jag har en dotter som ÄNTLIGEN fått den muntliga diagnosen på Asperger är klar i veckan som var. Vi väntar på en remiss som gått till asbergercenter( heter det så?) där jag hoppas på att vi alla i familjen får hjälp att lära oss. Vet därför inte så mycket än så länge hur det fungerar men borde du inte kunna få hjälp därigenom åxå som sambo? Hoppas det.

annars kan du söka på asbergercenter på nätet… så får du veta lite mer iaf…

eller så har du ju oss här….

Jag är gift sedan 15 år med en man som nyligen fått diagnos. För något år sedan åkte jag på träffar för "fruar till män med diagnos" inne i Stockholm. De ordnades av Riksförbundet Autism.

#0 var bor du ?

Tack för svaren. Vi bor i blekinge så apergercenter kan vi inte besöka.

#2 Finns de där träffarna kvar?

Jag har besökt både Rfa och attentions hemsida men tycker att anhörig där är föräldrar. Vilken är den största skillnaden mellan de föreningarna? Varför finns det två?

Det är ett par år sedan, så jag vet inte om träffarna fins kvar. Vet heller inte riktigt vad som skiljer föreningarna åt.

#0: Det finns många i den situationen. Jag vet en del om hur det kan vara också. Om jag minns rätt finns det en diskussion någonstans här om hur det kan vara att bo med någon med bokstavsdiagnos.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag hittade den diskussionen:

Parrelationer

Är det någon som känner igen sig?

Vänliga hälsningar

Niklas

Tack för svaret.

#6 Javisst känner jag igen mig!

#5 Vad det gäller att det finns många i min situation så har jag letat men anhöriga har oftast betytt föräldrar och handlar det om parrelationer har "andra halvan" också haft diagnos eller liknande. Jag förstår ju att jag inte kan vara den enda som inte har någon AS-diagnos och som lever med en som har det.

#7: Nej, det är förmodligen många som gör det. En hel del säkert utan att veta om det.

Vänliga hälsningar

Niklas

 Hej!!!

Jag "försöker" leva med någon som har Asperger!!

Det är en känslomässig bergodalbana….

Jag vill jättegärna utbyta tankar med dig!!

Kraaaaaam

#9 Så gärna. Du kan skriva ett pm till mig om du vill.

Jag är sambo med en man med Aspberger.

Jag har Asperger och ADHD och min kille har Asperger och ADD. :)

Sambo med man som har Asperger.

Våran relation är nog inte helt "vanlig" heller eftersom jag är 18 år äldre än min sambo. Kanhända att det är just därför som det funkar så pass bra.

Vi har inga egentliga problem mer än att jag måste tänka på att han har sina olika svårigheter, bla så detta med papper och räkningar som inte alltid funkar. Impulser som att starta olika projekt som inte slutförs, och inte allt för sällan ens påbörjas. han "glömmer" bort att äta och när han kommer på att han ej ätit så är blodsockerfall "delux" redan ett faktum. Även att vistas på plaster med mycket folk orkar han bara med kortare stunder så det gäller att anpassa och planera en del i förväg.

Känslomässigt och relationsmässigt har vi det i stort sett helt problemfritt däremot. Jag har god kännedom och förståelse för hans problem eftersom jag är utbildad skötare och även har jobbat inom behandlingsvården med barn och ungdomar som har olika psykosociala handikapp. Vi har båda barn sedan tidigare och har ingen önskan alls att skaffa gemensamma barn.

//Suss

#13 Tack för ditt svar. Det är intressant att läsa och jag känner igen en del.

Tack #11 också.

#9 Hör gärna av dig. Vi verkar ju vara några stycken. Det är bra.