Jag funderar på att gå bakvägen Har kontakt med en jättebra barnpsykiatriker som håller på med utredningen på min son. Det var han som nämnde att jag också kunde ha det, kanske han kan hjälpa till. Har ingen kontakt alls till VC.

#1 har du kontakt med psykiatriska kliniken? Jag ringde i dag och iom att jag har varit i kontakt med en psykiatriker där inne så lägger dom en remiss till mig och då går det lite fortare.

Du ska inte gå genom VC utan det är öppenvården inom psykiatrin du ska gå.

men… där kan man få vänta, från remiss till utredning kan tiden vara lång, jag har hitills väntat elva månader och har fortfarande inte hört ett ljud därifrån. Ska flytta vid årsskiftet så jag börjar fundera på om det blir till att börja i en ny kö i ett nytt landsting då..

Jag vet att man måste ligga på, man måste tjata, för annars kommer alla andra (de som tjatar) före då de anses ha högre prioritet.

#3 det låter då inte alls bra, hon jag pratade med idag sa att det skulle gå snabbare iom att jag hade kontakt med dom redan och att dom lägger remiss.

Hm då är det bara att vänta och se

Jo, jag har ju haft kontakt med öppenvården, slutanvården och nu hör jag hemma på mellanvården… utredningen skall göras på öppenvården och remissen är skickad från slutenvården. Men som det ser ut nu på min öppenvårdsmottagning så är väntetiderna runt ett år för utredning. Min kontakt på mellanvården ringer dom nån gång i månaden i alla fall och tjatar men jag antar att jag inte har någon hög prioritet i och med att jag inte går i skolan och inte heller har problem med aggriesivetet och slår ner folk.

Jag har hört att i Uppsala är det kris på Allmänpsyk så där lär det ta tid. Har fått remissen skickad från Neuropsyk i mars till Allmänpsyk, och har fått svar att jag står i kö…Får väl se…

#7 Bor du i Uppsala? Då har du ju en expert på "hemmaplan" som utreder privat. Ola Lundin heter han och har mottagning i både Uppsala och Stockholm.

För den som har råd kan utredning hos privatläkare vara ett alternativ.

Vänliga hälsningar

Niklas

#( och #9 Värre om man inte har det…Råd alltså…

#10 Det kostar inte så mkt, då tex den jag nämnde är ansluten till F-kassan. Helt privat är däremot svindyrt.

#11 Tack för tipset. Ska kolla upp det!

Bor utanför Stockholm och har en dotter som stått i kö 2 1/2 år för utredning om ADHD. Efter att jag kontaktat vårdgarantin har nu utredningen börjat, men i annan kommun där de kunde ta emot snabbare. Trots det har det alltså tagit så lång tid.

#13 gäller vårdgarantin även psykiatrin?

Jag fick genom socialen kontakt med http://www.fabriken.org/, där får jag jättebra hjälp med min son och de jobbar ihop med psykologer och läkare och kunde därför genomföra en utredning jättesnabbt.

#14: Du bör kanske kolla upp tipset som Cattis gav i #8. Du kommer ju höra till Uppsala efter flytten :-)

#8 Skulle uppskatta oerhört om du kunde berätta var jag får tag i Ola Lundin ?

Har en helt ohållbar situation med min 10 åring och vi behöver inte bara "klapp på axeln" från BUP. Vad vi/han behöver vet ag inte men jag känner igen nästan allt som skrivs om ADHD i min son. Just nu gör han ingenting på lektionerna - han hinner inte börja innan lektionen är slut och om han hunnit börja vill han inte avsluta då lektionen tagit slut. Komipsrelationerna är just nu obefintliga självförtroendet på noll och han kräks när han tänker på skolan .. Någon hjälp av skolan får han inte för det finns inga pengar.. då han inte har någon diagnos. Skollagen bara fnyser de åt… Behoven ska styra - ja pyttsan …

#17 Jag såg ditt PM igår kväll. Ola Lundin tar bara emot vuxna tyvärr (såvitt jag vet). Alla barn måste gå via BUP. Jag skickar dig ett PM strax.

Äntligen har jag fått påbörja min utredning för ADHD!! Första steget är taget, och nu är det igång!!

#17 Jag hade också problem att få igång en utredning för min son, men läraren tyckte också att han var besvärlig, men det fanns ingen skolsköterska, osv.

Jag kontaktade BUP i den kommun vi tillhörde (Heby), men de sa bara att de inte kunde göra något utan att skolan aktivt sökte för det också!…Idiotiskt!

Jag tryckte på fröken att kontakta skolpsykologen som bara var i skolan ibland att han måste utredas. Tillslut fick vi en kallelse från skolpsykologen, som måste göra första bedömningen. Den visade på ADHD-problematik. Han fick så en tid till BUP, och sedan har det fungerat!

Jag känner med dig! Det är jättejobbigt! Nu när jag vet hur man gjorde med sonen vet jag lättare hur jag ska göra med hans lillasyster som också har AHD (fast ej diagnosticerad ännu). Hon är 3 år, fyller 4 år i januari. Hon kommer inte att få någon hjälp förrän hon börjar skolan, för innan dess anser inte kommunen att det är deras ansvar. Man står som i en rävsax.

Lycka till med din pojke. Krama om honom lite extra från alla oss andra här på bokstavsfolket, och det är inget fel på honom, utan det är ett stort fel i samhället som inte kan ge utrymme för individuella skillnader på människor!

Ge dig själv en kram också, det förtjänar du som du kämpar för din son!

#19 Grattis! Hoppas det går snabbt och blir bra i slutänden!

Mina föräldrar började tjata på bup om en utredning för 1½ år sedan, då jag började gå där. Utredningen startade först ett år efter. Tänk att jag kunnat spara ett år av ovetande och utan skolgång om bup bara utrett mig i tid…

Min son på 21 fick sin ADD-diagnos för 11 år sedan och nu är han uppsatt på kö till förnyad diagnos i vuxen ålder. Det tar ca 2 -3 månader tills de kan göra hans utredning, sa hans läkare. Det går ju lite snabbare eftersomn han har en diagnos i botten!

#23: Hur har han utvecklats under de elva åren? Många tillägnar sig strategier för att hantera handikappen.

Vänliga hälsningar

Niklas

#24: Under första skolåren reagerade han direkt på t ex mobbing och klippte till vederbörande, senare drog han sig undan (genom att t ex gå ifrån skolan) för att undvika bråk. Likadant har han gjort i andra situationer för att inte utmärka sig. Han hade ganska ofta vredesutbrott under den tiden.

I början hade han mycket problem med uppmärksamhetsstörningen via hörseln. Alla ljud studsade rakt in i öronen, han hade inget "filter" som sållade bort ovidkommande ljud. Detta är numera inget större problem.

Tyvärr funkade det så i skolan de sista 5 åren, att han kunde "sitta av" tiden. Ingen inom skolan tog tag i detta och han gick ut gymnasiet utan slutbetyg.

I stort sett ser problematiken helt annorlunda ut i dag, därför ska han nu få en ny utredning, som visar på nuvarande problem.

Han flyttade hemifrån för 1 år sedan och har nu börjat inse att han, som han själv säger, "behöver hjälp att hjälpa sig själv". Han har svårt med struktur och rutiner, komma ihåg tider, få saker uträttade i tid, komma sig för, sortera och organisera, korrekt uppfatta instruktioner och meddelanden i flera led.

Han är arbetslös och har nyligen sökt aktivitetsersättning.

Han är en empatisk kille, som alltid ställer upp när någon behöver hjälp, han är artig och trevlig och det viktigaste är att han har nått insikt. Det är ett stort steg!

#25: Jag håller tummarna för honom. Det låter som om det finns gott hopp om att han ska klara sig bra med lite stöd. Hjälp och stöd behöver ju även vi ickebokstavsmänniskor emellanåt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Detta med utrdningar tar olika tid i olika län har jag förstått.

Men bara att få komma till en utredning är ju en konst bara det.

Det tog över 4 år innan vår son fick en utredning om ADHD.

Första gången det slogs larm om att vår son var ovanligt vild och hade svårt att koncentrera sig var på 4 års kontrollen.

Distriktssköterskan sa att ngt var fel eftersom han inte kunde vara still så han kunde inte klara av att göra dom test som skulle göras för han skulle pilla och undersöka allt i rummet.

Hon tog kontakt med dagis där dom sa att han var ovanligt påhittig och livlig grabb men med en otrolig charm som fick alla att smälta.

Redan då ville vår distriktssköterska göra en utredning på sonen på ADHD och remiterade oss till Barnkliniken som vid ett möte konstaterade att han hade koncentrations problem och var överaktiv men att det berodde på att vi föräldrar var för slappa i vår uppfostran.

Problemen blev bara värre och värre och åter igen kontakt med barnkliniken och BUP och fick höra samma sak igen men rådde oss att sätta sonen på en liten skola när han skulle börja skolan.

Så första utlåtandet följde oss hela tiden och ingen utredning gjordes först när han fyllde 8 år när  denna lilla skola inte klarade av situationen och  gjorde en anmällan till soc.

Plus att mitt ex ringde till soc och hotade med att ta livet av sig eller sonen började hända saker.

Redan dagen efter så hade vi en tid på Bup där socialen var närvarande och där soc krävde en omedelbar utredning.

Då började det hända ngt och efter 6 månaders utredning kom dom fram till att han hade svår explosiv ADHD.

Men problemen fortsatte i skolan och det fanns inga resurser eller ekonomi för extra hjälp.

Återigen anmällan från skolan till soc och ytterligare utredning och där sonen blev inskriven inom LSS.

Först då fick han en assistent i skolan så vägen var väldigt lång innan vi fick  hjälp.

Efter ytterligare 2 år så blev det riktigt illa och sonen blev inlagd på BUP akuten i 8 veckor.

Då fick han börja medicinera med Concerta och då vände det och han hjälptes otroligt mycket av medicineringen det var som natt och dag.

I dag står jag själv i kö för att göra en utredning för vuxen ADHD och fått veta att det är ca 6 månaders vänte tid  för denna utredning.

Innan dess hade jag väntat 5 månader för att göra en utredning om jag skulle utredas eller ej.

Lasse

#27: Tack för din berättelse!

Hur förändrades din sons beteende av medicinen?

Vänliga hälsningar

Niklas

#28

Det blev en otrolig förändring för både sonen och oss föräldrar.

Dels blev han mycket lugnare hans aggrisivitet och våldsamhet försvann nästan helt.

Sedan så fick han betydligt lättare i skolan hade lättare att koncentrera sig  och hänga med i undervisningen.

Nackdelen var biverkningarna som kom i början då han rasade i vikt och det var svårt att få honom att äta plus att hans sömnproblem blev betydligt värre.

Men dessa biverkningar släppte efter ett tag nu har vi haft nästan 3 år
där han fungerat som dom flesta andra barn och dom som träffar honom tror inte det är sant att han har ADHD.

Så medicineringen har verkligen fungerat och varit bra för vår son.  

Men nu är han i puberteten och problemen har börjat återkomma men mycket ssom händer i kroppen nu och en höjning av medecinen är gjord.

Så vi hoppas det lugnar ner sig i gen.

Lasse

Vi har väntat i snart ett år nu, sen remissen skickades in…

Vår första kontakt var Habiliteringen och där gick det ganska snabbt vill jag minnas. Det är länge sedan nu men jag har för mig att det handade om veckor. Sedan när det blev krisigt i våras så blev BUP aktuellt. Min ene son blev succesivt stökigare i skolan och då tryckte rektorn på hos BUP. Men de försökte ändå att göra väntan lång så jag låg på som en liten blå! Ringde varje vecka och så började vi strax innan skolstart i år. Min rekommendation är absolut att ligga på själv annars händer inte mycket.

 Vi är i ett program som heter COMET just nu. Är det någon här som känner till det?

Vh Lena.

Vi ställde oss i kö i början av den här terminen. Nästa vecka ska vi ha ett första möte, men utredningen kommer inte igång i år.

#29: Vad roligt att höra. Hur han skulle vara i puberteten utan medicin är svårt att veta. Det är inte otroligt att det skulle ha varit svårare.

#31: Det har jag inte hört talas om. Är det en förkortning för något?

Vänliga hälsningar

Niklas

Ja, det är ett program man är med i hela familjen. Nu är det bara jag och min familj som träffar en psykolog en ggr i veckan och avstämmer och får hemuppgifter och övningar tills nästa gång. Oftast så är man flera familjer i samma grupp men vi är ensamma. Ska skriva mer senare.

Lena

Här är kometprogrammet

kometprogrammet.se

Lena.

#34 Låter jättebra.

Verkligen:

"Utvärderingarna av Komet för föräldrar visade att mängden problem i hemmet minskade med ca 40%  jämfört med kontrollgruppen.

Utvärderingarna av Komet för lärare visade att lärarna ger 35% mer uppmuntran och 70% mindre tjat och skäll än lärarna i kontrollgruppen."

Vänliga hälsningar

Niklas

36: Mmmm…faktum är att det stämmer säkert. Vi har nått fantastiska resultat här hos oss.

Vh Lena.

Vi har stått i kö nästan 3 år (Stockholm) mycket beroende på, tror jag, att läkaren på barnmott/basteamet inte riktigt trott på att min dotter skulle ha ADHD. Efter att jag vände mig till Vårdgarantin stod vi i kö där i 9 månader och kom till sist till ett basteam i annan kommun än vi bor.Vilket jag tyckte var bättre då de inte hade några förutfattade meningar. Hur som helst fick dottern som är 13 1/2 år sin diagnos i förra veckan. Tyvärr har den långa väntetiden gjort det mycket jobbigare för både henne och oss, det visar sig nu när hon går i 7:e klass ligger 3-4 år efter i skolan pga de stora koncentrationssvårigheter hon har. Dessutom har det sliti på henne att upprätthålla en fasad i skolan för att klara sig igenom dagarna.

Nu väntar vi bara i nästa kö, remiss till hem-kommunen basteam som ska skriva ut medicin och följa upp det. Får se hur lång tid till hon kommer tappa i skolan. Känner mig riktigt förbannad då flickor inte uppvisar samma symtom som pojkar och därför inte tagits på allvar. Hon har heller inga möjligheter att jobba ikapp klasskamraterna, men nu papper på att resurser måste sättas in.

Så var besvärlig och tjata om utredning och använd vårdgarantin!