Förstår dig på sätt och vis. Sänder en kram även om det inte hjälper dig. Kan bara önska att det kommer gå bra för dig. Du verkar vara en underbar tjej. Fortsätt kämpa!

Skönt att någon förstår.

Tack *det värmer verkligen* :)

#0: Vad är du bra på? Vad tycker du är roligt? Försök att utgå ifrån dina styrkor när du funderar över vad du ska göra.

Om du har bipolär sjukdom betyder väl det att ditt humör går i vågor med långa tider av antingen upp eller ner? Stämmer det? Hur är livet i upp-perioderna?

#3 Hmm jag är duktig med djur, de är väll det jag kan komma på.

Det roligaste jag vet är att gå på konserter, sjunga, spela instrument. Problemet är bara att jag inte kan spela något och tror inte att jag kan sjunga heller.

Det kan vara från en dag till en vecka och ibland flera månader. Jag hade en tid när jag var nere i 8 månader, då gjorde jag ingenting för allt kändes tråkigt, jag åt inte, gjorde inte det jag skulle även om folk tjatade, jag var arg och neggativ. Det blir likadant när det bara varar i någon dag också..

När jag får upp-perioderna ska jag alltid hitta på saker, jag känner mig rik och vill shoppa, jag städar, planerar roliga saker tex resor, ringer runt till folk och tvingar med dom ut, jag pratar jätte mycket, har massor med idéer och jag känner mig inte arg på någon.

Kan du hitta någon sysselsättning som handlar om djur? Med anpassningar kanske du kan göra något du trivs med och är bra på.

Du skriver att du har väldigt många frågor och funderingar som du inte vill prata med psykologerna om. Du kan väl ställa dem här? Det finns många som förstår vad du pratar om och kanske kan hjälpa till.

Jag gick i ridning i 9 år men sen hade vi inte råd att betala det mer och fy vad jag saknar det. Hemma har jag en massa djur och jag är helt insnöad på råttor, det är tur att jag har snälla föräldrar som låter mig ha alla dessa djur.. Jag har 7 råttor just nu, 3 kaniner, 2 marsvin och 1 hund.. Men den där träningen tillsammans med djur saknas, jag går ju ut med hunden såklart men det känns inte tillräckligt.

Alla frågor finns egentligen med i min långa text men lite ingrötat så jag skriver lite tydligare nu..

Jag undrar hur det fungerar med jobb för andra personer med ADHD, vilka jobb är lämpliga? orkar man med ett heltidsjobb? Måste man berätta att man har ADHD när man söker jobb? och vill dom ens anställa en om man har det? Alla som inte vet vad det innebär tar det ju så allvarligt och tror att det är så mycket värre.

Är kampsporter ett bra alternativ som Träning? är sugen på att testa kick boxning. Eller skulle man då börja utnyttja det när man blir arg på någon?

ADHD personer har ju svårt att ha rutiner men samtidigt är det väldigt viktigt att ha just rutiner.. Jag skulle vilja lära mig att äta rätt och vid rätt tider, kan man få hjälp med det utan att kasta ut en förmögenhet? Jag skulle behöva en Anna skipper för att det ska hända något.

Går det att leva utan medicin och endå må bra? eller måste jag leva med den hela livet? Hur undviker jag de där panik attackerna om jag skulle sluta med den? Och hur ska jag då kunna få motivation till att städa tex?

Oj som jag känner igen min kompis i dig! Framförallt i det här med ätandet. Ska bli kul och se vad du får mer för svar här, då hon söker också ett svar på hur hon ska gå tillväga.

Hon går dock inte på någon medicin utan funkar ändå någorlunda i vardagen.

Styrkekramar!

okej!

Jag hoppas på lite svar snart, någon måste ju veta :)

Tack, det behövs :) hehe

putt

Hej Allobosia !

 Jag tycker inte du behöver oroa dig för om du behöver äta Concerta resten av ditt liv eller inte, jag menar, om du mår bra av det  varför sluta…? Toligtvis kommer de nedstämda peroiderna att suddas ut och du kommer att få ett jämnare humör

Det är en tråkig skolgång du har haft och man får bara hoppas på att de är okunnighet som har bidragit till att du har blivit behandlad som du har blivit, däremot ska du veta att du är en stark person som trots det har klarat dig så långt som du har gjort.Det där med att du aldrig har läst en bok…är det för att du inte kan koncentrera dig eller är du också dyslektisk ?

Du måste inte berätta att du har ADHD när du söker jobb har du däremot Dyslexi kan det ibland vara bra att nämna som förklaring till dåliga betyg.

Vad gäller Träning så brukar Natilus eller liknande vara en bra grej med stryrketräning, löpband, roddmaskiner och det är ingen lagsport…Om du inte måste ha fysisk Träning kan du gå en matlagningskurs och lära dig att själv laga mat.

Min son är född -91 (har ADD) och vill bli kock, det som är bra med den utbildningen vi har hittat är att Om han inte orkar så kan han stanna eller pausa efter en tredjedels utbildning och han är då köksassistent, jag vet att han gillar att stå och hacka massa saker och bli tillsagd vad han ska göra samtidigt som det är en kamratlig, rå stämning i köket, men det är en stor skillnad att faktiskt bli kock och leda arbetet i ett kök, att kunna se vad som behöver göras…når han dit är det kanon, men är han lycklig som assistent är jag det med.

Det jag vill ha sagt med det är att du får helt enkelt pröva dig fram och de flesta får testa ett par jobb innan man stannar på ett ställe där man trivs, likaså får du också känna av om du orkar jobba heltid eller inte. Min son gör det inte i nuläget så han praktiserar fyra dagar i veckan c:a 4,5 timmar per dag, sjölv har han inte riktigt insikten utan säger att han visst klarar heltid fem dagar i veckan men både skolan och jag(hans mamma) ser att efter bara någon vecka så börjar frånvaron dyka upp som ett brev på posten.

Du kan också fråga på arbetsförmedlingen om fördjupad samverkan, kommer man med i det programmet får man prova på olika jobb för att se hur man klarar av att jobba och vad man ska jobba med…Det är först och främst för sjukskrivna men frågan är ju fri…

Har du lyckats läsa allt det här har du nästan läst en hel bok

Kram

Erika

Jag har läst allt och tack för en massa bra svar!!

Jag är även dyslektisk, ingen överaskning kanske men jag vet inte om det att jag aldrig läst någon bok ligger i det, för jag kunde aldrig finna ro till att läsa heller så det är nog inte bara pga det.. ^^

KRAM! :)

Hej! Oj vad jag känner igen ditt liv precis som jag är o har varit! Jag är 39 år och fick min diagnos först nu (ADHD) Har funderat varför jag aldrig klarat av att bli långdragen på olika jobb jag haft. Har nog jobbat med det mesta, för jag tröttnar fort. Så nu de senast 5 år har jag nästan isolerat mig, varit sjuksriven osv men nu ska de helt plötsligt ha ut mig på jobb, fasten jag har ett helvete att sköta mig själv och mitt hem o mina´barn! Jag har fått paniksyndrom, generaliserad ångest detta har trillat fram då jag som vuxen kännt ansvar för att vara vuxen och man ska jobba osv så fort jag kommer ut o det bli krav så vet jag nu som vuxen att jag måste sköta mig och det har varit svårt , det är då ångesten tar tag i mig! Försök få all hjälp du kan nu när du är yngre för än har du ett helt liv framför dig, jag har också en bit kvar hehe men mig har ångesten greppat för mycket o jag behöver stor hjälp ur den, för jag är fast i många mediciner och jag kan lova att det är inte kul, ta all hjälp du kan få o sök gärna hjälp själv, för vi har vissa rättigheter.

Lycka till

Skönt att det finns sånna som är likadana trots allt! :)

Jag har redan så mycket olika idéer om vad jag ska jobba med men jag kan inte bestämma mig om vad som skulle passa bäst och sen när jag tänker lite så kommer jag på allt neggativt.. Jag tål inte kritik och när folk berättar för mig att jag gör fel och det kan bli väldigt jobbigt inom vissa yrken. Chefen får klaga, men jag gillar inte när andra anställda eller utomstående gör det.

Jag försöker få all den hjälp jag kan, men jag tycker inte att det händer något.. under den jobbigaste perioden i mitt liv ringde vi till bup och vi fick vänta ett halvår trots att mamma sa att jag var självmordsbenägen då. Då hade det kunnat gå riktigt illa utan allt stöd jag fick från familj och vänner.

Än så länge har jag bara Concerta och det är ju skönt iaf.

Tack för ditt svar! :)

Hoppas att det löser sig för dig, lycka till!

Hej Allobosia!

Jadu…jag känner också igen mig. Jag har gått igenom livet till nyss då jag fick min diagnos. Haft jobb, avslutat jobb, haft äktenskap, skilt mig, ja….allt gjort och ogjort. ;) (Det är nog bara mina barn som är kvar.)

Så jag försöker mig på en sammanfattning av mina lärdomar. Helt utan rangordning för det går inte, tänker jag..

- bli påläst. Läs det du kommer över om ADHD och bipolär. Så du blir full av förståelse för dig själv… Hitta gärna bloggar som matchar ditt tänk. Det finns massor därute. Jag har några jag följer och det gör mig gott. Jag känner mig inte ensam längre… Dessutom får jag mera respekt av läkaren etc när jag vet vad jag pratar om. Det känns så iaf. De kör inte över mig längre och jag ställer frågor som driver problemen framåt iställer för att stå still. Det står jag inte ut med längre. Om du förstår hur jag menar?!

- inse att livet går i ryck. Om du ska sporta. Gör den sporten typ en månad sen lista ut en ny. Det tipset fick jag och jag jobbar på det. För det är inte kul att avsluta saker hela tiden. Och detta ska visst vara ett sätt att slippa det. För det är viktigt för självkänslan att stå kvar i saker..

- samma med jobb. Stå kvar. Du tjänar på det. Jag är för första gången i livet överens med mig själv om det. Jag SKA stå kvar i detta jobb. Jag trivs och får pengar. Det är mer än vad många andra har… (Detta gäller när du landat i vad du vill göra. Kanske är det så att du vet säkert när du slutar fundera så mycket över saken?? Kanske ska du använda tiden mer till insikter om dig själv?)

- sköt mat, sömn och motion. A och O. Utan det är du på fel bana direkt. Sömnproblem är vanligt vid ADHD. Melatoninet felar och det kan du få hjälp med. Utan sömn fungerar inte kroppen. Inte utan de andra 2 faktorerna heller.

- va med människor som ger dig livsglädje. Och var rädd om dem. Skippa resten.

- betr. medicin. En del äter hela livet. En del har flera år på sig av att prova ut hur/när/vad/hur mycket. En del finner en livsstil som tydligen gör att det ordnar sig ändå. Det är SÅ olika. Vem du är, det ska du finna ut själv. Ta in fakta och känn efter själv! Kvinnliga varelser har ju hormonvågor som manliga slipper. Det hör ju också hit…Tyvärr, säger jag.

- tillåt dig att vila nån dag. Det behövs. Hjärnan sliter och inse det med… :)

Hoppas du blev klokare?! Skriv gärna och berätta hur det går!

*Kram till dig*

Ps. Glöm inte att vindrutan är större än backspeglarna! Det finns en anledning… :)

Först fick jag en tanke om att det var min egen dotter som kommit hit och skrivit om sig själv, men insåg sen att det var en annan tjej med lika svåra problem som min goa tjej.

Är jätte glad att medicinen hjälper dig så bra som du skriver. Visst, det är jobbigt att alltid äta piller men ibland är det ett bättre val att ta dom än att vara utan.

Jag tror jag var runt 23 år när jag läste min första bok, innan dess vägrade jag. Det blev alldeles för rörigt i huvuvdet/i ögonen då jag skulle läsa. Bokstäverna bara hoppade hit och dit.

Det började med att jag skulle åka tåg väldigt långt, så jag köpte en pocket som verkade spännande och trodde aldrig jag skulle läsa ut den. Det visade sig att den var så spännande att jag köpte och läste ut resterande 46 böcker i bokserien.

Jag tror att, är det bara intressant nog så blir det inga större problem med att läsa. Det svåra är väl att hitta en spännande bok som passar ens personlighet om man så säger.

Jag skulle vilja rekommendera dig en bok som heter "Lasses revansch" som handlar om en kille med ADHD och hur han tog tillbaka makten över sitt liv. En mkt gripande bok som fick mig att gråta flera gånger om. (sann berättelse)

Du har hund skriver du, är det en bra ras för agility så kanske du skulle testa det. Det ger Träning och motion för både dig och hunden.

*Bamsekramar*

Du säger att du gillade ridning, om man har ADHD är det superviktigt att göra sådant man gillar, du kanske kan kolla upp om du kan hitta någon som vill ha hjälp med sin häst så at du inte behöver betala utan hjälper till med hästen och rider den. Det är många som inte hinner ta hand om sina hästar varje dag och som kan behöva någon som sköter om den och med tanke på att du ridit i 9 år borde din erfarenhet vara en bra merit.

När det gäller din framtid så tycker jag du skall ta det lite lugnt, du har precis fåt din diagnos, ge det tid att sjunka in och du har mycket att ta igen dig för känslomässigt, dina första skolår verkar ju ha varit vidriga.

När det gäller betyg så är det inte det enda du kan söka vidare på, kanske kan du skriva högskoleprovet om några år det kan göra att du får ytterkligare en platform att utgå från.

Medicinen kanske du inte alls behöver på sikt, när man väl har fått ordning på sit liv och man mår bra kanske du kan sluta, men låt det ta den tid de behöver och stressa inte. Sedan förstår jag om du hatar skolan, det har jag också alltid gjort senare om du ändå vill fortsätta så kanske folkhögskola kan vara ett alternativ.

När det gäller boende så kanske det kan vara smart att flytta lite i taget, förbered dig hemma se till att lära dig sköta din eonomi själv, om du inte reda gör det, skaffa konton med mera, ta kontroll över en sak i taget.

Av olika anledningar kan man behöva extra tid och bo hemma längre om man har ADHD, ofta mognar man dessuom lite långsammare, går det bra för dina föräldrar så kan du bokvar och samla kunskaper som är bra att ha när du flyttar.

Om du tex vill gå på en folkhögskola har de ofta internat och då blir det lite som att halvt att flytta hemifrån och du får en mjukstart.

Men framförallt, ta det lungt, ge dig tid att återhämta dig.

Många kramar!!!

#14 Det där gav mig en rejäl tankeställare.. Jag måste nästan börja med att ta tag i Träning och mat för jag tror att det kan leda till andra problem annars. Vissa dagar kan jag leva på luft och dagen efter det lever jag på munkar och mcdonalds till att gå till en dag när allt är helt normalt.. Träningen behöver jag för min trasiga rygg och även för att ha något att göra och så även för att få bort den degen som har lagt sig på magen innan det blir för mycket, det är ingen fara en för jag väger bara ca 60 men jag skulle gärna göra om fettet till muskler, men för det mesta blir man ju bara kallad anorexia offer om man tar upp det för då tror folk genast att det är bantning man är ute efter men det är endast för att trolla fett till muskler och få en kropp som ser smidig ut och inte smal med deg på.

Sen det du dog upp med människor behövde jag höra.. Jag har mycket vänner men vissa av de närmare är väldigt neggativa och gör även mig nedstämd och jag klarar inte av att umgås med dessa.. Det känns såklart taskigt att sluta umgås med någon som är neggativ men jag har tagit upp det med dom men dom bryr sig inte så då borde ju inte jag heller göra det? dom får lösa sina problem och höra av sig sen om det känns värt för dom. Jag har ett par få riktiga guldklimpar som vet när man ska stötta och försöker förstå vad jag går igenom.

Hur som hellst, tack för ditt svar! *kram*

#15 under tiden jag satt och läste ditt meddelande så tänkte jag att en bok som handlar om en person med ADHD skulle vara intressant att läsa och kanske funka och så är det precis det du tipsar om också. Jag ska kolla efter den och ge den en chans! tack :)

Jag har gått agility grundkurs med min hund för lite mer än ett år sedan, det gick inte så bra för då var han i trotsåldern och hade ingen lust att göra mer än det han tyckte var okej. Han klarar av alla hinder och är duktig när han vill men allt för ofta kutade han iväg och tog ett par varv runt banan så vi skulle återkomma när han hade ''mognat'' xD Har gått alla grundlydnadskurser och det har gått bra, fast jag är inte intresserad mer inom det. Men agility skulle man kunna testa igen i höst när det börjar igen. :)

Tack för ditt svar! *kram* :D

#16 Ja det där med ridning måste jag kolla upp mer och ta tag i, det vore perfekt för mig. Det är nästan den bästa träningen jag kan få för min rygg och det är även den enda sorts Träning jag gillat.

Jag hoppas att jag kan bo kvar rätt länge hemma, det vore det bästa för mig så jag har tid att testa lite olika saker innan jag har hittat det som känns bra för mig.. men jag är rädd att det ska hända något som gör att dom inte vill ha mig kvar här, dom hotade med att kasta ut mig förut när jag inte skötte skolan men det vi däremot inte visste då var att jag hade ADHD och det var därför det inte funkade.. Det finns så mycket jag måste lära mig innan jag kan flytta, jag vet inte ens hur man tvättar så det är långt kvar innan jag är ''vuxen'' :P haha

Tack för ditt svar också! *kram* uppskattar verkligen att folk tar sig tid att skriva sånt här :)

Jag är bara tvungen att kasta upp en bild på mig där jag mår som bäst skulle man kunna säga..

På bilden befinner jag mig i Tunisien på ön Djerba där jag varit 2 gånger. Afrika är min stora kärlek och jag vill bara dit hela tiden när jag är hemma i gråa tråk Sverige. Tunisien blev mitt favoritställe där och jag ska dit i Maj igen :)

På bilden var jag ute på en heldags tur i Öknen men just här så är vi i en lagun.. Jag gav mig ut ensam med 2 Araber och några franska typer och jag fattade noll av vad alla sa men det gick bra och jag led inte för det xD

(rid aldrig i badtofflor) *pain*