vet inte vad jag känner....
har en dotter på 16 som troligtvis har ADD,hon är en underbar härlig unge men vi har haft några jobbiga år och jag känner mig enormt urlakad….ändå måste jag ju nu när vi äntligen ska få hjälp orka ännu mer…jag är enormt tacksam att vi äntligen fått klart för oss vad som har varit problemet egentligen…det värsta för oss är att hennes skolgång blivit ett rent helvete då hon varken gjort något väsen av sig men heller inte orkat hänga med.hålla struktur o ordning eller planera.Till slut växte sig allt som hon missat till ett enormt skräckberg som hon fullständigt hatade och gjorde vad som helst för att slippa.Hon var alltid "sjuk" Ingen iskolan såg eller förstod . Jag kämpade hela högstadiet för att hon skulle få må bra men det var lönlöst.Jag tycket att utbildade pedagoger skulle kunna känna igen de tecknen som hon visade!!! I stället ordnade de möten och vi satt som i en domstol där hon skulle förklara vad som gjorde att hon inte skötte prov läxor osv eftersom ,som de sa ,de visste att hon ju kunde så bra ibland!!! Mornarna var värre än nåt annat…jagskulle jobba och hon bara ville sova ochblev till slut aggressiv av mitt tjat…vi var alltid ovänner och bråkade hysteriskt eftersom jag hatar skolk…jag tom grät när jag var tvungen att åter ringa o meddela skolan att hon inte skulle komma den dagen heller…nej nu ska jag sluta gnälla men jag har precis hittat bokstavsfolk och har mycket inom mig som måste ut…..förlåt jag vet att andra har det värre….hm

Gnäll så mkt du vill! Det får man, om man skall orka vara så jäkla stark hela tiden annars.
Jag lyssnar gärna på det du kallar gnäll iaf.
Och att andra har det värre… jo visst finns det många som har det värre, men så kan du inte tänka. Då blir man ju tokig. Även om andra har det värre än vi, så är våra problem och sorger lika stora i just våra liv. Det är INTE lätt att leva med dessa problem heller. Så gnäll vidare du! :-)
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.

det spelar ingen roll hur jobbigt andra än har det…. du har rätt att känna att du balanserar på gränsen och har det mer än uthärdligt svårt… känner igen mej lite i det du säger….känner ibland att jag absolut inte orkar… men sen ser jag ljusglimtar här o där mitt i allt det jobbiga o så orkar jag en stund till….jag tror att det är viktigt att våra barn ser att vi aldrig ger upp….du behöver få en kanal där du kan få in mer energi o ork till dej…. fundera över vad som skulle göra dej starkare för att orka med?…
jättebra sida det här där det finns så mycket erfarenheter att kunna jämföra sej med… att bara känna att man inte är ensam i hela världen…har du man?…. har du chans att få avlastning så du kan göra något som du är värd att få göra… bara att få vara dej själv….jätteviktigt att du sköter om dej själv…o känn inte att du är egoistisk för att du gör något för dej själv….genom att du själv mår bättre hjälper du även din dotter…
stor kram på dej….. har åxå en 16årig dotter som får diagnosen Asperger just nu….
våga vägra golf o fiskbullar o håll dej in i det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/

Gnäll! Klart att det finns dem som har det värre, och dem som har det bättre, men spelar roll var påskalan man befinner sig, alla har rätt att bli hörda och sedda!
Jag tycker det bara kan vara befriande att höra att man inte är ensam om problemen och dessutom kan man uppmuntra varandra och lära sig av varandras misstag.
För mig har Bokstavsfolk på bara ett par månader blivit en fantastisk kanal! Här kian ju folk lätt klicka bort det de inte orkar med och man slipper belasta sina vanliga vän-relationer med sånna här tankar… de förstår ju ändå ingenting!
Välkommen hit förresten!

#3 "man slipper belasta sina vanliga vän-relationer med sånna här tankar… de förstår ju ändå ingenting!"
Huvudet på spiken! :-)
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.
Gnäll kan ju vara första steget mot att göra något bättre. De som inte bryr sig om sin situation kommer inte att få det bättre. Dessutom är en persons klagan ofta en annans livräddare. Man känner igen sig och inser att, tusan också, det finns fler! Lite som att hitta liv på månen eller så. :-)
Vänliga hälsningar
Niklas
tack för alla gulliga svar på mitt inlägg!! Genast känns det mkt bättre…jag blev så glad över det ni skrev och förstår att jag behöver det här för att må bra.Helt suveränt att kunna prata av sig och känna gemenskap på detta sättet. kram till
er alla
Brittis50…
Jag känner så med dig. Jag har gått igenom allt du gått igenom (tror jag) Min dotter fick som 19 åring diagnoserna Aspergers ADHD Tick Dyslexi ångest och depression samt fobi.
Jag (vi) hade ett helvete med skolan m.m. Det fanns ingen som begrep någonting. Vi fick också sitta som i en domstol där de bara kritiserade och ställde krav på krav på krav….. Men du kan ju mer än vad du visar…etc Jag tog kontakt med soc och sa att jag inte klarade av att ta hand om henne längre även fast jag ville. Soc sa, Ja du, du måste lära dig sätta hårt mot hårt, det är bara vanligt tonårstrots! Jag har sökt hjälp på bup, psyk, läkare men nej, inte fick vi hjälp inte.
Det slutade med att nu sitter jag sjukskriven med ångest och depression samt kronikskt smärtsyndrom och en massa stressrelaterade åkommor. Dessutom har det gått så långt att jag kanske får sparken nu trots mina 12 år på företaget.
Min dotter mår bättre nu tack vare medicinen hon får. Nu väntar bara jag på att få bli utredd också.
Du Brittis! Det kallas ventilera när man gnäller
Det är något vi alla måste få göra lite då och då. Det är helt ok tycker vi nog alla. Jag gör det i varje fall.
Kram till dig!
/aspie

Ibland kan jag tycka att ADD är svårare än ADHD, allltså utan hyperaktiviteten.. kanske för att jag är avundsjuk? ;-) En person med hyperaktivitetet får åtminstone något gjort.. tar sig ju upp ur soffan iaf. =0) *skojar*
Men allvarligt; en barn med hyperaktivitet syns o hörs. Blir ialla fall inte bortglömt!
Idag, bör de flesta pedagoger veta vad ADD och ADHD är. MEN det finns faktiskt de som tycker att det är "bekvämlighetsdiagnos" också, och vägrar ta funktionshindret till sig! Då har man attityden att "det är väl bara att skärpa sig" osv.
Men jag vet att det finns forskning nu på olika pedagogiska metoder för att höja koncentrationsnivån och motiviationen hos "bokstavsbarnen" bl a har det upptäckts att vanligt sk tv-brus höjer koncentrationsnivån, på barn med funktionshindret, medan bruset fick "normala" barn, dvs barn utan uppmärksamhetssvårigheter att prestera bättre!
Så själv har jag alltid nirvana el progedi på högsta volym när jag skriver mina uppsatser.. medan mina kursare får spader av samma musik.. eller så har jag åtminstonde tvn på när jag pluggar. Det får inte vara helt tyst, då blir det tråkigt! Det får inte heller vara en lättfångad melodi i musiken, utan mer.. kaos. Då far tankarna upp med ungefär samma hastighet som musiken..
Jag brukar be mina kurskamrater att organisera pluggandet åt mig. Så följer jag deras upplägg- inte riktigt till punkt o pricka men nästan.
Jag har också förstått att jag äter "igång" mig. Detta är tyvärr inte så bra med tanke på vikten. ;-)
Man kan kräva av skolan att de ska ha anpassa undervisningen efter barnets personliga behov! En skola för alla, heter det ju! Fråga efter specialpedagogiken.. var har de lagt den?

#8
ursäkta jag skrev fel: bruset jag skrev om ovan. Om normala barn har hörlurar med brus i så presterar de sämre. För bokstavsbarnen är det tvärtom.

"Men allvarligt; en barn med hyperaktivitet syns o hörs. Blir ialla fall inte bortglömt!"
Jag är hyperaktiv. Och missades under 12 år i skolan. Jag klarade ju nämligen skolan, jag fick helt ok bet. Jag satt inte still en enda lektion under högstadiet men jag var tyst, eller tillräckligt tyst så jag störde ingen annan. Så det är tyvärr inget som "hjälper" alla.