hej hej
hej hej.. jag har suttit här och läst på sajten för att försöka förstå lite mer om olika handikapp, har själv varit personlig assitent till välldigt många olika funktionshindrade människor, men nu efter att jag varit utbränd och erkännt och förstått den välldigt starka ångest jag lidit av hela mitt liv så funderar psykologen och läkaren på om jag har något större handikapp eller anorlunda hjärna. eller hur man förklarar det..
jag skall göra en uttredning snart, men är så osäker på om mina problem bara är psykologiska eller djupare.
det läkare snackat om är hypoman, eller psykologen Asperger drag eller någonan annan neurologisk psykiatriska funktionsnedsättning (vad jag förstod… det var inte så tydligt).
Har haft problem hela mitt liv (psykiskt) utan att jag ricktigt velat godkänna det och hela tiden försökt dölja det.
psykologen uppmärksammade hur otroligt stor energi ett samtal tog för mig och alla dessa missförstånd vi haft och börjar undra, och jag med när jag tänker efter om jag inte hela mitt liv överansträngt mig för att föröska prestera och vara som alla andra.
är van att varje dag köra slut på hela mig, har levt lite väl presat kanske…
med hjälp av en god miljö och goda människor börjar jag psykiskt dock må bättre, nu undrar jag om det ligger något bakom som jag bör förstå och ta hänsyn till.
och det senaste har ångesten gått ner drastiskt efter att psykologen uppmärksammade svårigheterna.
jag är snart 24 har gått i väggen 2 gånger (sjuk mer än 3 år…) deprimerad 4 perioder…
någon som känner igen sig?
Vad det än är eller inte är så vill jag hälsa dig varmt välkommen hit! Vad är det som gör att läkarna misstänker att det skulle kunna vara något neurpsykiatriskt? Du behöver inte svara om du inte vill men lite nyfiken blir man ju. Jag är snart 23 och har bara träffat väggen en gång men har ännu inte återhämtat mig.
läkaren uppmärksamade att jag gått i perioder mellan att varit välldigt aktiv och deprimerad (3-4 svängningar), så hon sa att jag borde utredas.
Sen var det min psykolog som jag känt att hon irriterat sig på mig på något sett, men när ja väl sa "jag förstår inte" över saker som för henne verkade lätta och lågiska och berätta lite mer historia, börja hon tala om att jag verkar ha svårt att förstå olika saker och ting…
och så där med att jag är helt slut efter samtal ibland, om jag skall vara personlig och så….. värkligen!
så har jag haft svårt för det där med att röra mig i grupp.. alltså att fungera i grupp… förutom med mina vänner som jag förstår har olika psykiatriska funktionshinder…. har alltid trivts bättre med dem än alla människor som jag inte förstår mig på…. gillar när folk är ärliga och raka!
men det är mer som jag inte vet om jag skall ta upp… har svårt med där att hitta gräns för när jag skall vara personlig och vad det nu psykologen sa aritig eller inte säga något och så vidare… det är svårt….
… jag funderar så det knakar nu!
grejen är att jag tar henne på allvar för hon brukar värkligen inte överdriva!
jag har haft mycket problem med att läsa och skriva och lära mig gramatik, har därför fått plugga mycket mer än alla andra i skolan, så läkaren på psyk sa att de ville utreda vad de kan komma sig… och så har jag behövt sitta en del ensam för att min koncentration skulle fungera…
utredd för Dyslexi en gång men de sa bara att jag hade svåra läs och skriv svårigheter…
Jag börjar på något sett bli bättre på mycket nu… efter att fått lära mig en del om mig själv.., + en hel del terapi! fast jag fortfrande är regällt trött och behöver mycket stillhet och tystnad runt omkring mig.
det är som min hjärna behöver lite eller mycket extra tid för att tänka igenom saker för att förstå, sen kan det komma fram en hel del bra saker.
--- tänkare--
och föreststän tack hanna, efter min regäla utmattning beundrar jag alla (speciellt dom som själv har det svårt) som orkar göra något på något sett, liksom inget är direkt så självklart längre. så tack för att du bryr dig!
Starta ny diskussion