Det är ganska vanligt att personer med bokstavsdiagnoser råkar ut för depressioner. Ångest kan vara en del av depressionen.

Vänliga hälsningar

Niklas

min dotter 16 år nu var nere i en ruskigt djup depression för bara dryga året sen, den höll i sej i iaf drygt ett år… den var så djup så hennes psykolog på BUP inte såg att hon har aspergers… visst var det depression men den var rejält orsakad av asperger… o inte blev det bättre när hon var inlagd på BUPklinik i 4 månader när hon tyckte att allt var kaos runt henne..

det som ändrade sej för henne var att hon sedan ett år är inskriven på "specialskola" där det finns få skolelever som alla har olika problem/utmaningar…. efter ett par månader så kom hon upp ur sängen och mycket smygande sakta har förbättringar skett… tack vare att personalen på skolan är vana att hålla på med problemlösningar….vi satte ribban för högt väldigt länge men nu tror vi att vi hittat rätt nivå…. hon går inte till skolan men personal därifrån kommer hem till mej o vi gör allt eller inget beroende på dotterns önskemål….o nu mår hon så bra att hon håller på att få sin diagnos när hon fått träffa andra på BUP som mera är insatt på hur en tjej med Asperger kan vara…. mycket kringilikrokande på din fråga…

Som jag har förstått det är det rätt vanligt att folk med olika typer av diagnoser (inte bara bokstavsdiagnoser) kan drabbas av olika svåra depressioner ibland. MIN tro är att det delvis beror på för höga krav och en oförstående omgivning, som får personen det berör att känna sig sämre och sämre som människa, för att de svårigheter som man har, inte tas på allvar. Men det är som sagt bara min egen åsikt/tanke/gissning.

#3 Den oförstående omgivningen tror även jag är det som knäcker många, särskilt sådana som vi som drabbats av osynliga handikapp. Och även fibromyalgi och andra ångestrelaterade sjukdomar. Folk vill inte tro på dem, och när man blir behandlad som en lat lögnare av myndigheter osv, vem orkar stå upp genom det hela vägen?

#4 Ja där är jag igen! Jag är fullständigt nere i depression, ångest, panik och har även Borderline enligt psyket. Har konstant haft krav på mig som jag inte klarar att leva upp på. Både hemifrån och från skolan. Nu även från psykiatrin. När jag på utvecklingssamtal sedan nioårsåldern fått höra att jag är lat, inte gör saker fast jag kan dom… vem orkar det.. under tio års tid i skolan hade jag krav på mig att prestera på samma sätt som "friska". Ingen, ingen alls kunde misstänka någonting. Jag har frågat lärare nu i efterhand, ingen fattade något. Dom trodde bara jag var lat. Så många gånger jag har brutit ihop av samtal med lärare, av läxor… av prestationsångest. När man ser tillbaka på det så så fattar jag inte hur jag tog mig igenom både grundskola och gymnasie med fullständiga betyg.

Nu står psykiatrin för oförståelsen. Senast igår frågade dom om jag sökt jobb. Jag blev så paff, jag bara tittade på dom. Jag kan inte ens gå upp varje dag. Jag klarar knappt att laga mat til mig själv. Jag skär mig. Jag önskar jag vore död. Och så frågar dom, varför jag kan be min man söka alla jobb men inte själv söker några (är sjukskriven). När jag bara vill kräkas på livet vända på mig och somna in för alltid.

Dom har också avslutat sina samtal med mig på grund av att vi inte kommer någonvart, jag gör inte det jag ska enligt dom. Problemet där är oförståelse igen. Jag försöker så jag spricker, tar i så jag blir blå för att göra det jag borde. Och hälften av gångerna vet jag faktiskt inte ens vad som krävs av mig.

Förbannade krav, oförstånd, puckade korkade människor som förstör liv för folk…..

(Ja nu vart jag arg)

Kul att fler svarade på frågan :)

5:inte va det meningen att du skulle bli arg kanske va en personlig fråga angående Depresion osv…

kram//karin

#6.. nej jag blev absolut inte arg på någon här.. bara upprörd i största allmänhet över hur man kan bli behandlad. Och lite ledsen på att vuxna i skolan inte kan tyda signaler ett dugg.

de är nog så ja,men de är så svårt att utvisa va som är vad.. jag har adhd/bipolär/social ångest.. o ADHD har en liten "dos" av de i sig sj..

Håller med nr 3 och 4. Jag hoppas inte nr 4 menar att fibromyalgi är en ångestrelaterad sjukdom men det blev kanske bara så när du skrev? "….fibromyalgi och andra ångestrelaterade sjukdomar."

nr 5 Jag blir verkligen berörd när jag läser ditt inlägg. Nog måste det finnas någon vettig person någonstans som kan hjälpa dig att må bättre.

Det finns egentligen inte något försvar för att grundskolepersonalen inte har större kunskaper/intresse för elever med olika typer av problem. Alla elever har rätt till undervisning och när det behövs ska det göras ett åtgärdsprogram. Skolan är skyldig att ge eleverna det de behöver för att klara sin skolgång. När det gäller NPF-diagnoser bara väller det in information via lärartidningar och annan fackpress. Kunskaperna borde alltså finnas.

När jag nu har varit i kontakt med psyket, så har jag fått den bilden att det är ganska vanligt att Bokstavsfolk utan diagnos ofta utvecklar låg självkänsla och depression i vuxen ålder. Åtminstone är det vad som har sagts tillmig. 

#5 & 6

HannaM jag känner med dig så jäkla mycket, vill inte inkräkta pådina känslor, men det känns som att du beskriver mig med det mesta jag sett dig skriva både här och i andra diskussioner.

Det värsta jag upplever är att inte ens nu när jag har insett att man fått för höga krav på sig från sin omgivning under hela livet kan bortse från det. Fortfarande får jag ångest, kanske ännu mer nu av att prata med bland annat mina föräldrar, om vad jag gör och inte gör med mitt liv.

 Jag hoppas verkligen det går framåt för dig. Har för mig att du nämnt att du snart skallfå din utredning.

Många Kramar till dig!

#10 du inkräktar väl inte=) Är närmast glad att någon känner likadant. min utredning är i full gång nu och jag är livrädd för resultatet, vill inte få reda på att jag faktiskt ÄR lat. Huuh. Kramar till dig med.

#11

Berätta gärna om din utredning! Är det jobbigt eller känns det bara positivt att den är igång hur går den till? 

Jag är ganska säker på att du inte är lat och om din diagnos uteblir kommer jag bli väldigt orolig för egen del. Jag hoppas mycket på att jag får en och samtidigt massa droger att stoppa i mig ;o)

Jag känner att jag kommit bort från ämnet lite här… Men jag önskar dig all lycka iaf! (Skallnog starta en ny tråd om utredningar iaf ;o)

#9 Jag menade inte att fibromyalgi är en ångestsjukdom, utan att även det är ngt som folk har svårt att förstå och tro på och därmed gör de drabbade (mer?) deprimerade. Precis som med dessa bokstavshandikapp och även olika ångestsjukdomar. Jag formulerade mig otydligt.

#13 Så är det säkert.