
Habilitering för unga vuxna med adhd
Jaha. Igen. Hur många gånger har jag inte fått frågan "och vad vill du att vi ska göra för dig?". Hur många gånger har jag inte suttit där och sett dum ut, jag vet ju inte vad man kan göra! Jag vet ju inte vad alternativen är, hur ska jag kunna svara? Hur många gånger har jag inte undrat över vad som kan göras, om det inte finns något mer än samtalsterapi. Fått något svar? Nej, inte direkt. Det verkar inte finnas något sammarbete överhuvudtaget inom vården för se vad jag sprang på när jag var ute och sökte lite på google. Hur svårt hade det varit för någon av alla dessa människor jag träffat på inom psykiatrin att tipsa mig om det här?
http://www.habilitering.nu/gn/opencms/web/HAB/_Subwebbar/adhd_center/index.html
Jag är så besviken på att ingen ens tänkt tanken så när jag hittade sidan kände jag hur tårarna brände. Varför ska vi själva behöva hitta allt, komma på allt och göra allt? Visst ska vi vara delaktiga i vården men det är väl ändå inte vi som mår dåligt som ska driva allt?
Samma sak med jour via telefon. Tidigare hade psykakuten en jour som var tillgänglig dygnet runt. På grund av nerskärningar har dom numera öppet mellan 8-21 varje dag. Tråkigt nog mår jag nästan alltid som sämst efter nio på kvällen och har både på psykakuten och under mina vanliga samtal frågat efter alternativ att ringa till. Svaret har varit att inget finns. Inget utom att ringa till akutmottagningens växel men där har dom ju inte tid att prata egentlgien. Bara den där kvarten som kan göra skillnad för mig. Som kan göra att jag somnar hemma istället för att skada mig eller åka till psykakuten.
Bläddrade lite snabbt i ett häfte som låg i väntrummet på min mottagning när jag var där senast. Vad hittar jag? Jo numret till en massa olika instanser dit man kan ringa om man är i akut behov av en stunds samtal. Nationella hjälplinjen, jourhavande kurator och präst och så vidare. Varför har dom inte klarat av att nämna detta för mig?!
Hanna, det där är verkligen dålig stil, att de inte kunnat ge dig de rätta upplysningarna. Ibland undrar jag om många man pratar med har någon utbildning överhuvudtaget. Skandal är det!
Tror nog att det skulle funka bättre om de anställde såna som oss för vi vet mer än de flesta andra verkar det som. Vi går ju igenom en egen utbildning i allt 

Jag blir bara trött. Jag förstår att alla inte kan veta allt med en gång. Självklart kan inte min samtalskontakt hålla all information som berör alla hans patienter i huvudet, det begär jag inte. Men att ingen vetat om eller tänkt på dom här två sakerna trots mina upprepade frågor, eller ens brytt sig om att kolla upp saken? Undrar hur mycket mer det finns som jag missat?
#0: ADHD-Center är ganska nystartat. Det är möjligt att de inte kände till det ens. Jag såg det första gången i höstas, när jag råkade gå förbi deras lokaler.
Vänliga hälsningar
Niklas

#3 mycket möjligt att dom inte kände till det men det går att ta reda på. Det är egentligen där min kritik och besvikelse ligger. Jag har mer än en gång efterfrågat alternativ till medicinering och då har uppenbarligen ingen gjort sig besväret att ens se om något finns utan bara sagt nej utan att kolla.
Ja, jag förstår att du är besviken. Har du kontaktat ADHD-center?
Vänliga hälsningar
Niklas

#5 Ska skicka in en ansökan så fort jag skrivit ut den!

Förresten, någon som haft kontakt med habiliteringen med ADHD problem? Barn som vuxna. Är lite intersserad av vad det finns för erfarenheter kring det.

Habiliteringen här nere (Göteborgsområdet) vänder sig bara till Asperger och autismgruppen inte till adhdgruppen.
Jag förstår precis vad du menar Hanna, man måste göra allt jobb själv. Därör är sådana här ställen väldigt bra där man kan utbyta erfarenheter och råd med andra som också fått lära sig den hårda vägen.

#8 Tråkigt för dom med ADHD i göteborg. Fast enligt niklas var det ju rätt nytt här också så det kanske är på gång på fler ställen. Hoppas kan man ju alltid.
Jobba är ju bra, delaktighet är viktigt men som jag sa, allt vill och orkar man inte göra själv när det handlar om sånt här.

#8 Nej absolut inte, och jag menade inte att det skulle vara så, bara att det tyvärr är så att man behöver göra allt själv…

#9 och jag förstod dig men kunde tyvär inte formulera mig.

;o)
(Vill i övrigt skriva under på det som andra påtalat på olika ställen, att du faktiskt är mycket duktig på att uttrycka dig i skrift och att du är skärpt och smart!)

#12 tror jag fått fler komplimanger senaste dagarna härinne än jag normalt sett får på ett år eller två=) Tackar.

Klipp ut och spara ;o)

Rama in och hänga över sängen=)
Nej men det känns jättebra att få höra positiva saker om mitt skrivande bland annat. Efter att ha genomlidit skolans svenskaundervisning och fått bra mycket sämre betyg än jag tyckte jag var värd så låg självförtroendet på den fronten mycket lågt. Det börjar sakta men säkert återhämta sig så snart kanske jag kan skriva fritt igen utan att oroas och känna prestationskrav.
#15: Försök skaka av dig skolan. Den är inte verkligheten, eller var det inte. Nu arbetar de på ett annat sätt med mål och teman som är lite mer "på riktigt". Jag hade också urdåliga betyg, men de speglade säkert mina resultat. Jag var inte intresserad av det de ville lära mig.
Vänliga hälsningar
Niklas

#16 nej inte är det på riktigt och jag har mer än en gång konstaterat att skolan är för medelmåttorna, dom som är bra på ett ämne får aldrig stimulans och dom som har det svårt får sällan tillräckligt med hjälp. Man ska vara precis lagom bra så man hinner det man ska men aldrig har tid att ifrågasätta något, då blir man en jobbig elev.
Anledningen till att det tog så hårt just med svenskan är att jag VET att jag kan men lyckades aldrig övertyga någon av lärarna. Jag såg människor runt omkring mig som var lika bra eller sämre än mig som fortfarande fick högre betyg för att dom var på rätt sätt.
#17: Jo, det håller jag med om. En gång när jag skrev något i Svenska som tydligen var bra fick jag kommentaren: "Jättebra, men allt det där kan ju inte har runnit upp i ditt huvud". Ungefär som om jag skulle ha tagit någon annans idé. Fast jag brydde mig inte om det, jag skulle ändå inte bli författare. 
#18 Vilken ful kommentar
Var det en lärare som sa så?
#19: Han skrev det på uppsatsen. Jag har nog kvar den någonstans. 
Jag minns ett annat ganska lustigt tillfälle från sista terminen i gymnasiet. Det var ett möte där min biologilärare och jag skulle gå igenom resultatet från ett prov. När jag kom in i rummet och hade satt mig sa hon allvarsamt: "Ja, jag vet inte vad det ska bli av dig. Jag förstår inte hur man kan ha så dåligt resultat på provet ens om man inte har läst på alls." Då visste hon inte att ett par dagar tidigare hade jag fått mitt första bankjobb. Jag tyckte lite synd om henne.

Suck, en del lärare är inte så… bra på att hantera barn/ungdomar. Tur att vi är därifrån nu Niklas=)
Jag var duktig idag och var på bioblioteket och skrev ut ansökningsformuläret till ADHD center. Tyvär glömde jag ju såklart min utredningssammanfattning som jag måste kopiera men det blir morgondagens projekt. Ett steg framåt!
Niklas och Hanna!
En del lärare borde få sparken direkt och bli bannlysta från att ha med elever att göra överhuvudtaget.
Jag har en massa otroliga exempel på hur illa min dotter blivit behandlad. Kan ta ett exempel på hur en av hennes lärare behandlade hela sin klass.
"Ni är ta mig f-n de största idioter jag någonsin haft som elever"
"Är ni dumma i hvudet eller?"
Läraren och en annan lärare drog iväg med min dotter och trängde in henne i en vrå på skoltid och hotade med att polisen skulle hämta henne från mig och att soc skulle placera ut henne någonstans bara för att min dotter berättat hur illa en av dom behandlat en elev.
Efter sportlovet ville min dotter inte gå till skolan (mådde jätte dåligt) och då kom detta fram. Hon vågade inte ens låta mig öppna dörren av rädsla att polisen stod där och skulle ta henne ifrån mig. Jösses, jag trodde jag skulle explodera och vände upp och ner på hela skolan 

Var igår hos mitt personliga ombud och berättade om adhd-center. Hon tipsade mig också om coaching då. Verkar jätteintressant som komplement till medicinering eller kanske ett alternativ när man som jag inte vill ta mediciner just nu.
http://www.frosunda.se/templates/Page.aspx?id=4335
Låter som något som verkligen skulle kunan hjälpa mig! Ska bara samla kraft, man måste nämligen ansöka genom spcialpsykiatrin och dom kommer föreslå boendestöd istället (enligt PO) eftersom dom redan är anställda och inte kostar extra pengar för stadsdelen som det här tydligen gör.

Vad mycket det finns när man verklgien letar. Synd bara som sagt att det är det man måste göra. Mitt personliga ombud har varit underbar hitills!

Vad gott att du har henne/honom, det hjälper så mycket att man kan få någon som ger en support så man orkar gå vidare.

Har fått brev från adhd-center nu och jag tillhör målgruppen och ska få komma på informationsträff i mars tror jag det var.
Vad bra. Gick det inte ganska snabbt att få svar?

#27 jo någon dryg vecka tror jag. Postade den förra måndagen om jag inte minns helt tokigt och fick svar igår så dom var snabba=)