skollov, hemskt
min 16 årige son med aspb trivs inte alls när det är lov. Här i kommunen finns det inga skolor som har sommar öppet. skolan är det enda stället han känner sig trygg på. hemma så jobbar jag 50% lillebror är hemma han har en ledsagare 8 tim i veckan men det hjälper inte, det blir bara fel för honom och det går ut över hela fam. Han vill göra det han vill det vill säga ingenting. vi går på samtal på bup om det här och nu har vi påsklov och det har redan rasat samman. Och om 12 vec är det sommarlov. Vad ska jag göra.? känner mig så maktlös. han kan inte sitta framför datorn från 8-23 och bara skrika att han är hungrig. vad jag än provat med så duger ingenting, han vill gå i skolan säger han.. HJÄLP

vad olika vi har det…. jag har en 16årig dotter som ska få sin aspb diagnos om några veckor….vi har inte fått henne till skolan på nära ett år….. vi hade som mål att hon skulle kunna gå i sin specialskola men vi fick sänka ribban otroligt mycket…. KAN ju bero delvis på att hon strax innan var på BUPklinik för att hon var suicidbenägen och där fick motsatt vård till den hon behövde..
vad jag vill säga?… min dotter är överlycklig när det är lov… för då kommer inte vår stödperson och hennes syster är hemma från sin skola…..är ledsen för din skull…..kan ana hur orolig du är för sommarlovet som kommer….. när fick din son sin diagnos? …. vilken hjälp kan du få från LSS?….
detta väcker tankar hos mej….. jag är ju i begynnelsens begynnelse när det är Asperger men det jag upplever o trodde var vanligast hos de flesta är att alla är glada om de får vara hemma o slippa skolan…..jag ursäktar mej med att jag är bara insatt i mitt eget familjefall … men jag vill gärna höra med er övriga hur ni upplever det…..
hoppas andra mer erfarna kan hjälpa dej!
våga vägra golf o fiskbullar o håll dej in i det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/
min son fick diagnosen när han var 12. han är högpresterande kanske ska sägas. inte behöver du be om ursäkt för aspb är ingen lik den andra, det finns saker som de gör lika men de har det på olika vis ändå. LSS har gett oss en "kompis" 8 tim i veckan och anser att det räcker. och han är hos min mor och far varannan veckohelg. den andra killen jag har som är 14 har åxå autism och är hos sin fam varannat veckoslut när den andra killen är hemma.så att de två inte ska bråka så. och där är det ännu ett problem med sommaren de kan inte vara ihop. ska till bup nästa fredag och vi ska gå igenom hur vi ska lägga upp sommaren för den äldste. phu säger jag för jag vill dom bara allt bäst och inget känns bra..

fy vad jobbigt du har det… det låter som bråken mellan dina söner är rejält jobbiga…. jag har ju en dotter till men hon är så fantastiskt snäll så hon borde ha medalj….. fast emellanåt så fräser även hon till… så drömmen för min dotter är när syrran är hemma på lov och dom kan spela på varsin dator…. så olika vi har det du o jag…
min dotter fungerar bäst i hemmiljö…..först när allt var som värst dög bara pappa och syrran…. sen har vi kämpat länge för att få in mej i bilden….. nu går det rätt bra med våra nya livspartners…. o är det jul eller födelsedagar så KAN hon träffa släkten….och det GÅR att prata i affärer om man riiiiktigt riiiiktigt mycket vill ha en sak….
med högpresterande förmodar jag att du menar att han är duktig i skolan? det är även min dotter som nog i grund o botten vill ha någon form av utmaning…. på den skola hon går idag så har hon suckat de få gånger hon gått…. prov har gått galant med bra resultat men eftersom de flesta andra i hennes skola har problem med själva ämnena så får hon spader o tycker att allt är urfånigt…. vet inte om hon inte förstår att det för dom andra är betydligt kämpigare?..
låter ju urdumt att ni inte ska få mer hjälp av LSS… gillar din son sin 8timmarskompis?… är det någon ni valt själva?…..hur tog din son det?… för det som skrämmer mej är att min dotter verkligen gör allt för att isolera sej och inte släppa in en enda levande människa…
jag vill jättegärna höra mer om hur du har det… (såklart andras åxå)…. låter som du har det tufft värre att få bra liv för dina barn….. o sen behöver du ju dessutom en massa kraft själv för att orka….
håller tummarna för dej både med BUP o allt annat….
våga vägra golf o fiskbullar o håll dej in i det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/
Min son tycker verkligen om sin kompis och de lagar mat och spelar fresbee typ ultimate och han måste ju ha en ängels tålamod som orkar lyssna på sonens prat om hur stjärnor är på himlen och hur ett visst matte tal räknas ut eller hur datorns processor fungerar. jag ansökte om kompis ledsagare som det heterför att sonen skulle komma ut utan mig och det har hjälpt honom en hel del.
ja han är duktig i skolan. 1-6 var katasrof men 7-9 så har han läst in hela sin skoltid egentligen och går ur med mvg i alla ämnen utom idrott och musik för han deltar inte i dom.
tycker det är skönt att höra hur andra har det åxå för det stärker mig när det går bra för andra.

ja en kompis kommer vi åxå att vilja ha….idag hade vi kalas för syrran med de nära o kära…. hon skötte sej bra… gick undan några gånger då det var jobbigt men satt med vid bordet eller spelade spel i soffan så hon var med ändå…. hon kunde t o m skämta lite… det gör mej så glad…. fick dessutom rejäla kramar från henne både när jag kom o gick…
min dotter var jätteduktig ända upp till hon började 7:an…. hon grät sista dagen innan lovet för hon älskade sin lärare som utan att veta om det förmodligen gjorde rätt med henne… men sen kom 7:an…. hon började klaga på oordning i klassen, oväsen o stök…. o det var dessutom så….. läraren förlorade övertaget omgående….det gick iaf fram till en liten liten bit in på vårterminen….. hon hade då två kompisar som också hade jobbigt… de började klä sej i svart och var deppiga tillsammans….lärarna klagade på att hon var psykiskt eller fysiskt frånvarande…. hon var ofta inlåst på toa… 8:an började katastrofalt….till vårterminen bytte hon skola…. men det gick inte det heller….. minns inte om hon gick en enda dag sen i 9:an när hon återigen var tillbaka i sin gamla klass. Nej det var rätt omgående som hon lämnade över en hel burk tabletter till sin psykolog som genast slog larm eftersom hon hade sparat på sej för att ta livet av sej… sen kom det några månader katastrofal tid på BUPklinik där det bara blev sämre o sämre….dom nämnde Asperger där men slog det ifrån sej med att det inte kunde stämma….i januari förra året fick vi via soc o BUP en plats på en liten liten skola för henne… där vände det…. vi fick upp henne ur sängen ur det mörka rummet… sen har det gått framåt om än långsamt… numera får hon sin medicin under övervakning o i flytande form…
hur har det gått med lovet?…*skickar dej styrka o kraft*…
våga vägra golf o fiskbullar o håll dej in i det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/
du behöver åxå en varm kram i denna utanför kyla man känner när man inte vet hur man ska göra.. min son kom ju till en special avd för barn med svårigheter i skolan där de kunde se hans behov inte tvinga in i normal klass för att anpassas för det går ju inte. lovet har varit kantat med bråk och gråt. han fick på fre åka till mormor och är mer än nöjd ´med det.