Men lilla gumman då! Vet inte vad jag ska svara riktigt (som vanligt).

Tycker så synd om dig… Men stå på dig!

Du var inte utredd än va, men står i kö? Eller har jag blandat ihop dig med nån annan?

Annars så hoppas jag verkligen att du snart får göra en utredning, så du själv får veta vad det är som är "fel" och även kan berätta det för andra och eventuellt få mer förståelse.

KRAAAM!

#1.. Vet inte om man kan kalla det kö… Men jag ska träffa skolläkaren så att hon kan skicka en remiss till BUP… SEN står jag väl kanske i kö.. Vet inte vart man börjar räkna ifrån.. =)

Suck, hoppas det går fort, när hon väl har skickat remissen!

Kram gumman

När väl remissen gått iväg till Bup så var lite "pain in the as" hos dem. Det brukar skynda på dem. Ring ofta och kolla när du ska få en tid att komma dit.

#3 Hoppas också det går fort… För jag är less på detta elände….

Ibland tkr jag att skolsköterskor m.m borde skärpa sig… är inte sådär överförtjust i min skolsköterska när vi prtar om dessa saker… Hon kmr med massa bortförklaringar.. som t.ex "Det är bara tillfälligt".. "alla känner sådär"…"Det är inge konstig med dig, alla är ju sådär" …

Jaha!? Alla har haft svårt att koncentrera sig sen FLERA år tillbaks?! Alla har varit mycket högljudd än alla andra barn?

hmmm… tror inte det…

Det känns svårt att prata med nån på skolan, för ingen verkar ta mig på allvar… Det är bara det här "alla är som du"-snacket.. och så snackar de om "eget ansvar"..

Vadå eget ansvar?! Det är inte mitt fel att jag beter mig som jag gör, och ändå verkar det som att de påstår det! Allt är mitt fel, det är mig det är fel på, inget kan hända om jag inte ändrar mig….- Det är ungefär så deras attityder verkar vara..

Bara för att jag funkar super-toppen-bra på syslöjjden, så är det tydligen inget "fel" på mig…
Jag älskar syslöjd.. För där får jag göra vad jag vill och vara kreativ.

Det handlar bara om attityden och viljan… För jag kan ju om jag vill… eller hur!?!? Alla snackar om det här "du kan om du vill"-pratet.. Men ingen inser att det inte funkar i längden..

Fick ju en lite konstig kommentar en gång… Jag frågade typ "Kan ni skynda er lite med de där pappren till BUP eller?" … Bara en sån där vanlig fråga.. är lite otålig av mig… SOm svar fick jag frågande "Tror du att det blir bättre när du kommer tilll BUP eller?"

Det verkar inte som att BUP kan hjälpa mig tkr de… För det är MIG det är FEL på .-… Det är BARA JAG som kan göra nåt åt problemet….

Men behöver jag inte hjälp!? Nehe, skit it då… Går i 9:an till hösten och kmr gå ut med kassa betyg… Jag vill också lyckas…. Jag vill också vara duktig!!

Jag är såklart inte dålig på allt… Har superbra fantasi och älskar att skriva berättelser.. och så är jag bra på syslöjd!

Jag vet inte vad ett "normalt beteende" är… Alltså… Jag beter mig ju normalt…. eller hur ska man säga, mitt beteende är normalt för mig själv…

Hur kan jag ändra på ett beteende när jag inte vet vad som är "normalt" för "normala" människor!?

Jag tkr det är normalt att klättra på stolar när man väntar eller ha tråkigt… Jag tkr det är normalt att inte kunna lyssna på vad läraren säger… Jag tkr det är normalt att missa information, för att jag inte förstår… Alla använder så mycket ord, så jag hinner inte med och förstår helt enkelt inte.
Jag tkr det är normalt att gå runt i korridoren och skrika och sjunga.. Jag tkr det är normalt att inte känna mig normal…

Som ni förstår,, det är jag… JAG tkr det är normalt.. För det är ju så jag beter mig och lite till… är inte det normalt? Kanske inte för "normala"… men för mig är det normalt…

Jag kan inte styra mitt beteende… Jag gör det bara… Jag tänker inte… Det är något annat i mig som gör det.. det enda jag får tillbaks är skäll och annat elände… För saker jag inte ens gör…

Suck.. Ingen verkar förstå!

Snacket "att det är bara tillfälligt", "alla känner så där ibland" o s v är något de lärt sig att säga bara för att det ska låta bra och inte kränkande. Men det blir kränkande för oss. Jag har ingen utredning - borde skaffa en - men jag vet ändå vem jag är. Jag är annorlunda men det är normalt för mig.

Att ha tex Asperger eller ADHD är lika normalt som att inte ha det. Man är en normal människa i alla fall.

Det är bara det att skolor, läkare, skolsköterskor har vissa former och modeller för hur människor ska vara. Om man inte passar in i dom så klassas man som onormal. Dom tror också allt för ofta att man kan pressas in i dessa formar och mallar och bli normal bara genom att säga att det är övergående.

Jo morsning! Alla människor är normala på sitt sätt.

Att vara normal på vårt sätt är guld. Det är ofta vi som bryter mönstret och gör det omöjliga. Många uppfinnare anses ju som "knäppa" men det är dom som driver världen framåt.

Dom vanliga normala är dom som traskar i samma gamla hjulspår. Sitter på sitt gamla jobb och gör samma gamla hobby, träffas samma gamla vänner som de gjort i 30 år, har samma gamla fest vid samma gamla tidpunkt.

Du är annorlunda prcis som vi andra och du är helt normal. Vi är många som är som oss. Många fler än vad som har utredds. Och det finns många som bara har lite grann Asperger eller ADHD. Jag tror att vi är en ganska stor del av världens befolkning vilket gör oss ännu mer normala.

Det kan ju vara så att du bara råkar gå i en klass där du inte "matchar" någon? När jag gick i högstadiet började en tjej i vår klass som inte hade något gemensamt med någon. När hon bytte klass fick hon många kompisar.

Jag kan förstå om dina klasskamrater blir irriterade om du stör på lektionerna. Själv gick jag i en studiemotiverad klass under högstadiet och gymnasiet och de få elever som störde blev såklart inte populära. Om man stör på lektionerna så förstör man ju både för sina klasskamrater och för läraren som lagt ned tid på att planera lektionen. Men sedan är det ju så att man anpassar sig efter sällskap också och det kanske är svårt för dig att läsa av andra? Jag pratar t.ex. inte om samma saker med min mamma, sambo och/eller klasskamrater. Man behöver inte bli en kappvändare eller helt byta personlighet, men om du upplevs som bufflig kanske du ska fundera över hur andra kan tänkas uppfatta dig? Du har en kompis, fråga henne vad hon tror.

#6

#7… Jar har då aldrig haft mycket kompisar… och har gått i många olika klasser… Det är ju inte så många som vill vara med mig, eftersom jag är högljudd och ibland impulsiv.. Så det har helt enkelt inte funkat sådär jätte bra…

Ibland kan jag läsa av kroppsspråk… Men jag är inte förtjust i att kolla folk i ansiktet… Och då missar jag ju mycket viktig information… Känner jag personen väldigt bra och kännre mig trygg i personens närvaro går det bättre.

#8 Jo, det blir ju en hel del missförstånd om man inte kan se folks ansiktsuttryck. Tycker du själv att det är jobbigt att vara "högljudd"? Det kanske är något du kan försöka jobba med, berätta för dina föräldrar att de ska påminna dig etc?

#9 Jag är oxå högljudd och har blvit påmind flera gånger, men ändå fortsätter jag, det bara blir så

#10 Det är ju jag!!?!?! "Glömmer" att folk säger åt mig och börjar med samma sak igen efter bara några minuter… Och om lärarna försöker prata med mig, och säga åt mig och sluta.. Så springer jag runt ännu mer och skriker och är allmänt galen Lyssnar alltså inte på tilltal.. Blir bara värre, ju mer man höjer rösten, ju mer stretar jag emot och beter mig sämre och sämre, beroende personen som pratar med mig…

Blir så frustrerad… Varför kan jag liksom inte lyssna och lugna ner mig!? Istället för att fortsätta med samma beteende och överrösta lärarna och springa därifrån!

Jag vet inte om medicinering kan hjälpa. Min man får ett mycket bättre humör av sin medicin. Om du är öppen för det kan du försöka få en tid hos någon som kan skriva ut, någon form av Rehabilitering.

#11

Är det du eller de andra som tycker du springer omring och är galen???

Om det är ADHD/ADD du har så blir det bättre när du får medicin tror jag. Det brukar inte hjälpa med att människor springer omkring och tjatar, gnäller, skäller och klagar på ditt beteende utan sådnat ger dig bara mer ångest.

#13 jag och andra…. Springerr ju runt  och skrikerr och sjungerr "äääääär du käääär i mig  ännu klas-göran!"… och håller på… Sså allla stör sig ju!  inte  bara jag.

HA HA HA HA "Är du kär i mig ännu Claes-Göran" Det var en riktigt gammal klassiker ni sjunger. Den va poppis när jag var liten, he he.

Är det under lektionerna ni håller på så där, så kan jag ju förstå om andra blir irriterade.

:(

satt i korridoren och sjöng  och skrek--- en lärare blir  sur och säger

- har du nåt  problem eller?

- ja, det  har jag ….

hon ggår därifrån.. kmr tiillbaks senare. hr ju inte slutat, lyssnr ju iinte

- går  du i 3:an eller 8:an??

- 3;ann såklart! 

Som det var på min tid när jag gick i skolan så ekade det väldigt mycket i korridoren så det lätt hörde när någon gick förbi.

Sitter du och sjunger i korridoren när andra har lektion eller är alla ute och har rast?

Har de lektion så förstår jag att de kan bli irriterade n det sjung och gapas i korridoren.

Även vi med NPF måste lära oss att visa hänsyn till andra. Minns att åtminstone jag blev skit-sur när andra störde på lektionerna för då kunde jag inte koncentrera mig på det jag gjorde. Hade svårt nog ändå med det.

Minns en mattelektion när jag gick i 8:an. Vi hade fått en vikareie som andra elever inte gillade för de tycket hon va ful och hade fel dialekt.

De gapade och skrek och gjorde allt för att jäklas med läraren som gjorde så gott hon kunde. Efter ett tag tog "tysta och lugna aspie" och slog näven i bordet och sa högt -"NÄ, nu får det banne mig vara nog. Fattar ni inte att hon är här för att hjäpa oss och att vissa av oss faktiskt VILL lära sig. HÅLL KÄFTEN FÖR F*N!!!!

Det tog skruv för sen var det alltid lugnt på de lektionerna

Det kanske behöves en liten tant aspie som kommer bort till dig, he he he

#17 hahahaa. hataar  när folk stör--- men stör allla andra… vi hade lunchrast och de  andra lektion…. Mmen jag blir  så galen… Vet inte vart jag ska  taa vägen--´

SUCK-…..VILL OCKSÅ KUNNA BETE  MIG "NORMALT"!!!!!!!!

Emaljoh4: Du är fruktansvärt lik vår enasgrannes dotter. Hon är nu 17 år och börjar bli lite mer "stabil".

Jag har varit på föräldrarna i flera år och sagt att dom ska gör en utredning på henne.

Dom svarar lite svävande varje gång, men nu säger mamman att hon har Borderline, ADHD och asperger…. Fast jag är lite osäker, för hon har ju inte gjort nån utredning än! Vad jag vet…

Men hon var mycket störande i skolan och även hos oss grannar, ärligt talat väldigt jobbig, men nu är hon jättegullig.

Men tydligen jobbig fortfarande hemma, fast hon har det inte lätt där hemma, för ingen förstår henne. Jag försöker alltid försvara henne, men…

Kan du inte gå ut på gården och sjunga då om du känner att du måste och inte kan sitta still? Eller kanske läsa eller lösa korsord eller psela spel på mobilen UTAN LJUD PÅ

Ja, normal, vad det nu är, har jag oxå velat vara hela livet, men vad är normalt egentligen. Jag tycker vi med NPF är mer normala än de utan (oftast)he he he

#19--- jag är  sjukt  störande på  sskolan. lite lugnare hemma, även om jaag kan vara  lite högljudd!

#20 Kkann inte  läsa böcker längre… börjar ju tänka  på annat.. :/ meen jag tkr  om attt testa  hur högt  man kan sskkrika---- ss¨¨ ibland  skrikerr jag jäääääääätte högt och jäääätte ljust, och jääätte  längee!  

#21 Grannens dotter (kan kalla henne Camilla) skrek ofta och mycket också, man kunde höra henne här i byn!

Fortfarande tycker hennes bröder inte om henne, tycker att hon jobbig och lat och så…

Men om du gillar att skrika så mycket och högt så måste du nog gå ut i skogen först, he he.

Skriker du så där i skolan så blir ju alla andra, både lärare och elever arga på dig, speciellt om de bett dig flera gånger att vara tyst.

När skulle du få göra din utredning? Du och hela din omgivning har ju problem så jag tycker du borde få snabb hjälp med medicinering om det visar sig att du har ADHD/ADD

När jag spelar roliga spel på min mobil så kan jag bli så inne i det att jag inte märker saker runt omkring. Har du inga roliga spel på mobilen?

#22

#23…. Har fått tid (ääääntligen) hos skolläkaren den 25 maj… och då ska hon skicka en remiss… och efter det hoppas jag att det går SNABBT!!

Behövs verkligen mediciner??… pappa verkar inte positiv till det.. han typ "man kan få tablettproblem senare"….? Om dt stämmer eller itne vet jag inte…

Men om mediciner kan hjälpa mig att bli lugnare… så at jag inte ser ut som att jag är påverkad på riktigt

Jag har snake3 och nåt byggspel på telefon… spelade suuuuuper mkt förut! blev typ beroende.. spelade HELA tiden.. på raster, på lektioner, ja, överallt… sen blev det lov och jag glömde det "roliga"

Den värsta boven är socker… Alltså, jag blir ju helt drogad… blir ju ännu värre.. och jag är sån d¨är som jag har berättat nyss när jag INTE har ätit socker… Hur tror ni jag är NÄR jag har ätit socker?

Känner lite igen det här med att inte kunna sluta även om man vet att det stör och att man inte borde betee sig så.. Har inte hänt mig så ofta, men det har hänt några få gånger iaf, och jag vet att jag blev betraktad som mycket störande då. Med all rätt, även om jag inte klarade att kontrollera det där buffliga retandet. Har kanske hänt till viss del utan att jag märkt det också.. att jag stör menar jag.. fast jag är i grunden en lugn mäniska..

Nej, nu skulle det ju inte handla om mig :) hoppas att du får en utredning snart och kommer på ett sätt att trivas bättre. :)

#24 Hoppas verkligen det går snabbt nu! Om medicinerna vet jag inget, äter inte såna själv, men tror absolut att du ska testa!

Din pappa får väl prata med nån psykolog/läkare och lära sig mer om medicinerna.

#24 du blir inte hög på adhdmediciner, inte om du har ADHD, då ska det bli tvärtom, lugnare, lättare att koncentrera sig, lättare att hålla ordning i huvudet och sånt.

#25… Det är ju inte alltid nån säger till en om det stör… Jag tkr ibland att det beror på vem det är..

#26 Ja, vi får väl hålla tummarna =) Men man hålla i öronen också

#27… Jag vet inte om jag kan kalla mig hyper… Vart går gränsen till det liksom?

Men svårt att koncentrera mig har jag iaf alltid haft.. högljudd har jag också alltid varit

#24 Men om du vet att du blir hög på socker så ska du såklart undvika det. Jag har varit med om barn i skola/förskola (där jag jobbat) som till varje pris undviker socker (på föräldrarnas begäran) eftersom de blir höga och inte kan fungera i barngruppen vilket i sig leder till sociala svårigheter. Socker kan vara en drog och då är det bäst att undvika överdosering. Vi får ändå i oss så himla mycket socker i mat. Tänk på att socker också finns i frukt, så det ska man undvika som sockerberoende. Kanske du ska boka ett möte med en dietist? Har ni pratat om detta med socker hemma? Det brukar finnas sådana på hälsocentralen. 

Gällande medicinering så ska du fråga någon som är insatt i ämnet, någon som är utbildad. Är inte din pappa det så kan det vara fördomar och rädsla som gör att han tycker som han gör. För vissa är mediciner en räddning, både för den "drabbade" och alla i dennes omgivning. Min bror har tagit lugnande medicin för ADHD tidigare, men han blev lugnare när han blev äldre så nu äter han den inte längre. Men om man har missbruk i familjen så får man inte äta t.ex. amfetamin, även om det skulle behövas en hela burk för att någon skulle kunna få upp ett rus av det.

#29 Jag försöker inte äta godis och sånt.. Iaf på veckkorna.. Men det är svårt ibland.. Men jag brukar vara ganska duktig på att ungvika socker.. Blir så fruktansvärt hög… sen blir jag sjukt deprimerad efter flera timmar!

#30 Jag är förmodligen själv sockerberoende, så jag vet hur svårt det är när man får ett sug. Själv har jag fördelen att jag ändå fungerar hyfsat i vardagen - livet är definitivt inte rättvist…

#24

Enligt undersökningar i USA är det mindre risk för missbruksproblem för folk med NPF om de medicinerar. Sen har jag förtåele för din far att ge sitt barn centralstimulerande men hjälper det å är det värt det.

#16

Jag tycker att man kan kräva att en lärare beter sig vuxet. Vilket jag alltså inte tyckte den där du beskrev gjorde.

pEr