Det är mycket som kan "följa med". Har du läst något om diagnoskriterier för andra bokstavskombinationer?

När du träffar skola och andra för att prata om detta, försök att vara fler stycken då. Kanske sambo/man, någon mor- eller farförälder eller andra som kan berätta om och intyga hur han är. Det ger det du säger betydligt mer tyngd.

Vi var två föräldrar, en mormor och flera dagisfröknar som gick på mötena i olika kombinationer. Som ensam förälder tror jag att det kan vara svårt att övertyga ibland.

Skriv ner vad ni kommer överens om (för gärna protokoll). Fråga alltid när olika saker ska vara utförda och följ upp.

Vänliga hälsningar

Niklas

Glöm inte att stämma av att det du har skrivit upp stämmer överens med övrigas uppfattning om vad ni har kommit överens om.

Vänliga hälsningar

Niklas

Tack så mycket Niklas,, det ska jag göra.

Ja jag tar med mej min man, min syster var med förra gången, Min sons pappa kommer troligtvis inte vara med, då ADHD eller annat inte ens finns… bara ett sätt för att föräldrarna inte ska må dåligt,, det är hans teori.

Dom i skolan tycker ju oxå att det inte stämmer men det är så svårt att få dom att förstå att om det nu är ADHD han har så är det så här.. då måste man ju handskas med det inte bara ringa och tala om att jaa näe nu idag så har han mnsann,, vore mycket bättre om du eller Johan kunde bla bla bla…. Dom öser över allt som har med skolan att göra på oss.. Givetvis ska vi hjälpa till så gått vi kan man vi kan ju faktiskt inte ta över deras jobb oxå som lärare för att dom tycker att han är jobbig.. :-(

Är jag helt ute och cyklar eller?

Vad menar du när du skriver: Har du läst något om diagnoskriterier för andra bokstavskombinationer? Jag har läst en hel del men vet inte om jag läst just detta.. :-/

//Linda

Bra att du har din man och syster med dig. Ta med dig båda när det behövs. Prata igenom vad ni vill få ut av mötena i förväg så att ni har samma mål och kan mangla er fram till dem.

Jag tänkte att om du läser andra diagnoskriterier kanske du hittar något som stämmer in på din son och som kan "följa med". Dyslexi är något sm ofta följer med. Asperger och ADHD är inte heller ovanligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jaha du menade så..

ja det är lite klurigt det där.. ibland stämmer allt och ibland stannar det vid ADHD 

Jag ska kika mera på det för att försöka bilda mej en konkret uppfattning,

Så svårt det där. Jag vill ju bara att han ska få den hjälpen han behöver. Han är som sagt superduktig i matte och med bokstäver. Jag vill bibehålla det så att han iaf inte får det svårt på det planet.. Han har det ju jobbigt iaf,,, :-/

MVH Linda

Förmodligen räcker det med att du ringar in huvudproblemet (ADHD) till att börja med. Om något annat visar sig bli ett problem senare kan du ta det då. Det finns ingen anledning att söka efter problem du inte märker av, eller hur?

Vänliga hälsningar

Niklas

Näe såklart är det så.. men vissa dagar tycker jag att det verkar som att det är nt mera,, han blir så himla känslig plötsligt,, men det kanske oxå har med ADHD att göra..

Ibland på kvällarna hör man helt plötsligt hur han ligger och gråter,, man går då in,, ja då är det morfar han tänker på.. och cancer. (min pappa dog i cancer sep 2005) Jag har förstått det som att han saknar sin morfar men känner ocå av en viss rädsla för sjukdomen.. :-(

MVH Linda

Jag vet inte hur gammal din son är, men sånt där drabbar många barn mellan 7- och 10-årsåldern. Det behöver inte vara något utöver det ovanliga.

Vänliga hälsningar

Niklas

Han är 7 år, jo det vet jag oxå.. Men aja hur som helst,,, ska se var mötet på skolan leder till.. sedan ringa till sjukhuset som håller i själva utredningen, se var och hur länge dom tror att det tar innan det blir vår tur att komma.. Remissen har säkert legat dör sedan i maj/juni nåt.. om den skickades från skoan när dom sa att dom skulle skicka den..

Men det blir ju så jobbigt oxå om och när man är ute och handlar eller nåt och han får ett utbrott,, alla står och bara glor.. :-( Jag har 4 barn och han är mitt 3-e av dom,, Man ser ju en klar skillnad på alla barnen. Så jag intalar mej själv att det kan inte vara mej det är fel på, jag som misslyckats, hm men ibland undrar jag ju. Men jag har läst och sett att det är ganska vanligt..

Phu,,, vad jag babblar….

//Linda