör att jag ofta kommer försent, är det något mycket viktigt så kan jag istället vara mycket förtidig. 

Det känns som att jag alltid måste ge 200% för att få saker att fungera, trotts att jag ger 200% så fungerar det inte alltid ändå.

I pressade situationer får jag oftast blackout och kommer av mig/kommer inte ihåg vad jag skall göra. Detta gäller även om jag berättar något och blir avbruten då tappar jag ofta tråden och kan oftast men inte alltid återuppta det jag pratade om när jag blir påmind. Detta med blackout är ett praktexempel vid tentor och liknande situationer då jag bara måste komma ihåg.

Min mor har berättat at jag blev väldig speedad när vi skulle göra saker jag gillade eller om vi skulle få besök, det slutade med att mina föräldrar inte berättade för mig i fall vi skulle få besök utan det blev en överraskning när personen/personerna kom.

Har vi bestämt att vi skall göra något och planerna ändras blir det rörig och jag kan inte riktigt acceptera att det ändras, det blir kaus inombords. Vill att saker skall vara och ske som det alltid har gjort, är mycket känslig för förändringar. Blir arg och sur när saker inte blir som jag tänkt mig eller panerar och enligt min fru tjatar jag så att det skall bli som jag tänkt/vill. 

Gör gärna det som är roligt, eller det jag brinner för just för stunden. Undviker/struntar i det jag måste göra, avskyr måsten.

Oförmögen att ordna struktur men tycker om strukturer och mår bra av dem. Enligt min fru är jag trångsynt och ser allt ur mitt eget perspektiv och har inte en realistisk planering både i vardagen och framtiden.

När jag läser en text kan jag helt plötsligt komma på mig själv med att jag inte vet vad jag läst, troligen skummar jag igenom texten. I vissa fall kommer jag på mig själv att tänka på något helt annat, detta är även vanligt förekommande på föreläsningar. Jag minns inte ofta vad de handlade om och jag kommer på mig själv att sitta i andra tankar under föreläsningen.

Jag har Dyslexi och har gjort en minnesutredning som påvisar att jag har kognitiv nedsatt förmåga, i vilken grad vet jag inte då jag inte har sett utredningen eller fått något utlåtande. Har nu begärt journalen i alla fall.

Jag har dåligt tålamod, vill att saker skall ske nu eller helst igår. Kan inte vänta utan känner då en inre stress/oro. Får jag en idé så sätter jag ofta idén i verket men slutför det inte. Planera långsiktigt är inte min grej, det jag planerar är för stunden och skall ske nu. Har gjort saker samt handlat saker impulsivt som min fru och jag blivit oense om, i efterhand kan jag se att jag gjort fel men tänker inte på det i stunden t.ex. hund, telefonabonnemang, köper saker för att vara snäll, planerar in saker och oftast flera saker samtidig som tidsmässigt inte går att uppfylla, flytta mm.

Enligt min fru och som jag kan hålla med om är att jag inte ser vad som behöver göras och när jag ser/vet det så gör jag det inte i alla fall.

Har svårt med motgångar eller när någon kritiserar mig, tar illa vid mig och blir ledsen vilket jag troligen visar med att bli arg. Min fru och min mamma har pratat mycket om mig och de har bland annat kommit fram till just detta, om de skall säga något till mig måste de skoja om det och få mig att ”komma på det själv”.

Har mycket svårt att fylla i blanketter, ber alltid någon om hjälp.

Uppmärksammade nu i dagarna att ICA bytt ut sina kortmaskiner, dessa är mycket rörigare i texten vilket medförde att jag gjorde fel flera gånger.

När jag tittar på tv/film med någon/några så skrattar det och jag förstår inte riktigt varför utan skrattar för att de skrattar även om jag inte tycker det är roligt. Min son har frågat mg vid flertalet tillfällen varför jag inte skrattar. Detta gäller även då människor drar ett skämt, jag förstår inte det roliga utan skrattar för att andra gör det.

Min far har berättat att när jag var liten/yngre hjälpte han alltid mig med mina läxor, jag hade alltid svårt att koncentrera mig. Han och lärarna sa att jag var intelligent men att jag inte fann fokus och koncentrationen för att genomför läxorna. Min far och jag satt ofta på helgerna och tränade på t.ex. matematiken men av lärarna fick jag höra att jag var lat. 

Tycker mycket om att umgås med vänner men glömmer det ibland och har då ingen lust att umgås alls. Tycker det är jobbigt om vi är för många samtidigt och går då gärna undan i omgångar. Det jag gör när det blir jobbigt är att t.ex. gå in på toa och spela på mobilen. Kan umgås jätte intensivt med någon ett tag far sen inte ses alls, så håller det på med olika vänner i perioder. Min fru säger ofta glöm inte den och den nu när du umgås så mycket med den. Tycker mycket om att vara med en vän men behöver inte umgås aktivt utan kan sitta och pula med mitt och bara ha någon där, ibland är det jobbigt att umgås aktivt men älskar som sagt att ha folk omkring mig.

Tycker att jag är kreativ när det är något som intresserar mig. 

Jag har alltid fått höra av anhöriga att jag är intelligent och kan om jag bara vill. Det konstiga är att jag alltid känt mig dum och trög, lite efter kanske kan kalla det ”handikappad” vilket även resulterat i att jag har dåligt självförtroende, har svårt tro på mig själv. Att jag känt mig så är nog för att jag allt för ofta hört det i skolan att jag är lat, struntar i vad lärarna säger och så. Jag gick på gymnasiet, en treårig teaterlinje, jag gick ut med ofullständiga betyg. De ämnen jag tyckte om fick jag högsta eller näst högsta betyg i. Innan jag träffade min fru har jag haft många relationer som jag avslutat när de inte var roligt längre. Även då jag haft flickvän har jag varit otrogen mot henne. Min fru har verkligen hjälpt mig, funnits där för mig och som jag nu fått reda på under de senaste dagarna lagt upp strukturer för mig så att jag skall klara saker. Hon har vart min räddning, umgicks ju med fel umgänge innan hon kom in i mitt liv. Mina föräldrar och min fru har och är min räddning. Givetvis är min son min ögonsten som förgyller min vardag. Är jag ledsen eller nere finner jag tröst även hos våra hundar, jag vill inte belasta min familj med allt.