Jag är säker på att det har med Asperger att göra i alla fall! Jag har själv Asperger och jag är likadan, nya situationer och människor är något många med Asperger tycker är jobbigt.

Jag blir sån även när jag ska umgås med människor jag träffat förut om jag inte känner dom så väl. Då blir jag istället nervös för hur jag ska hälsa (när man hälsar första gången skakar man hand och säger sitt namn, andra gången då…? ska man kramas eller bara nicka och säga hej…?) och ifall jag kommer känna igen dom vad man ska göra osv..

Psykologen som uträdde mig tog upp det som ett exempel som antyder att jag har Asperger så jag antar att det tillhör diagnosen då!

#1 Aha, mycket intressant! Jag har i alla år trott att det bara varit något fel med mig. Men hör det bara till AS eller är det typiskt för alla med NP diagnos?

#0: Jag känner mycket väl igen det. Med åren har jag kommmit ifrån det. Nu är det inga problem. 

Vänliga hälsningar

Niklas

Vad har du för diagnos Niklas? Har för mig det kommit upp tidigare men jag minns inte vad du skrev

Jag tror inte det har med någon diagnos att göra. Alla människor blir väl nervösa!? En del mer, andra mindre.

//S

Jag håller nog med #5 delvis. Jag tror att det finns många människor som är nervösa inför sånt av olika anledningar. 

Jag tror mest det är självförtroendet som spökar, har du Asperger och är osäker på hur man bemöter människor på "rätt" sätt är du kanske nervös för det, har du dåligt självförtroende och tycker att du är ful är du kanske nervös för att någon ska säga något, att du ska känna dig ful eller liknande. Har man problem med att prata inför folk och scenskräck kanske nervositeten cirklar kring risken att hamna i centrum och utmärka sig.

#4: Ingen.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag håller med falangen i tråden här som tycker att det snarare är ett mänskligt än ett aspergeraktigt drag. Även om man tycker det är underbart att hitta människor som fungerar mer likt en själv så tror jag man måste inse att ALLA människor kan vara osäkra i nya situationer. Ha svårt att prata med främmande människor och upplever att de är annorlunda än alla andra. Hanna beskriver det bra när hon nämner självförtroendet.

Jag menar nu inte att förminska någons problem, men jag tror att man får akta sig för at alienera NTmänniskor, och/eller tro att livet skulle vara en dans på rosor bara för att man inte har en diagnos…

#8: Helt sant. Jag känner igen de flesta av till exempel Aspergerdragen. Särskilt om jag jämför med mig själv när jag var mindre.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag tror också att det är vanligt att bli nervös, men jag tror det kan vara mer med AS eftersom man kan ha problem med människor, nya platser osv. Det är ju så att alla kan känna igen sig i en del kriterier på flera diagnoser, men det är först när det drabbar hela ens vardag som man börjar en utredning.. Och för mig har den där "förhandsnervositeten" gjort så att jag undvikit många platser och inte kunnat göra saker som jag planerat som gå på släktträff, vara med på min egna konfirmation, läkare osv. Plus att jag kan få en hel del utbrott innan jag ska göra något pga den här nervositeten..

Detta tror jag har med AS att göra i alla fall! :9

#9 ja men det är så med nästan alla.. jag känner också igen mig i flera diagnoser. Därför jag tycker det är svårt att förklara vad AS är ibland då många mest tycker att ja men det låter ju rätt vanligt

Ja, det är just en sådan nervositet jag menar, att den förstör hela min vardag som du skriver Jjonna.

Visserligen har jag inte lika stora problem nu som när jag var ung, men tillräckligt för att inte funka "normalt".

#9 Instämmer! Även idag. Men har man en far,som till 99% är en outredd AS,och en son med AS,kan man ju undra ibland…

Åsa

#10 Jjonna det där sista du skrev tycker jag stämmer så bra. Att det är svårt att förklara just för att det är sånt som "låter" normalt och som alla kan känna igen sig i till viss del. De flesta människor beter sig ju lite adhdaktigt i stressade och pressade situationer. Skillnaden är framförallt hur snabbt symptomen visar sig. Visar det sig så fort du skall göra vardagliga saker, som hämta en sax i köket, när ingen stör eller om det först visar sig att man har problem när du skall hämta en sax samtidigt som du har fyra gäster, tre skrikiga barn, tvn på och både ringklockan på dörren och telefonen ringer. Alla glömmer var man lagt nycklarna bland, men alla har inte glömt det varje gång de behöver dem.

Alla mår bra av rutiner, frågan är ju om man är beroende av exakta rutiner för att överhuvudtaget fungera. Jag har ju inte fått diagnosen Asperger, utan bara autistiska drag så för min omgivning är det antagligen ännu mindre tydligt att jag har problem som är åt det hållet, och det är väldigt svårt att förklara. Antingen viftar de bort det med att de där problemen har alla, eller så säger de att jag inte kan ha de problemen eftersom de träffat folk som har autism och jag är ju inte som dem.

#12 Ja… drag har du säkert Helona, svårt att komma undan med dem i släkten ;o)

För att utveckla vad jag menar så tror jag inte att nervositeten i sig har något med diagnoser att göra.

Jag har Asperger och för min del så handlar det inte om att bli nervös inför vissa saker utan om att jag får fruktansvärd ångest och total panik. DET får inte NT människor.

Om jag "bara" hade varit nervös inför saker och ting så hade mitt liv varit mycket enklare och mindre ensamt och isolerat.

//S

Ja, jag har ju haft ångest i alla dess former i nästan hela mitt liv. Den nervositeten jag kände som ung kanske var ångest egentligen när jag tänker efter…

Nej jag tror inte heller själva nervositeten har med diagnos att göra eller, delvis. Kanske bättre att säga att jag tror att förhandsnervositet inte är knutet till bokstavsdiagnoser för en enskild persons förhandsnervositet kan naturligtvis ha ursprung i en diagnos. 

#11" Ja, det är just en sådan nervositet jag menar, att den förstör hela min vardag som du skriver Jjonna."

Din nervositet kan vara knuten till ditt funktionshinder och ha med AS att göra men även NT människor kan ha samma nervositet som är lika förödande. Säg bara en människa med social fobi, där undviks platser och sammanhang och det blir mycket handikappande. Även NT människor måste ju kunna lida av samma totala panik och hemska ångest, alla med social fobi till exempel har ju inte av Asperger.

Så svaret på frågan i huvudinlägget är från min sida ja, och nej. I ditt fall kan det säkert vara det som är orsaken men även helt "normala" NT människor kan få samma problem.

#16
Ja, man kan ha social fobi och torgskräck och liknande, men har man AS brukar man ofta säga att sådanna här saker uppkommer pga diagnosen, istället för att ställa massa underdiagnoser som då kanske skulle vara AS med socialfobi. Jag har i alla fall fått höra och det är även vad jag själv tror, att det är på grund av min Asperger som jag blir obekväm och får lite smått panik i nya situationer och jag blir mycket förvirrad. Och detta leder till att den här förhandsnervositeten kommer, då menar jag bara inte att jag är lite smått nervös utan som jag skrev innan att det påverkar hela min vardag. Man kan välja att kalla detta för social fobi, men jag ser det som att det är en del av min Asperger som gör att jag har problem med nya situationer.

Sedan kan jag tycka att det inte spelar så stor roll vad man kallar detta heller, det viktigaste är att man får hjälp med att hantera dessa känslor.

Men för mig själv känns det bäst att tänka att det är så pågrund av att jag har Asperger, innan jag fick diagnosen letade jag själv efter svar på varför jag var annorlunda (jag kom aldrig att tänka på asperger) och då såg jag problemen var för sig som social fobi, ätstörningar osv.. Sen när jag fick min diagnos så passade det mesta helt plötsligt in i en och samma diagnos och då känns det enklare för mig att tänka att det tillhör Asperger.
Det gjorde så att jag inte behövde ha lika dåligt samvete för allt längre. Kan också tillägga att den här s.k förhandsnervositeten blivit mycket bättre för mig nu, jag klarar av massa saker som jag aldrig skulle ha gjort för några år sedan. Efter ett tag lär man sig hur man ska hantera de här situationerna mycket bättre, det tar tid och man märker inte alltid att det blir bättre förän man ser tillbaka några år och jämför med då och nu!

Vill bara tillägga att jag inte menar att alla med Asperger beter sig eller känner så här, och inte heller att alla som gör det har Asperger.
Men om man så ofta märkt att man gjort fel i sociala situationer pga AS så skapar det en stress som jag tror kan leda till att man reagerar så här.

#17 "Ja, man kan ha social fobi och torgskräck och liknande, men har man AS brukar man ofta säga att sådanna här saker uppkommer pga diagnosen"

Precis vad jag menar, har man AS bottnar nog social fobi i aspergerdiagnosen men även människor som är NT kan ha social fobi och vara förhandsnervösa, undvika situationer och få ett ganska handikappat liv, alltså tycker inte jag att man kan säga att förhandsnervositet är knutet till bokstavsdiagnoser. Däremot är det säkert många här, däribland jag som har en sdåan nervositet som bottnar sig i en bokstavsdiagnos.

Jag pratade med min psykolog om detta idag och den där förhandsnervositeten jag kände som ung och ibland fortfarande, tror han är en form av ångest och ångest kan man ju ha av många olika orsaker. Bl.a på grund av en bokstavsdiagnos.

Det är ju vanligt att de med AS får just såna ångestsymtom och blir deppade, stressade. Även för de med ADHD om jag inte missminner mig

Man har ett funktionshinder vilken gör att man blir mer utsatt och har svårare att hantera olika saker som händer i livet, då kan väldigt mycket ångest och nervositet med mera komma som ren konsekvens av den utsattheten.

MEN det är inte funktionshindret i sig som ger ångest, bokstavsdiagnoserna är ju inte ångestdiagnoser.

Ofta sätts ju dock diagnosen just för att man inte fungerar så bra i samhället (annars kan det ju inte kallas funktionshinder) och just att inte fungera och passa in gör ju normalt att människor mår dåligt/får ångest.

Det kan lika gärna vara att man är hörselskadad, synskadad, har fysiska funktionshinder, brännskador i ansiktet eller något annat som gör att man inte passar in.

Sedan finns det ju helt klart en del i det hela med speciellt Asperger - att om man har svårt att hantera situationer man inte kan kontrollera eller vara förberedd på så varnar ju erfarenheten med ångest i förväg för att hindra en från att göra saker man inte mår bra av, dock blir ju den skyddsmekanismen ytterligare ett funktionshinder som gör att man mår sämre och får ännu svårare att fungera. Det är ju en ganska naturli reaktion att utveckla ångest inför saker man i förväg VET kommer vara plågsamma, för precis vilken människa som helst.

Min slutsats är att det kan vara både och, beroende på hur man ser på det och vilken typ av nervositet man menar…

Att få diagnos tidigt och att bygga strategier för att hantera jobbiga situationer är avgörande för att människor med våra funktionshinder inte skall utveckla ångest och nervositet, jag tror faktiskt man kan vara riktigt lycklig med diagnos… men jag vet tyvärr inte så många som är det.