Mitt boendestöd går genom socialpsykiatrin. Men som allt annat här i Eskilstuna så fungerar det klockrent.

Jag har det i flera år tidigare. Hamnat inom ett bra projekt och sedan på riktigt bra dagverksamhet. Fick kontakt med en handledare där som hjälpt mig otroligt mycket och som jag fortfarande träffar och är vän med även nu när jag inte har kontakt med socialpsykiatrin längre. Hon är guld värd för mig.

Socialpsykiatrin har hjälpt mig mer än den vanliga psykiatrin någonsin har gjort.

#1 

Hur tycker du det funkar med boendestöd? 

Hjälper det dig och hur upplever du att en främmande person kommer och styr vad du ska göra i ditt eget hem? 

Jag har bara erfarenheten av det motsatta att gå hem och hjälpa andra personer i deras hem. Men inte som boende stödjare 

Jag sitter ju på dubbla sitsar och tycker det är en fruktansvärt jobbig situation.

Min arbetsterapueft på Arbetsförmedlingen bedömde mig som inte fullt arbetsför  och att  jag skulle arbeta högst 50%, 

Men jag blev förbannad  och bad henne fara åt H-vete  jag klarade visserligen inte att arbeta 16-20 timmar om dagen som jag gjorde under en period.  

Men 8 timmars arbets dag ska ju inte vara några problem trodde jag.

Sedan så i sa ingen på AF ngt mer om min arbetsförmåga.

Att sitta på dubbla stolar för mig innebär att jag arbetat som personlig assistent o  det har fungerat alldeles utmärkt med tekniska hjälpmedel och en jäkla massa fusklappar skrivandes så jag inte ska glömma. 

Men det har funkat  bra och brukarna har varit nöjda 

Men däremot har jag varit så slut när jag kommit hem så jag har inte klarat mitt eget boende som är rena kaoset för orkar helt enkelt  inte att  ta tag i mitt eget när jag är ledig. 

Jag har missat att betala räkningar och lämna in momsredovisningar. 

 Jag har betalat in mer försenings avgifter en moms  det senaste året.

Jag  blev bara för ngn  månad sedan erbjuden att själv  arbeta som boendestödjare hos komunen. 

Men arbetade då och nu  hos en handikapp orginisation och  som reporter och fotograf på deras tidning  som ett vikariat.

Men om 6 månader ska jag söka jobb igen och då som personligassistent och även som boendestödjare. 

Så kaos inom mig att själv ta emot hjälp som jag egentligen själv är utbildad för att ge.

Att kanske en kollega eller någon jag arbetat med ska komma hem o stödja mig i mitt hem. 

Jag vet mycket väl vad som ska göras och hur det ska göras och sätta upp schema för detta men orkar helt enkelt inte göra det när jag jobbar hel tid.

Så visst i efterhand så var jag  väl helkorkad som inte lyssnade på AF.

Sökte handikapps bidrag och fick avslag eftersom de ansåg att jag behövde annan proffesionell i hemmet en att de skulle  betala ut handikappsbidrag. 

Så bad om hjälp  på min vårdklinik att överklaga o då blev socialpsykiatrin inkopplade Istället  och fick ett brev i dag om de ville träffa mig för samtal om boendestöd och om God man  så det är fullkomligt kaos  för mig för tillfället. 

Har klarat mig  nu i över 50 år  visserligen med an partner vid min sida de flesta åren men även levt själv i flera år utan några problem men efter flera års sjukskrivningar och arbetslöshet  så bara att inse att jobba heltid och få  hemmet och de vardagliga sysslorna att fungera det funkar inte längre. så  visst jag kan hjälpa andra  men inte mig själv det känns både tuft och hårt att inse detta.

Bara att ha ett samtal med en soc assistent känns tufft  det var 30 år sedan jag bröt upp från ett missbruk och ett kaotiskt liv och flyttade till en liten kommun i Skåne  för att lämna mitt gamla liv bakom mig. 

Tog 2 dagar innan det ringde på dörren och 2 poliser stod utanför dörren och hälsade mig välkommen till kommunen och ville bara berättade att dom vistte att jag flyttat dit.

 2 dagar senare blev jag kallad till soc som ifrågasatte att jag ville starta ett nytt liv. 

De kontaktade min arbetsgivare och berättad om att jag var missbrukare och att jag skulle åtalas för narkotika brott. 

De ville dra in mitt Körkort  och därmed skulle jag inte kunna fortsätta  mitt arbete. Jag  blev ombedd att lämna denna lilla idylliska kommun  för de ville inte ha sådant pack där. 

Det var en liten by där alla kända alla så var en ren förföljelse de sysslade med  slutade inte fören min sambo  och  hennes familj följde med ner till soc och frågade vad tusan de höll på med.

Tystnadsplikt ja visst men dom blickarna jag fick så inte tusan höll de tyst om min bakrgrund. 

Men när sonen  för några år sedan blev anmälld till soc så var de ett otroligt stöd och med  soc hjälp så fick vi den hjälp som bönat och bett om i 8 år hos Skola,  vården och BUP utan att få den . 

Men ändå  så sitter det gamla kvar och jag har en fruktansvärd bävan o ångest  dels för samtalet  med soc. 

Men även  för att kanske  en kollega man arbetat med helt plötsligt står i dörren och ska hjälpa mig med mitt eget yrke.

Även  om jag är fullt öppen med min ADHD diagnos så känna detta som så mycket mer och som en otroligt  jobbig situation. 

I vuxen gruppen jag gick var de flera som hade god man och tyckte detta funkade jätte bra förutom en som var väldigt  missnöjd  med sin.  

Men jag har inte hört så mycket från någon som haft  kontakt med socialpsykiatrin  eller som har en boendestödjare.

Så ni som har berätta gärna lite mer om detta antingen här i tråden eller på min mail.

Lasse

Oj tarotlasse vad du har gått och går igenom. Nu är jag jättetrött och du skrev en hel del så om jag har missuppfattat nåt ber jag om ursäkt men vi är nog ganska många som jobbar med att hjälpa andra men skulle kunna behöva hjälp själva med de saker vi inte fixar. 

Jag själv t.ex. är tveksam om jag kan jobba heltid för sen orkar jag bara med det som är verkligen roligt och faktum är knappt det. Som tur har jag ett fantastiskt kul jobb men det vore bra om man hade ett eget liv också? Eller vara till nån nytta här hemma?

Jag har jobbat som boendestödjare och har också lite dubbla känslor inför det just pga det du säger att jag upplevde som en del tyckte de kunde styra och ställa med brukarna något som för mig kändes… fel.

Jag tror det är viktigt att "beställningen" av hjälpen är tydlig så att det inte behöver uppstå diskussioner kring vad "uppdraget" egentligen är?

Själv funderar jag på att skaffa städhjälp för det ser svårt ut att det nånsin ska funka riktigt och min fru ska inte behöva slita ut sig.

pEr

Lasse, upprörande att läsa det du skrivit. Grrrrr Jag har nyligen fått boendestöd. Min spontana reaktion är att framförallt den ena gärna sitter och pratar och mindre gärna gör praktiskt arbete. När det praktiska är klart(som kanske tagit 45 min), hittar hon på anledningar att gå tidigare även om kanske en halvtimme eller mer är kvar. Det är minst 25 % av den tid de har bestämt att de ska vara hos mig. Jag har ju själv sökt boendestöd och jag vill använda denna insats för att få ordning hemma. Inte för att småprata som jag varken tycker om eller behöver. Mvh mymlan

#5 

Tråkigt att höra att du har sådana erfarenheter av boendestödjare. 

Men lite av det jag är rädd för vad jag vet ska en bondestödjare just bara vara ett stöd och hjälpa till och strukturera upp hushålls arbetet  inte göra arbete. 

Jag kan ju med mina tekniska hjälpmedel och göra scheman sätta denna struktur själv men är för trött för att ta i tu med det och göra det. 

Så funderar på om boendestödjare verkligen rätt hjälp för mig. 

Som personlig assistent som jag arbetat med så kan det bli som du säger mymlan att man sitter mycket och pratar och gör olika aktiviteter. Jag ska som assistent göra det min brukare inte klara av att  göra själv.  Det kan vara att komma upp ur sängen få hjälp med den personliga hygienen och påklädningen. I affären kan brukaren själv ta varorna som ligger på hyllorna i rätt höjd medans jag får hjälpa till och ta varorna  som inte brukaren når. Så jag är bara en förlängd hand och gör det brukaren inte själv kan göra. 

Jag ska aktivera brukaren så den får en menigsfull varadag

Det  som brukaren klara av att göra själv  ska den göra själv annars överhjälper jag brukaren vilket kan stjälpa i stället för att hjälpa. 

En del behöver jätte mycket hjälp medans andra klara  av att göra mycket själva. Då kan det bli att det blir mycket småpratande och man får hoppa in och hjälpa till när brukaren inte klarar av vissa saker själv. 

Men jag får absolut inte lämna brukaren under denna tid. 

Så där skulle jag klaga för så får det  absolut inte gå till. 

Som PA får jag inte lämna brukaren utan att en avlösare kommer. Så blir snarare att man får  stanna betydligt längre  tid en vad som är bestämt.  För att avlösaren blivit försenad eller hastigt sjuk och att man inte fått tag i en vikarie med så kort varsel. 

Så  det händer att min arbetsdag slutar kl 14:00 men får man inte tag i en avlösare. Då får jag snällt stanna kvar några timmar till.  Oavsett om jag  ska vara hos läkaren  kl 15:00  eller  jag har andra planer. Jag  får absolut inte  gå därifrån  och lämna brukaren själv.

Lasse

Hej Lasse :) Mina boendestödjare har sagt till mig att jag avgör vad jag "vill ha hjälp med" och sen hjälper de mig med det. I fredags skulle det dammsugas och våttorkas. Boendestödjaren föreslog att jag skulle dammsuga och hon "gå efter med skurtrasan" som hon uttryckte det. Vi skulle till återvinningen en dag förra veckan och då föreslog boendestödjaren att hon skulle samla ihop det som skulle återvinnas inomhus och att jag skulle samla ihop det som låg på balkongen. Sen gick vi tillsammans till återvinningen och slängde återvinningsavfallet tillsammans. Jag skulle dock även behöva hjälp med att planera mina dagar, planera veckans mat, göra scheman men det verkar de inte så pigga på att hjälpa mig med trots att jag tydligt sagt att jag vill ha hjälp med det. Verkar som att de ändå vill göra praktiska saker Tiden de avsatt för mig är mellan 1 tim 45 min o 2 tim per gång. Den ena brukar sätta sig vid köksbordet och fråga ut mig om ditten och datten tills det är en timme kvar. Sen frågar hon vad jag vill att vi ska göra idag. Sist kom jag bara på återvinningen. Den tog en halvtimme och när vi var tillbaka var det en halvtimme kvar. Då följde hon inte ens med in i lägenheteb utan konstaterade bara att det inte var någon ide att sätta igång med något nytt på bara en halvtimme och så gick hon. Detta tycker inte jag är ok. På en halvtimme borde jag hunnit få hjälp att göra en veckolista med middagsförslag eller ett schema över vilka dagar jag borde göra de och de sakerna. Jag tycker inte att detta är bra. Så jag måste fatta mod och säga ifrån nästa gång hon kommer. Ang din syn på pa så håller jag med dig. Jag jobbar som assistanssamordnare (dock sjskr sen länge) och har dagliga diskussioner om vad som ska ingå i assisternas arbetsuppgifter och vad som inte ska ingå. Jag tycker dock att utgångspukten ska vara att brukaren vet vad hen behöver hjälp med. Även om en person klarar av att tex klä på sig själv så kanske det tar orimligt mycket tid eller kraft, eller leder till att brukaren får smärtor eller blir slutkörd efteråt. Det måste vara brukaren som avgör när hen behöver hjälp. Det får aldrig bli diskussioner mellan ass o brukaren om att ass inte tänker göra det eller det för att ass anser att brukaren klarar det själv. Sen kan ju en person klara en sak på egen hand en dag men nästa går det inte alls. Mina övr kontakter med socialtjänsten är rätt usla. Finns en som är ok. Resten är inte bra. Otydliga. Oflexibla. Saknar barnperspektiv mm mm. Mycket bråk med dem :( Verkar fungera olika det där med boendestöd. Hoppas du snart får den hjälp du behöver. Hälsn. Mymlan

#7 Helt klart Mymlan så måste man vara flexibel och att vissa dagar kan vara värre en annan och man klarrar mer eller mindre. Det behöver man ju inte vara funktionshindrad för. Alla har sina ups and down. Att se till brukarens bästa borde vara en självklarhet men ibland får man höra och se annat vilket gör mig upprörd. Jag tycker din önskan om hjälp med planering är en självklarhetet. Jag trodde mycket av boendestödjaren arbete var just att hjälpa en med planeringen därför jag tvekat för denna hjälp. Lyssnar inte boende stödjaren på detta så prata med enhets chefen Jag kan planera med hjälp av min handy och programera in ett schema i den. Men är jag hemma i bostaden så orkar jag ju inte följa schemat hur mycket en handyn larmar så struntar jag i att följa schemat. Har så många funderingar på detta just nu. Det logiska vore nog att arbeta mindre och gå ner i arbets tid. Men då blir jag i stället rastlös av att gå hemma och tycker det är dö trist. Men jag vet att jag måste göra en förändring för det är ohållbart i längden men tycker inte jag kan se ett vettigt alternativ. jag brukar alltid lägga positiva saker och negativa saker i en vågskål. vilket jag gjort nu också men resultatet är inte riktigt vad jag själv vill. Så jag får väl gå till den här personen inom socialpsykiatrin och lyssna för mitt eget beslut i slutändan ändå om de inte omyndigförklarar mig he he . Lasse

Hej igen Lasse! Du kan väl prova boendestöd och om du inte är nöjd så säg att du inte längre är intresserad. Helt annan sak: Hur fungerar en handy? Är den svår att lära sig? Är du nöjd med den? Var det svårt att få den? Mvh

#9 

Handyn är egentligen en mobiltelefon med ett program  med kalendrar påminnelser inköpslistor mm specialanpassat för oss med ADHD. 

Jag pratade med arbets terapueften som hjälpte mig att ansöka om handyn som tekniskt hjälpmedel och fick detta beviljat. 

Här i Heslingborg är det ett gratis hjälpmedel kan skilja från kommun till kommun. 

Det jag fick betala var dels ett besök av Vård o omsorgs förvaltningen som gjorde ett hembesök för att göra en bedömning om jag behövde handyn.  Sedan lämnade de sin bedömning till en  LSS handläggare som godkände det

Sedan fick jag betala för besöket då jag fick besöka Vård o Omsorgsförvaltningen och fick en lektion i hur handyn fungerade 

Det kostade 100 kr per besök så 200 kr för mig. 

Handyn hjälper mig en hel del framför allt med planering och påminellser det är en bättre kalender funktion en i min iphone.

Den har talsyntes och läser upp texten och den har även bildfunktion så är det tex tvätta på schemat så behöver jag inte skriva in detta utan lägga in bilden på tvätt maskinen.   

Men finns en försämring och det är påminelsen den påminner på exakt tid i Iphonen kan jag sätta in en aktivitet och kl slag och  bestämma påminelsen  på ett annat klockslag det kan jag inte i handyn. 

Den har en inköpslista och när du är i affären så kan du slå in priset på varan och så håller den reda på kostnaden när jag kommer till kassan . Men även så underlättar det ju inköp o att jag inte glömmer hälften av det jag ska handla  

Men Det är lite fler handhavande innan man fyllt i allt i handyn en t.ex iphonen men det är inte svårt att göra det.   

Men så var jag på en mässa  med morgondagens och med nya tekniska hjälpmedel och hittade ett annat hjälpmedel som fungerar på samma sätt som handyn.

Det var en mobil app som heter Multi Comai och den var betydligt smidigare att använda en handyn och hade fler funktioner och dessutom billigare en handyn i inköp. 

Finns en anpassad version för ADHD en annan För de med Aspberger och en tredje för de med dylsexi. 

Men den fungerar enbart för andorid telefoner men den är också godkänd som ett  tekniskt hjälpmedel som man kan ansöka om.

Så idag hade jag hellre ansökt om Multi Comai appen. 

Man ansöker om detta hjälpmedel  hos arbetsterapueft eller hos logoped. 

Lasse

Ja nu har jag besökt socialpsykiatrin och fick redan innan besöket information om att jag skulle  få träffa en person från soc. 

När jag kom dit fick jag informationen att jag skulle träffa två personer och låste mig direkt varför 2 st när man sa en från början. 

Så blev ännu mer negativ en vad jag var innan  varför sa man inte detta  från början.  

Mötet började även med  ett rent i fågasättande om vad jag gjorde där och vad jag nu  ville ha för hjälp. 

Kan inte hjälpa det men kände det som ett ifrågasättande och på att jag nog inte hade där att göra. 

Men  jag höll mig  sansad och sa att  det inte  var min  egen idé med detta mötet och att jag själv är utbildad i att sätta schema och struktur för människor med problem så mitt yrke och sa att jag vet mycket väl hur man sätter upp ett schema men att jag är så fuktansvärt trött och inte orkar följa dessa schema när jag är ledig och hemma.

Det fungerar alldeles utmärkt på arbetet men när jag kommer hem så orkar  jag helt enkelt  inte att fortsätta när jag kommer hem och är ledig. 

Märkte direkt en skillnad från socialassistenterna när jag sa detta och sedan frågade de vad som inte  fungerade hemma och i min vardag.

Sedan så fick jag frågan som jag blev  riktigt förbannad över och det var frågan hur stora problem med droger jag hade nu för tiden. 

Så  jag ställde mot frågan när fan får  man en ny chans igen och att det var min negtiva inställning till soc. 

Att jag har varit drogfri i snart 30 i år  förutom ngt ensataka återfall så kan man på soc inte släppa detta gamla bakom sig som jag  själv gjort.

Visst tar jag ett glas i bland men inte så man kalla det för ett missbruk. 

Så jag sa rakt ut att att det var därför jag var negativ till soc eftersom man drog i gamla saker och inte kunde ge personer en ny chans i livet.  

När de avslutade mötet så var de frågasättande till varför jag arbetar heltid med det diagnoser och de problem jag har om det inte var någon som i frågasatt detta. 

Jag var helt ärlig i detta möte så sa att visst så har AF o FK ifrågasatt min arbetsförmåga men att jag då bett dom fara åt H-vete. 

Att efter detta så har aldrig ngn ifrågasatt min arbetsförmåga men att jag själv nu börjat inse att jag inte fungerar med att arbeta heltid.

Så mötet slutade med att de ansåg att jag behövde någon form av stöd från socialförvaltningen och att de skulle göra en utredning och  att jag skulle få ett förslag med åtgärder och hjälp om ca 4 veckor men att det var jag själv som tar beslutet om jag vill ta emot denna hjälp eller inte.  

Så jag var inte lika negativ efter detta mötet som jag var innan mötet och inledningen av vårat samtal. 

Lasse