Det stämmer ofta vad jag har förstått. Jag är iallafall världens härmapa på den biten. :)

#1 Jo, det är jag med. Kan komma på mig själv när jag gör "någon annans rörelse".  Och det kan jag tycka är lite pinsamt ibland, för det är de där speciella rörelserna som fastnar. :P

Har en son som har AS och som definitivt inte gör det

Men alla AS är ju inte lika

För min son är det viktigt att vara individualist. Att synas som det.

Klär sig väldigt snobbigt när andra killar går omkring i hoodtröja. Han älskar att ha skjorta, kavaj mm.

Och är totalt märkesgalen, men inte dom märkerna som finns typ på JC och köper helst sina kläder typ på MQ om han har råd.

Det där har ju med spegelneuronen att göra, man härmar andras rörelser för att känna in människan man umgås med. Det sker oftast helt omedvetet, och är också ett sätt att med kroppsspråk visa att man kommunicerar.

Så det är helt neurotypiskt vad jag vet? Eller menar ni att med AS gör man det medvetet?

Jag tror man kallar det kameleontbeteende eller någt sånt. Vi vet väl inte riktigt hur man beteer sig i sociala situationer, så vi härmar ofta.

Jag härmar mycket av andra, omedvetet, kommer på mig efter ett tag. Men det är nog som #4 säger, rätt normalt. Jag har inte AS.

Jag härmar ofta andra, medvetet och omedvetet och kanske lite mittemellan ibland.

När jag hör fraser som jag tycker låter riktigt trevliga lägger jag dem på minnet  och börjar använda dem. Vet inte om det har med AS att göra eller inte. 

Det är helt medvetet för jag vet inte hur man skulle säga annars. Det är inget jag fått med mig hemifrån i min uppfostran så jag måste ju lära mig "ute" bland folk.

Det här är en SÅ spännande diskussion! Barn inom autismspektrumtillstånd anses ju få försämrad kommunikations/ social inlärning bla för att de har en försämrad förmåga/ drivkraft att imitera andra som små. Därför behöver de stödjas med bl.a. instruktioner i större omfattning. Men när de blivit så stora att de själva kan skapa överlevnadsstrategier försöker de naturligtvis härmas. Svårigheten är snarare att läsa in rätt kontext att använda det härmade beteendet i. Och när det blir lite malplacerat -det är då vi märker att det är en härmning och inte en undermedveten/ intuitivt beteende. Alla härmas men vi som fick vårt theory of mind kit som riktigt små har helt enkelt lättare att dölja det, kanske till och med för oss själva, för vem vill inte vara unik? Min son är 7 år och vi spelar mycket rollspel hemma för att vi ska bli bättre på att härmas och variera vårt beteende. Jag blir så glad när jag läser om er äldre autister som har fått grepp på det hela och har möjlighet att överleva i den sociala djungeln.

Jag har en möjlighet att överleva i den sociala djungeln. Men inte mycket mer än så och mycket energi tar det. Det kan blir svårt att hitta det i livet som gör det värt ibland. Men jag ger aldrig upp! : )

Jag har märkt att jag kan härma andra ibland om jag hör nått roligt eller nån dialekt, utan att jag tänker på det. Men aldrig på andra sätt vad jag kan komma på nu. Men jag har inte AS heller utan nån form av autismspektrumstörning som kan växa bort om det inte redan gjort det.

"Men jag har inte AS heller utan nån form av autismspektrumstörning som kan växa bort om det inte redan gjort det. "

-Någon form av autismspektrumtillstånd som kan växa bort, det har jag aldrig hört talas om. Berätta gärna lite mera, jag blir nyfiken nu. : )

-En behöver ju inte vara precis som alla andra som har Asperger för att ha det själv. Om man skulle ha alla symptom som alla andra individer som har Asperger har så skulle det ju aldrig gå runt. Vissa har extremt lätt för något som vissa andra har extremt svårt för osv.

#12 ja jag vet inte så himla mycket om det alls, det stogd så i mina papper och min läkare sa det till mig..men som jag har förstått det så beror mina dåliga sociala erfarenheter pga att jag har suttit på behandlingshem från att jag var 14 till 25 tillochfrån och för att jag var mycket ensam och inte direkt hade några vänner..och att det kan växa bort när jag blir äldre om jag tränar på det. Och ja, jag vette fan`?

Det är ganska vanligt bland Bokstavsfolk och kallas ekolali när det är extremt.

Jag har inte Aspergers utan ADHD och härmar ofta. Numera härmar jag mest jinglar och saker som folk säger på TV, som barn härmade jag folk som skrattade och pratade men fick lära mig att det var väldigt ohyfsat.

Har också egenskapen att jag ofta "adopterar" andras uttryck. Vet inte om det hänger ihop.

Kan passa på att påpeka att jag inte lider av ekolali, då måste det vara mycket mer extremt.

En tanke: när vi slarvigt säger att något " växte bort" tex sen motorik eller språkutveckling ligger det oftast ett outtalat antagande i botten att barnet själv har hittat möjligheter att träna upp en förmåga som var lite sen. Ta tex balans.Först är den inte tillräckligt bra för att vi ska kunna springa, hoppa, svänga osv. Tillslut har vi tränat till tillräcklig nivå för att kunna röra oss till belåtenhet. Om det tog två år extra säger vi slarvigt att det växte bort. Men egentligen tog det längre tid att utveckla den förmågan. Om man har en utvecklingsstörning kan det finnas ett tak för hur långt man kan nå i en förmåga hel enkelt för att inlärningshastigheten är så låg. När det gäller social kompetens för en person som inte är utvecklingsstörd finns det egentligen inget tak för hur mycket man kan lära sig att tex " smälta in". Men det tar längre tid och omgivningen blir alltmer otålig, intolerant, och obenägen att ge konstruktiv hjälp ju äldre man blir, jag tror det var organisationrn educateyourself som hade en film där människor med Asperger / högfungerande autism beskrev behovet av att få stöd i sin vardag att öka sin förståelse om hur det sociala spelet fungerar. Om vi bara utgår från att en 23-åring är knepig eller osocial eller ohyfsad eller vad det kan vara och därmed vänder personen ryggen kommer hen inte att få chansen att mogna ikapp. Hen blir troligen ofrivilligt isolerad eller tvingas/ tvingar sig själv att delta i sammanhang som hen inte trivs i. Men om vi ser det som en livslång inlärningsprocess ( precis som för alla människor) och med respekt ger hintar om beteenden som väcker ofrivillig uppmärksamhet kan man få chansen att bli mer och mer bekväm i sociala situationer och med det ökar kanske också förmågan att ställa egna krav på den sociala miljön. Jag såg en gång en T-shirt med texten " I am autistic - what is your excuse?" Den gången blev jag skitprovocerad men idag känner jag bara ett stort ansvar när jag träffar en person med AS. Jag har fan ingen ursäkt att döma en persons beteende utan att ha kommunicerat med den och säkerställt att det inte ligger ett missförstånd bakom Så vad vill jag säga - om en professionell person säger att en sådan diagnos kan växa bort har hen uttryckt sig djävligt slarvigt. Man kan få det riktigt bra men det kräver att man har bra vänner, kollegor och habiliteringspersonal som stöttar den egna utvecklingen. Dessa faktorer kan inte negligeras!

Okej.. Då fattar jag :) men då kommer ju problemet in.. Jag har inte bra folk som stöttar mig. Men det går bra ändå.. Tror jag iaf :-/ ska nog ta och läsa på lite av symtomen på autismspektrumstörning men jag typ hittade inget sist. Tack för förklaringen :)

Jag känner med dig.

Det är nog inte helt ovanligt att härma andra om man är osäker och vill passa in..

Jag har alltid haft så kallade "hjälp jag".

Har en väldigt stark vilja att passa in och då kan jag kopiera andras sätt att tex klä sig, prata, göra saker för att folk ska tycka om mig. // tjej med AS