Det är väl ganska typiskt, även om det finns många som inte känner så.

En anledning är ju att djuren kommunicerar helt okonstlat och aldrig ljuger. De har inget svårbegripligt (o onödigt) socialt spel, utan de följer samma regler alltid och visar aldrig ngt annat än vad de faktiskt känner.

För mig är djuren en stor tröst och det är enorm avkoppling att umgås med tex hästarna då de är precis vad de är och de gillar mig för att jag är jag (om jag nu inte behandlat dem illa).
Det är själavård att umgås med djur, oavsett om man har ngt handikapp eller ej. Men det är nog mest "vi" som uppskattar just dessa saker även om andra älskar djur lika mkt av andra skäl.

av vad jag förstått är det inte vanligt bland Nt att känns djuren betyder mer än människor.Men jag kanske missförstod ditt svar

Føler meg mer vel med dyr, og slik har det alltid vært. Gjør vondt i hjerterøttene når jeg hører om dyr som lider, mens jeg ikke engasjerer meg noe i barna i Afrika. - På mine tegninger i barndommen tegnet jeg aldri mennesker, kun dyr.

Djur, djur och återigen djur. Så mycket bättre än människor i min värld. Har gett upp hoppet om människan som art. Vi bara skjuter och dödar och förstör och skövlar. Ljuger och bedrar. Näej, djur kan man lite på, dom "säger" alltid sanningen, dom visar äkta känslor och jag behöver inte låtsas med dom.

Jag har aldrig känt några band till mänskligheten, trivs inte med människor, vill inte prata med människor, vill inte ha kroppskontakt med människor (utom när det behövs, i en arbetsuppgift, vid massage, vid sex). Däremot känner jag stor gemenskap med djur, de gör mig hel, och jag klappar, kliar, gosar, pratar och myser hela tiden umgänget med dem.

Fast jag har inget emot att umgås med människor på nätfora som det här . Det är förmodligen för att jag umgås med nicken här, inte med människorna …

#4, 5: Det där var intressant. Hur är människor annorlunda att umgås med här på nätet jämfört med i fysiska livet? Är vi inte lika lögnaktiga och destruktiva här?

Vänliga hälsningar

Niklas

#3 Jag vill inte verka ohövlig men jag förstår inte riktig vad det är du skriver. Klarar inte ditt språk så bra Men jag tror att du menar du känner mer för djur än för människor. Har jag rätt?

#4 Härligt att veta fler känner som jag PHU! Trodde jag var knäpp

#5 Känner precis så som du skriver ang djuren. Att umgås med människor via nätet tycker jag är lättare, dels för att det är lättare att skriva ner vad man tycker/känner och dels för att det är här, med folk som har något NPF. Känner mig mer hemma med NPF:are, de förstår och pratar på samma sätt som jag. Att "prata" med "normalstörda" människor är för svårt för mig och det blir mer missförstånd som är onödiga.

Niklas! Är det inte så att Aspergare är pålitliga och ärliga? Åtminstone står det så i böcker m.m

#6 Jag upplever det som att en stor fördel med "internetrelationer" är att de är helt på ens egna villkor. Visst kan man bli sårad och ledsen och man blir arg och upprörd över åsikter mm men om det blir jobbigt och man känner sig trängd kan man lämna datorn.

Att befinna sig i en "vanlig" social miljö när man känner sig trängd kan skapa ångest och kräver så mycket uppmärksamhet på olika saker. Jag menar, här kommunicerar vi med text, och smilisar. Och man väljer att läsa ett inlägg i taget och vilka man skall besvara. I "verkliga livet" är det inte ok att strunta i att svara på frågor hur som helst, och man måste beakta både tonläge, ansiktsuttryck, ord och eventuella andra personer som kommer och ger sig in i samtalet från olika håll.

Elva_Hax

Du formulerar det jätte bra tycker jag!

Kram på dig.. Om du vill

Tack för berömmet och krama du på ;o)

KRAM KRAM KRAM till Elva_Hax

#7 tTil aspie: Jeg kan ikke skrive svensk, så må derfor holde meg til norsk! (siden det er mitt morsmål). Men du har oppfattet meg helt rett - jeg foretrekker dyr fremfor mennesker.

#12 till Anne-Hedvig

skönt att jag förstod rätt Tycker det är lättare att förstå Norska när det talas än att läsa språket.

Har du fått diagnos? I så fall vad har du? Försöker ta reda på om detta är typiskt för de med någon form av NPF.

Kan det inte också spela in att man så ofta blir misstrodd, hånad och nedvärderad när man har olika NPF? Att man tappar tron på människor och hellre umgås med djuren. Att andra människors brist på kunskap och förståelse gör att man lessnar? Ser man tillexempel till ADHD diagnos så "ska" man ju inte ha problem med människor eller samspelet med människor på samma sätt som någon med autism men man kan ju helt uppenbarligen ha svårt med det ändå, det kanske beror på människors inställning till en? Jag har dragits mer och mer till djuren ju äldre jag har blivit och desto mer jag har blivit missförstådd och sviken av människor runt mig.

Jo, jag har också funderat i de banorna. Jag menar,.. själv har jag ju i hela mitt liv från barnsben blivit fysiskt och psykiskt misshandlad, incest, våldtäkt, misshandel, mordförsök m.m Detta är det män som gjort men den finns ju då kvinnor som kan vara fruktansvärt elaka och som kan psyka en otroligt. Det är ju inte klokt egentligen så många sår som finns i själen. Och då har Djuren, speciellt då hundarna alltid tröstat mig och skyddat mig m.m De ger mig villkorslös kärlek, de sårar mig aldrig.

Kan ta ett exempel.. När jag var 17 år och var ute med min hund som var en jätte stor schäfer. Han var så otroligt go och snäll, älskade allt och alla.

Jo jag gick där på en gata och min hund hade hoppat in i några buskar. Då stannar det en stor kille och säger åt mig att hoppa in i bilen.

Ehhh! NEJ svarar jag, det tänker jag inte göra. Då blir killen skitarg och går ur bilen, öppnar passagerar dörren och tänker slita in mig i bilen.

Då tänker min hund förmodligen.. Åh! en ny kompis! Min schäfer hoppar ut ur buskarna och säger ett grovt VOFFF..

Du, jag har aldrig sett en kille bli så rädd och komma i väg så snabbt.. ha ha ha ha..

Men vad hade hänt om jag inte hade haft hunden med mig? Jag fasar för den tanken..

Hundar är mitt beskydd, min tröst, min vän som förresten min schäfer hette.. "Amigo"

#13 Jeg har AD(H)D og Tourette, samt drag av Aspberger. Det du og HannaM tar opp (# 14 og 15) - om å bli misforstått og mishandlet - bidrar selvfølgelig også til skepsis mot mennesker. Sitat: "I min hunds øyne senker jeg mine sorger som i en dyp brønn". - Bare spør hvis jeg bruker ord du ikke forstår!

#6: För mig är det så att här umgås jag inte med människor! Här för jag helt intellektuella resonemang med automatiska bollplank. Det är inte viktigt för mig att det finns människor, med vanliga mänskliga svagheter och passioner bakom alla nicken.

Det är väldigt, väldigt vilsamt! Jag behöver inte fundera över minspel eller tonfall, jag kan läsa orden som står där och vända och vrida, tolka, fråga efter mer information, bemöta som jag tycker. Om någon blir sur berör det inte mitt hjärta, utan jag behöver bara intellektuellt förstå och bemöta, kanske förklara eller förtydliga. Om någon blir elak behöver jag inte bli ledsen, utan kan bemöta sakligt och lugnt.

Eftersom jag just inte har så mycket emotioner, utan mest fungerar intellektuellt, så passar det mig perfekt.

#17 Så "rätt" det låter… Jag håller med dig, det är väldigt smidigt att "umgås" så här. Och bekvämt. Man behöver inte bli så där utmattad mentalt som man kan bli när man måste agera "social och normal" IRL.

Håller med #17 OCH #18

Här blir man inte utmattad av ansträngning som när man umgås med "normalsrörda" människor. Vid datorn kan jag sitta i timmar utan att bli trött. Men då måste det vara med Bokstavsfolk annars blir jag snabbt trött av någon anledning

#18, 19: Precis, man slipper att hela tiden känna sig osäker på om man fattat rätt, sagt rätt, tänkt rätt enligt "deras" normer - här kan man bara vara!

#20

Ja, det är verkligen en sköööön känsla…. att bara vara

#17: Jag förstår hur du menar, men jag tycker att det är synd att det ska behöva vara så. Även för mig är det bekvämt att diskutera på platser som den här. Kanske inte för att jag lägger så mycket medveten energi på att tolka minspel och tonfall eller ge rätt intryck själv (vilket jag vet att jag är dålig på), utan för att här finns mer människor, kunskap och idéer än jag någonsin kan hitta på fysiska platser där jag kan få tillgång till dem.

Intressant att läsa vad du skriver.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag har alltid varit mer djurvän än människovän, nu har jag 1 hund och 1 katt……………..katten sover brevid mig på en egen kudde och hunden vid mina fötter  då sover jag gott.

Djur och mina biologiska barn är jämnställda, dom älskar jag gränslöst.

GoaGreta.

Håller med dig fullständigt.. Mina hundar är min tröst och min hjälp i alla jobbiga situationer. De är mina älskade barn

Jeg hadde en hund i ungdommen (12 - 25 år) - senere ble jeg dessverre allergisk mot dyrehår. Men har oppdaget at hamster går bra, så jeg har en deilig liten hamster nå. Hun er skjønn å kose med - en velsignelse! Blir så sliten av å prate med folk, voldsomt anstrengende med alle ting man skal prøve å holde rede på samtidig! For slitsomt for hjernen, og det koster mer enn det smaker. Gir mere blaffen nå, og er i stedet oppe med hamsteren om natten. Hamsteren er et nattedyr, og jeg har forsinket søvnfase-syndrom. Alltid foretrukket natten - det var vanskelig i de årene jeg jobbet. Fordel med å være oppe om natten er også at det er stille. Siden jeg er så lydvár, plages jeg av støy fra andre mennesker i nabolaget, og føler meg invadert. Om natten kan jeg føle meg trygg!

jag umgås hellre med djur än människor då jag anser att människor är ett falskt släkte.

människan kan vara snäll och trevlig så länge jag pratar med henne men så fort jag vänder ryggen till så börjar skitsnack och man letar fel som man sen kan dra upp just för att få den andra att verka dålig inför andra just för att höja sig själv.

så jag föredrar djuren

jag har förmodligen ADHD går på utredning nu.

Jodå har ju det betydligt lättare att umgås med djur än människor måste verkligen känna och lita på en person innan det känns någorlunda bra i sociala sammanhang.! Fast de sviker ofta i slutändan…Måste ha djur och natur för att fungera. Efter att ha "tvingats" vara social under långa stunder som exempelvis efter fikaraster med folk man knappt känner, hu! Det där med att sitta och småprata om ditt och datt, bläää Nä sånt tjafs slipper man ju med djuren!

Att umgås med djur är helt okomplicerat och mycket kärleksfullt för mig. En naturlig, nära kommunikation, som jag inte klarar av med människor annat än i sällsynta undantagsfall.

När jag läser om djur som misshandlats eller plågats på något annat sätt griper det tag en oerhört smärtsam klo om mitt hjärta. Motsvarande info om människor berör mig också men inte på samma djup och med samma styrka.

Det #27 skriver om småprat, fikaraster med mera känner jag väl igen. Jobbigt! Kräver alldeles för mycket energi. Både med kända och okända människor. Medan kontakt med djur (ögon, kropp, energiutbyte) bara är närande och stärkande för mig.

Jag har inte brytt mig om att få någon diagnos fastställd, men har gjort den typ av tester som används inom neuropsykiatrin. Jag har tydliga drag av Asperger, men antagligen inte tillräckligt för en diagnos. Däremot gjorde jag nyligen en ADHD-test, vilken visade en tydlig signifikans. Av ett tjugotal frågor var det bara två jag svarade "normalt" på, dessutom uppfyllde jag kriterierna för riskfaktorer.

Så lite bokstäver har jag nog med mig i personligheten …