Bokstavsfolk

Hej!

Jag är en tjej på 35 år som för snart 1½år sen fick diagnosen Aspberger syndrom. Mitt liv var då oerhört plågsamt, skar mej mycket och åkte in och ut på psyk.

Under den här tiden sen jag fått min diagnos har mitt liv förändrats drastiskt. Jag bor nu på ett stödboendet med personal dygnet runt. Vi jobbar mycket med struktur och rutiner för mina dagar och veckor! Och jag har blivit tvungen att sluta skära, får inte bo kvar där annars...

Jag har också en tio årig son som väntar på utredning om/troligtvid han också har AS. Han bor i familjehem sen tre år tillbaks pga att jag mått så otroligt dåligt, men han kommer nu hem till mej varannan helg...

Blev så glad när jag hittade det här forumet!!!