
Asperger barn och föräldrar sökes
Hejsan!
Jag letar efter några föräldrar (som har barn med Asperger eller har det själva) och barn (med diagnosen asperger) som skulle kunna hjälpa mig att svara på några frågor.
Svaren kommer att användas i min C-uppsats om just Asperger, antingen med namn eller anonymt.
Frågorna kommer att handla om hur man får det att fungera i vardagen, vad som är lätt/svårt och så vidare.
Tacksam för hjälp!
Hör av er om ni har några frågor.
MVH/Maria

Tänkte skriva några av frågorna här så kan ju dem som vill svara (man behöver inte svara på alla) svara:
- Vad ser ni för tillgångar för de med Asperger?
- Hur fungerar samarbetet mellan skolan/hemmet?
- Vilka är förväntningarna på skolan?
- Hur fungerar det på morgonen innan skolan? (Gå upp, klä på sig, ta med sig gymnastikkläder och så vidare)
- Har diagnosen spelat någon roll för extraresurser/förståelse i skolan?
- Vilka rutiner är det som är viktigast och vilka är mindre viktiga?
- Vilka specialintressen finns/har funnit?
- Hur är det med umgänget? Finns kompisar att leka med eller vill man helst vara själv?
- Hur var det på förskolan, fanns misstankar om Asperger redan då? Hur märkte man det?
Några av dem frågor jag tänkt mig. Ni får gärna berätta mer. Skriv gärna om ni vill vara anonyma eller om ert namn får nämnas.
Tack på förhand!
Här är några svar:
1. Bra på att koncentrera sig inom sina specialområden.
2. Det är inte så mycket samarbete.
3. De är inte så höga längre. Att de inte ska krångla till saker.
4. Har behövt hjälp med alla såna saker.
5. Inte direkt.
6. Viktigast för vem?
7. Det har varit allt möjligt. Allt från vissa dator- och TV-spel till Harry Potter, teckning och amssor av annat.
8. Nu finns det. Tidigare fanns det i stort sett ínga.
9. Jag tror inte att vi hade kommit in i de tankebanorna då, men vi märkte att mycket fungerade annorlunda än vad vi väntade oss.
Vänliga hälsningar
Niklas

- Bra på att koncentrera sig, noggranna.
- Inte vidare bra alls.
- Inga, för de är ointresserade och har dålig kunskap om detta.
- Dåligt. Att gå upp funkar kanon, men att sköta hygien m.m. funkar absolut inte utan hjälp/påminnelser.
- Nej absolut inte, då de inte varit intresserade.
- Säger som #1, för vem?
- Massor, tv-spel, datorspel, olika serier/karaktärer.
- Kompisar finns nu, men på udda villkor. Har funnits i ett par år (barnet är 16), innan dess var hon alltid ensam. Verkade inte lida av det mer än ibland.
- Nej, det var en slump att vi upptäckte att dessa diagnoser alls gick att ställa. Kunde inget om det alls.
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.
Några flera svar, som gäller för oss.
- De andra har skrivit bra på att koncentrera sig, det tycker jag inte stämmer här iaf. Däremot så kan jzag känna många gånger att det finns så många fördelar vi har fått tackvare aspergers… Har lite svårt att sätta finger på något…. En sak kan vara att röka dricka och festa inte finns på näthinnan alls…. Det många har problem med har vi lätt med.
- Ganska bra faktiskt. Tyvärr är det bara vissa lärare som ska ha eleverna inom en ram, alla ska fungera lika…. Vi har en resurs i klassen som är till stor hjälp, speciellt på rasterna, då det kan bli ensamt annars.
- Jag förväntar mig att han ska klara skolgången godkänt.
- Gå upp fungerar uselt! Annars så har vi försökt korta ner rutinerna så det inte blir så mycket att tänka på. Förbereda kläderna kvällen innan, Jumpa kläderna finns i skåpet på skolan. Vi har i den mån det går dubbla uppsättningar böcker så man slipper släpa fram och tillbaka. Har märkt att rutiner är hemskt viktigt… allt på bestämd tid. En morgon kan se ut så här. vakna, tar minst 20 min, klä sig toa besök…10min Ta en glass ur frysen….(är tyvärr enda frukosten som funkar just nu) sen iväg med bil till skolan.
- Ja det tycker jag
- Maten är jätte viktig, fungerar inte det fungerar inget.
- Allt som har med listor att göra… siffror och bokstäver, Sen kan det vara allt mellan himmel och jord, i perioder, går starkt in för vissa saker, som melodifestivalen ex.
- Finns tyvärr inget umgänge alls.
- Har alltid märkt att han varit anorlunda, men visste inte om att det fanns någon diagnos till det. Han kunde alfabetet redan som 2 åring och läste mkt tidigt. Många saker som varit annorlunda. Som tur var träffade vi en lärar studerande i en skola som av misstag råkade nämna vad hon trodde. Då satte det fart på utrednig och ja hon hade rätt!
Jag har massor att berätta, så vill du ha flera svar är det bara att du hör av dig!
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus