Stöd i skolan?
Hej!
Jag undrar om ni har någon koll på vad man har rätt till att få för stöd i gymnasiet med en ADHD diagnos? Min rektor verkar inte tycka att man ska få det men det måste väl ändå vara något man bör få.
Jag kan inte sitta still i klassrummet i en och en halvtimme utan att röra på mig, det är lätt att tänka på kvällen att imorgon då ska jag skärpa mig men när lektionerna är tar jag ofta upp mobilen, går ut någon gång m.m. och jag får så mycket skäll för det men kan inte göra på något annat sätt.
Jag försöker hålla mig samman och har godkänt i de flesta ämnen och stör så lite jag kan på lektionen men ibland gör jag dumma saker som t.ex. att röka på skolgården som man inte får eller kommer i en stor konflikt med en lärare i stundens gång.
Jag får ingen hjälp eller stöd överhuvudtaget utan bara negativ feedback och hot som eventuell avstängning som gör mig orolig. Vad skulle ni gjort?
Hej, nu läste jag på universitetet och inte på gymnasiet. Jag har redan kontakt med en FUNKA handläggare för min Dyslexi, jag får längre skrivtid på tentor och uppgifter samt att jag har anteckningsstöd. Har tagit upp med henne om det finns ytterligare hjälp att få om/när diagnos är fastställd. Då kommer jag få en handledare som hjälper mig att strukturera mina studier, hjälper mig med studieteknik mm mm. En vän arbetar på en gymnasieskola i småland som ja jag vet inte vad de kallas men hon hjälper elever med olika funktionsnedsättningar med t.ex. läxor, på lektionen, ADL mm mm så visst finns det hjälp som din skola enligt lag är SKYLDIGA att ge dig =)
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10985/2002-114-3_20021143_rev.pdf
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9083/2007-114-49_200711429.pdf
Från autismforum.se kopierade jag ovanstående länkar. Kolla vad dom säger (har inte läst själv)
Jag går sista året på gymnasiet. Jag har ADHD och jag får hjälp i skolan, på flera olika sätt. Det borde du också få!
Första året på gymnasiet gick jag samhällsprogrammet, det var samtidigt som jag gjorde min utredning. Lärarna där verkade inte förstå någonting, men åtminstone några försökte. Efter ett år bytte jag program. Tillsammans med två representanter från NP-teamet där jag gjorde min utredning, mina föräldrar, mina nya klassföreståndare, en speciallärare på skolan och om jag minns rätt rektor och kanske någon mer från skolhälsan hade vi ett möte om min problematik och vilket stöd jag skulle tänkas behöva. Personal på NP-teamet hade med sig papper där de berättade om mig, mina styrkor och svagheter, samt vad som kunde vara bra för lärarna att tänka på. Efter godkännande av mig delades dessa papper ut till berörda.
Efter detta möte har jag i huvudsak fått följande hjälp:
Ett åtgärdsprogram
Schemalagd ensamtid 1-2 gånger i veckan hos specialläraren. Tiden använder jag till att göra sådant jag ligger efter med (jag behöver i princip aldrig hjälp med själva uppgifterna. Jag går endast dit för att jag annars struntar i att göra sakerna). Specialläraren kan också hjälpa mig med planering och struktur.
Möjlighet att sitta hos specialläraren ibland när det även är andra elever där.
Tillåtelse att använda mobilen som hjälpmedel på lektionstid.
Längre provtid på kärvande prov
Vid nationella prov och vid vissa andra större prov får jag om jag vill sitta i en mindre grupp inne hos specialläraren för att få bättre arbetsro.
Just nu håller vi på mycket med nationella prov. Uppsatsskrivningen i svenska lämnade jag in halvfärdig för att jag inte hann mer. När min lärare såg det blev jag erbjuden att göra klart den vid ett senare tillfälle, för det har jag tydligen rätt till. De senaste engelsklektionerna har vi övat hörförståelse inför nationella nästa vecka. När vi gör hörförståelsen förstår jag verkligen INGENTING och ändå är jag inte SÅ dålig på engelska. Det blir bara kaos för att rösten fortsätter prata även när jag glömmer att lyssna. Jag berättade det för specialläraren och då sa hon att hon skulle ordna så att jag kunde få dela upp läs- och hörförståelse i två delar (de ska egentligen göras i samband med varandra) och att jag ska få göra hörförståelsen då bara hon är med för att hon ska kunna göra pauser.
När det är någonting som känns extra jobbigt i skolan, som jag tycker är svårt att nå fram till lärarna med (man blir inte alltid tagen på så stort allvar), kan jag prata med specialläraren och så tar hon upp det med dem istället. Det är superbra! Självklart är skolan fortfarande inte helt enkel, men det är insatserna har underlättat och det är verkligen skönt!
P.S. Skolan har lånat ut hörselkåpor till mig. När de inte sitter på mitt huvud ligger de i skåpet. Hörselkåpor 8helt i kombination med hörlurar eller hörselproppar) är fantastiska om man har en klass där man kan känna sig trygg i att använda dem.
Är jag otydlig med något eller om det är något annat du undrar så är det bara att fråga. Skolan behöver inte BARA vara en pest. Jag lider med dig. Du har rätt till hjälp och jag hoppas innerligt att du ska få en bra sådan!
#3 vilken bra beskrivning av ditt stöd!
Det var ett jätte bra svar #3. Precis så med engelska nationella var det för mig med, men det var främst läsförståelsen, så fort någon harkla sig tappade jag tråden och kunde inte fylla i någonting. Sen bad jag inför nästa nationella om jag också kunde få sitta i ett eget rum som vissa andra gjorde så det skulle kunna gå bättre. Men då var jag tydligen för sent ute.
Tyvärr är ju främst min problematik att jag är så hyper/rastlös. Så att sitta i ett klassrum i över en timme på en stol helt still är rena mardrömmen. Att varken få prata eller använda mobil eller dator. Tyvärr tror jag inte det finns så mycket lösningar på det. Jag kan ju inte gå ut mitt av lektionen och sen komma tillbaka, visserligen har jag gjort det ibland men det stör ju andra elever och det blir massa frågetecken så det är inget som tillåts. Men pratar jag istället eller använder mobilen för att stimuleras och orka mer så får jag skäll för det istället.
Men ett sådant möte vore nog väldigt bra. Dock är det bara årskurs 3 kvar nu, men det är nog intensivt då kan jag tänka :)
Hej! Jag studerar till lärare för högstadie och gymnasie och vet vilka rättigheter du har! För det första så krävs inga diagnoser för att få hjälp på grundskolan eller gymnasiet. Skolan har skyldighet att lyssna på dig och individualisera undervisningen utefter dina svårigheter. Om skolan inte lyssnar på dig, varken personal eller rektor så ta hjälp av dina anhöriga. Tyvärr tar inte vuxenvärlden ungdomar på allvar ibland! Fungerar inte detta ska du ta kontakt med skolverket. Detta är ett allvarligt problem, du har lika stor rätt att klara din utbildning som andra. Skulle du behöva lite hjälp med engelska någongång så får du gärna höra av dig, jag är färdigutbildad inom engelskan och hjälper gärna till att kika på arbeten eller så! :)