Vi har barnen i vanliga skolor. Det har inte alltid fungerat helt utan problem, men på det stora hela tycker jag att det går bra. Ett av barnen (ADHD) har haft resurstimmar i dagis och de första skolåren. Ett annat (Asperger) har aldrig haft några resurstimmar eller assistent.

Så gott det har gått har vi hållit lärare (och i viss mån andra föräldrar) informerade om hur barnen fungerar, vad de behöver hjälp med och hur de kan underlätta deras vardag. Jag tror att det har varit bra.

Barnet med Asperger gick ett tag på ett korttids. Dels varje eftermiddag efter skolan och dels en natt varannan vecka. Det var Enigma omsorg  iTäby som stod för korttidsboendet. De har personal som är utbildad i de här funktionshindren. Tiden där hade som mål att hjälpa barnen med det de har svårt för. Öva rutiner, lära sig socialt samspel och så vidare.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag har Asperger och jag går på ett vanligt gymnasium, anledningen är för att jag själv ville det och för att jag vill studera på vanlig gymnasienivå, de skolor som var nära mig för de med Asperger läste inte efter det vanliga gymnasieplanen utan mer anpassat..

Jag går i en liten friskola, det gör så att lärarna har mer koll på eleverna och mina föräldrar har kontakt med rektorn så att de ringer hem så fort jag har frånvaro osv..

Gick i en större gymnaiseskola förut och det fungerade inte alls, jag tycker små skolor är mycket bättre även fast den första terminen var rätt jobbig i den här också. Men jag tycker allt nytt är jobbigt så ..

Min son har gått i vanlig skola,utan resurser o assistenter. Har också informerat lärare,och ibland föräldrar då det varit nödvändigt.

Han slapp fritids,efter skolan redan i 2:an. Han hatade att gå dit. Han hade nog med det sociala samspelet i skolan. Hatat med stort H idrottslektionerna!!

Han hade en tid ledsagarservice. M.a.o fritidshjälp. Han var på en bondgård efter skolan. Ett sommarlov var han i en djurbutik.

5:an och 6:an,upplevde jag som jobbigast. I 7:an blev det lättare. Raster o håltimmarna tillbringade han med vaktmästare o annan bipersonal. Han fick en laptop att skriva med,eftersom han antecknade så långsamt. Och hans specialintresse var just datorer. En klok,lyhörd och intresserad klasslärare,gjorde hans tid på högstadiet till en lugn o harmonisk tid.(de är bästa vänner o ses ofta idag)

Han valde en praktisk yrkesinriktad linje,som är uppbyggd på mycket lärlingstid. De tre åren flöt kanonbra.(hans lärare från högstadiet började där också)

Han är 21 år idag,och har fullt upp. Har ett stort socialt umgänge,och trivs med livet.

Min erfarenhet är,att det har gått lättare o lättare ju äldre han har blivit. Han har alltid trivts med vuxna. Avskytt att fösts samman med jämnåriga o älskat småbarn

Åsa

Tackar…läser och funderar, jag känner också som så att en mindre skola skulle passa dottern bäst. Och jag kollar runt också i olika kommuner, bara för att se vad som finns för framtiden, hon går ju bara i 5an nu men hon ska ju börja gymnasiet sen och då vill jag inte bo kvar här - denna kommun har vi fått nog av!

Tack igen för att ni delar med er av era erfarenheter.

Min dotter som har Asperger och Tourettes gick först i vanligt skola där allt bara rasade samman, efter mycket påtryckningar från oss så fick vi äntligen plats på en "special skola" just för barn med speciela behov. Det är en liten skola med 8 elever och dom har tillgång till 4 special lärare som KAN vad det innebär med olika diagnoser och som KAN och VILL lära sig mer, dom har även ett stort kunnande om hur man lär dom olika barnen att ta till sig kunskapen.

Min dotter började i höstas dvs. augusti 08 och har därmed gått en termin där och tro det eller ej men hon fick godkänt i sina ämnen nu till jul! Tidigare var hon inte godkänd i något ämne, hon hade helt enkelt inte varken hunnit med eller förstått.

Jag märker även på dottern att hon har blommat ut, hon är gladare och en gnutta mer öppen. Hon har fått en bästis och det är så underbart. Tidigare var hon jätteensam och stundtals även utsatt för mobbing.

Sonen är ett kapitel för sig  han slutade på den gamla skolan som förövrigt är samma som dottern gick på tidigare. Han var inte heller godkänd i något ämne utan sprang mest omkring och spelade clown eller helt enkelt uteblev från lektionerna. Skolledningen där ville inte ha honom kvar och försökte helt enkelt slänga ut honom, men det gick inte. Vi tog själv valet att låta honom börja på en annan skola. Detta skede också i augusti 08. Han började på IV inom fordon och där går han nu. Nu till jul hade han godkänt i alla ämnen utom idrott (som han förövrigt lätt hade kunnat få MVG i). Det roliga med allt detta är att han ligger på VG i dom andra ämnena.

SÅ jag kan varmt rekomendera Frans Möller i Kävlinge (Skåne) där sonen går. Dom ser inte handikappen utan dom ser människan och utgår från det!

Dotterns skola heter Stugan och där kan bara barn från kommunen få tillträde och det är från 7:de klass och upp till 9:nde.

Kan bara för att jag är så elak berätta att skolan som dom båda har gått i heter Sandåker skolan och finns i Häljarp (skåne) den skolan är förövrigt anmälda till skolverket (jodå vi är en av familjerna som anmält) då dom inte riktigt gör som dom ska utan dom gör mer som dom vill.

Vi är nu i letar tagen för att hitta en skola som kan passa dottern när hon gått ut 9:an. Det gör hon våren 2010 och hon vill läsa om djur.

#5: Vad roligt att läsa att nu har lyckats vända trenden. Bra jobbat!

Vänliga hälsningar

Niklas

Vad roligt Milla! Hoppas det fortsätter på samma spår!

Har inte så mycket att berätta om mina egna barns skolor, de är väldigt unga och har (ännu) inga diagnoser. Dock är de, särskilt på dotterns förskola väldigt positiva till att hon är så vild… istället för att hacka så verkar de (än så länge) se det som något positivt att hon inte är så flickig ;o)

Tack snälla! ja det känns super skönt att vi äntligen har hittat skolor som fungerar och som är bra för barnen.

Det lönar sig ofta till slut att kämpa.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag har tre barn med autism/Asperger/ADHD diagnoser. TVå av dem går på Lunaskolan www.lunaskolan.se

En nischad skola med totalt ca 50 elever, man jobbar i små grupper ( 3-5 elever i varje grupp ) . Mycket engagerad och kompetent personal som är duktiga på att se möjligheter istället för svårigheter. Skolan har klasserna F-9.

Jag skrev just en tråd om min sons skola här.Den heter "Mattis skolan" och är toppen!

Läs min tråd som heter "En underbar skola" som finns här på Bokstavsfolk iFokus.

(Jag försöker att klistra in en länk till den tråden men jag lyckas inte med det.)

#3 Vad kul att det gått bra för er med tanke på skolan. Kände igen min son lite i det du skriver men hans skola gör ingenting för att underlätta. Vi har en massa möten som inget ger i slutändan. Även han slutade fritids tidigt eftersom han inte klarade av att hålla ihop sig så länge. så är det än i dag om det blir för långa dagar. Vi har provat ledsagarservice men det gav inget för honom. hemma sitter han vid datorn och pratar med andra genom skype. På somrarna älskar han att vara på 4H-läger 1 vecka. Djur är det bästa han vet förutom datorn. Förut var det fotboll för hela slanten.

Det ger en hopp för framtiden att läsa att det faktiskt finns lärare som bryr sig och att det kan bli bättre.

#12 vi har haft ett "hell" med skolan i 4 år men flyttade ut på landet och fick en underbar skola, visst det har krånglat lite mest missförstånd oss vuxna emellan men dottern trivs och rektorn gör all den kan, fixade en ass. första dagen, ger nu både fröken och ass. utbildningar hit och dit så dom ska kunna stödja och hjälpa min dotter som absolut inte har några som helst problem med ämnena i skolan :) utan det blir mycket intryck, sociala interaktioner osv.

Hur gammal var din son?

Min dotter blir snart 12 år…

#13 Han är 12 år inne på det 13:de. Vi bor på landet och skolan han gick i till femman är väl bra för "normala" barn.

Min äldsta son med hörselnedsättning klarade sig bra där till 3:an men sen bytte han fröken och då började det dala. Sen när han och även 12 åringen började 6;an så går det ännu mer åt skogen då de flyttar till en annan skola 1 mil bort. Äldste sonen har börjat i en dövskola och stortrivs där. Betygen börjar bättra sig och det bara på ett halvår. Han går i talklass där.

12 åringen trivs bättre i skolan som ligger 1 mil bort men det görs ju inget för honom. Ingen resurs eller assistent för det finns inga pengar säger de. Det kvittar hur mycket jag stångar och pratar mm. Han märks ju som sagt inte utan försvinner i mängden där, det är väl därför han trivs bättre. Ingen som tjatar och är på han. Även han kan väl mycket i skolan men det är ju att komma igång och sen att klara av alla intryck och som sagt sociala interaktioner som man har på en dag.

Hej Min son gick fram till 5:an i vanlig skola, gick dock om ett år för att "mogna" har sedan varit på två olika resursskolor och jag kan ärligt inte säga att det har gjort någon större skillnad än om han hade gått i vanlig skola då han redan vid det skiftet var så trött på skolan och att misslyckas att det har varit svåååårt att motivera honom och även om han gick i resursskola lyckades han inte få godkänt i ett enda ämne. Nu går han på IV en dag i veckan och läser ett ämne i taget och han fick sitt första betyg någonsin som 16 åring ! (i svenska).

Han praktiserar (ska snart börja på ny praktik)tre dagar i veckan då vi har kommit fram till att han inte orkar riktigt fullt ut och att det är bättre att han är närvarande fyra dagar och har ledigt en istället för att det blir "skolk" för att han inte orkar.

Nästa utmaning blir Lärlingsutbildning i Danmark då han har kommit på att han vill bli kock, vi har letat länge och hittat en bra skola med internat som vi söker till…och vi tror att det kommer att gå bra eftersom man studerar det man arbetar med, det är bara att hålla tummarna och hoppas att det går vägen…

enligt skollagen har alla rätt till stöd - resurs oavsett funktionshinder eller inte…