Autism ”värre” vid stress
Hej, är det någon som upplever att era autistiska ”symtom” blir tydligare och påtagligare vid stress? Jag är själv i en väldigt stressig period i livet och är i riskzon för utmattning syndrom. Jag är tjej med den autism diagnos pga hur bra jag varit på att kamouflera min problematik. Jag upplever att mina problem med bland annat ögonkontakt och den sociala delen har blivit betydligt värre senaste tiden och jag tror det hänger ihop med stressen. Är det möjligt eller försöker jag bara hitta förklaringar? Jag är egentligen bra på att hålla ögonkontakt även om jag har svårt att naturligt veta hur länge man ska hålla den och tycker fortfarande det är obehagligt. Men nu känns det i princip omöjligt, brukar även titta bredvid ögonen på den jag pratar med för att uppfattas ha just ögonkontakt. Senaste tiden har jag inte ens kunnat lyfta blicken när jag pratar med folk och har svårt att hålla en röd tråd och konversation. Kan det hänga ihop att stressen gör mina svårigheter mer påtagliga? Har även mer repetiva beteenden och ännu svårare med koordinationsförmågan. Eller är det bara att stressens symtom liknar mina svårigheter kopplade till autismen? Tacksam för svar då det är väldigt psykiskt jobbigt att känna mig såpass mycket mer påverkad och knappt klara den sociala biten längre…
#0: Stressen kan mycket väl göra att de autistiska dragen blir sämre.
#0: Jag är övertygad om att stress påverkar de flesta svagheter, även såna som hänger ihop med autism, ADHD och sånt.
![[Undertaker]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Stress gör det värre enligt mig. Jag har, när jag är stressad, betydligt svårare att dölja mina drag samt att dragen är "starkare" till viss del. Stress är ju en påfrestning kroppen måste hantera och på så vis tar det upp kapacitet.
#3: samma här.
Jag har nyligen gjort utredning med min ena dotter och påbörjar för den andra. En anledning att det ofta "blommar ut" mer i högstadiet för speciellt tjejer, är just den ökade stressen och ökade prestationskraven.
Dom går att kamouflera bra när det är enkelt i skolan. När det blir svårare, och dessutom kroppen på andra sätt är i förändring, blir det värre.
Därför kraschar många tjejer med autism just i högstadiet.
Mvh // Johan
#5: Min yngsta dotter bet ihop i skolan, så de trodde inte på oss när vi sa att något var fel. Vi ville ha en utredning på henne, men skolan ansåg att det inte behövdes, ör de hade inte sett någonting.
Hon gick visserligen i mellanstadiet (fyran) med det eskalerade under hösten när hon började femman. Efter mycket om och men och en ofullständig utredning från BUP's sida fick vi kontakt med ett privat bolag som sköter utredningar.
Det konstaterades att hon har högfungerande Autism grad 2. Då hade hon redan missat halva fyran och hela femman.
#6: Verkar väldigt vanligt. Så tacksam över att dom går i skola där man har hög medvetenhet och vill hjälpa till. Här har det varit autism nivå 1. Men också mycket frånvaro.
Mvh // Johan
#7: Jo just med flickor så är det ganska vanligt att det missas. De är betydligt duktigare än killar på att bita ihop.
Vad skönt med en skola som vill hjälpa. Vi har "slagits" med skolan i flera år. Det finns inga ressurser, det finns inga pengar, sätt henne i särskola etc.etc. det har vi fått höra sedan hon fick diagnosen, och även innan, pga bl.a hög frånvaro.
Här har det mer varit att hon fått hjälp även innan dokumenterad diagnos för det är åtgärder som dom tycker brukar hjälpa.
Detta är en Innovita-skola. I media ser man ju mest exempel på att friskolor försöker slippa undan extra stöd, men både Innovita-skolorna vår barn gått på har varit fantastiska.
Mvh // Johan
#9: De flesta friskolorna vill inte ha elever med diagnoser eller särskilda behov, de vill bara tjäna pengar och skryta med att eleverna har höga betyg.
Så kul att höra att det faktiskt finns friskolor som inte gör så 🙂
#7: Vet du vad de olika nivåerna betyder?
Aha, då är jag med.
#0: Intressant att läsa. Jag har precis senaste veckorna lagt märke till detta vad gäller stress och det sociala och det är en ny tanke. Och jag är över 40 år.🌿🌺
#11: De räknar på nivå 1-3 . 1 är lindrigt, som Johan skriver Aspberger.
Två av mina döttrar ligger på nivå 2, på gränsen till nivå 3. Bägge två är högfungerande, så det har varit väldigt svårt att ens få utredning på dem. Äldsta dottern fick diagnosen för 3 år sedan och hon är 29 idag. Yngsta fick diagnos för 4 år sedan men hon är, tack och lov, yngre. Så det har varit lättare för henne att bearbeta.
- Redigerat 2023-06-20 10:30 av Draken
#15: Tack! Vet du något om hur de gör bedömningen av nivåer?
Hur nivåerna bedöms är individuellt. Men rent generellt så bedöms de ungefär så här:
Nivå 1 : Känslomässigt instabil. Aspberger. Fungerar oftast bra på arbete och skola med vissa anpassningar. Har socialt umgänge, inom vissa normer.
Nivå 2 : Känslomässig labil. Svår social fobi. Kan fungera inom skola och arbete men med mycket specifika anpassningar. Väldigt tydliga instruktioner och rutiner. Oftast introvert men kan bli utåtagerande och aggressiv i pressade lägen. Perseptionssvårigheter.
Nivå 3 : Introvert, inget socialt umgänge. Känslomässigt avstängd. Mindre utvecklingsstörning kan förekomma. Fungerar sällan på skola och jobb, behöver oftast särskola och blir förmodligen förtidspensionerad.
Detta är vad jag har fått veta när mina döttrar har blivit utredda. Jag är ingen expert på området, och jag kan ha missat punkter i beskrivningarna 😊
Starta ny diskussion