Bokstavsfolk

Hej! Jag heter Anna, jobbar som bussförare och bor i Göteborg med min man och två söner, födda -96 och -00. Vi har också två små hundar i familjen. Mina intressen är resor (främst till Alanya, där vi har en lgh), fotografering, tarot, kristaller, psykologi, att promenera, umgås med vänner och familj mm

Jag har nog ända sen jag var barn (och stal sockerbitar ur sockerskålen typ dagligen) varit sockerberoende, fast det är först på senare år jag förstått det. Jag har ätit mängder av smågodis, choklad, rostade mackor eller skorpor med Oboy till, chips, popcorn o dyl nästan dagligen under större delen av mitt liv. Jag har förstått att jag använt socker i olika former för att kunna stressa av eller när jag varit uttråkad eller rastlös (ofta!) eller bara för att mysa och varva ned. Jag har nog en väldigt förlåtande kropp med goda gener, för annars hade jag nog varit stor som ett hus vid det här laget, men sakta men säkert har ändå kilona smugit sig på. Har försökt med viktväktarna några vändor och tycker det är lätt att gå ner om man följer deras program. Det är bra det att det är så svårt att följa... Särskilt när man väl gått i mål. Gillar inte lättprodukter och tror inte att det är nyttigt heller. Så viktväktarna funkar inte i längden för mig!

Hur som helst, i nov 2009 köpte jag Annika Dahlqvist bok "Anta din viktigaste utmaning" och började läsa den en kväll. Blev så entusiastisk att jag bestämde mig för att börja direkt, morgonen efter. Slutade tvärt med kolhydrater och mådde kasst i tre dagar. Sen vände det och efter nån vecka var jag helt invand på detta. Har kört med 5% gränsen för det mesta, men tillät mig lite mörk choklad (70%) ibland och åt en hel del jordnötter (hade sånt sug efter just jordnötter, kanske nåt i dem jag behövde).

Hade ju visserligen hört talas om LCHF innan, men har inte varit redo för en sån radikal föränring förrän då. Jag tyckte väl att godis, chips o dyl var meningen med livet eller nåt och var inte beredd att avstå förrän jag helt enkelt fick nog av att svulla upp mer och mer. Efter tre månader hade jag nått mitt mål, som var 70 cm i midjemått (77 när jag startade) och stl 38 i kläder (40-42 från början). Vet inte vad min startvikt var, vågade inte väga mig då. Förmodligen ca 67-68 kg. Sedan fortsatte jag att gå ned i vikt lite till och efter nåt halvår på lchf var jag nere i stl 36 och vägde runt 59 kg till mina 170 cm. Helt lagom och där omkring håller jag mig fortfarande, efter drygt tre år på lchf.

Förutom viktminskningen så mår jag också mycket bättre, är mindre rastlös, har bättre hy och hår och jag har för första gången i mitt liv hittat verklig matglädje. Det är så roligt att laga mat med riktiga råvaror, smör och grädde och det blir ju så vansinnigt gott!! Jag kan längta hela dan efter middagen. Tidigare ersatte jag gladeligen både lunch och middag med en påse ostbågar och en cola light och upplevde matlagning som något jobbigt och tråkigt. Men inte nu längre, med alla härliga LCHFrecept här och på andra sidor.Saknar inte ris, pasta eller potatis till maten alls. Mycket godare med smörstekt sparris, broccoli eller ruccolasallad med balsamvinäger till.

Tyvärr får jag återfall i mitt sockerberoende allt som ofta på sista tiden och då är det kolhydrater av allra värsta sort som gäller; smågodis och Pringleschips. Det är främst när jag har pms eller känner mig uppstressad och behöver varva ned som det händer. Så då vräker jag i mig i några dagar, får ångest över det och skärper till mig i några veckor. Men bröd, pasta, ris och potatis (förutom chips då) äter jag aldrig. Och det verkar nästan som att mina återfall triggar igång lite viktminskning så fort jag skärper till mig igen.

För övrigt försöker jag lära mig tarot, eftersom jag alltid intresserats av det och jag samlar också på tarotlekar sen 20-årsåldern. Helt fascinerad av dem. Vackra, mystiska och fulla av visdom och budskap. Ändå har jag så svårt att lära mig. Det finns ju så många olika tolkningar, betydelser och symboler. Fast egentligen är det nog att lita på min egen intuition som är den största utmaningen och inte bara försöka plugga in andras tolkningar av korten genom böcker och nätet.

Läser också mycket psykologiböcker, främst om Positiv psykologi och Lyckoforskning. Intressant att läsa om hur hjärnan fungerar och hur våra tankar påverkar den och ständigt omformar den, och gör nya spår. Försöker också lära mig att tillämpa "Lagen om attraktion". Inte så lätt som man kan tro.

Tycker även att det här med Skalär energi verkar svindlande intressant, men väldigt svårt att förstå. Kanske fördjupar mig i det nån gång, men än så länge nöjer jag mig med att alltid bära ett halsband laddat med detta. Tycker att det ger väldigt sköna, liksom balanserade energier. Känns bra, helt enkelt och jag vill inte vara utan det.