Förutom att jag snarkar som ett mindre timmerverk (har snarkat både pojkvän och flickvän ur sängen vid olika tillfällen…) så har JAG svårt att sova brevid folk, speciellt att somna.

Med medicineringen nu (concerta och innan dess ritalin), så har jag kunnat somna brevid folk. Jag kan sova brevid min fästman, och det känns asstort. Det har jag aldrig kunnat göra förr.

Fästmannen som har ADD och Asperger har dock myror i kroppen hela natten, så katten vågar inte sova hos oss , bara hos mig.

Min karl var väldigt orolig i kroppen innan och han kan ännu vara det då varit en dålig dag. Jag har dock märkt att min närvaro och beröring hjälper.  Beröring är jättelugnade hos min karln som inte tar några mediciner och aldrig har gjort det.

#2 Beröring alltså… Tack för tipset. :)

Jag kliar min pojkvän på ryggen nästan varje kväll, då blir han MYYYYCKET lugnare och slipper ta sömnmedicin. :)

#4 Min dotter blir helt salig och kolugn av att bli lätt kliad på ryggen. Det lugnar verkligen ner hennes AS och ADHD verkar det som. Tur att hon har en kille med bra tålamod som kan klia henne på ryggen så länge hon önskar

Hon har oxå alltid farit rund som en propeller i sängen då hon sover. När hon var lite höll hon nästan på att "knocka" mig av sina sparkar i sömnen, he he.

Jag sover våldsamt.. som en propeller ungefär men vi har numera en ordentligt stor dubbelsäng så han kan hålla sig undan från mina flaxande amar.

Min sambo med AS är en dröm att dela säng med. Tar lite plats och håller sig där. Jag däremot breder ut mig och vill gärna ligga på diagonalen. Sparkas ibland. Och jag har ingen diagnos.

Min sambo brukar få sig en smocka eller en spark lite då o då och han tycker att jag breder ut mig för mycket. Trots att det är tryggt att veta att min sambo sover i andra sidan av sängen så är det samtidigt störande på nåt vis. Jag sover alltid bättre om han är borta eller sover i soffan.

Min sambo rör sig massor när han sover, men han har lugnat sig lite nu. Första åren så rullade han över mig flera gånger. Jag sparkas emellanåt och snurrar runt massor. Fast oftast när jag ska somna villket kan ta timmar.

När jag är för hyper så masserar sambon mig eller kliar, det hjälper mycket. Bättre än mediciner.

Ibland så sover han på soffan och ibland sover jag på en madrass på golvet brevid sängen.

Förr vad jag en sån man sov bredvid på egen risk men jag sover mycket lugnare nu sedan vi skaffade tempurmadrass

Fast jag sparkar och slår stackaren om han skulle komma över på min sida…eller röra mej när jag sover…..

ligger gärna på diagonalen med fötterna utanför sängen… vänder o vrider mej nästan ur led innan jag somnar… "vickar" på ena foten typ som jag "snuttar" på madrassen… innan jag somnar med…

Min f.d. man tyckte att jag var jättejobbig, men även andra jag har sovit med säger att jag är ganska orolig att sova med.

Nu för tiden snarkar jag dessutom rejält

jo, jag ligger ofta och gungar också, det hatar sambon. Nu somnar jag oftast före honom så det gör inte så mycket då. Annars så har jag en ovana att prata hål i skallen på honom när vi ska sova. Det är då mina smarta tankar kommer. Sambon hatar när han måste försöka hänga med i mina resonemang.

Så det kan vara mycket som påverkar, men jag blir lugnare av massage eller när jag har 2 tunga täcken på mig då rör jag mig inte så mycket så vi ska kolla lite på boll och kedjetäcke.

…..ADHD kvinna här…..

Min x-man fick under 12 års tid killa mig på ryggen och prata mig till sömns…………..varje kväll!! Sen vill jag ligga nära,nära och känna en annans själ eller kroppsvärme. Rör sig någon det minsta så vaknar jag……Jag vill bli omhållen - men vaknar min sovkamrat på natten och vänder sig om så vänder jag mig och håller om honom istället - men jag somnar aldrig riktigt förren han vänder sig om och håller om mig igen.

Hela mitt liv har jag haft svårt att somna! Jag har ALLTID velat ha kroppskontakt - så jag har haft många sovkompisar i mitt liv (inte sex)………..jag sa sova…..leeeeeeeer

Kram//Camilla

#13 Jag är tvärtom. Vill INTE ha nån nära när jag ska sova, men däremot måste jag läsa mig till sömns.

Utan en bra bok…. panik! Böcker kan jag inte leva utan.

Fast jag älskar också at bli kliad! Speciellt på ryggen, men även ben och armar och under fötterna, om man gör det på rätt sätt

Jag gillar också att bli kliad, hååååårt, nästan så att det går hål på skinnet!

Om nån kliar mig som jag kliar min älsk, så skulle jag dö av kittelspasmer. :)

Jag vill bli kliad löst, så man ryser….

#17 ha ha, precis lika som min dotter

#17 Instämmer…löst men med naglarna…fast jag går alltid o lägger mig först så där blir'e inget (fast jag har inga svårigheter att somna iaf), men om jag tjatar lite när vi sitter vid teven så.

Jaaa det ska vara med naglarna.

Men det var lääänge sen jag blev killad, min f.d. man och jag brukade killa varann, eller så lurade jag ungarna när dom var mindre

Fast den här jga bor med nu, han orkar inte…

Men hörrni, KAN man bli kliad UTAN NAGLAR? :O det var nytt för mig! Utan naglar, då är det ju att bli kittlad! :)

näe inte om det är lagom hårt/mjukt med fingertopparna …fast det är inte aaaalls lika skönt tycker jag, det ska va så där så man får rysattacker och hoppar till emellanåt.

#22 He he, så säger min dotter oxå

Själv blir jag helt salig av lätt fingermassage i håret. Har faktiskt somnat hos frissan när de tvättat håret på mig

#23 Och jag har nästan somnat en gång hos tandläkaren…

Hur man nu kan göra det? Men lampan var så stark så jag var tvungen att blunda och blundar jag så somnar jag.

Aja, nu vart det OT igen…

Men det är skönt när nån håller på i håret också. Mmmmm

TANDLÄKAREN

Jösses, ett av de värsta ställen man kan hamna på

*skrattar* Nja, men jag var väl ovanligt trött den dan eller nåt. Äh, det jobbigaste med tandläkaren är att man måste gapa så stort.

Och om man måste bedöva, gillar inte sprutor i munnen, annars bryr jag mig varken om tandläkarebesök eller sprutor så värst mycket.

#26 lyllos dig, en annan är ju vettskrämd

#27 det måste vara jobbigt.

Jag är jäkligt glad att jag varken är rädd för sprutor eller tandläkaren.

Inte ungarna heller, fast nu är dom ju vuxna.

Jag ligger nog väldigt stilla då jag sover, så jag tror inte jag stör på det viset. Däremot var jag mer "rörlig" då jag var yngre. Då drog jag runt som en elvisp i sängen och lakanen var alltid ett rejält ormbo på morgonen och bäddmadrassen halvvägs ned på golvet. Men jag verkar ha "vuxit ifrån" det.

Jag är totalt motsatsen till ex #13 som sängkamrat. Jag kramas gärna en stund, älskar som många andra här att bli kliad/killad på ryggen ex. Gärna väldigt länge, mkt längre än min man orkar innan fingrarna domnar på honom.  Men när jag ska sova, då är det slutpillrat. Då sover man. Jag kan bli vansinnigt irriterad om han ex ligger och smeker mig på axeln med handen, det känns nästan som om skinnet blir flått. Ligga nära kan vara okej om jag är på rätt humör, men absolut under inga omständigheter ansikte mot ansikte. Att ha någon som andas i mitt ansikte ger mig oerhört obehag och snudd på panikkänslor, så jag vänder mig alltid bort. Vilket givetvis i början av ett förhållande är svårt att förklara, då det kan tas som att jag är sur/tycker att han har dålig andedräkt eller luktar skit.  Armlängds avstånd är bäst, enligt mina korta armar mätt.