Till tryggar.ekan 🙂

I en gammal Skrivregel-tråd hittade jag ett inlägg skrivet till mig av tryggar.ekan och då det hade fått 3 gilla-markeringar väljer jag att svara det öppet plus att minska OT i den tråden det stod i. Jag bifogar inlägget nedan och svarar därefter på det.

"Du, om du respekterar mig o övriga på den här sidan, vill jag uppriktigt be dig att ta bort ditt måtto om typ att suicide is painless," inte ditt utan andras problem." Jag uppfattar detta som stötande eftersom det upprepas var gång jag läser dina inlägg.  Alltid de utsatta och lidande som skall ta hänsyn, till dom som har det bra och inte vill låta  sig störas,  men det är faktiskt INGET brott att vilja avsluta sitt leverne på denna jord, låt människor som har en önskan , få ta till sig den, förverkliga den och vila i frid. Dom blir kanske lyckliga till slut, utan att känna sig tvingade till ett liv utan mening och mål. Och vem vet, det finns kanske ett Nirvana att uppnå.

_Att det sedan är ytterst svårt att vara nära anhörig till någon som vill bort, det kan jag förstå, men är det inte lite beroende på att vi gemene man ställs nakna inför en jätte-enkel svår  fundamental fråga;                                                                                                     Vad gör jag här, hur kom jag hit och vart är jag på väg?"

_

Det är ju inte vad citatet innebär. Det står att självmord tar inte bort smärtan då den förs vidare till någon annan. Det är vad det står. Sedan kan jag berätta för dig att jag har mått så otroligt dåligt i mitt liv. Så jag vet exakt vilken hemsk smärta det är. Jag skulle inte ha blivit 16 år. Jag skulle inte ha blivit 17 år. Jag skulle inte ha blivit 19 år heller. Jag skulle inte ha blivit 29 år. Jag skulle inte ha blivit 33 år. Och nu sist, skulle jag inte ha upplevt 2016. Men här är jag idag. Snart 35 år. Så, ja, det är bara att fortsätta kämpa med de orden. För jag vill inte att någon annan ska behöva känna den smärtan jag känner inom mig.

Jag har således varit på bägge sidor om att vilja avsluta sitt liv. Jag vet att smärtan är lika hemsk åt bägge hållen.
Hoppas det klarnade lite, och det är absolut inte menat som att släta ut smärtan, utan jag önskar så, att hur dåligt man än mår, så önskar jag och vill, att man försöker orka överleva en sekund, en minut, en timme, ett dygn till, en sekund i taget, för jag vill säga att det är värt det.

Här är en dikt jag har skrivit i ämnet:

..:En stilla längtan:..
Jag vet vad jag har sagt och jag vet vad jag har tänkt.
Är inte ett dugg deppig utan helt klar med det som hänt.
Dessa cirklar vi springer i, samma banor, samma spår.
Spelar ingen roll att vintern är över och det har blivit vår.
Och de här stråk av förhoppningar att det ska bli skillnad en dag.
Är så less på detta liv och hur det är att vara jag.
Kom inte och be mig nu att jag ska rycka mig upp.
Mitt liv är lika vanligt likt var morgon gol var tupp.
Jag är fullt medveten att jag inte bör tänka så.
Och jag lovar att kämpa en dag till så att vi ska slippa säga "hejdå".

Höstlegenden - 130502

Så jag är absolut öppen för att diskutera ämnet. Jag vet hur tomt och smärtsamt livet kan kännas och kram till alla er, vart ni än är i livet. 🤗 Det är absolut inte min mening att kränka någon och jag respekterar självklart allas känslor. Många nya känner mig inte. Men jag började vara aktiv på Bokstavsfolk maj 2009 och blev Medarbetare här efter jag hade gått min utredning hösten 2009. Jag har själv Asperger och koncentrationssvårigheter såsom dem som man har vid ADD. 

Prata gärna med mig, för jag vill inte på en sådan här sida, att folk ska känna sig kränkta eller orespekterade. ❤️