hjälp fråga...
Jag är gift med en karl som har adhd/autism/asperger. Han har ej en total diagnos pga att han kom till finland(där vi bor) som 8 åring. Eftersom han är flykting så antar "folk" att han är som han är pga det. Men, både jag och han vet att han har ADHD med aspeger och autism. Jag har folk i min närhet som kan försäkra detta (läkare, dock ej min mans då han vägrar gå till läkare i just denna fråga). Min man behöver ingen medicin i vardagliga livet och han vill ej heller ta några piller överhuvudtaget pga tidigare missbruk.
Min fråga efter detta tjat är hur jag ska som vuxen till en vuxen med Asperger kan jobba med känslor. Han vet att jag är ledsen om jag gråter men oftast reagerar han med ett negativt beteende om jag är ledsen…Hur tränar man en vuxen man på ett smidigt, känslomässigt bra men ändå korrekt sätt??
Jag är inte säker på att du i första hand ska hoppas på att träna honom. Den enda du kan ändra på är dig själv. Försök att tänka i de situationerna att han inte gör som han gör för att han inte bryr sig om dig.
Det är lite som om du tänker dig en färgblind. Hur tränar du någon att se färger? Det kanske är lättare att lära sig att stå ut med att de färger han väljer inte alltid blir rätt.
Vill du försöka hjälpa honom att "läsa" dig kan du berätta med ord vad du känner. Säger du att du är ledsen och skulle vilja ha en kram kan han nog förstå det. Förklara gärna varför du är ledsen. Om det inte är på grund av honom kan han behöva få höra det. Tänk på att det inte är ovanligt att människor tycker att det är obehagligt när andra blir ledsna.
ah jag har tänkt lite på det sättet så det betyder då att jag varit inne på rätt spår. Skönt att höra.Tack =)

Tycker niklas säger det mycket bra! Hoppas det kan hjälpa er.

Jag tycker att niklas har en poäng, men jag tror ändå det finns utrymme för att din man kan utvecklas och förändras till att ha större förståelse. Kan han tex få tag på en bra terapeut, läsa om sitt handikapp eller gå i KBT, så kan han utveckla en större förståelse och få mer kunskap vilket i sin tur leder till att ni får lite bättre förståelse för varandra.
Annars kanske ni bara ka samtala om känslor och sådant och i en lugn situation (när man inte är i affekt) teoretiskt förklara hur olika reaktioner upplevs, gäller både dig och honom. Menar att om han beskriver för dig hur han tolkar dig i en upprörd situation, och du beskriver hur du tolkar hans reaktioner så kan ni förhoppningsvis närma er varandra en aning var.