Man kan som pasient gå till en instans inom lanstinget som tar upp felbehandlingar, kränkningar m m där pasienten inte mår bra. Kommer inte ihåg vad den heter. Dom har säkert möjlighet att hjälpa dig att få till en ny utredning hos någon annan.

Om jag bar kunde komma på vad det heter

Träffar ud någon annan psykolog? Eller samtalskontakt eller så? I så fall skulle ni ju kunna gå igenom utredningen och du kan berätta vad som känns fel. Det kanske kan vara bra, någon som känner dig men som ändå är så att säga opartisk. Det är ju möjligt att du uppfattas på ett annat sätt av andra människor än du själv uppfattar dig. Jag tillexempel vet med mig att jag ofta uppfattas som mer negativ än jag känner mig.

tycker även du borde ha rätt till en ny utredning om du känner att den är helt fullständigt åt skogen. Vad är du utredd för?

Rebecka, var det en psykolog på np-teamet i V-ö som utredde dig eller var det någon annastans?

Hej

Jag tycker att du ska kontakta läkaren och säga att han riktigt förklarar VARFÖR just dessa saker stämmer på dig?

Du ska träffa honom personligen igen alltså……och inte med en massa annat folk - Fattar inte varför dom ska ha dom där stora grupperna när dom talar om vad proverna/testerna visade sig….MAN BLIR JU SKIT SKRAJ!!!!

När mina tester var klara så fick jag träffa utredaren själv först - innan stormötet. Hon ringde mig och sa att testet var klart…..leeeeeer…….vi bokade en tid "omgående" (vänta är ju inte min grej…) och direkt där itelefon så frågade jag vad diagnosen blev ……jag kunde inte vänta tills vårt privata lilla möte…..hon fnissade lite och sa att  - Ja , nu har du ju papper på det så!!….Och testerna visar på ADHD sa hon……Det kändes bra att höra det var vad jag antagit innan……. Och Innan jag träffade henne så hann jag tänka på vilka frågor jag skulle ställa när jag kom till henne…….Det var jättebra!!! För det var skönt att "smälta" att jag faktiskt hade ADHD nu även om jag antog det innan. Jag träffade henne igen inom ett par dagar (då det bara var hon och jag) Hon berättade vad dom kommit fram till med testet och "jag ställde 1000 frågor"…..…..Jag behövde verkligen få reda på VARFÖR dom just kommit fram till just DET svaret - även om jag höll med om dom flesta saker hon sa. Hon förklarade och förstod jag inte så förklarade hon om igen på ett annat sätt.…..Hon var toppen!!! Sen några veckor senare träffade "vi hela stora hemska gruppen" ……Fy skjutton vilken pers!!!!……..Där satt jag tyst som en grå liten mus hela tiden……jättejobbigt!!!

Man käner sig totalt omyndigförklarad!!!!

Så min stora fråga är……..VARFÖR HAR MAN INTE ALLTID ETT LITET MÖTE MED UTREDAREN INNAN STORMÖTET???

Klart den som blir utredd har 1000 miljoner frågon som man inte kan ta på det där stora mötet med allt jäktande folk!!!

Sen låter allt så skrämmande där på det dära jättemötet - där så många "viktiga människor för en" samlas och lyssnar på diagnosen. Man kan inte "TA IN ALLT DOM SÄGER OCH VARFÖR" - det är förmycket information under för kort tid.

OM DU nu har fått en Asperger diagnos eller autism - så är MIN uppfattning att ni har svårare att acceptera en aspergerdiagnos än vad vi med ADHD har………det är så som ja upplever det!

Det verkar så mycket mer SKRÄMANDE för er aspies att acceptera era prognos (enligt mig då…….men jag kanske har fel) Så mycket ni gärna hellre blundar för eller INTE ENS själva ser att ni faktist har.

Så ta du och KRÄV ett OMEDELBART möte med läkaren som utredde dig och TA OCH FÅ SVAR PÅ ALLA DINA FRÅGOR!!!

Dom kan inte bara ställa en diagnos och sen ska man få klara sig själv med alla MILJONER FRÅGOR SOM SURRAR I HUVUDET!!!! För vem ska svara på dom frågorna…???? Jag själv eller!!!! Helt befängt!!

Det säger ju sig själv!!!

IDIOTER!!!!

Kraaam//Camilla

Det är väl också en av grund "problemen" som man har vid Asperger och ADHD. Jobbigt med större grupper.

Håller med om att träffas på tu man hand är alltid bäst så man får ställa frågor i lugn och ro och inte känna sig överkörd.

#2 nej jag träffar ingen psykolog eller ha samtalskontakt

#3 ja det var en psykolog fr NP-teamet i växjö som utredde mej

Det får väl bli så att jag få gå till landstinget med detta, eller försöka få tag på han som utrett mej och prata om det igen. Alla i min omgivning säger ju att jag ha fått fel utredning, dom kan inte förstå den på mej och vilket jag heller gör. Hur mkt jag försöker sätta mej in i att det ska stämma blir jga bara mer ch mera rädd för mej sj och mår dåligt.

#6 Hade du en kvinnlig eller manlig psykolog? Om det var en kvinna, var det en ung skånska? I så fall vet jag vem det är. Jag väntar själv på utredning på samma np-enhet som du.

Det tokiga är att de kan skriva precis vad som helst i en journal och man har väldigt små möjligheter att rätta till det som är fel.

#7 jag hade en äldre manlig. Och han var ingen direkt som jag kände mej bekväm med. Min uppfattning av den gubben är att han var stel och väldigt osäker. Jag sa till han att jag inte ville ha honom men ändå fick jag han. Hoppas du ha bättre tur än mej så du kan känna dej bekväm ned henne och få en utredning som du är nöjd med.

#8 jo precis det är ju faktiskt så rätt så..

#9 Jo, jag hoppas oxå det. Min dotter utreddes oxå där men hon hade den unga skånskan och hon verkade kanon. Hoppas det löser sig för dig. Du kanske kan få en andra utredning?

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan

Någon som ställer en fråga om en second opinon på en psykiatrisk diagnos, kanske kan finnas något användbart i svaret?

Nu har jag kontaktat NP-teamet igen och d ringde upp mej i em när jag satt på bussen på väg hem fr hästen. Så nästa vecka ska jag in till Växjö igen och träffa dom. Känns bra att dom iaf  ta detta på allvar och vill träffa mej så fort igen.. Bara att hoppas att det hjälper och man iaf slipper känna så här som jag gör nu av denna utredning.

#12 Lycka till, hoppas det går bra med detta nu