Intressant fråga som jag ocksåvill höra svar på ;o)

Fick min i juni så jag vet faktiskt inte än. Lite skönt för egen del men jag har inte varit i kontakt med varken arbete eller liknande så förståelse och stå i vägen har jag inte fått prova helt ännu.

Jag kan svara som förälder till barn med diagnos. Det har nog varit enbart positivt. Vi har fått bra förståelse för våra önskemål kring de behov som finns och har funnits. Det kan hända att vi hade fått det även utan diagnos, men det vet jag inget om.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag kan också svara som förälder och jag tycker att det har hjälpt mig/oss att förstå sonen bättre. Han tycker själv också att det hjälper honom, han har fått större förståelse för sina svårigheter. Sonen är 22 år.

Jag instämmer med nr.4! Alla i hans närhet fick kunskap o förståelse. Framförallt han själv!! Han är nu 20 år.

Tack för era svar. Vi har en 17-årig son som ska få en utredning när som helst. Vi väntar på tid nu.

Vi har alltid sagt att det har varit något speciellt med honom.Livlig, aktiv, pigg som en mört och därtill okoncentrerad och impulsiv. Vi leve med detta kaos i 16 år. Då fick han tvångstankar. De förklarade för oss att energin kan vända sig inåt när barnen blir lite äldre.

Sonen själv är inte så possitiv till utredning. Mig är det inget fel på säger han samtidigt som han alltid tyckt att han blivit missförstådd och inte passat in och hamnat i trubbel fast han inte gjort något. jag tycker att det ska bli bra med en utredning så han och vi får förståelse. Jag vill inte att han alltid ska ha stämpeln "jobbig, slarvig, otrevlig" och allt det kan vara.

Försök få honom att förstå att det inte handlar om att hitta fel. Det handlar om att förstå honom.

Vänliga hälsningar

Niklas

För mig har det i det stora hela blivit bättre. Dels har jag en förklaring på varför jag är som jag är, har de problem jag har och varför somliga saker inte funkar, det har blivit som det blivit osv.
Dessutom kan jag sätta fingret på vilka problem jag har. Innan trodde jag tex att jag hörde dåligt, för trots perfekta resultat på alla hörseltester hörde jag aldrig vad folk sa. Men nu vet jag att det inte är hörseln det är fel på, utan att jag inte kan sortera ljud. Det i sig är rätt smidigt också, har nåt att knäppa folk på näsan med när de gnäller över att jag inte lyssnar eller måste rengöra öronen ordentligt… :P För att inte tala om diverse sätt att komma runt problem man hittar när man väl kan sätta fingret på de.

Utöver det har jag fått hjälp "utifrån" också, har ledsagare, boendestödjare, socialbidrag, handi… Och den hjälpen gör det möjligt att öht leva. Innan bodde jag hos mamma, det var ett bombnedslag i mitt rum och bråk jämt och ständigt men med den hjälp jag fått har jag numera en välstädad lägenhet helt för mig själv och slipper isolera mig tack vare ledsagningen. Jag mår psykiskt mycket bättre sen jag fick diagnos, även om det självklart dyker upp en dålig dag ibland.

Enda nackdelarna har väl varit påhopp på ett forum om att jag är hjärnskadad och dum i huvudet osv, och att jag blev så jäkla deppad dagen efter diagnos för då insåg jag att jag aldrig skulle bli "normal", vad nu det innebär. Men det gick över så nog var det värt det allt ^^

gulzebra!

Tittade nyss på din sida för att kolla dina diagnoser, men det stod inte nåt där.

Hittade bara en bild på en söt tjej med pigga och glada ögon och en massa fakta på djur

Men visst är det AS du har eller? Har du ADHD oxå?

Tänkte då på den hjälp du får hemma. Min dotter har ju AS och ADHD men vägrara släppa in nån hjälp hemma trots att hon skulle behöva. Det är bara jag som får hjälpa till.

Eftersom jag inte är frisk skulle det vara bra om hon tog emot hjälp utifrån. Hur ska jag få henne att inse att hjälp utifrån är positivt för henne?

Hon har noll förtroende av andra, peciellt äldre vuxna eftersom hon blivit så grovt sviken i livet.

Det var därför det tog 19 år innan hon gick med på utredning. Vilket hon idag är glad för.

Nope, bara AS och ett stycke sömnstörning :P Har utretts för ADHD och TS också, samtidigt som jag utreddes för AS, men resultatet blev bara AS :)

Håhåjaja, ingen aning… Jag var väldigt negativ till det själv också, har enormt svårt för att inte få ha lägenheten så privat som jag vill ha den. Gick inte med på att ha ledsagare alls först, och sen var det än värre med boendestödjare. Sen råkade jag ha sån tur att den ledsagare jag haft sen 1 år tillbaka och fungerar väldigt bra med kunde bli boendestödjare också, perfekta lösningen för min del för då är det iaf ingen total främling om invarderar mitt privatliv, om man säger så

Är glad att det funkar så bra för dig. Undrar hur jag ska kunna hjälpa min dotter . Mina egna krafter ligger på botten 

Dessutom kanske det visar sig att jag sjäv har AS och/eller ADHD? Njae, fattar inte hur jag ska lösa detta

Gå ut i strejk vetja ;)

Vad är det för hjälp hon behöver? Är det boendestöd så kanske det hjälper att se hur stökigt det blir? Det väckte då en liten väckarklocka hos mig iaf… :P

Hon behöver nog hjälp både med städning och ekonomi m.m. Förresten skulle jag oxå behöva hjälp med detta

Ja ja, får se hur det löser sig Strejka! hjälper det?

*Kram*

Prova att inte hjälpa till med städning och sånt om du gör det nu så får det förfalla, förhoppninggsvis kan hon själv se att det behövs hjälp då?

Kanske, strejkar du så kanske hon fattar att hon verkligen behöver hjälpen

Njae, hon bor ju inte hemma längre. Dessutom har hon blivit mkt bättre sen hon flyttade hemifrån. Men hennes diagnos gör detta oerhört svårt för henne.

Jag har fått diagnos som vuxen och tycker bara det har hjälpt mig. Fick idag hela min utredning på posten och när jag satt och läste igenom den så fick jag mig många goa skratt och tankar om att jamen herre gud detta är ju faktiskt jag.

#17: Vad kul att de har lyckats. 

Vänliga hälsningar

Niklas

Hej. Trevligt med alla svar.

Vi har nu fått tid för att börja utredningen. På onsdag! Nu längtar vi. Mest jag. Sonen är som sagt tveksam. Jag hoppas att detta ger oss svar på många tankar och funderingar.

Jag ser det hela enbart possitivt. Han är ju samma kille hur  det än går.

#17 Vad härligt Milla, jag är så glad för din skull!
Nu har du fått din "licens" för att vara spontan och impulsiv in absurdum  *asg*

#20 haha du är go du! ja nu har jag papper på det så nu får jag lov att vara precis som jag är  fast jag tycker jag har varit JÄTTE duktig på att bara läsa……………..

Det har väl varit väldigt blandat.
Det mesta har ju varit positivt, men en del som velat förstå mig bättre har läst om typiska bokexempel, vilket leder till att dom tex slutar använda ironi (som jag ibland använder lite för mycket). Det är synd att det faktiskt bara går att hitta fakta om bokexempel av Asperger syndrom, när det ändå skiljer otroligt mycket mellan individerna.

Men sedan är det ju som min kontaktperson sa sist vi träffades (hon har också AS), "det är först när man inte kan skämta om diagnosen som det blir ett verkligt problem". :)

Jag tycker att det känns som det är mer rörigt nu än innan. Det känns som har 100 frågor men inget kommer fram Och sedan alla väntetider som är :S Nu väntar jag på att få komma till en doktor på psykmotagningen. Har träffat 2 olika psykologer som gjort gjort varsin test. Så nu får man allt vänta 3 månader för att komma vidare :S. Så just nu tycker jag inte att det har hänt så specielt mycket mer än att jag känner mig mer förvirrad över min situatuon och funderingar över om jag kommer att kunna komma tillbaka till arbetslivet på något vis eller inte. Så just nu känns det botten.

#13 Har din dotter haft kontakt med Habiliteringen?

Min son ville tidigare inte ens höra talas om att någon skulle komma hem till honom och så att säga tränga sig på, men han har helt ändrat uppfattning, sedan han fåt hjälp av Habiliteringen.

Vad går habiliteringen ut på? Vad kan man få för hjälp?

 Habiliteringen syftar till att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder bästa möjliga funktionsförmåga och bästa möjliga förutsättningar för delaktighet i samhället. 

http://www.habilitering.nu/gn/opencms/web/HAB/Vad_ar_habilitering/

#24

Nej, min dotter har inte kontakt med habiliteringen vad jag vet. Vet inte ens om hon blivit erbjuden detta.

Min dotter berättar inte allt. Får nog ta och fråga henne om detta.

Min son har hjälp för tillfället med att organisera och strukturera sin vardag.

#25: Jag har iaf, förutom att ha blivit utredd där och "lotsad" till rätt personer (LSS, soctant odyl), fått en arbetsterapeut där som ordnat med handi, hjälper mig med att skapa struktur odyl. Hon har även satt mig på kö för att börja rida i nån ridgrupp som habiliteringen har, i mitt fall för att förbättra balansen.
Och så går jag i en tjejgrupp där varannan vecka, där det dels är 2 pers från habiliteringen och så några tjejer med Asperger. Finns även killgrupp, och en annan "sorts" tjejgrupp som jag gått i tidigare :)

Utöver det kan man få hjälp med att fylla i ansökningspapper till tex Försäkringskassan, soc osv, de kan informera typ familj/skolpersonal osv om ens handikapp och lite sånt. Såg att habiliteringen här tom har en anhöriggrupp ^^

Habiliteringen har även anhörigstöd om man som anhörig har behov av råd och stöd.

Är Habiliteringen nåt som skall finnas för alla eller bara i vissa län? Är det någon som vet något om habilitering i Västra Götaland, för jag har aldrig hört talas om att det skulle finnas här.

Hur får man kontakt med habilitering? När jag pratar med min samtalsgubbe säger han att den enda hjälp jag kan få är medicin.. ja och samtalsstöd. Så är det ju helt uppenbart inte.

#31: http://epi.vgregion.se/vgrEPiHotelltemplates/HcpForvPage____5667.aspx

#32: I länken som finns högre upp kan du klicka dig in på Habiliteringens utbud, sen vidare till Habiliteringscenter och så Här finns alla habiliteringscenter. Där finns kontaktuppgifter :)

#33 Tack så jättemycket, jag hittade en mycket intressant pdf den här vägen, även om inte just ADHD tas upp på sidan så kommer jag nog kontakta dem så småningom när utredningen är klar och så för att ze om jag kan få något stöd den vägen.

Tack, du är en ängel med underligt namn, gulzebra ;o)

vi räknas inte va? vi med bara ADHD?

Men… Nog borde väl även ADHD få gå till hab..? Själv utreddes jag på hab för just AS, TS och ADHD, och en i tjejgruppen jag går i har inte bara AS utan även ADHD.

Det skadar ju inte att fråga iaf, och om inte så kanske man kan få hjälp med att hitta rätt instans? :)

Nej, här på vår habilitering säger de att de inte kan ta de som "bara" har ADHD. Asperger tar de däremot. Tyvärr hamnar ofta de som har ADHD mellan stolarna.

#36 men bde du och tjejen du nämner har ju AS och adhd… bara ADHD verkar inte ses som ett problem.. eller hur jag ska utrycka mig

Jag har hört att det inte gäller adhd…

tji fick vi Hanna. Och jag vet ju inte ens om jag får diagnos, verkar som om jag mått för dåligt för att man skall kunna sätta en diagnos. (Det där är en förhastad slutsats från min sida)

#38: Sant, men vi har pratat en del om just ADHD på tjejgruppen också och inte bara AS.

Oh well. Hur som helst är det ju sjukt om inte hab kan hjälpa vid ADHD O.o
Soc kanske kan hjälpa annars? De ska ju inte bara dela ut slantar till folk utan även hjälpa en att komma till rätt instans och så.