För vår del började det med 30 timmar assistenthjälp i veckan. Hon hade mer på dagis så det var som någon sorts övergångsassistens för det har trappats ner och just nu finns det ingen assistent. Tack och lov fungerar det rätt bra.

Vi brukar träffa nya lärare och berätta om henne och beskriva hur man bäst hanterar hennes speciella behov. Det tycker jag har fungerat bra. Hon får en särskilt strategisk plats i klassrummet där hon har koll på allt som händer utan att behöva vända sig om.

Hon har gott om kompisar men brukar leka med en eller några få i taget. Ibland väljer hon att vara för sig själv och göra något. Det tycker jag är helt okej eftersom hon väljer det.

Vänliga hälsningar

Niklas

Sonen har haft assistans under alla lektioner och har det än idag.

När det är nya lärare så har vi alltid ett möte där vi berättar vad som krävs för att få sonen att jobba på bästa sätt.

Sonen utmärker sig genom att slåss, svära och riva i sönder skolmatrial. Detta har dock blivit mycket bättre med medicin och med en större förståelse från lärarna.

Det är viktigt att lärarna kan ta honom på rätt sätt för annars brakar det lös rejält. Sonen vet så väl vilka knappar han ska trycka på och ger lärarna efter en gång sen är det kört.

Vi har daglig kontakt med hans assistens via mail där hon berättar hur dagen har varit och hur han har varit i humöret.

Tycker det fungerar kanon.

Mina barn har också assistenter men de befinner sig mer i bakgrunden och träder fram när det behövs. De är inte med dem jämt menar jag. Har era barn blivit utsatta i skolan? Tänker då på mobbing? Mina har och är det. Just nu är det ett bedrägligt lugn så jag bara väntar på nästa urladning. De vet ju vilka knappar de ska trycka på för att få igång dem. Misshandel har också förekommit.

Jag startade en sida härom dagen just för detta men den vänder sig mest till föräldrar till mobbade barn. Av egen erfarenhet så känner man sig hjälplös och har svårt att hantera detta. Gå gärna in och titta www.fmm.ecommunity.se

Det är inte så mycket aktivitet ännu men hoppas på att det kommer.

#3 nej mobbad är inte sonen utan det är han som är den som driver kompisarna till att ge sig på andra.

Vi har på föräldra möten berättat om hans hadikapp och hur det kan vara. Vi har även bett dom föräldrar till vars barn som blivit utsatta av sonen att höra av sig omgående till oss så att vi vet om vad som händer och kan ta fatt i det med en gång. Måste säga att det har fungerar jättebra och nu är det ett BRA tag sedan det hände något .

Tyvärr har sonen vänt sig till värstingänget här i byn och vi försöker med alla medel att få honom därifrån. Som tur är har han sin bästis som inte vill ha något med detta gänget att göra.

Vad bra att ni har den inställningen! Eloge till er!! Många föräldrar har inte den insikten ni har. Min störste kom också i dåligt sällskap för ett tag sedan men det lyckades vi vända. Än så länge ska jag säga….ska inte ta ut nåt i förskott.

Jag har Asperger, men har haft det jätte jobbigt i skolan.

Varit mobbad, eller mer ut fryst kanske. Hela högstadiet var en pest. Blev ofta sjukskriven, nästan hela nian var jag sjukskriven. Måde jätte dåligt. Nu går jag första året på gymnasium i en Asperger klass. Vantrivs där.. Letar praktik plats så jag bara går halvtid i skolan. För jag vill ha en bra utbildning och älskar själva plugg delen. Det är rasterna jag hatar och när jag måste gå i koridorerna

Sonen går i en klass där en kille har ADHD. När min son först började i den klassen (mellanstadiet) och kom hem och berättade om killens utbrott undrade jag varför i hela friden killen inte hade en assistent. Han var ju livsfarlig.

Men på ett föräldramöte berättade killens föräldrar om hans sjukdom, medicinering och om varför han inte har assistent. Då förstod jag mycket bättre. Min son har också lärt sig att ta mer hänsyn till killen och nu tror jag det funkar ganska bra.

Tänk vad lite information kan göra!

Information kan vara skillnaden mellan ett bra och ett dåligt liv. Det är därför den här sajten finns.

Vänliga hälsningar

Niklas