Jag är bara vuxen på papper (40) men är fruktansvärt barnslig till sättet, min dotter på 21 år brukar klappa mig på kinden och säga: mamma du beter dig precis som ett barn…………………..jag är stolt över att våga vara barnslig och stolt över att jag vågar vara mig själv.

Det är skönt att vara stolt över det. Jag klarade av att vara stolt över att jag lekte i sandlådor när jag var 16, innan mitt självförtroende totalt försvann.

Hanna!

Jag känner så väl igen mig i det du skriver trots att jag snart är 50 år. Jag får ofta tänka lite extra på att inte göra skutt eller andra spontana "konstiga" saker när jag är ute. När jag är hemma kan jag skutta eller göra precis som jag vill och det känns skönt

Är det du på bilden förresten? Riktigt söt måste jag säga och pigga fina ögon.

#3 ja hemma kan man göra som man vill=) Synd bara att jag är så klumpig=p slår alltid i saker och ting när jag rör mig…

Japp, det är jag. Att lyckas få till pigga ögon på ett kort är en bedrift, länge sen jag var pigg.

#4 Japp igen, här slår man i tår och den ena kroppsdelen efter den andra. =).

 Pigga ögon är ett minne blott för min del.. he he he

Jag förstår Hanna… 

Hur går det med läkaren och medicinfunderingarna, Kanske kan det hjälpa dig att få lite ordning på livet. Jag vet att du är orolig för vissa negativa effekter av dem, men om det funkar kan det ju vara det som hjälper till att vända dig åt rät håll igen!

#6 tja, går och går…. läkaren sa mest, dom flesta får hjälp av medicin när jag försökte få lite argument till varför hon så gärna vill ge mig medicin trots riskerna med depression och ångest och självskadande. Har läst runt lite mer nu och fått lite olika siffror men ungefär två tredjedelar till tre fjärdedelar av alla som äter medicin får effekt av den. Visserligen siffror som gällde barn men jag har inte hittat något om vuxna. Det är inte dom flesta för mig, eller nästan alla som hon sa.

Jag frågade också om det här som står i fass om att man ska vara försiktig vid depression, ångest och så vidare, det viftade hon bara undan och jag frågade om det bara stod så för att det var kul och då kom hon med argumentet att "nästan alla blir hjälpta". Inte det jag frågade efter.  

Så nej. Jag äter inte medicin ännu. Jag är även osams med läkaren och fick en känsla av att hon tycker att jag är jobbig så nu vet jag inte. Känner mig lite ensam och övergiven för tillfället.

Det låter som att läkaren själv inte vet så mycket och tycker det är jobbigt att behöva svara på frågor hon inte kan svara på.

Jag vet att det finns fall där människor tagit livet av sig på grund av dessa mediciner. Det finns också de som slutat behöva äta antidepressivt just på grund av dessa mediciner.

Jag såg ett youtubeklipp för ganska länge sedan med en ung tjej, kanske 16-17 årsom hade ADHD och som beskrev hur hon påverkades av sin medicin. Hon var jätteglad för den och tyckte den hade förändrat hennes liv, men helt plötsligt så hittade hon ställen överallt i huset som hon kunde hänga sig i. Hon såg dem alltså helt utan att känna sig deppig som jag uppfattade det. Skall se om jag hittar det klippet igen.

Det jag har förstått det som annars är att medicinen är sådan att den går ur kroppen ganska snabbt, efter 12 eller 24 timmar, beroende påp sort och att du inte direkt trappar upp den, utan snarare testar fram enmn lämplig dos. Jag vet väldigt lite om det här men… eller jag är faktiskt intresserad själv, jag startar en omröstning om det här…

Hmm jag skrev ett inlägg, det blev ingen direkt undersökning, men det skulle vara intressant iaf, hoppas många svarar.

Tycker också det verkar som om det fattas kunskap. Men jag tycker det är hennes uppgift att ta reda på det när hennes patient står i valet och kvalet. Jag har redan slutat äta antidepressiva, eller ja, jag har 10 mg varannan dag en vecka till och tänker aldrig aldrig prova igen.

Är inte sugen på medicin överhuvudtaget och vill ha bätter argument för att prova, har så mycket dålig erfarenhet hitills. Förmodligen så säger jag  nej också för att jag kan. När jag skulle börja med antidepp fick jag inte säga nej och det var otroligt kränkande.

Jag vet inte om du eller nån annan kommer ha nytta av det här, men jag blev liksom lite uppmuntrad och glad av dessa två klipp. Det undre klippet är det jag nämnde innan om tjejen som hade börjat äta piller ;o)

The thruth of my disorder

I have ADD

(Det bästa är hur den här tjejen beskriver hur hennes hjärna var innan medicinen ;o)

Jag står inte inför valet, men jag skulle tänka så här om medicin:

Okej, två av tre upplever en förbättring av medicinen. Det är klart mer än hälften. Risken att drabbas av bieffekter brukar vara ganska liten. Om jag provar och inte gillar det kan jag sluta och då går effekten ur kroppen nästan direkt (så är det ofta med ADHD-mediciner). Om jag inte provar kanske jag missar något som är bra för mig. Alltså provar jag.

Vänliga hälsningar

Niklas

#12 mm så ville dom att jag skulle tänka inför antidepp också….

Och för de flesta som tänker så är det bra. :-) Man kan ha otur och tillhöra dem det inte hjälper eller som får besvärliga biverkningar. Då får man prova någon annan medicin. Om en medicin av en viss typ inte fungerar, kan det finnas en annan som fungerar.

Vänliga hälsningar

Niklas

I grunden har du rätt niklas, men jag förstår vad Hanna menar, konsekvenserna kan bli ganska ödesdigra, jag sitter tex med 28 kg extra vikt och har levt som i nån sorts dimma i 2 år på grund av antidepp. Det är inte sånna misstag man vill återupprepa.

Det är lätt för en läkare att lita på statistik men sen är det heller inte läkaren som behöver gån ner i vikt eller som förlorar sitt liv eller få ta hand om biverkningarna. Den senaste medicinen jag fick nu är en medicin som kan utlösa anorexi, och OM det skulle bli så då är det inte nån läkare som får leva med det utan jag…

Jag förstår hur du tänker fullständigt Hanna.

Mmm, är bara trött på att vara försökskanin.. "men nästa sort kanske funkar"… Jag vill höra fler bra argument från min läkare innan jag provar, hon verkar dock inte ha några.

#15: Okej, men man behöver väl inte ta den så länge om man börjar märka att biverkningarna är jobbiga?

#16: Men strunta i medicinen. Du måste inte ta den. Det är du som bestämmer. Ingen annan mår bättre av att du tar den. Läkaren behöver inte oroa sig för biverkningar. Statistik är ofta allt de kan luta sig mot. Det kan vara svårt att hitta andra argument.

Vänliga hälsningar

Niklas

#17 rätt igen, i princip. Men inte i verkligheten (min iaf). Tar jag inte medicinen sammarbetar jag inte med vården. Det skriver läkaren i sina sjukintyg och vips så hamanr jag i en situation jag inte klarar av där jag måste söka heltidsjobb. Jag får ta på ett jobb, klarar, säg två månader och sen ser jag låsta psyket från insidan igen.

Har du med andra ord inte valet att låta bli att ta medicinen utan att det får problematiska konsekvenser?

Vänliga hälsningar

Niklas

Jepp

#17 Nej, man behöver inte ta det så länge, men mår man dåligt och det till en början har vissa positiva effekter så kan det vara svårt att väga sånt emot varandra. Tex minskade grälen hemma avsevärt när jag åt medicinen ch alla omkring mig tyckte att det verkade bra. Att jag själv med tiden insåg att jag var omotiverad och blev halvapatisk var ju ganska svårt att avgöra om det hade med medicinen att göra, för mig var den första känslan positiv, så jag ökade dosen när jag mådde sämre istället för att minska den.När det gäller min vikt så hävdade läkaren att det inte kunde bero på medicinen utan hade massa olika alternativ. Och jag ville ju inte ge upp min "livlina" som jag upplevde det.

Hanna du får se till att få medicinen utskriven så att det ser ut som att du samarbetar. Sen kan du själv fundera på vad du gör med medicinen hemma om du slänger den eller vad du gör. Jag tror inte ens läkaren kan se om du hämtar ut den, men det kan jag inte garantera. Mitt råd är att "samarbeta", sen kan du säga att du inte blir hjälpt av den eller vad som helst…

#21 precis… sen märker man kanske inte dom dåliga effekterna. Jag har insett nu efter två år när medicinen är borta att jag levt som en zombie, jag har varit avtrubbad utan känslor. Det kunde jag inte se när jag åt medicinen. Trodde det berodde på ångest, trötthet.. ja allt sånt men så upphörde det, känslorna kom tillbaka nu när jag bara har lite lite medicin kvar.

Angående att få medicinen utskriven och strunta i den får vi se… jag har väldigt svårt att ljuga. Men får se vad som händer om/när jag träffare läkaren igen.

#22 Samma här, har väldigt svårt för att ljuga.Har läst att det är vanligt för de med AS. De kan vara för ärliga istället

#22 Du skall inte ljuga. Du skall säga "Ja, tack!" till receptet, sen tar du emot det. Det är inte att ljuga att inte berätta vad du skall göra med dem ;o)

Men jag förstår ditt dilemma, problemen blir större i efterhand, men då ljuger du ju inte heller, om du säger att de inte fungerar. Eftersom de ligger i skåpet så ger de ju ingen direkt effekt.

Det bästa är nog om du inte litar på läkaren i vilket fall som helst utan gör din egen bedömning och försöker hitta information på olika ställen. Även om det är läkarens uppgift att kunna saker så är det ju som sagt du som skall leva med det, och det viktiga är att du vet hur du vill göra. Har du testat att äta fiskolja? Christopher Gillberg hade gjort en undersökning (o inte jag minns fel) som gav resultatet att en gansk hög procent, betydligt mer än hälften iaf, fick mildrade adhdsymtom  efter tre månaders intag av fiskolja. Nu vet jag ju inte doser osv men det är ju ett kosttillskott som är bra för alla och det skadar dig ju inte.

#24 Fiskolja har jag inte provat, kanske ska börja dela med illrarna=p Hur funkar det?

Det hade funkat, om det int evarit så att dom frågar om jag tar mina mediciner varje gång vi träffas=)

Jag slänger upp lite länkar till artiklar jag själv läst om detta så får du göra din egen bedömning. Jag vet att man kan köpa fiskolja på apoteket, om det funkar med det illrarna får har jag ingen aning om. Kanske är det så att man ger illrar det just för att de har ett ADHDliknande temperament? (det var ett skämt) Det verkar som att det inte var så många som hade förbättring som jag mindes det, ser jag nu när jag läser artiklarna igen, och dessutom att det krävs upp emot 6 månaders behandling, men likväl är det ju nåt positivt!

Aftonbladet en gammal artikel från 2003

DN

NyfikenVital När det gäller denna artikeln vill jag bara nämna att jag läst i någon bok om att jättenattljusolja kan vara farligt i vissa sammanhang, tror det var Christopher Gillberg som skrev det i Asperger syndrom-boken.

Fiskolja tittade jag på idag när jag var på apoteket. Och du milde så svindyrt det är.

Haha jadu, dom har nog ett sånt temperament. Lite lika är vi..

Får försöka ta mig igenom det där senare. Är alldeles fö ofokuserad just nu.

#18

Bara du bestämmer över din kropp, bara du bestämmer vad du stoppar i dig……………………kan du inte byta läkare?

Jag läste att ngn hade Borderline här inne, vad det du HannaM?

iaf så ska man inte äta antidepp om man har ngn psykisk sjukdom för att vi reagerar tvärtom mot icke psykiskt sjuka.

Innan jag fick alla mina diagnoser så försökte många läkare skriva ut antidepp och jag testade 1 gång (cymbalta) jag stod ut i 1 vecka sen la jag tvärt av pga av biverkningar……………..läkaren blev lite smått hysterisk pga av att jag hade depression och suicidförsök bakom mig men jag störtvägrade.

Jag köpte rosenrot och rysk rot på hälsokost och det höll mig flytandes…………………rekommenderas för jag fick inga biverkningar.

#29 så sant så sant.. men vad gör jag med sjukintygen? Jag klarar inte att jobba än och behöver mina pengar från försäkringskassan. Att inte sammarbeta är dumt säger mina tidigare erfarenheter.

Ja, det är jag som har borderline…. den diagnosen har funnits med sen dom började rota i min hjärna och jag har ätit tre olika antidepressiva sen dess…. hade ingen aning om att det var som du säger…

#0: Är inte det normalt ? Sån har jag varit i bortåt 40 år nu. Firman och djuren håller jag koll på, räkningarna blir oftast betalda senast på första påminnelsen - resten … Tja, man kan faktiskt städa med skyffel ett par gånger om året. Eller också inte.

Det fungerar bättre och bättre - inte för att jag blir duktigare på det, utan för att jag bryr mig mindre och mindre om vad andra ska tänka.

Själv fungerar jag mycket bättre genom att utesluta kolhydrater, äta mycket mättat fett och försöka hålla god balans mellan omega 3 och omega 6. Dock inte så bra att jag ids städa .

#31 nej det verkar inte så.. märkligt, för mig känns det helt normalt… Städa måste jag dessvärre vara bra på, fem illrar kräver ett visst mått av renlighet. Det som inte har med dom att göra däremot…. det kan få ligga på hög länge länge.

Ha ha, Gronstedt, dette lyder kjent. Jeg blir 62 om en måneds tid.. -

Utrolig bra sajt dette, en av de beste jeg har vært borti. Takk til dere alle her inne! Må for øvrig si at jeg likte ansiktet ditt (bilde) utrolig godt, Hanna! Et levende og gløggt blikk.