En stilla undran...
Jag har en känsla av att detta kommer att bli ett långt och troligtvis meningslöst inlägg.. Men jag känner att jag behöver få skriva av mig vissa funderingar, och kanske få synpunkter av folk med lite erfarenhet :)
Det jag undrar är.. kan jag ha någon form av 'störning'? Ja, alltså mer än det normla ''jag''et :P
Jag är inte alls säker. Men jag har många gånger känt att jag är inte riktigt som andra… Och minst lika många gånger fått höra kommentarer som ''Du är så *** skum!" eller helt enkelt att jag är ju som jag är.. inte på något illamenat saätt utan från vänner och bekanta som uppenbarligen trivs rätt bra med att ha mig ''som jag är''.. Nu är väl inte det något bevis i sig, vem har inte skämtat på det viset, liksom? Men jag börjar undra om det inte ligger mer bakom än att jag är lite normalstörd/annorlunda i allmänhet. Ja alltså.. nu blev det svårt att förklara.. men vi är ju alla unika.. så jag undrar mest… är jag unik på samma sätt som alla andra, eller är jag unik med någon medecinsk term för min unik-het?
Det jag kommit att tänka på är Aspergers.. jag vet ingenting om några ''bokstäver'' och det enda jag vert om asbergers är vad jag läst på wikipedia nu ikväll. Egentligen är jag kanske bara inbillssjuk..:P Jajja.. för att få någon slags struktur i det här inlägget - det verkade enklare när jag gick igenom det i huvudet - så citerat jag väl de bitar från wikipedia som jag tror kan stämma överens med mig. Men stämmer de mer in på mig än på någon annan bokstavslös människa, eller har jag normalvärden i ''symptomen''?
"Sociala avvikelser: Den som saknar kunskaper om personer med Aspergers syndrom, kan ibland uppfatta dem som egocentriska och ibland rent av otrevliga. Huvuddelen av kommunikationen människor emellan är icke-verbal, och de flesta använder sig av instinktiva signaler och tar omedvetet för givet att andra läser av dem. En person som inte gör det, eller som av annan anledning inte svarar med de signaler som förväntas, upplevs då som udda, ibland utan att någondera parten kan komma underfund om varför. Dessa personer kan dock sedan man lärt känna dem uppskattas för sin ärlighet och saklighet."
Jag vet inte riktigt här.. jag har alltid varit en ensamvarg. Kommer ihåg att mina lärare i lågstadiet var mycket oroliga över detta, men jag trivdes finfint ensam. Jag uppfattas ofta som arg eler sur om jag inte anstränger mig särskilt för att se glad och trevlig ut - även om jag mår helt och är på ganska gott humör. Och jag hatar att tvinga fram leenden och fokusera på att riktigt visa att jag inte är sur, jag tycker att folk borde märka det ändå. Det är ansträngande att tvingas tänka på det.. men jag blir bättre om det nu är en bra sak att lära sig överdriva. Däremot tycker jag inte att jag har svårt att uppfatta andras känslor och små signaler, jag brukar ha lätt att läsa av människor (och inte minst djur) men sen är det inte alltid att jag är så intresserad, om jag tex vet varför någon är små irriterad och jag vet att det inte beror på mig.. varför gräva i det? Och visst är det förvirrande när orden säger en sak och jag helt enkelt 'känner av'' något helt annat.. men.. det är väl ganska normalt, är det inte? Jag har också lite svårt för det här sociala spelet, kallprat osv m.m… jag börjar nog bli bättre, men jag vet aldrig vad jag ska reagera med när någon säger saker som jag inte är direkt insatt i eller intresserad av. Jag vill ju gärna att de pratar om vad de gjort och så.. men vad ska jag svara egentligen? Hur anser de att jag borde reagera? Jag har märkt vid tillfällen att jag inte reagerat på det sätt andra tycker är solklart att så gör man bara. Och jg har faschinerat iaktagit vänner som plötsligt verkar vara jätteintresserade, genuint, av vad någon annan i umgängeskretsen berättat, trots att jag et att de inte är mer intresserade av saken än jag, och jag har undrat hur de vetat vad de skullat svara.. Men har inte alla haft den känslan ibland? Men det som känns fel med wikipedias beskrivning är att jag (om jag skulle ha tex asbergers) skulle vara den som inte riktigt hängde med de icke-verbala signalerna.. för jag uppfattar det snarare tvärtom. Jag upplever också att jag, som de skrivit "måste lära sig dessa sociala förmågor intellektuellt'' genom att iakta osv.. Men jag vet ine. Det känns inte som att jag är sååå mycket annorlunda på den punkten, det är mest att folk hela tiden tror att jag är irriterad om jag inte tydligt överdriver att ag är på gott humör. Och så vet jag att jag påverkas väldigt lätt av andras sinnestillstånd.
"Det är förhållandevis vanligt med avvikande tal, som av andra kan uppfattas som monotont, mekaniskt eller formellt. Karakteristiskt för personer med AS är ett mycket pedantiskt sätt att tala. De tenderar ofta att tala långt mer formellt än vad som är lämpligt i sammanhanget. En femåring med AS kan regelbundet tala med ett språk som kunde vara hämtat från en universitetslärobok, särskilt i fråga om hans eller hennes speciella intresseområde."
Uhm.. Jag har alltid gillat långa, krångliga ord? De är vackra. Kommer ihåg att jag lärde mig namnen i fantasyböcker utantill när jag var yngre, speciellt de långa som ingen kunde uttala. Och jag läste mycket ''tunga'' böcker.. Till exempel läste jag alla böcker i serien ''Grottbörnens folk'' som kommit ut, när jag gick i 4:an eller 5:an. Med flera, jag minns inte namnen på dem. Mycket antasylitteratur, jag minns att folk såg konstigt på mig när jag gick till vuxenavdelningen, men har inte tänkt mer på det förräns nu när jag började skriva här. Men jag vet inte om jag uppfattats formell eller så.. Däremot är jag ganska nogrann med stavning osv, tycker inte alls om det förkortade internetspråket. Men det är jag ju inte heller ensam om…
Ett annat vanligt kännemärke för syndromet, som dock, liksom allt annat, inte delas av alla som har det, är att tolka saker bokstavligt. Ett yttrande som "Kan du öppna fönstret?", kan därigenom uppfattas som en fråga och besvaras med "ja" eller liknande utan någon åtgärd angående fönstret. Attwood ger ett exempel på en flicka med AS som svarade i telefon en dag och fick frågan "Är Paul där?" Den efterfrågade Paul fanns i huset, men han var inte i rummet med henne, så efter att hon sett sig omkring för att försäkra sig om detta svarade hon helt enkelt "nej" och lade på luren. Personen som ringde var tvungen att ringa upp igen och förklara för henne att han hade menat att hon skulle söka upp Paul och få honom att ta telefonen.
Njae… bara på skämt :) Jag kan reagera över en del uttryck när jag hör dem, men jag vet ju vad som menas. För att ta exemplet med fönstret; i den situationen brukar jag flina och säga ''Jag vet inte vi, får väl se'' innan jag öppnar det. Men inte så at jag tar det så bokstavligt.
Personer med AS kan ibland använda ord på ett egensinnigt sätt, såsom att bilda nya ord och göra ovanliga sammanställningar. Detta kan utvecklas till en sällsynt fallenhet för humor (särskilt vitsar och ordlekar). En potentiell källa till humor är insikten att deras bokstavliga tolkningar kan användas till att roa andra. Vissa är så skickliga på skriftspråk att de kan kvalificera sig som hyperlektiska. Tony Attwood beskriver hur ett visst barn hade talang för att uppfinna nya uttryck, som "städa ner" ("tidying down") som motsats till "städa upp" ("tidying up")."
Uhm.. ligger kanske en del av min typ av humor där.. men igen; det är jag ju inte ensam om.
"Barn med AS uppvisar ofta avancerade förmågor för sin ålder i språk, läsning, matematik, rumslig förmåga eller musik, och uppfattas ofta som ovanligt 'begåvade'. Ibland kan dock dessa talanger kan motvägas av avsevärda fördröjningar i utvecklingen av andra kognitiva funktioner. Vissa andra typiska beteenden är ekolali, upprepning av yttranden som gjorts av en annan person, och palilali, upprepning av ens egna ord."
Jag berättade nyss om bokläsningen.. En annan 'begåvning' skulle vara mina konstnärliga anlag då. Tror inte att någon säger något annat än att jag är väldigt duktig på att rita och måla, och kanske även lite skulptera fast jag nyss börjat med det. Inte för att skryta.. men jag är ju faktiskt det.. :/
_Smala intressen:
_
Personer med Aspergers syndrom utvecklar ofta specialintressen och kan bli experter inom ett eller några områden samt har ofta ovanligt lätt för att memorera sakfakta och uppfatta detaljer.
AS hos barn kan omfatta en intensiv fokusering på vissa intressen, av vilka många är sådana som andra barn har. Skillnaden hos barn med AS är den ovanliga intensiteten i intresset. … Intressena hänger ofta ihop på ett sätt som är logiskt bara för personen med Aspergers syndrom. När de ägnar sig åt dessa intressen uppvisar personer med AS ibland ytterst sofistikerade tankegångar, en nästan tvångsmässig fokusering, och anmärkningsvärt gott minne för triviala fakta.
Mina inttressen är att skapa (bilder, måla,konst, skulptur.. framfrallt att måla tavlir digitalt eller på duk) och hästar. Det är mitt liv. När jag är på internet så skriver jag nästan enbart om hästar, eller visar mina bilder. Om någon frågat mig om dressyr/ridning.. så kan de nog beskriva min attityd som tvångsmässig fokusering… Jag kan inte sluta tänka på det.. jag bara måste analysera det, hur rör sig hästen, varför är det bäst att den bär mer vikt på bakdelen, fungerar det verkligen som de säger varför är det de visar på sina höga tävlingar inte det de eftersträvar i orden, hur, vad, varför osv osv.. Jag kan prata i timmar om ridning och hästar. När jag målar tänker jag på hur djuren rör sig med leder osv, vilka muskler som ansträngs när i steget m.m. Jag glömmer allt annat.. Det finns bara de två sakerna. Nästan :P Jag har ju min låtsasvärld också ;) Och den är fylld med härliga djur, bilder och intryck.. Frihet. Både konsten och hästen, tillsammans med fantasin, är frihet.
Personer med AS kan ha begränsat tålamod för saker som faller utanför dessa smala intressen. I skolan kan de uppfattas som mycket intelligenta underpresterande eller överpresterande elever, som tydligt kan överträffa sina skolkamrater inom sitt intresseområde, men är ständigt omotiverade att göra läxor (ibland även inom sina intresseområden). Andra kan vara hypermotiverade att överträffa sina skolkamrater. Symptomen kan ses i en tvångsmässig upptagenhet med döda föremål, såsom klockor, eller ett förhärskande intresse för systematiska saker som siffror, register, telefonkataloger, uppslagsverk, ordböcker och mätskalor. Kombinationen av sociala problem och intensiva intressen kan leda till avvikande beteende, såsom att hälsa på en främling genom att ge sig in i en utdragen monolog om ett specialintresse istället för att presentera sig på det socialt accepterade sättet. I många fall kan dock vuxna personer växa ur denna otålighet och bristande motivation och utveckla större tolerans för nya aktiviteter och för att möta nya människor.
Jo.. gjorde aldrig läxor, fick trots allt bra betyg.. lärare som pratade om att jag kunde göra bättre. Och känner igen det här med att gå rakt på det intressanta istället för att hälsa acceptabelt. Fast jag tror att en del nästan tyckte det var lite intressant.. Och jag tror nog att jag blivit bättre på den biten, som sagt.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer.. och ni orkar väl inte läsa heller.. Men vad tror ni? Har jag gått och inbillat mig saker eller är det värt att forska vidare i detta?
Vill jag ens veta? Nu är jag ju ''Hon där? Ja.. lite skum, men bra ändå! :)''.. jag vill inte bli en diagnos… Och jag är ju faktiskt nöjd med mig själv, jag håller på att ordna upp livet på riktigt nu, flytta till lägenhet, har fast jobb m.m. och lever väl rätt så normalt. Jag trivs.. och jag trivs med den jag är.. så.. varför ska jag egentligen försöka leta efter dignoser? Jag vet ju inte ens om jag är så speciell som jag ibland misstänker, eller om jag bara är helt 'bokstavslös' ;) Men jag har ju klarat mig bra hittils oavsett vilket.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Hej! Har nog inte sett dig här förut… men jag säger välkommen i alla fall! Tycker att det låter som om du har AS eller ngt liknande! Själv har jag kombinerad ADHD (med AS drag, har nyligen fått diagnos och det känns fortfarande overkligt). Du verkar vara en person som tänker mycket och analyserar mycket! Det är som Linhof skriver "jag vill alltid veta VARFÖR…" Tror det ligger i vår natur….
och sedan kunde jag inte låta bli att lägga märke till att du skrivit ditt inlägg 03.20 på natten (morgonen kanske man ska säga..).. det är väl också typiskt oss bokstavsmänniskor
. Aktiva då andra sover, sover när andra är aktiva…
MVH Lostlie
Hej från mig också!
Känner igen mig i många delar av det du skrev. Likaså känner jag igen min son. Han har Asperger. Han har under hela lågstadiet varit den som hållit sig på sin kant. Likaså jag. Satt i mitt hörn och funderade på mina saker. Hade någon kommit óch pratat med mig så hade jag nog visserligen svarat men skulle väl inte haft så mycket att prata om.
Tycker också det låter som om du har AS. Jag har det nog också själv. Min son som har AS kan glömma bort tid och rum och ibland hittar man honom kvar vid datorn klockan 3 på natten med tandborsten i munnen.
Tycker också om vissa saker extrem. Kan hålla på med dem i timmar, veckor och aldrig bli riktigt färdig med dem. Jag har svårt att bli klar helt enkelt. Ska många gånger bara göra lite till. Förbättra där m m.
Jag har ingen diagnos, men det lutar mer och mer åt att man borde skaffa sig en. Just nu så flyter livet fram lugnt och stadigt för mig och min familj. Men det har varit turbulent mellan varven.
Något som jag tycker verkar vara ganska typisk Asperger är att man trivs bäst med att känna några få människor. Att man inte verkar ha behov av att ha en stor bekantskapskrets. Säg 10 vänner varav 2-3 nära vänner. Därutöver familjen och några mer ytliga bekanta.
Känner du så också?
Det finns bland inläggen en länk till en aspergertest. Vi är många som har gjort den. Man får en slutpoäng efter testet. Det är inget riktigt test men man får en liten hint i alla fall.
Nystartad sajt om jänkare! 
Wrooom!
hej Zabbio kul att se dej här 
om du har dessa funderingar så är det förmodligen så att du kanske har en bokstavskombo….
som sissie skriver så finns det en hel del roligao olika tester på diverse kombinationer här i olika trådar…
Kan inte länka då jag inte fattar riktigt hur man gör… 
men kom ihåg att testerna bara är en liten fingervisning och vid positivt resultat så tycker jag du skall kontakta din husläkare…så kan han skriva remiss till dej…
o än en gång: heeej o välkommen..med eller utan bokstäver
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ja, det "låter" ju som om du kan ha AS eller drag av AS kanske? En utredning är ju inget måste, speciellt om du tycker att ditt liv funkar bra som det är.
Annars kan det ju vara en fördel med diagnos då man kan få lite hjälp i livet genom LSS och och betydligt billigare tandvård.
Här kan du göra självtest på AS, Den första är mest pålitlig säger de med AS själva. Men jag tycker det är ganska likt aspie quiz som jag oxå länkat till.
Ojdå, glömde presentera mig :P Jo, jag är helt ny här och ''frisk'' än så länge om man får säga så.. inte för att.. äsch, ni fattar :) Odiagnosticerad..är de ett ord? Jag har som sagt funderat på det lite tidigare men inte så att jag börjt luska i det precis.. sen kom en väninna (en av de 3 jag har nära, sen är en ny på ingång och en som är en vän men som jag inte direkt umgås mycket med..) och började fundera på om hon hade något sånt.. Hon har börjat tänka lite mer på bokstavskominationer efter att hon börjat jobba som personlig assistent, men det är nog rätt naturligt. I vilket fall så märkte vi att otroligt mycket stämde in på oss, på wikipedias beskrivning.
Det mesta som stämmer in stämmer in väldigt bra på mig när jag var yngre, men jag har blivit lte mer social nu på senare tid. Gillar inte riktigt stora folkgrupper, visst jag kan så klart gå på små fester hos kompisar och så men hänger bara med i gruppen stundtals. Tycker det är roligare att leta upp nån av de personer som är där och snacka häst eller nåt.. x)
Jag har alltid bara haft en vän-väninna.. nu har jag som sagt tre som är nära vänner. En som bor hyfsat nära (3 mil), en som bor 10 mil bort men vi ses regelbundet, och en som bara bor 4-5 mil bort.. Så vi ses ju inte varje dag men ofta nog. Jag har ju börjat trivas rätt bra med dem, och även med en av deras pojkvänner (som förresten har någon kombination också om jag inte har fel för mig, men han är fruktansvärt trevlig.. Är bara liiiite avundsjuk att hon hittat nån sån bra :P) Jag vet inte om det är avstånden som gjort att de har blivit fler, eller om jag helt enkelt är mer social. Jag brukar gilla främlingar (med rätt psyke iaf, vissa personer vill man ju bara gå ifrån) om de är ensamma.. vet inte om det går emot något kriterie? Men riktigt nära vänner har aldrig varit många - och de har varit nära. Jag hade utan tvekan sprungit in i ett brinnande hus efter dem.. Numera har jag några kontakter på internet med, reste till USA i våras för att hälsa på en väninna från nätet som jag chattat med i 4-5 år.. men de är inte särskilt många där heller.
Jag har gjort testet/något test igår, hade 59p.. under skalan..men vem vet.. O__o;
Jo.. jag är nattuggla. Egentligen är jag väldigt flexibel om det behövs, men jag älskar natten :D Och jag jobbar mestadels natt så det passar ju bra :P Och jag analyserar till hjärnan blöder.. Verkligen.. mitt största problem här i livet är att jag banne mig ska analysera allt.. varför kan jag inte bara tro att de har rätt när de säger en sak om tex ridning, utan måste tänka igenom det.. Och om någon frågar tex vad jag tycker, så även om jag vet att jag kan bara svara en sak (på jobbet tex) så måste jag tänka igenom det, försöka se saken från olika synvinklar osv.. Och jag mina nattvanor blev värre när jag började måla i photoshop; skulle bara bli klar med den tavlan ju.. och plötsligt var klockan 4 på natten. Eller 5.. eller 7..
Jag hr haft det jobbigt mellan varven, fick utskrivet antidepressiva men litade inte på läkaren så jag köpte aldrig ut dem (man kan väl inte seriöst skriva ut antidepressivt till en skolunge utan att ha pratat mer än två minuter? Jag gick ju dit för att jag ville ha dem, men han frågade knappt varför tan skrev bara ut..) Har även varit smått apatisk och deprimerad efter skolan, men vem blir inte det när man sökt job utan resultat i två år? Men nu flyter det ju på i alla fall :)
Oh, billig tandvård! :D
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
#4 Hade 29 på det översta testet.. igen precis under ''diagnos'', 32 skulle vara gränsen..
Men jag vet inte.. en del frågor var svåra.. hade jag svarat enbart med tanke på hur jag minns att jag kände det som barn med sociala kontakter osv, så hade jag nog kommit upp i 32..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
#6
Du kan läsa mer om AS hos kvinnor/flickor och alla andra sorters bokstavsdiagnoser på bifogad länk. Där står det massor av bra info
Glömde hälsa dig välkommen, så då säger jag det nu istället, att du är hjärtligt välkommen hit
#7 Tack:P
Jag kom på ett ''udda'' beteende till.. jag kan omöjligt sitta still när jag pratar i telefon.. jag går runt-runt.. likadant många gånger när jag tänker och funderar.. Och när jag blir glad eller nåt ditåt så liksom spänner jag händer och armar på nåt sätt.. Jag vet inte om det har med saken att göra, men det har förtjänat lite undrande blickar ibland..:P Jag gör det inte bland folk längre om man säger så, men.. jag vet inte varför. Känns bra att göra så helt enkelt, som om man blir av med lite överskottsenergi. Kanse är en ''olat'' som krubbitning eller vävning hos hästar.. xD (ok.. nu ser jag mig själv sitta i en hästbox med galler och tugga på en plastkrubba….hmm.. xD)
Jag vet inte om jag ens vill veta längre.. Jag menar.. att få ett namn eller en diagnos förändrar ju ingenting, och jag vet inte om jag ens vill förändra något.. det enda som kan påverkas är hur folk ser på mig.. och jag trivs rätt bra med den biten som den är nu, jag vill inte att folk ska se en diagnos, då får de hellre se en lite udda konstnärssjäl.. Om ni förstår hur jag menar?
Kanske, om jag får en diagnos, så tar jag det som en ursäkt för att bli ännu mer udda.. och det vill jag inte heller men jag känner ju mig själv.. Inte kommer jag kunna hålla tyst om det heller..
Samtidigt.. lite nyfiken är man ju..
Jag känner mig för normal för att ha en diagnos, och för annorlunda för att vara normal..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
#4 Annars kan det ju vara en fördel med diagnos då man kan få lite hjälp i livet genom LSS och och betydligt billigare tandvård.
Vad skulle jag få hjälp med av LSS m.m.? Jag känner ju inte direkt att jag behöver någon hjälp..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
#8
Jag kan omöjligt sitta still när jag pratar i telefon.. jag går runt-runt.. likadant många gånger när jag tänker och funderar..
Ja, det där finns det många som gör här, he he. Det finns att läsa om i någon tråd här. Minns inte var bara.
Jag känner mig för normal för att ha en diagnos, och för annorlunda för att vara normal..
Japp, där formulerade du dih bra, så känner jag oxå.
Ang diagnos eller inte. Själv vill jag veta om jag får en diagnos eller inte. Måste bara få veta.
Och jag kan allvarligt säga att jag skulle bli ledsen om jag inte fick diagnosen för jag känner mig så hemma i den om du fattar. Det känns som om jag äntligen hittat hem på nåt konstigt sätt.
"normala" människor tycker redan jag är knäpp eller dum i huvudet så jag skulle inte känna mig ner udda med en diagnos Hoppas istället kanske på lite mer förståelse.
Har du någon i släkten med bokstavsdiagnos? Ärftligheten på AS är 90% och på ADHD 80%
Hm.. fast.. folk tycker visserligen att jag är skum.. några skulle nog inte bli förvånade om jag fick en diagnos.. men de gillar ju mig som jag är och tycker nog inte att jag är såååå skum, bara lite avbryt från vardagstristessen :P Men får jag en diagnos.. då BLIR jag kanske en diagnos istället.. jag vill inte det..
Vet inte om någon i släkten har det; känner inte släkten på mors sida särskilt väl, och de på fars sida är mer ''om du lever så ska du inte leta fel''..så det finns ju risk tt de bara inte kollat.. :3 Vet att några äldre har något.. tror atty nån släkting har någon form av schizofreni eller nåt mn jag vet ärligt talat inte.
Men jag kan inte säga att jag känner mig hemma i en diagnos.. jag känner igen mig i mycket på beskrivningen.. men på samma sätt som man kan känna igen sig i en träffande beskrivning på ett stjärntecken snarare än att jag hittat hem till likasinnade, om du förstår vad jag menar :)
(Btw, bilden är en skulptur jag nyss gjort.. första sedan typ.. bildlektionen i mellanstadiet.. x) Kände att en bild livar upp.. :P )
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
#1:
Jo den där "vaken på natten-prylen" är nåt jag är alldeles för duktig på. :)
Välkommen hit! Tyvärr orkar jag inte läsa så långa texter, men men
Gjorde om piepalace- testet
You scored 42. The ranking below provides some idea of where that AQ fits in.
32 - 50
Scores over 32 are generally taken to indicate Asperger's
Syndrome or high-functioning autism, with more than 34 an "extreme" score.
21 poäng: Average computer scientist… Inte dåligt för en krukmakare!
Zabbio, jag tänker inte försöka säga om du har AS eller inte. Men en hel del av det du listar stämmer för en neurotypisk introvert människa. Det här t.ex:
söker ensamhet
svårt för kallprat
svårt för sociala situationer
läser mycket
rikt inre liv (kan betyda fantasi, filosofi…)
få men nära vänner
otydligt kroppsspråk (kan uppfattas som skum!
)
Sen har jag fått för mej att nattugglor ofta är introverta, men det vet jag inte!
Jag bara skriver det för att säga att det finns överlappning mellan Aspergers och introversion, så det kan nog vara svårt att diagnosticera en djupt introvert människa!
Förresten är AS knappast någon katastrofdiagnos: Bläddra ner till #11 i det här inlägget, så har Aspie länkat till en lista med goda egenskaper hos Aspergers. Du kanske känner igen dej i något av det också?
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#15 Har inte läst inlägget, ännu :)
Nej, jag är inte ''rädd'' för att ha asbegers eller något liknande, om man nu ska ha en ''sjuka'' så verkar AS nästan rätt så häftig ;) Dessutom ändras ju inte jag för att jag får en diagnos.. jag blir ju varken friskare eller sjukare, och såvitt jag vet är det inget som förvärras med tiden, snarare tvärtom.. Kanske får en förklaring på vissa saker osv.
Det jag är lite orolig för om jag skulle ha det, är omgivningens reaktioner.. Jag vet ju fler än en som mer eller mindre undermedvetet har fördomar.. har man en bokstav så måste man ju vara förståndshandikappad! 
Och då ska man bli pratad till med sådär lite jollrande, len röst.. Att man sen har levt i 22 år som vilken annan människa som helst, har högt IQ, har vanligt jobb, bostad med mera spelar ingen roll.. man måste ju ändå vara lite kostig och känslig och behandlas annorlunda.. .. det är den reaktionen jag är lite rädd för - om jag skulle ha någon bokstavskombination eller nåt. :) Jag hade nog lappat till ve det än är som försökt prata jollrande med mig.. -_-;
Neurotypisk Introvert var ett tjusigt ord som jag inte hört på länge.. det klingar bekant men jag minns inte riktigt…? Vad betyder det?
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Neurotypisk betyder ju att man inte har någon neuro… diagnos. Introvert är bara fint ord för inåtvänd eller inåtriktad.
Dvs, människor med inåtvänd personlighet uppfyller en del kriterier för as-diagnos, eftersom aspies är inåtvända. (Eller hur är det, alla aspies här?)
Ett litet ps, jag har märkt att många människor tror att den som är ärlig är dum. Den som inte förstår slughet och manipulation har inte mycket street smarts, men kan ändå ha hög iq. Jag tror det också stämmer in på Aspergers.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#17 Ah, då förstår jag. Kan mycket väl vara så :)
Jag undrar en sak med det.. nog förstår jag manipulationer och slughet.. jag kan även vara manipulativ själv - om jag inte fått så dåligt samvete efteråt då..:P - men.. så har jag också mycket erfarenhet av det, från tidig ålder.
Gjorde ett till sånt där test. många frågor var såna som jag inte helt fick grepp om, men som jag varit faschinerad av och därför lärt mig en hel del om, via iaktagelser osv.. Det förbryllade mig lite.. visste inte hur jag skulle svara; ett rent ärligt svar kontra frågan hade liksom vinklat bort det från vad jag kännde att frågeställningen ville ha fram..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Jag förstår inte vad du menar med att ett ärligt svar skulle vinklat bort från vad frågeställningen ville ha fram…
Men det är inte lätt att fylla i tester. Man reagerar ju inte likadant i alla situationer. Det är väl därför det alltid står att testet indikerar det ena eller andra, aldrig tydligt "Du är…."
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Ja, hade varit lätt att fylla i ett sånt test och få en diagnos somvar 100%..
Kanske man ska kolla upp det ändå,..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Zabbio- "…så verkar AS nästan rätt så häftigt"- DET kändes kränkande…
Jag har Asperger och det är inte något häftigt, för mig. För mig är det ett betydande funktionshinder. Jag är hindrad att fungera i min vardag och jag har lidit av det nåt så in i helvete, och gör fortfarande. Fanns det en bot som tog bort min AS skulle jag inte tveka att ta emot den.
Har du inga betydande svårigheter i din vardag så förstår jag inte varför du undrar om du har AS eller inte.
Blev riktigt arg och ledsen och upprörd över vilka fördomar det finns kring AS…och nä, man behöver inte vara itrovert bara för att man har AS. Jag är det men det är långt ifrån alla som är det.
Varje dag en en kamp och om du tycket det verkar häftigt så kan vi byta.
//S
#21 Förlåt så mycket! Det var inte alls något sådant jag menade! 
Förstår nu att det kan uppfattas så, men det tänkte jag absolut inte!
Förstår också att det naturligtvis är/kan vara ett stort hinder, annars hade det ju inte setts som ett problem. Jag tänkte nog mer på de positiva sidorna som nämts innan. Tänkte också enbart i mitt fall - om det visar sig att jag har det så förändrar det ju ingenting hos den jag är. Men det kan förklara en del saker som jag ofta undrat över.. saker som jag inte vet om det är 'normala' problem eller om det kanske är något underliggande somorsakar det.
Det var tanklöst av mig, ursäkta!
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Usch, nu känner jag mig fruktansvärt elak.. menade inte alls att förringa något.. det hoppas jag ni förstår! Tänkte helt enkelt bara på mig själv..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Solo, ta det inte så!
Vet du, för en som ser aspie utifrån (vilket jag gör iaf, kanske inte Zabbio) så kan en del av symptomen se ut som en gåva. Som den här sidan som Aspie länkade till i en annan tråd, det är massor med fina egenskaper som utmärker Aspergers.
Och att vara introvert är inte något negativt, inte från min synvinkel iaf. Många av de kriterier som utmärker Aspergers ÄR samma som för introversion, så jag antog att de flesta aspies är inåtvända.
Solo, som du säkert ser menade Zabbio inget illa och inte att kränka. Jag tror att hon syftade på de fördelar som finns hos Aspergers.
Själv har jag bara nyfikenhet att skylla på. Jag är väldigt intresserad av andra människor. Jag ber om ursäkt om någon känner sej dissikerad. Det var i så fall inte meningen.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Ja, jag ser det nog mycket utifrån :) Jag vet ju ingenting om det än, egentligen.. Blev ledd in på tankebanan av en väninna (har visserligen undrat många gånger om det är något 'fel' på mig, men slagit bort det utan att söka vidare) och märkte att väldigt mycket stämde överens..
Självklart finns det andra bitar.. det var ju det som har fått mig att undra om jag har ''någonting''; de bitarna som gör att jag ibland känner mig annorlunda, konstig och hopplös, kanske även de som orsakar depressionerna och ångesten, känslan av att vara totalt misslyckad.. och som jag inte vet om det bara är jag, eller om det är något som är normalt..
Om jag ens har något tror jag inte att det är så allvarligt ändå; eftersom jag ändå lever ett fullt vardagligt liv trots mina små egenheter.. men hade de egenheterna funnits där i en större grad hade bilden sett helt annorlunda ut för mig med..
Och visar det sig att jag inte har någonting, så kan jag ju ändå inte sätta mig in i hur det är..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
LenaR- Tala inte om för mig hur jag ska reagera! Jag kände mig kränkt och skrev det! Och jag känner till aspie kriterierna…jag har ju den "fina" egenskapen att vara ärlig, ja då skriver jag ärliga inlägg också.
Det finns liksom en anledning till att jag måste ha hjälp av personlig assistans, psykolog och färdtjänst tex och det gör ont när människor inte förstår…
//S
Men å andra sidan ÄR det inte lätt att förstå om man själv inte har nån bokstavsdiagnos!
Och sen tycker jag att man kan försöka förlåta en som ber om ursäkt och som verkligen inte menade att vara elak!
Vi som är här inne brukar alltid komma bra överens och stöttar varann.
Nu menade ju faktiskt inte Zabbio nåt elakt och har bett om ursäkt för det hon skrev, så då tycker jag inte det ska fortsätta tjafsas…
Eftersom ingen vet vilken diagnos Zabbio har, så ska man inte döma henne/honom heller…
Jag kan mycket väl förstå att folk kan ha svårt att förstå hur jag har det, om dom inte har ADHD själva (som jag har). Det är inget jag hetsar upp mig över. Om ingen är dum förstås, men frågar dom bara och så, så är det helt OK.
Solo, jag har inte talat om för dej hur du ska reagera. Jag har talat om att jag inte menat något illa.
Jag hade ingen aning om att en aspergersdiagnos kan leda till att man får personlig assistent och färdtjänst. Jag har nog inte fattat hur allvarligt aspie kan vara.
De flesta här inne tycker jag beskriver fördelarna. Jag kanske har lurats av den lättsamma tonen.
Jag skriver ärligt jag också! (Men kanske tanklöst ibland…)
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Ja, jag kan inte göra mycket mer än att be om förlåtelse, tyvärr.
Men nu tror jag att jag lämnar det här ämnet.. jag orkar inte göra fler övertramp, vilket tyvärr är lätt gjort när man rotar runt i ämnen man inte har hel koll på, som ni säkert vet, och jag har för mycket annat i huvudet just nu.. eller alltid för den delen, för att orka ta tag i det här med min eventuella diagnos.
Det känns nog lite onödigt ändå, men vad jag kan förstå är det många som behöver diagnoser, så varför ska jag, som ändå inte hade velat ändra något om jag fick en, ta en plats i den kön för någon annan som troligtvis behöver det mer.. bara för att stilla min nyfikenhet?
Så nu ska jag se till att ha lite roligt igen.. eller kanske sova.. har ju trots allt jobbat hela natten. Och tack och lov att jag mår bra nog för det! :) För tillfället har jag varken depressioner eller några andra akuta problem, som tur är, bara kortare stunder med tvivel och ångest och det kan jag leva med :)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Nä jag ska inte komma här och förstöra den mysiga och lättsamma stämningen genom att berätta att jag känner mig kränkt…och som vanlig, i det verkliga livet så passar jag inte in och jag förstår inte hur man gör när man "umgås"…
…
//S
Tycker fortfarande tvärtom att det är bra att du sa det, så att jag vet. :)
Men jag orkar ändå inte fundera på det här nu, det finns så mycket annat jag måste göra och tänka på.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Starta ny diskussion