Ny här
Hej!
Jag brukar vara inne här och läsa lite ibland men jag har aldrig skrivit något (blev medlem genom fibromyalgiifokus) Jag har själv inga symtom eller någon diagnos på något bokstavshandikapp men jag arbetar med barn som har det så därför brukar jag vara inne här.
Just nu har jag precis börjat arbeta med en pojke i 4-års åldern. Han har ingen diagnos men ska snart på basutredning. Hans problematik handlar om att fungera i grupp, socialtsamspel, lek. Han är även ganska impulsiv och kan tex helt plötsligt kasta saker omkring sig eller slå någon. Han vill heller inte göra saker man ber honom om tex ta av ytterkläderna när man kommer in, torka upp något han spillt osv. Han har vissa "Special intressen" Ältar saker och frågar saker flera ggr även fast han vet det, tex "vart bor du?" Han har ett bra språk och klarar saker jätte bra om man bara förklarar och låter honom få tid på sig. Han har inga problem att tex följa med till affären och handla.
Han har aldrig haft någon som jobbat själv med honom tidigare. Nu till att börja med ska jag införa ett bildschema för honom så han vet vad vi ska göra under dagen. Jag ska även jobba med att han ska ta av sig och hänga upp ytterkläderna, tvätta händerna ordentligt, lek, sociala situationer, aktiviteter mm
Eftersom han ofta vägrar att göra saker tex ta av ytterkläder, plocka ihop efter lek mm så undrar jag om ni tror att man kan införa någon form av belöningsystem så att han känner sig sporrad att göra det. Som läget är nu så går jag halva vägen och hjälper honom ex.vis du tar av ena skon så hjälper jag dig med den andra eller också så väntar jag ut honom tills han är klar. När han gjort det han ska så berömmer jag honom alltid och försöker hela tiden vara positiv men ändå bestämd. Jag vet att det i stort sett aldrig fungerar om man blir arg men jag är däremot alltid konsekvent, har jag sagt något så blir det så.
Har ni som själva har diagnos eller har barn som har diagnos några tips som kan vara användbara för att underlätta för honom. Han har ju som sagt var ingen diagnos än men jag måste ju ändå försöka hitta lösningar för att allt ska fungera bra för honom.
Mvh Marie
Jag blir så glad när jag läser att pojken får hjälp!
Den hjälp han ska få är lika bra oavsett han får en diagnos eller ej.
Jag tror att konflikterna kommer att minska eller helt sluta när han får bilder som hjälp!Annars är det helt rätt att hjälpa till,det är bra att minska hjälpen så småningom tills han gör allt själv.Belöningar tror jag inte du behöver tänka på nu utan vänta och se vad bilderna gör - ibland gör de underverk!Rättare sagt tror jag att belöningen blir att han får koll på tillvaron iom bilderna och det är den bästa belöning han kan få.
PS:Jag har en dotter med autism och utvecklingsstörning.Har gått lite kurser och även lärt mig mycket inom särskolan där jag varit mycket med dottern.Sen har jag sett vilken stor skillnad bilder och annat stöd kan göra.DS.
Belöningssystem är bra när det gäller barn. Varning för inflation bara. :-)
"Om du tar av dig skorna själv får du välja vilket spel vi ska spela" Det är en rimlig belöning. Håll belöningarna på ungefär samma nivå.
Struktur, rutiner, konsekvent handlande är jättebra. Förbered honom på vad som kommer att hända. "Om tio minuter är det dags att tvätta händerna, för då är maten färdig." Låt honom känna att han har kontroll över sin situation.
På din beskrivning låter det som en släng Asperger. Kanske lite ADHD.
Vänliga hälsningar
Niklas
Tack för era råd.
#1 Jag är också glad för att han får hjälp, det har varit kaos på dagiset innan jag började och han har varit jätte orolig. Jag tror att det är mycket betydelsefullt för honom att han får hjälp redan nu istället för att vänta tills han kommer upp i skolåldern. Runt om i landet dras det ju ofta ner på den här typen av jobb även fast dom är mycket viktiga så jag är väldigt glad att de i denna kommun inser att det inte går att dra ner. Personalen på dagiset är överlycklig för att jag har börjat så att pojken får stöd och en strukturerad dag så att de kan koncentrera sig på att ta hand om de övriga barnen och planera aktiviteter.
#2 Jag tror också att han kan ha Asperger och ev ADHD. Jag är ju ingen expert men om man ser till hans problematik och beteende så tycker jag att de ligger närmast. Det ska bli inressant att se vad han ev får för diagnos.
puttar upp min tråd lite och passar samtidigt på att berätta hur det går.
Veckan har funkat ganska bra. Just nu sitter jag och "jobbar" planerar nästa veckas aktiviteter, ordnar med bilder så att allt sånt är klart så jag kan börja jobba med det nästa vecka, gör schema så personalen vet vad vi ska göra, förbererder inför personalmöte så jag kan berätta hur jag kommer att arbeta och mina planer framöver mm mm. Jag har alltså fullt upp!
Imorn ska jag dessutom iväg till mitt andra jobb på ett korttidsboende där jag jobbar med två barn med autism. Jobbar från 11.00 imorn till söndag kl 16.00 Det blir mycket jobbande nu men det är så roligt och ger mig så mycket så det är värt det.
Puttar upp min tråd igen men nu pga att jag behöver ha lite tips från er.
Pojken som jag jobbar med är inne i en jobbig period och det går upp och ner hela tiden. Samtidigt tycker jag att han har gjort mycket framsteg och fungerar hyfsat bra i barngruppen korta stunder då det är lungt.
Nu till ett problem som uppstått. Det finns en flicka som är ganska rädd för honom. Hon blir rädd när han kommer springande och kan ibland skrika trots att han inte rört henne. Han har märkt att hon reagerar när han gör saker. Förra veckan ställde han sig nära henne och skrek hallå jätte högt. Hon blev rädd och började gråta. Jag tog då pojken därifrån och försökte lungt prata med honom om det. En liten stund senare sprang han fram till henne och gallskrek igen. Då hämtade jag honom men han fortsatte gallskrika. Sen idag har han när han fått chansen spottat/fräst på henne. Och även det resulterar självklart i att hon blir arg, rädd och ledsen.
Hur ska jag lösa detta? Han verkar ha sett ut henne och han bara ler när jag försöker prata med honom om det.
Hoppas att ni kan komma med något förslag
Mvh Marie
Svårt. Det är bra att du tar honom åt sidan och förklarar att det inte är okej att göra som han gör. Har du frågat varför han gör det? Kan han förklara?
Vänliga hälsningar
Niklas
Han har ingen direkt förklaring till det. Det verkar som att han vill ha en reaktion från henne. Det kan vara så att han gärna vill ha kontakt med henne men han vet inte hur han ska bete sig för att få det.
Idag har han bara skrikit åt henne en gång men då var det inte så högt. Jag pratade lite med henne om det och förklarade att hon inte behöver vara rädd och att om hon skriker tillbaka så blir det bara värre.
Okej. Fortsätt jobba med det så kommer det nog att lösa sig.
Vänliga hälsningar
Niklas
Starta ny diskussion