Intressant läsning och att få läsa hur det såg ut ur ditt perspektiv. Det är inget jag hade kunnat gissa om du inte skrev det.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vad jag såg nämnde du aldrig AS i konversationen.

Hade själv en dialog med en lärare och när jag då nämnde AS fick jag bara ett svar om att det hade hon nog hört talas om men aldrig träffat någon.

Nog, då blir jag lite fundersam,  fortfarande så dålig information och kunskap i skolan om dessa funktionshinder, när skall dom vakna upp?

Tror inte att det ingår utb om dessa funktionshinder på lärarutb. Jag pratade med en ''nybakad'' i höstas och han sa att det var försvinnande lite man tog upp. Att man inte ändrar på detta när det är så vanligt?! Ofta får vi föräldrar berätta för läraren om hur det kan vara för våra barn.

Vh LenaB

Min dotter har en speciallärare som är helt ny från utbildningen, när vi tog upp att hon har Tourettes och AS så frågade HAN oss hur märker jag av detta??

Ska man skratta eller gråta?

#4: Jag vet inte hur han frågade, men han kan ju undra hur det märks på just din dotter. Det kan variera mycket.

Vänliga hälsningar

Niklas

#5 jo det är sant, men när vi sa att tourettsen visar sig som tic så sa han oj jaha är det detta som kallas för touretts??

Vi berättade för honom, hur man märker både toruettes och AS på Ida och då säger han bara att detta är helt nytt för mig. Detta gör mig osäker och jag hoppas jag inte gör något fel…………..

Vi går på möten rätt ofta dvs en gång i månaden och inte har han blivit bättre på just dessa diagnoserna.

Han säger ofta att han inte når fram till henne och det tycker han är så jobbigt, ja det förstår jag med men det är han som är special pedagog och inte jag. Nu kan jag ju inte skylla på honom men jag tycker det är hemskt att man inte lär ut dessa rätt så vanliga diagnoserna på skolorna.

Vad får dom lära sig kan man ju fråga.

Du får peka honom hit. Det som inte redan står kan kan han fråga. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

…jag kan tillägga att jag VET att man inte får en minut i obligatorisk undervisning i NFP på Lärarprogrammet (iaf i Dalarna). Det finns ingående i som valbara kurser, ja.

Jag har själv frågat om detta och själv erbjudit mig att föreläsa eller ta in nån annan. Vilket de själv ville. EN ansvarig av cirka 15 svarade. Och det var den som redan hade det i sin kurs…

Så…hur ska då de nybakade lärarna kunna veta nånting om detta när de kommer ut?!

Skrämmande..

Nu läste jag i går i kvällstidningen att Forsshaug, bandyspelaren, troligen har ADHD. Det krävs nog att någon framståande kliver fram före för att det ska bli intressant, tillräckligt uppmärksammat. Så tror jag. Tyvärr.

#2: Nä, jag har aldrig fått någon diagnos, hade inte ens hört talas om AS förrän jag var närmare 30. Samtalet med lärarstudenten på Mobbing utgick bara från min upplevelse, inte från något slags diagnos eller förklaring.

Jag hade hoppats väcka lite insikt om att det finns alla sorter i alla klasser, men det verkade inte falla i mottaglig jord. Personen jag förde dialogen med verkade känna sig kritiserad, och det var inte min mening. Hade jag nämnt någon diagnos hade jag kunnat förpassas till avdelningen för skumma typer, som inte faller inom ramen för "vanlig" lärarkompetens.

#7 haha ja precis. Fast vi har har en öppen dialog och jag kan säga att han är mycket tacksam för det. Han har även fått låna böcker av mig.

Han vet att han får lov att fråga hur mycket han vill och vi svarar på så mycket vi kan. Tycker att vi har kommit en bit på väg.

Dock tycker jag fortfarande inte att det är föräldrarnas sak att lära lärarna.

Jag håller med om att det är riktigt dåligt att det inte är obligatoriskt att lära sig om detta och andra funktionshinder då man läser till lärare.

Jag har gått Fritidsledarlinje med handikapp inriktining och jobbar på ett dagis med en pojke som behöver extra stöd.. Personalen där (förskolelärare,barnskötare) säger själva att de vet mycket mindre än mej om bokstavsdiagnoser och hur man jobbar med barn som har det.

Tidigare fanns speciallärarutbildningen som då var uppdelad på olika grenar. Beroende på vilken gren man läste fick man olika kunskap. Jag läste gren 3 mot träningskola m.m. Jag jobbar alltså med utvecklingstörda. Jag läste om autism och Asperger under min utbildning. Politikerna önskade sedan en annan inriktning och lade ner speciallärarutbildningen (som var praktiskt inriktad) och införde specialpedagogutbildningen (som har en bredare inriktning bl.a. som handledare) Den utbildningen har precis som lärarutbildningen i stort fått mycket kritik. Vad gäller specialpedagogutbildningen tog man bort de inriktningar som fanns och har gjort en allmän smet. Lite av varje ger ingenting. De som går där får ingen djupkunskap om någonting. De nya spec.ped. som kommer till särskolan kan ofta ingenting om utvecklingsstörning. Det är ingen avundsvärd situation. Vad gäller grundskollärarutbildningen får studenten själv välja kurser. Det kan bli väldigt tokigt. Det har varit/är t.ex. fullt möjligt att bli grundskollärare för yngre elever utan att ha läst om läs- och skrivinlärning!  Naturligtvis måste detta ändras. Jag tycker att det borde vara självklart  att alla lärare oavsett inriktning ska få kunskaper i specialpedagogik inkl. olika funktionshinder. Elever med funktionshinder men utan utvecklingsstörning måste få och har rätt till undervisning i grundskolan. Då måste lärarna vara förberedda och det kan de bli under sin utbildningstid. Min utbildning var mycket smal men jag kände mig väl förberedd för det arbete jag skulle utföra. Jag har nu jobbat i särskolan i 20 år.

Jag läser till lärare i Norrköping och är inne på mitt tredje år. Vi läser just nu en kurs som heter En förskola och skola för alla, där får vi kunskap om olika diagnoser, dock är föreläsningarna frivilliga, men om man vill bli lärare så går man väl på dem? Hoppas jag…

Jag har lärt mig massor under den här kursen (13 veckor) som jag kommer att ha nytta av i det praktiska arbetet med barn. Dock är det inte samma sak att läsa om diagnoser som att möta dem i verkliga livet…