Jag har ingen att prata om mina diagnoser med så jag tänkte göra ett inlägg här.

Jag har fått diagnoserna: Asperger, ADHD, Ocd(Tvångssyndrom) och depression, 

Jag vill bara kort berätta min historia, först var jag en normal tjej som gick i vanlig skola med många vänner jag hade många aktiviteter golf ridskola och jag gjorde allt som klassades som "normalt"

När jag fyllde 12 började jag bli arg, jag kunde skrika och vara helt borta av all ilska. Det blev för mycket för mina föräldrar där började diagnosutredningarna, jag fick då diagnoserna att jag var lindrigt utvecklingsstörd och hade autismliknande och ADHD men sen som 18 har jag gjort om utredningarna och fick då Asperger, ADHD, Ocd(Tvångssyndrom) och depression så jag var felutredd första gången jag är fullt normalbegåvad!

Jag har från jag vart 12 bott på olika kortidsboenden enligt lss har när jag var 14 flyttat till ett LSS internat sen dess bott på olika lss-stöd boenden. och nu bor jag i en lsslägenhet som ung vuxen, har alltid haft mycket stöd och stödpersonal har alltid saknat min familj i allt har känts som personaler har tagit föräldrarollen istället för dem som borde ha gjort det. Nu ska jag äntligen bryta mig fri från allt stöd bli självständig och bo själv! känns underbart för min mamma sa alltid när jag var yngre att jag skulle bo för alltid med stöd och att dem skulle laga min mat och fixa allt åt mig, det kändes så konstigt då jag klarar det mesta själv det är bara samtalsstöd jag behövt.

Jag undrar om någon här inne har haft en liknande historia av att ha bott me stöd?