Tråkigt att du är besviken. Har du pratat med lärarna och försökt berätta hur du upplever det och hur du skulle vilja ha det i stället? De gör antagligen något de tror är bra. För en del fungerar det kanske, men uppenbarligen inte för alla.

Nä, urrk! Det är ju vidrigt för många aspergare att ha folk så nära inpå sig, hur kan lärare som antas vara utbildade bära sig åt så? Och vem som helst blir ju förbenad om folk "pratar ned" till en.

Går det inte att prata med dem? Vad anger de för skäl att vara så påträngande? Eleverna är ju ändå inga småbarn?

Jag skulle ju gärna prata medem och försöker göra det via mina föräldrar men nej de lyssnar inte, jag får bara svaret "Skolan är bra för dig". Det är ju det den inte är, om de var bra så skulle jag ju inte skolka så pass mycket som jag gör. I min förra klass visste läraren om att jag hade AS och hon tig det bra, hon behandlade mig som en människa och visste precis hur hoon skulle jobba med mig och hon hade ingen som helst kunskap om AS.  Jag skulle vilja att de här behandlade barnen som människor, som barn  utan diagnos. Jag förstår perfekt när folk pratar normalt till mig. Helst av allt skulle jag ju vilja ha en elevassistent som bara var med mig men det får jag ju inte pga att jag går i den skolan. Så fort jag kom dit pekades jag ut som "udda" av lärarna, de sa inget men deras blickar sa på något sätt att här går alla barn som inte är normala. Jag kan ju inte prata med lärarna,skulle gärna försöka men ingen tar mig på allvar och sen blir de skitsura och så blir det veckans samtalsämne på skolan.

#3: Kan du skriva ner vad du skriver och lämna det till dem? Kanske till och med kopiera det du skrev ovan. Förklara att du inte tror att de gör det med avsikt, men att du tycker att det är obehagligt/nedlåtande/xxx.

Jo försöka kan man alltid :S Försöker övertala mina föräldrar att börja på en vanlig skola, i vanlig klass med assistent. Då kan ju någon som tål deras närgångenhet få börja där ist. Det är ju inte meningen att jag ska få förstöra mitt liv pga den skolan. Nu vill skolan ha en ledsagare till mig som följer mig till skolan. Jag kommer ju inte samarbeta med skolan mer. Får hoppas att deras ekonomi inte duger mer då 4 elever slutar till sommaren. Då har de bara 6 elever kvar och då kan man inte driva en skola.

Just detta med närgångenheten skulle få mig också att bli galen. Det går inte att stå ut med att någon tränger sig in i ens integritetsutrymme, det GÅR bara inte. Skolan FÅR inte utsätta någon för en sådan kränkning. För det är en kränkning och ett övergrepp. Det borde vara möjligt att få dem att begripa det. Vem är skolans huvudman? Om du (eventuellt genom dina föräldrar) lägger fram för dem hur obehagligt du upplever det, så måste de väl agera.

Jag använder starka ord, jag vet, men för mig är integritetsutrymmet livsavgörande, jag mår fysiskt och psykiskt dåligt om jag inte får tillräckligt med plats omkring mig.

Du är som jag, jag blir pressad när folk blir närgångna. Jag är en människa, precis som alla andra men de verkar tro att barnen är direkta bebisar. De ska jämt vara med barnen och spela spel och så, alltid vara minst 1 meter ifrån barnen. Men låt barne vara med varandra och skapa sociala kontakter, de ska hålla sig i bakgrunden. Sen tycker de att barnen måste jobba hur trött man än är, annars så  sätter de sig brevid en och är fruktansvärt närgångna. Vi har ingen skolpsykolog, det enda vi har är lärarna men de beter sig på ett sånt sätt så att man inte får förtroende för och det är dåligt, lärare ska man kunna ha förtroende för och det enda jag har är en kontakt på BUP som jag inte träffat på 1 år (träffar han nu på torsdag) och min blogg.

#6, 7: Så där behöver man inte ha ett bokstavshandikapp för att tycka. Människor har behov av ett säkerhetsutrymme. Jag skulle bli galen om någon höll sig för nära mer än korta stunder.

De ger sig aldrig, de kan sitta med en 1 timme, på rasten om man inte jobbar.

Jag tycker du ska satsa på att skriva brevet till dem. Då har du dessutom det som ett bevis på att du har försökt ifall det behövs senare.

Men gud vad nervöst :S

Jag kommer ju få alla emot mig, skolan, föräldrarna, typ alla.

#11: Inte oss! Inte för att det är till stor hjälp, men ändå.

Allvarligt, om du har diagnosen Asperger så har du också möjligheter att hänvisa till särdrag som ofta sammanhänger med den diagnosen. Till exempel att inte trivas med kroppslig närhet och att behöva speciella rutiner för att kunna arbeta, eller att man kan bli "överbelastad" och måste ha en paus innan man kan ta itu med arbetet igen. Läs på om Asperger och hänvisa till att det är just din diagnos - som ju är orsaken till att du hamnat i den här klassen - som de måste ta hänsyn till.

Du kan ju uttrycka dig i skrift och här på sajten finns massor av länkar rörande Asperger och massor med kunniga människor.

11: Om du talar om hur du känner och upplever tycker jag inte att du ska behöva få någon emot dig.

Skicka in lärarna hit så ska jag tala med dem. Det finns säkert otaliga fler här som kan intyga hur viktigt det är att man blir behandlad med respekt utifrån sina behov.

Jag har diagnosen Asperger och har tyckt hela tiden att det med kroppslig närhet är vidrigt, jag har dessutom tyckt att det är jobbigt när olika personer sitter brevid mig och skulle därför tycka att de var bättre om jag fick en elevassistent som satt med mig hela tiden för då har jag hela tiden tryggheten vilket jag inte har nu. Jag lider av Hortons i perioder och då är det otroligt viktigt för mig att få gå hem eller lägga mig på soffan och vila för när den kommer så kan jag knappt röra mig av smärtan. De på skolan tror att de då måste vara extra övervakande men jag behöver mer utrymme, vara för mig själv något som den skolan tyvärr inte kan erbjuda då den är så liten.

Men fy! Detta är ju vidrigt jobbigt  

Kan du inte få hjälp genom LSS eller NP-enheten? Kanske de kan ge en liten "utbildning" i hur man bemöter en person med AS?

Kan vara värt att testa eller?

De som jobbar där sägs ju ha utbildning i hur man bemöter personer med AS men jag tror  den utbildningen har varit felaktig eller så är de yrkesskadade. Jag skulle trivas mkt bättre i en stor klass med lärarassistent. LSS har bara gett mig tillstånd till Ledsagare och Sommarkollo (ansökan skickades nyligen). Men att bli sedd som udda av personalen får mig nästan gråtfärdig, då nedvärderar man ju en människa.  Som jag sagt tidigare tkr jag att lärarna ska hålla sig i bakgrunden , inte vara med så mkt med barnen på rasterna och låta barnen utvecjklas socialt med varandra.

#16: De KAN inte vara utbildade på AS-personer, i synnerhet inte AS-personer som är så gamla som du! Det är inte möjligt att reglerna säger att man ska utföra handlingar som är outhärdliga för eleven. Visst, det finns (eller fanns) något som kallades flödning, där syftet var att utsätta fobiska personer för just det som fick dem att må dåligt (typ sätta någon med ormskräck i en ormgrop och vänta tills de slutade skrika - det gör säkert personen till en god medborgare *ironi*), så att de till sist inte förmådde bli rädda längre utan kapitulerade inför skräcken. Men det har väl ändå aldrig varit godtaget att utsätta AS-personer för fysisk närhet mot deras vilja för att tvinga dem att bli "normala"? Det är så vidrigt så jag finner inte ord.

När jag var liten råkade jag ibland ut för lärare/ledare som skulle kramas eller tvinga mig att vara med och leka med de andra och det fungerade aldrig. Men de gjorde i alla fall inte anspråk på att vara utbildade på muppar som jag.

Stå på dig, Hamster95, du verkar vara smart och kunna uttrycka dig. Bli bara inte arg eller ledsen utan argumentera lugnt och sakligt. Här på forumet finns massor av information och välinformerade personer som kan hjälpa till med argument. Själv har jag inte mycket att erbjuda annat än indignation och förståelse, tyvärr.

Jag får inte tänka på uppgiften mer än 5 sek föränns lärarna är där och ska hjälpa. Vidrigt, elevassistenterna är för detmesta utbildade att hjälpa personer med AS. Dessutom har 2 av lärarna på skolan inte ens lärarexamen. En är ju utbildad elevassistent men får ändå ha Idrott och Hemkunskap och den andra får ha SO,Engelska. Lärarna ska ju ha examen ich utbildning i hur man betmöter personer med AS. Skulle gärna vilja säga allt till dem via mail å på utvecklingssamtalet men vet bara inte hur

Jag har snackat med mamma nu, det blir inte tal om att byta skola, de tycker detta är världens bästa skola. Jag måste plågas tills jag slutar 9 an. Chattade med kompisen som går i samma skola, en av lärarna skulle tydligen hjälpt några andra "bara" för att jag var borta. Läraren går alltså in för att vara närgången, fyfaan säger jag och sen sa jag vad jag tyckte om lärarna och hon höll ju med mig till 110%. Såna som dom ska inte jobba i AS klass

Det jag har lärt mig av alla bråk med skolor kors och tvärs, är att om man inte får någon respons direkt från skolan, så går man till högre positioner.

För övrigt tycker jag att det låter hemskt.
Jag går själv i en AS-klass (Utbildning Silverdal i Sollentuna), och lärarna låter eleverna själva ta kontakt. Dom övervakar om vi jobbar (frågar om det är något man undrar över eller så, inte alls ofta det händer) och säger ifrån om någon i klassen pratar lite väl mycket. På rasterna så går dom flesta ut i "allrummet", där det finns bord och stolar, någon kortlek och något spel. Eleverna får själva fråga lärarna om dessa vill vara med.

Sedan har vi ju fördelen att vi har Aspergerverksamheten högst upp i en skola. Verksamheten är stängd för övriga elever, men vi kan röra oss fritt i skolan. Om man vill kan man även ha vissa lektioner med en vanlig storklass. Så möjligheter finns alltid. :)

#20

Ja din skola låter betydligt bättre än den andra. Kan inte förstå att de får behandla AS-eleverna så som de gör i Hamster95 skola

Ja den skolan låter klart mycket bättre. Här tränger sig lärarna mer på och ska spela spel med barnen vilket somsagt begränsar deras sociala kontakter med varandra. Dessutom ligger skolan undanskuffad i en liten lokal uppe på Byälvsvägen. Jag tycker sånna här skolor ska hjälpabarnen att komma ut bland dt sociala och inte "isolera" barnen från omvärlden.

#21 Ja, det är hemskt att det faktiskt får gå till så, trots att det faktiskt finns väldigt mycket kunskap om Asperger om man bara orkar leta efter den. :/

#22 Det är klart att skolan ska hjälpa till att socialisera dom elever som har problem med den biten. Det bör ju gälla även för vanliga skolor. Tyvärr verkar din skola köra med lite dubbelmoral (iaf så som jag ser det), dom ska försöka få bort er 'kontakträdsla', men ni får minsann inte träna på den sociala biten.
Om du vill så kan jag komma och skrika lite på dina lärare någon dag. :)

Vad sägs om det här som står i boken "jag avskyr ordet normal" av Malin Nordgren?!

När Christina Lögdahl började jobba med unga Asperger-personer var hon osäker på hur hon skulle kunna hjälpa dem, berättar hon. Efterhand blev hon mer och mer övertygad om att det inte gick att jobba på vanligt sätt, med traditionell psykoterapi efter psykodynamisk modell. Hon säger att det är som att möta en annan kultur, och att man måste bygga broar. Man måste lära sig att både förstå själv, och hjälpa patienterna att förstå och tolka "vår" kultur.

Så långt som möjligt måste man lära sig att tänka som patienterna, man måste ha två tankeprocesser parallellt: den egna och deras. Det är svårt men det går - inte så att vi ska tro att vi kan uppleva världen på samma sätt, men vi kan ibland göra det i glimtar. Respekt och ödmjukhet är ändå det allra viktigaste, menar Christina Lögdahl - eftersom så många blivit kränkta tidigare. De som är annorlunda måste få behålla sin särart, men också bjudas in till de "vanligas" kultur.

#19: Om du nu inte får byta skola måste du få skolan att hjälpa dig genom att göra på ett sätt som passar dig. Kan du få din mamma att förstå hur du känner och varför? Eller diskuterade ni inte det?

#0 skolan (lärarna) kränker dej o det får de inte göra enligt svensk lag… en kränkning kan vara väldigt olika för olika personer och det är DIN upplevelse som räknas…. om du upplever dej kränkt…JA, då är du kränkt….

Även om lärarna behandlar er så me de allra bästa intentionerna så kan det bli fel…..

Man kan vända sej till skolverket eller till en barnombudsman….( det borde finnas en i din kommun om jag inte är ute o cyklar)

Hoppas verkligen att det blir bättre för så där ska du inte behöva ha det

Kram  Linda

Jag funderar på att anteckna i mitt block när jag känner mig kränkt osv. vad lärarna gör under två veckor och sen visar jag upp för rektor, föräldrar och BUP. Kan inte de låta en lärare ha flera ämnen, avanställa 2 och in med 2 lärarassistenter. Usch immorron ska jag dit och mår illa av bara tanken. Jag gillar inte när de vägrar inse att de faktiskt gör fel. Skicka personalen på kurs hur man bemöter personer med AS men i mitt fall skulle det inte hjälpa men ändå. Mitt förtroende är som en svag bubbla,spränger man den så har man förlorat mitt förtroende och det har alla gjort.

#27: et är en mycket bra idé att anteckna hur du upplever när det händer

#23: Du skriver: "Det är klart att skolan ska hjälpa till att socialisera dom elever som har problem med den biten. Det bör ju gälla även för vanliga skolor. Tyvärr verkar din skola köra med lite dubbelmoral (iaf så som jag ser det), dom ska försöka få bort er 'kontakträdsla', men ni får minsann inte träna på den sociala biten." Är det verkligne sant? Är det skolans uppgift att plåga och stympa individer till att passa i mallar? I så fall står det ärre till i världen än jag trodde …

Men det kan gå helt snett dvs om de tänder på alla fyra och sliter blocket ifrån mig.Jag ska minsann berätta allt på BUP vad de i skolan gör. En sån här skola ska ju ha indviduellt anpassad undervisning, här är det mallanpassad undervisning. De försöker somsagt få bort vår kontakträdsla och ungar som lider av lite sicial fobi och har svårt för närkontakt blir det oerhört svårt för, att ta det stora klivet från att vara nästan isolerade och blyga till att ha människor tätt intill en hela tiden. Man måste börja långsamt.

Ja, hade min dotter gått på din skola så hade hon exploderat och slagit läraren på käften. Det gjorde hon en gång faktiskt innan hon fick sin diagnos, he he he. Men den läraren förtjänade smällen

Jag klippte inte till, utan blev snarare totalt okontaktbar av sådant där beteende från lärare och andra. Det fanns en tråd för länge sedan på Mobbing.iFokus, där lärares agerande diskuterades, jag pläderade redan där för att "igelkottungar" som jag INTE ska tvingas till att vara som alla andra.

Hamsters95, du skriver "De försöker somsagt få bort vår kontakträdsla och ungar som lider av lite sicial fobi och har svårt för närkontakt blir det oerhört svårt för, att ta det stora klivet från att vara nästan isolerade och blyga till att ha människor tätt intill en hela tiden."

Är det alltså så, som jag frågade i #28, att skolan försöker göra om Aspergare till "vanliga" människor genom att tvinga dem att vara sociala?

Vem som vet får gärna svara: Finns det en sådan policy i dagens skola, att "träna" AS-barn till "normalt" socialt beteende?

#29: Gör de det har du ju ytterligare en sak att skriva upp. Utgå inte ifrån att de vill bråka.

att "träna" AS-barn till "normalt" socialt beteende?

Det är ju helt vansinnigt dumt om det nu är så Hoppas verkligen inte det för då vet de inte vad de sysslar med på skolan.

Min dotter har både AS och ADHD så det kanske inte är så konstigt att hon klippte till, he he he.

Jag är som du istället och kryper in i mig själv och mår skit.

Glömmer aldrig en äcklig lärare jag hade som stod och hängde över mig extra mycket en gång då min blus hade blivit sönderriven av en annan elev. Han önskade nog få se en glimt av det jag hade innanför äcklet Så länge sedan men det sitter kvar ännu

Jag darrar för morgondagen, kommer troligtvis stanna hemma. Jag mår skitdåligt av deras närgångenhet.

Jag förstår dig så väl! Men skriv upp hur då mår dag för dag, det är bra att lägga fram om det kommer till diskussion. Försök vara lugnt och saklig i alla diskussioner. Jag förstår att det är svårt, eftersom du är ung och alla andra är äldre och gärna vill tro att de är förståndigare (även om det verkar tveksamt i det här fallet).

Säg till din mamma och alla som tycker den där skolan är bra att du upplever starkt obehag av lärarnas agerande och att det inte är hållbart att gå till en skola där de agerar så. Skolan är ju till för att du ska lära dig, det kan du inte göra i denna miljö. Håll fast vid detta, lugnt och sakligt. Och skulle någon då (himlen förbjude) klämma ur sig något dumt om att "Jamen så farligt är det väl inte" eller "Det är bara bra för dig att rycka upp dig lite", så upprepa samma sak. lugnt och sakligt. "Jo, det är tyvärr så farligt. Jag mår så dåligt av det att jag inte kan fungera och lära mig."

Du sitter i en svår sits som är ung och måste diskutera detta med vuxna, men det är inte omöjligt. Fakta och argument kan du som sagt få hjälp med här.

Å du - man behöver inte låta sig socialiseras. Det är helt OK att begära att få bli lämnad ifred och dra sina egna gränser för vem som får komma intill och när. Ibland strular det när folk inte vill eller kan förstå, men då får det strula. Du är rätt som du är, du är inget problemsom måste göras om. Kom ihåg det!

Jo jag kan försöka. Har tid med BUP på torsdag med en överläkare (som jag inte träffat  på 1 år) och ska försöka berätta vad jag tycker  om skolan där om jag inte blir för nervös (brukar bli det). Men vad skulle jag kunna få rätt till? Jag vill ju ha en elevassistent (tjej) som är extra med mig men jag tror knappast jag kan få det om jag går i sån klass men det betalar väl LSS? (är inskriven där). Betyg ligger ju och väntar nästa termin och jag måste ju ha ett flytande skolarbete.

#28 Det jag menar är att skolan ska försöka hjälpa eleverna på vägen. Självklart kan dom aldrig tvinga eleverna, men dom kan fortfarande ge dom chansen att få försöka, och det var det jag syftade på. :)

#36 Det skadar aldrig att fråga, och om du har bra argument så borde man kunna ordna det på ett eller annat sätt. Om inte annat så ska skolan kunna se till att fixa det, i min mening.

Jo jag får försöka. Såhär står det på deras hemsida:

"Aspdammsskolan är en skola där elevens behov är i fokus.

Vårt uppdrag är att se till att eleverna uppnår sådan kunskap och social kompetens att hon eller han kan återgå till någon form av undervisning i ordinarie grundskola eller fortsätta till gymnasieskola. Uppföljning med stadsdel eller kommun sker en gång per läsår."

Inget stämmer ju ett skit , Elevens behov i fokus? jo tjenare, de måste ha missuppfattat min problematik. Jag behövde hjälp med skolarbetet, inte ständig tillsyn och andningshjälp. Om de nu sätter mina behov iFokus så sätt in en elevassistent som endast ägnar sig åt mig.

#38

Skriv ner på papper hur du känner dig och hur dåligt du mår av detta i skolan. Vet hur lätt man tappar orden och får tunghäfta då man pratar med läkaren och då kan det vara bra att ha det nerskrivet stället

Jo, men det är också nervöst :S

Men börjar han fråga om skolan så kan jag ju berätta hur jag känner. Men somsagt, vad har jag rätt till? även om jag går i AS-klass?

Klart du har rättigheter! Det du blir utsatt för är ju för dig en kränkning och då är det fel. Tycker verkligen du ska ta upp det med din läkare. Jag hade nog blivit tokig om jag var i din situation.

Stå på dig nu och lycka till

Vad du framför allt har rätt till är att  slippa bli kränkt. Du upplever skolans personals agerande kränkande och därför har du rätt att slippa det. Hur det ska bli i stället är men senare fråga, som ni får komma fram till, och där ska du ha rätt att säga ifrån hur du vill ha det.

#36: Om du tror att du kommer att tycka att det är vsårt att berätta för läkaren, skriv ner det också så att du i värsta fall kan lämna fram lappen. Sen kan han/hon ställa frågor efteråt.

Jag pratade med min fru som är lärare och arbetar med elever med Asperger och ADHD. Hon tycker också att det låter vansinningt att lärarna är närgångna och behandlar dig som de gör. Tyvärr säger hon att det inte är så ovanligt som man skulle hoppas. De gör det för att de inte vet bättre.

Mina föräldrar var inne och läste detta. De tycker att jag är överdriven, att jag "målar fan på väggen", de sa även att elevassistent kan jag glömma och drömma om. Vissa elever som kommer nya till våran klass har assistent med sig och då blir de av med asistenten när de börjar där. De blir alltså av med sin trygghet något som får mig väldigt sur. Då kastas de in i en otrygg värld med nya lärare osv. Jag tkr i mitt fall att de är bättre med EN person som jämt sitter med mig för jag vill ha min trygghet och den är borta i Afrika någonstans nu. Men argument då? Vad kan jag säga till dem på BUP å skolan? för jag känner mig väldigt kränkt av´och då är jag kränkt.

#44: Be dina föräldrar sitta med en dag i skolan så får de se hur det är. Är det som du skriver, att de sitter väldigt nära er mycket, passar på er hela tiden och talar till er som till mindre barn, är det bara du som kan avgöra hur det känns.

Jo mina föräldrar har varit med mig i våras men lärarna beter sig helt annorlunda då bara för att föräldrarna ska tycka att de är bra lärare. Föräldrarna får då en bättre bild av skolan än vad de i själva verket är. Så fort föräldfrarnagår så försvinner vänligheten och närgångenheten kommer.

#46 Det där känner jag igen från min dotters skoltid. När jag var med henne i skolan så förändrades läraren.

Oj, vad en del av dem ljög för att skydda varandra istället för att tänka på elevens bästa.

Jag blir arg ledsen och förtvivlad när jag tänker på hur min dotter haft det. Lärarna tål jag inte se längre utan att börja skaka och darra i hela kroppen. Hatar falskhet hos människor

Detta skrev min rektor idag "Hej Eva!

Eva var inte i skolan på hela förra veckan. Jag hade ett samtal med
Hans på måndagen om Ebba och hur helgen hade varit. Han skulle se till
så hon blev klippt och han skulle följa med henne till skolan på
onsdagen. Ingen Ebba kom så vi drog slutsatsen att han inte fick med
sig henne.

Nu måste det till en ändring för att få hit Ebba. Ni måste följa med
henne till skolan så ni ser att hon faktiskt kommer till oss. Väl här
tar vi hand om henne så det blir bra.

Jag har försökt att ringa både hem och till ditt arbete utan att
lyckas. Hemma får jag inget svar och hos dig är det upptaget. Hasse
har
dessutom bett oss att inte ringa till ditt arbete då du inte har
möjlighet att ta emot samtal från oss där. Om det är annat som gäller
får du gärna meddela oss detta.

Det är allvarligt att skolka, det skapar så många allvarliga
konsekvenser för Ebba. Dels för att skolan är skyldig att anmäla detta
till den sociala myndigheten om elever skolkar men Ebba mår inte
heller
bra av att vara hemma ensam. Du är välkommen att ringa mig så får vi
diskutera hur vi ska komma tillrätta med den nu uppkomna situationen.

Med vänlig hälsning

Iréne Thunberg"

Fick detta vidarebefodrat av mamma

Inget stämmer ju

Ta detta brev och skriv in dina egna kommentarer på varje påstående! Då kan du lägga fram din version som en motbild till rektorns.

#48: Det där är skolans uppfattning. Jag tror att det är bra om ni träffas och får beskriva hur ni uppfattar situationen från bägge sidor. Du kan beskriva vad du känner. Det har du gjort väldigt bra här. Du kan också berätta vilka förändringar du vill ha för att du ska känna att skolan är bra för dig och gå dit. Jag ser ingen anledning för dem att neka dig förändringarna åtminstone på prov för att se att det blir som du säger.

Som tidigare kan du skriva ner vad du vill om du tycker det vore lättare. Kommunicera på ett sätt som passar dig.

#48, 49 Precis, berätta exakt hur det egentligen var, vad som inte stämmer, men också din syn på saken.

Jag har inte följt hela tråden (den är så lång) men jag har  läst en del och känner verkligen för dig, fy vad jobbigt. Lycka till!

Kopierar och skriver in mina egna kommentarer. Säg sen vad ni tycker :D

Eva var inte i skolan på hela förra veckan. Jag hade ett samtal med
Hans på måndagen om Ebba och hur helgen hade varit. Han skulle se till
så hon blev klippt och han skulle följa med henne till skolan på
onsdagen. Ingen Ebba kom så vi drog slutsatsen att han inte fick med
sig henne.- Nej eftersom jag är omöjlig fick han inte det.

Nu måste det till en ändring för att få hit Ebba. Ni måste följa med
henne till skolan så ni ser att hon faktiskt kommer till oss. Väl här
tar vi hand om henne så det blir bra. -BRA!?, det sista jag skulle säga. Det kommer bli  dåligt eftersom jag blir kränkt och kränkning är allt annat än bra.

Jag har försökt att ringa både hem och till ditt arbete utan att
lyckas. Hemma får jag inget svar och hos dig är det upptaget. Hasse
har
dessutom bett oss att inte ringa till ditt arbete då du inte har
möjlighet att ta emot samtal från oss där. Om det är annat som gäller
får du gärna meddela oss detta.-Nej jag svarar inte eftersom jag inte vill prata med dig.

Det är allvarligt att skolka, det skapar så många allvarliga
konsekvenser för Ebba. Dels för att skolan är skyldig att anmäla detta
till den sociala myndigheten om elever skolkar men Ebba mår inte
heller
bra av att vara hemma ensam. Du är välkommen att ringa mig så får vi
diskutera hur vi ska komma tillrätta med den nu uppkomna situationen.-Anmäl då, då kanske jag får rätt till elevassistent eller en bättre skola. Jag mår bättre hemma än hos er. Det är allvarligt att bli kränkt också.

Med vänlig hälsning

Iréne Thunberg"

#52: Skriv inte "eftersom jag är omöjlig". Då håller du ju med dem som säger att det är dig det är fel på, och det är det ju inte! Skriv till exempel "eftersom jag upplever situationen i skolan mycket jobbig".

På den andra punkten kanske du ska skriva "… eftersom jag upplever att jag blir kränkt ..." Annars kan de du vänder dig till lätt känna sig angripna och sluta lyssna.

Bli inte arg och gå inte i försvar. Om du kan hålla dig lugn och saklig har du vunnit mycket!

Jo får göra det :P

Hur tycker ni att Hamster95s föräldrar ska agera då för att få tillbaka henne till skolan? Hon har ju trots allt skolplikt. Hon kan inte stanna hemma hur länge som helst. Hon kan inte gå i en vanlig klass. Det var anledningen till att hon bytte till AS-klass. I den vanliga klassen blev hon mobbad och klarade inte av att ha så mycket folk omkring sig som det är i en klass med 30 personer. Hon behövde komma till en mindre klass där hon kunde få hjälp och stöd. Det har Hamster95s föräldrar ordnat. Nu den senaste veckan har hon vägrat att gå dit. Hon känner sig kränkt av att dom behandlar henne som yngre än hon är. Är det så kan jag förstå det. Men för att kunna reda ut situationen måste dom mötas. Det går inte om Hamster95 håller sig hemma och vägrar svara i telefonen. Det kan gå så långt att det blir socialen som kommer och hämtar henne och det kommer hon om något att uppleva som kränkande…. Ni får gärna komma med råd och tips både till Hamster 95 och hennes föräldar.

#55: Får jag fråga i vilken relation du står till Hamster95? Jag menar, frågar du om råd för egen del? Eftersom du kallar dig Elvira63, antar jag 63 är ditt födelseår och att du alltså är en bit äldre än Hamster95.

Det jag skriver nu är bara min tolkning och övertygelse, absolut inget som jag påstår är sanningen med stort S i Hamster95:s värld. Jag har aldrig fått en formell diagnos men ser mig själv som Aspergare, eftersom den termen mycket väl sammanfattar mitt sätt att vara. Om jag befann mig i den skolsituation som Hamster95 beskriver, skulle jag lida fruktansvärt. Mina råd till Hamster95 är baserade på min övertygelse att hon lider på samma sätt. Det är inte främst detta att bli behandlad som yngre än man tycker att man har förtjänat (det tycker väl alla barn är jobbigt, jobbigare ju närmare vuxen man blir). Det riktigt jobbiga är påträngsenheten, den fysiska närheten och att inte lämnas utrymme att tänka på sitt eget sätt.

Om jag föreläggs ett problem tänker jag inte alltid på "rätt" sätt för att lösa det. Om då någon, som borde vara till stöd, tar ifrån mig problemet och säger att jag inte gör rätt INNAN innan jag kan lägga fram min lösning, då känner jag mig kränkt, förolämpad och förkastad, inte bara för att jag inte fått fram rätt svar utan för att alla mina tankebanor är underkända.

Men det som skulle vara allra värst för mig  om jag var i Hamster95:s situtation är att andra människor tränger sig in i mitt integritetsutrymme. Det är fysiskt, mentalt och emotionellt fruktansvärt påfrestande. Att ha en person jag inte aktivt vill ha sex med så nära att jag kan känna lukten och kroppsvärmen och kanske till och med luftdraget av andedräkten är vidrigt. Jag lovar, jag överdriver inte. Det är vidrigt. Det är som en våldtäkt. Det är obeskrivligt hemskt och det är svårt att förstå, men det är kanske en yttring av detta att Aspergare ofta behöver rutiner. När det luktar annorlunda, vibrerar annorlunda i luftrummet närmast oss så kastas till och med den vanda känslan av att leva i den egna kroppen över ända? Jag vet inte, det är en tanke.

Mina råd till Hamster95 har i alla fall baserats på min förståelse för hur förfärlig denna brist på respekt för integritetsavståndet är och på min absoluta övertygelse att det är lättare att stå ut med aktiv mobbning från jämnåriga än med denna typ av fullständiga brist på respekt från vuxna. Detta måste de vuxna i skolan förstå, och det borde de vara utbildade i att förstå om de verkligen vet något om Asperger. Om det var mitt barn som var i den här situationen skulle jag försöka hjälpa barnet att formulera upplevelsen och lägga fram den för skolan på ett tydligt och sakligt sätt. Jag skulle inte tvivla på barnets upplevelse.

Som jag förstår det är Elvira, Ebbas mamma, detta kanske är fel och ni får gärna rätta mig, men jag skriver som om det är som jag uppfattat det.

Att vara förälder till barn med neuropsykiatriska funktionshinder är inte lätt, det spelar sällan någon roll vad man gör eller hur man gör, för det blir bara fel ändå, ingenting blir riktigt bra oavsett hur mycket man försöker. Det finns något bakom att Hamster95 skriver att hon är omöjlig.

Jag menar inte att hon är omöjlig på ett negativt sätt, men faktum är att det är jobbigt och man känner sig lätt omöjlig i hennes situation och även som förälder kan situationen upplevas som omöjlig.

I den här långa tråden har vi sett Hamster95s bild av hela förloppet, vilket också är det viktigaste, det är ju hennes liv det handlar om.

Spontant skulle jag ju säga att det bästa föräldrarna kan göra är att prata med sin dotter och att även dottern i det här  fallet pratar med sina föräldrar så att ni alla kan stå på samma sida. Oavsett vad som händer sedan är det viktigt att föräldrar och barn är tillsammans, på samma sida. Som förälder ser man ofta mycket längre fram än vad man som barn gör, och ser man saker som är bra för sitt barn är det väldigt viktigt att man visar att det är just för barnets skull man tycker hon skall göra på ett visst sätt. Man kan inte få barnen att försöka och anstränga sig vad gäller tex skolan om man inte har barnets förtroende, det är också viktigt för barnets skull att känna att hennes föräldrar står på hennes sida och att hon kan vara öppen och få stöd och hjälp.

Det är dock inte lätt att fortsätta att kämpa när allt känns omöjligt. Om man tappar den här kontakten känner man sig som barn ensam och trängd, man tappar förtroendet för alla vuxna och alla blir ett hot.

Jag skulle gissa att det bästa är att både föräldrar och barn sätter sig ner och diskuterar alla problem helt förutsättningslöst, plockar upp alla tankar till ytan (både så att föräldrarna förklarar hur de ser på saken och att barnet gör det). Sedan tar man upp olika alternativ, kan man påverka skolan till att ändra metoderna (kan föräldrarna prata med skolan? Är dottern då villig att i gengäld anstränga sig och gå till skolan och testa om det blir bättre) Kanske skall man börja söka alternativ för skolgången, vanlig skola med assistent, eller annan skola i annan kommun osv…

Jag har inga lösningar, men vill uppmuntra hela familjen både hamster och föräldrar att försöka återknyta ett samarbete för förlorar ni det så har man inte så mycket kvar att kämpa med…

Som svar på frågan Elvira63 ställde, kanske orkar Hamster möta skolan om hon känner ett starkt stöd från sina föräldrar och att man tillsammans möter skolan.

Min uppmaning till Hamster är att verkligen anstränga sig och försöka tro på att dina föräldrar vill ditt bästa och gör var de gör för din skull. Det är inte lätt för dem att veta vad du känner, de känslor som växt hos dig länge vad gäller skolan, är nya för dem, de kan inte veta vad du känner, ge dem en chans att hämta in allt, att förstå och få fundera över vad det innebär.

Många kramar till hela familjen!

#56

Åhh, så jag känner iigen det obehag du beskriver  Önskar alla kunde känna av det ibland så de kunde få bättre förståelse för hur vidrigt hemskt detta är.

*********************

När det gäller barn med NPF så fick jag förklarat för mig på PIVA att det är bra om man kan få barnet att inse fördelarna de får med det de måste göra. Det var så jag fick min dotter att göra sin utredning.

Men i Ebbas fall tycker jag nog att både föräldrar och skola och Ebba behöver mötas på halva sträckan.  Tycker oxå att den närgångna stilen i skolan måste bort då hon känner ett stort obehag av detta och att det dessutom stör hennes koncentration och hennes välmående för att orka med skolan.

Det var just sådant som gjorde det olidligt för min  dotter i sin skola vilket gav resultatet att hon inte ens gick ur nian och hade skolkat nästan konstant sen 7:an. (Trots att soc var inkopplat enligt mitt eget önskemål. Detta var innan vi visste om diagnosen,Men det är en annan historia)

Kan inte annat än att hålla med er. Men kan tänka mig möte med skolan där eller hemma (helst hemma)

Det bästa vore ju om någon expert på AS kunde vara med och förklara så de andra förstår hur svårt detta är för dig.

Kan ni inte få med någon från NP-enheten eller så? Skadar ju inte att fråga.

Det är superviktigt med skolan, men det är oxå superviktigt att de andra får förståelse för dig och ditt funktionshinder

#55: Jag tycker att det ska ta hennes uppfattning av situationen på allvar. För mig innebär det att de utgår ifrån att vad hon säger är orsaken till att hon stannar hemma från skolan. Om det är så är lösningen på problemet att försöka få till stånd förändringar som gör att hon inte behöver uppleva det så.

Ett möte där skolan, föräldrarna och Hamster95 är med. För lösningens skull är det viktigt att föräldrarna står bakom Hamster95 när det gäller hennes upplevelser, oavsett om de eller skolan tycker att det förhåller sig på det sätt hon beskriver.

Det viktiga är inte om personalen sitter väldigt nära henne på lektionerna, eller om de talar till henne som till ett mindre barn. Det viktiga är att hon upplever det så. Lösningen kan till exempel vara att man kommer överens om hur långt ifrån personalen ska sitta, hur de ska tala till henne och när de ska börja hjälpa till.

Kan skolan få Hamster95 att uppleva att problemen försvinner tror jag att hon vill fortsätta i skolan. I kommentarerna ovan tycker jag att det framgår att hon själv är orolig för hur hon ska lyckas i skolan. Hon verkar vilja göra bra ifrån sig. Då måste skola och föräldrar ge henne rätt förutsättningar att göra det.

Jag var hos min morfar och hans fru nu och pratade igenom min situtation. Nu (idag) ska de på möte på skolan med rektor och VD och prata igenom min situation. De känner mig väldigt väl och kan intyga hur obehagligt det är. Mår psykiskt dåligt i övrigt och de ska prata om att ev. skära ner på skolarbetet alltså indviduellt anpassat studiegång.

Hoppas det kommer något positivt ur allt det här, och vad skönt att du har din morfar…

Det löser sig säkert.

Nu har det haft mötet. OM jag mot förmodan skulle gå idag så fick jag gå efter lunch men det gör jag inte så imorron ska de ha möte igen med mamma å pappa.

Det här inlägget skrev jag på "Skolvägran i Fokus"! Eländet fortsätter m a o.

Jag kan tyvärr inte ge dig något gott råd, för jag är i exakt samma situation själv med min dotter som har Aspergers syndrom. Den vanliga skolan fungerade inte för henne och till åk 7 bytte hon till AS-klass. Där tycker hon att hon blir kränkt och daddad. Har inte gått till skolan nu på en månad och tänker inte heller göra det. Vi har kontakt med BUP, men jag tycker inte samtalen ger något då min dotter vägrar att samarbeta. Sitter bara och tittar ner i golvet och tiger under samtalen. Sen har vi kontakt med en LSS-handläggare. Hon var på LSS kollo i somras, det funkade bra. Nu ska hon få en ledsagare därifrån. Bra. Frågan är om hon kan följa min dotter till skolan? Sen har vi träffat en psykolog. Hon tycker att vi ska låta vår dotter vara. Inte tjata på henne o s v. Förklarar hur hon fungerar. Visst. Men när man står där sen i vardagen. Skolan säger att det är vår skyldighet att få dit henne. LSS säger att det är skolans skyldighet att gå dit henne. Nu har skolan anmält till soc också. Psykologen varnade för att "soc" inte förstår sig på sånt här utan ser det som ett uppfostringsproblem, med tydliga gränser så…men det är ju inte så lätt! Har någon ett bra tips om en bra skola för AS-barn alt skolhem? Hör av er till mig här eller till rodlovan@live.se

Du kan höra med Enigma Omsorg om de har något att erbjuda er. Förmodligen måste det gå via BUP/LSS, men det kan säkert de berätta i så fall.

http://www.enigmaomsorg.se/