Hej!

Det är en av anledningarna till att jag själv inte går igenom en utredning - jag går igenom en universitetsutbildning och är lite ängslig att en diagnos skulle träda fram och göra arbetsgivare skeptisk till mig.
Om det går vill jag inte heller att min lilla dotter får diagnos av samma orsak. Än så länge vet jag inte om mina aningar om henne stämmer, finns ingen anledning att göra utredning heller. Det kommer visa sig när hon börjar skolan.

Det positiva med diagnos är ju också att man får en förklaring till sin problem. Som det jag beskrev i mitt inlägg nedan "Likgiltighet..", så tror jag just den egenskapen hos mig är en uppmärksamhetsstörning av ADD-typ. Jag har länge trott att jag varit "dum i skallen" att jag "inte är riktigt klok" som kan göra så. Jag har mått mkt dåligt av det när denna min speciella egenskap orsakat problem för mig på olika arbetsplatser.
- Ska jag då kanske inte få jobba eller inneha Körkort?

När jag var 11-12 år började jag inse att jag var annorlunda både gentemot mina syskon och även klasskamrater…………………nu är jag 40 och först i år så fick jag svar på varför jag varit/är annorlunda.

Tänk själva att fundera över samma sak i 27 år och inte förstå varför.

Jag tror att våra barn och barnbarn kommer ha det lättare än vi med acceptans precis som vi har det lättare än våra föräldrar……………………….denna npf-genen är så stark och har funnits förmodligen sen tidernas begynnelse.

Ha de bra.

Jag tycker att man genom att läsa böcker kan få en förklaring även utan diagnos. Jag menar man kan ju på egen hand inse att man har tex ADHD, men varför göra det officiellt om det bara skapar problem för individen i samhället!? Jag har själv haft det oerhört besvärligt i mitt liv just på grund av min ADHDproblematik, så varför skall jag göra det värre med hjälp av en diagnos? Jag kommer antagligen få min utredning nu i augusti, men funderar fortfarande på att bara hoppa av, vad skall jag med en diagnos till?

Och GoaGreta jag tror du har helt fel, det var nu i år man gjorde det svårare med Körkort, vilket jag tycker antyder att utvecklingen går åt motsatt håll. Och ekonomin i skolan tex är ju inte så bra så det kommer bli svårare att få extraresurser är min gissning, istället får man sätta barnen i privatskolor tex, men då krävs ju inga diagnoser.

Tja vad ska man säga. Först tyckte min dotter det var skitjobbigt med en diagnos men nu känns det bättre för henne. Hon klarade sitt Körkort problemfritt och bilskoleläraren sa att hon var en naturbegåvning. Det finns massor med människor som har AS och ADHD m.m som yrkeskör och har Körkort som innehåller alla bokstavskombinationer.

Jag har hört att det kan ställa till trubbel med körkortet beroende på vilken sorts medicin man äter och att man därför behöver ett slags intyg från läkare som talar om ifall man är duglig att sitta bakom ratten eller inte.

Jag själv och många jag talat med som har någon form av NPF har kört prickfritt i hela sina liv i allt från 20-40 år. Så jag tycker att det är konstigt att de ska börja strula så nu. Tänker oxå på alla dessa som aldrig fått diagnos som ligger på vägarna och kör prickfritt.

Kan tänka mig oxå att de som kan ställa till det är unga och mest pojkar som inte lärt sig hantera sina problem och som vanligt brukar ju de med nytagna Körkort köra lite oansvarigt om ni förstår hur jag menar?

Jag tro det är bra trots allt att få en diagnos för det känns skönt att veta att man inte är knäpp, få ett svar på varför man inte är som andra. Usch vad jag har lidit genom åren och trott jag varit dum i huvudet.

Förresten, om man har AS eller viss ångest så kan man få bilstöd genom LSS. Det är inte illa det

Nu är det så ja, men frågan är vad som kommer hända i framtiden. Själv är jag grymt skeptisk till sjukvården och samhällets stöd. Och visst kan det vara bra med en diagnos för känslans skull, men som sagt så kan man ju komma fram till att man inte är dum i huvudet utan istället har ett sånt här handikapp även utan att det är en utredare som säger det.

Din dotter Aspie, vad har hon fåt för hjälp av att hon fått diagnos? Utöver själva vetskapen och insikten?

Skit oxå, skrev ett svar men det försvann

Jag hängde visst inte med riktig, ber om ursäkt för det Min dotter har blivit erbuden hjälp från LSS men har ännu inte velat ta emot hjälpen därför att hon har svårt för nya människor liksom att hon inte kan lita på folk.

Vad beträffar framtiden när det gäller sjukvård och samhälle så känner jag mig oxå skeptisk. Speciellt med de blå som makthavare. Tänk så mycket de redan hunnit förstöra och försvåra för de svaga och sjuka.

Hur det än kommer att bli i framtiden så skulle jag personligen vilja ha en diagnos. Vi alla är ju olka personligheter med olika viljor och har än så länge rätt att bestämma själva tack och lov.

Sen behöver man inte heller berätta om sina diagnoser om man inte vill………………..jag berättar inte för ngn och inte för att jag skäms utan för att folk inte vet vad det innebär och stå och förklara för gud och alla människor är för omständigt.

Jag tror att kunskapen om oss måste spridas i samhället och då framförallt våra positiva sidor………………….men jag vet inte hur……………….en idè är ju att våra kändisar kommer ur garderoben och visar alla framförallt våra barn som ofta mår dåligt att det går att lyckas med livet.

När det gäller körkortet så ska man kryssa i en ruta om man har npf……………………hade jag varit i den sitsen hade jag aldrig kryssat i den för att det stjälper mer än hjälper och då har man stämpeln på sig resten av livet………………………..jag har haft Körkort sen -91 och har aldrig råkat ut för något

Jag gillar min diagnos. Rakt av. Det finns kanske nackdelar men jag är så nöjd över att faktiskt fått bekräftat att jag har problemen som jag alltid vetat om men som ingen förstått. Jag tycker det är underbart att kunan trycka upp en diagnos i ansiktet på människor som inte kan förstå att det faktiskt kan vara svårt att "bara". Angående körkortsdiskussionen kan jag konstatera att för min del är det tillräckligt svårt som det är, fattar inte hur jag ska kunna plugga in teorin men min koncentrationsförmåga..

Hanna!

Min dotter köpte teori genom bilskolan som hon kunde plugga via nätet samt körkortsboken. Hon pluggade hemma själv och inget på körskola, samt att hon körde privat. När hon själv kände att nu kan jag det här så gjorde hon båda proven och klarade dom galant på en gång. Men å andra sidan så var hon envis som sjutton för hon VILLE ha Körkort tills hon fyllde 18 och det fick hon.

När det gäller teorin på datorn som man kan köpa på körskolan så är det en massa frågor du ska kunna svara på, Det är bara att köra om och om igen tills det sitter. Bokstavsfolk verkar ju tycka om att sitta framför datorn. Tror det kostade en tusenlapp ungefär. Men vi klarade hela körkortet med ca 4000:-

Min dotter hade inte fått någon diagnos när hon tog sitt Körkort men LSS antecknade visst detta i sina papper. Vi har iof inte hört något ännu så jag hoppas att det inte ska vara några problem

#9 well… det är det där med tid och sitta still. provade påde och 8bok och dator9 när min man tog Körkort dör snart tre år sen… tänkte att jag skulle passa på att lära mig samtidigt, det gick inge vidare. Skulle behöva ha det på ett mer oteoretiskt sätt=)

Ja, det är inte så lätt med att lära sig teoretiskt håller jag med om. Men om du övningskör mycket privat så kanske du lär dig lättare det du behöver kunna på teorin

#11.. ska bar ahitta någon att övningsköra med först=)

#12 Ja det är inte så lätt att hitta någon att övningsköra med. Speciellt inte nu när den man ska övningsköra med måste gå kurs först som kostar någon tusenlapp. Min dotter han bli klar precis innan den nya regeln kom.

Jag ser inga nackdelar alls faktiskt.

Visst, vissa jobb kanske man inte får osv men om jag måste hemlighålla en så pass stor del av mig själv så är inte det ett jobb jag vill ha ändå. Det blir alldeles för slitsamt att behöva gå runt och spela teater precis hela tiden och jävlar vad de ska dumförklara en om man råkar säga att man ska gå på toa och inte att man ska pudra näsan (jag kom inte på bättre exempel :P)! Hellre då att helt enkelt kunna stå för det man har och slippa teatern.

Ang att känna sig annorlunda osv som barn så tja… Det gjorde jag under alla år utan diagnos. Diagnosen kom när jag var 20 och det var först då jag faktiskt kunde acceptera en väldigt stor del av mina problem. Innan diagnosen var precis allting mitt fel och berodde alltid på att jag var dum i huvudet, men det ändrades tack vare diagnosen. Hade jag fått ändra på nånting nu så hade det definitivt varit diagnosen - inte att jag ska vara utan utan att jag skulle ha fått den så tidigt som möjligt för fy satan vad det hade underlättat!

Tror som du zebran. Det hade underlättat betydligt om man fått diagnos tidigt i livet. Tror min dotter oxå håller med om det som fick sin diagnos först när hon var 19 år och hon har haft ett riktigt jobbigt h-e hela livet

Jag tror risken är uppenbar att omgivningen (arbetsgivare, myndigheter och allt vad det är) kommer att titta på diagnosen och inte på personen.  Man kommer att läsa förkortningen ch strunta i att variationen inom en symptomgrupp är minst lika stor som inom en så kallade normalbefolkningen.

Det jag hört på radio om Körkort och ADHD var att POJKAR med diagnos ADHD skulle granskas närmare när det blev fråga om Körkort. Det fick mig att tro att den som funderat ut det är så väck att de fortfarande tror att det bara är pojkar som kan ha bokstavsdiagnoser. Och om den som skriver reglerna är så fördomsfull och gammalmodig i sitt tänkande, hur ska det då gå med samhällets förståelse och acceptans?

Men det kan ju ha varit som de missuppfattat på Eko-redaktionen.

Gronstedt!

Måste man skriva att man har AS eller AD(H)D etc när man söker jobb då? Man kanske kan berätta det senare då de redan känner en och vet att man är ok men med lite problematik. Eller?

Förresten, känner ni till left is right? Det är en arbetsförmedling för de med AS som finns i vissa städer. T.o.m de som jobbar på left is right har AS.

 http://www.leftisright.se/

Left is right är ingen arbetsförmedling, det är ett företag som bara anställer personer med Asperger syndrom.

//S

Jeg skulle svært gjerne sluppet å vente 48 år på diagnose! Barndom og årene fremover hadde vært atskillig enklere, og mine foreldres holdninger hadde også vært helt annerledes. (hørte stadig hvor 'dum' og ikke minst hvor slem jeg var). Heldigvis var jeg flink på skolen, men i ettertid har jeg skjønt hvor mye jeg slet. Så jeg er absolutt for diagnoser! Men må føye til at det har mye å si hvordan samfunn og omgivelser ellers forholder seg til diagnoser. Blir det ytterligere diskriminering og utestengning har det ikke så mye for seg.

#18 Då har jag nog förstått det alldeles tokigt. Jag har hört att det är en typ arbetsförmedling som dels anställer de med AS samt att de fixar jobb på andra ställen för de med AS. Det är vad andra sagt till mig. Är du involverad i left is right på något sätt. I så fall tycker jag att det skulle vara bra om du ger en fullständig förklaring på vad left is right är för något och vad de gör.

Jag vill i varje fall veta

#17: Man måste ju inte uppge det, men redan nu förekommer det att försäkringsbolag och arbetsgivare begär patientjournaler. Hur länge dröjer det innan det sker rutinmässigt och lagenligt?

#20 Left is right är ett konsult företag. Man är anställd av left is right som kunsult, alltså man utför arbetsupggifter åt något annat företag. Det står ganska tydligt på deras hemsida hur det fungerar.

Angående nackdelar eller fördelar med diagnos så har det, för mig, känts skönt att få veta vad det beror på att mitt liv inte fungerat.

//S

#16 att det är just pojkar tror jag handlar om att det statisktiskt sett oftast är unga mä nsom är inblandade i olyckor…. antar att man då kollar extra på dom unga män som också har en diagnos, eftersom dom tycker att man blir sämre bilförare då=)

tog mig tio år att bli en bra bilförare ,jag är ruskigt bra  och förutseende jag  men har väl garanterat haft probs med att "förlåta"typ lackar ur  men om jag får medecin så försvinner det problemet.tycker att polisen skulle införa samma prov (balansgång och pekfingar till nästipp )i sverige jag fick blåsa på psykakut och blåste 0,26 rätt precis över gransen och då kände jag mig packad! det vore nog viktigare att man fick göra om körkorts provet vid 60 års ålder men dom vågar ingen peta på.

ingen arbetsgivare  behöver få reda på din diagnos se sekrettess.och jag tror att ADHD kommer bli eftertraktat snarare i framtiden ,nu när jag fattat min egen kapasitet och mina ADHD bekantas(1,8 och 2,0 på högskoleprovet) smarty pants!