Jodå, visst syns olika sidor i olika miljöer. Det är självklart. Vi påverkas ju av vår omgivning. 

Ser skolan inga svårigheter över huvud taget?

Vänliga hälsningar

Niklas

jo "dom"(lärare) har sett svårigheter ända sen förskolan(men hållt inne med info),men då förstod jag inte vad jag skulle göra eller vad, det kunde vara,,så jag min dumma nöt sade inte ifrån förren i femman,begärde fram ett visk test som visade på endel som var under det normala i detta sammanhang,och drog det igång hela "apparaten"..

så då kan man ha Aspergers och vara någon som inte hörs eller syns och sedan vara "ganska" "besvärlig" hemma,skulle gärna att du om du vill tar några exempel på hur det kan vara,,hur man kan se skillnaderna,,,vet ju att alla är olika men jag har liksom inget att gå på just nu,känns som om man tappat fotfästet lite,,har liksom ingen stans riktigt att vända mig till,annars att prata om detta,,

V,H Sol

Ett av våra barn hade precis det problemet, att i skolan flöt allt och hemma var det kaos. Hon hunde knappt komma upp och få på sig hela och rena kläder själv. Eftersom hon är mycket skärpt och alltid har haft lätt att lära och gärna höll sig undan andra störde hon ingen i skolan. Att hon inte hade några vänner såg inte skolan som ett problem.

Lite förenklat men du kanske förstår ändå.

Vänliga hälsningar

Niklas

För min dotter med Aspergers och ADHD var det kaos både hemma och i skolan tyvärr, men alla med diagnoserna är ju olika, precis som alla "vanliga" människor är.

Men det var nog mest hemma det märktes faktisk, då saker slogs sönder, som spegar och väggar med mera. Dessutom slog hon sig själv blodig flera gånger. Hon hade en så stor inre irritation och ilska att hon kände att hon ville döda en del.

När min dotter blev tonåring så kunde hon bli fruktansvärt arg på allt och alla även i skolan. Minns att hon blev så förb på en lärare (han var faktiskt riktigt dum) att hon klippte till honom.

Till slut vägrade hon gå i skolan

#4 Man skall väl inte säga det, aspie, men härlig dotter du har. Jag känner igen mig i henne lite grann ;o)

#0 Jag har förstått det som att det krävs att problemen skall finnas i fler än en miljö, dvs inte bara hemma. Det skall vara å för att man skall kunna vara säker på att det är ett funktionshinder och inte miljön i  sig som är problemet. Men självklart så kan problemen vara olika tydliga på olika ställen, det är iallafall jag väldigt säker på. Ett sätt är om ni har någon mer miljö att jämföra med. Och även om inte allt syns i skolan så låter det ju på dig som att det var väldigt rörigt där med, eftersom det uppmärksammats innan.

Hur i hela friden har ni kunnat få en oinsatt läkare i slutet av utredningen. Usch, jag blir trött bara jag hör det, tyvärr är det nog mer regel än undantag.

Det är inte konstigt att resurserna inte räcker till inom vården när de bara slösar med dem utan att hjälpa någon…

#5

Jo du Elva. Min dotter är en riktig pärla även om hon är aningen oslipad 

Hon är verkligen härlig! Och som sagt, jag känner igen mig i henne oxå även om jag inte får riktigt lika STORA utbrott som henne.

 hej tack för alla era svar!,

#3# kunde ditt barn ändå få en diagnos som sade asp om det var så att han bara "agerade utåt hemma"?

#4# jo det är sant en helt ny läkare helt plötsligt,jag förstår det inte vad ska hon kunna göra,och hon är "bara" barnläkare,vi hade en överläkare inom psykiatrin,jag förstår inte varför inte det räckte??

#8: Ja, vi var tillräckligt många vuxna som kunde beskriva hur det fungerade hemma och i skolan och vi hade kloka och förstående människor på BUP.

Vänliga hälsningar

Niklas

jo det klart man får väl orka kämpa på..och försöka behålla hoppet uppe om att dom som ska ta beslutet vet vad dom gör..

#8 Jag förstår inte riktigt din fråga till mig? Du kanske bara skrev fel nummer framför, eller?

Var frågan riktad till mig, så får du gärna förklara för mig

#10 Man kan ju alltid begära en second opinion…. vilket iofs inte känns så upplyftande när inte den första utredningen är klar…

Jag har Asperger själv och jag var verkligen inte samma person både hemma och i skolan. I skolan var jag tyst, skötsam och allmänt lugn, hemma var jag ett monster som bara bråkade hela dagarna…

#13: Helt utanför ämnet: Din Avatar ger mig nästan nervösa sammanbrott när den blinkar hela tiden. 

Vänliga hälsningar

Niklas

"11" jo du har rätt rörde till det med siffrorna,,

"13" skulle vilja ställa 100000 frågor till dig,,(;

Hej!

Efter en tids kollande,gör jag mitt första inlägg

Min son (idag 20 år) fick sin diagnos på AS,när han gick i 5:an. Eftersom jag tyckte att det var svårt att prata över huvudet på honom,hade jag skrivit ner "vår" problematik innan besöket. Det blev 7 1/2 A4-sidor!!!

Jag hade skrivit ner allt jag kom på,sen han låg i min mage. Det var mycket pga. det han fick sin diagnos.

Han klarade sej rätt bra i skolan. Dock svårt med koncentrationen. Det var jobbigast med rasterna.Då han skulle vara med de andra barnen.

Det löste han,genom att ty sej till till bipersonalen. Mattanter,vaktmästare,städerskor mfl. De var världa sin vikt i guld!

Hemma kom allt. Han ville ha förklaringar av mej på allt!! Varför den hade gjort si o så.

Han hade massor av åsikter kring lärarna,när han kom hem. Ofta befogad kritik! Oförätter som inte bara gällde honom själv,utan andra barn oxå.

Eftersom jag levde som ensammamma,fick hans 4 år yngre syster,ofta somna utan saga.

Min son är idag utbildad elektriker. Har stadigt sällskap,och är en förtjusande ung man,tycker hans mamma

Så,mitt råd är. Stå på er!

#14: Är den så illa :O Håhå, jag tyckte den blinkade så lite så "det kan väl ingen störa sig på" tänkte jag, lite sådär lagom försiktigt iom att jag själv inte klarar av rörliga avatarer.

Ska ta och byta då :)

#17: Tack för omtanken! Den nya avataren ser trevlig ut.

#16: Välkommen! Det där med att inte ha någon jämnårig att leka med på rasterna känner jag igen. Det är tur att det fanns vuxna som tog sig tid att prata med henne.

Vänliga hälsningar

Niklas

#17

Se där ja, du är ju ríktigt söt gulzebra, för det är väl du på bilden?

Tack Niklas! Han fick vara med kompisarna,men han VALDE bort dem! Han hade inget gemensamt med dem.

Det var först i gymnasiet som han hade behov av kompisar. Han har alltid velat vara med vuxna.

Det är en stor skillnad. Inte få vara med,och att inte ha behov!

Visst är det det. 

Vänliga hälsningar

Niklas

#19: Nä, den där söta är Rex, en av mina första råttor. Trollet bakom är däremot jag!

He he he. Jag tycker ni är riktigt söta båda två, mitt lilla troll 

Är det nu man ska nämna att bilden är en sisådär 4-5 år gammal?

Spelar ingen roll ditt lilla troll. Vet att du ÄR söt

Då skulle du se när jag var liten!

Du kan ju starta en ny tråd där vi kan lägga in bilder på när vi är små och söta, då kan vi få se hur ett litet sött troll ser ut

Nä palla, då måste jag hem till mamma och knäppa kort i fotoalbumen :P

Hej tack "16" för ditt långa svar"! bra att få höra så många versioner som möjligt så man kan fånga upp det som just man själv känner igen!

Sol