Min granne tog bort min diagnos...
Herregud, jag har en granne, som kan och vet allt. Vi umgås ibland och hon kan vara kul om man inte träffar henne för mycket.
Hon är sjukast, eller känner nån annan som är sjukast, kan allt om alla sjukdomar och vet det mesta om allt.
När hon berättar nåt så får man dra av hälften.
Nu till saken - i tisdags drack vi några öl ihop och hennes äldsta barn (son) och yngsta (dotter) har antingen ADHD - Asperger - Borderline - eller alla kombinationer - jag vet inte och inte hon heller för ingen av dom har diagnos, fast hon säger det.
Hennes äldsta lever ihop med min dotter och är pappa till barnen - alltså är vi mormor och farmor.
Jag kom ju i alla fall inte till saken märker jag….
NU till det jag ska berätta.
Helt plötsligt frågar hon om jag verkligen har ADHD. Ja, jag är diagnoserad. Har gått på utredning och träffat överläkare som ställde diagnosen.
Ja, men du beter dig inte så - säger hon med ett litet tvivlande flin i ena mungipan.
Sen börjar hon berätta om en tjej som har ADHD, tror jag. Hon (grannen) pratar väldigt mycket och är väldigt dominant, så ofta kommer man inte på saker att säga förrän långt senare.
Usch vad virrigt det blir.
Men så här lång tid tar det ibland för mig att reagera, två dagar sen det hände, att hon ifrågasatte min diagnos, för att jag inte är som hennes barn eller väninna.
Grejen är att jag nu för tiden ger ett ganska lugnt intryck men när jag var runt tonåren trodde många att jag gick på amfetamin eller nåt, för jag verkade så "hög". Rörde mig ryckigt och nervigt som en pundare.
Sen dess har jag jobbat hårt med mina rörelser och försöka röra mig lugnt och har tydligen lyckats bra med det.
Som liten upp till tonåren så gick jag aldrig och satte mig i soffan hemma, jag småsprang och slängde mig över soffryggen. Tittade på TV gjorde jag aldrig långa stunder (inte nu heller, har inte ro).
På dagis fick jag inte vila med dom andra, jag störde för mycket. I skolan fick jag gå i OBS-klass (som det hette då i början på 70-talet).
Med mera, med mera….
MEN det stör mig att hon diagnoserar mig, men när hon har druckit och är på ett visst humör, går det inte att diskutera med henne, hon lyssnar helt enkelt inte.
Men förmodligen störs hon av att jag och dottern ÄR diagnoserade, men inte hennes barn, fast hon säger det.
Min dotter har tom frågat sin sambo (grannens son) och han säger själv att han inte har fått nån diagnos, men läkarna TROR att han har ??? ADHD, aspberger, borderline…
Ville egentligen bara skriva av mig, för jag blev lite irriterad.
Kram till er som orkade läsa 
Nja, inte riktigt så, båda har säkert nånting, men mer än "bara" ADHD, men mamman är riktigt uppmärksamhetstörstande! Så därför måste just hon och hennes problem synas hela tiden, suck!
Det är så svårt att förklara, men - jag vet inte - hon tycker inte att jag uppför mig som att jag har ADHD. Men å andra sidan kan ju ingen se in i hjärnan på nån annan, så hon ser ju inte kaoset där inne 
Plus det där med att jag vet att jag numera ger ett ganska lugnt intryck - för att jag har kämpat med mina ryckiga och nervösa rörelser från när jag var yngre - i ca 20 år. (som jag jobbat med det alltså)
Ni får ursäkta - men jag har lite svårt att uttrycka mig, båda när jag skriver och när jag pratar - för ofta tänker jag hälften - och hälften kommer ut ur munnen eller ner på skrift… 

Jag fattar. Jag tycker att du ska skita i vad hon säger. Du har ingen som helst skyldighet att bevisa något för din granne. Jag är också bra på det där med hälften ut, och, i mitt fall, hälften kvar i hjärnan.
Jo i och för sig gör jag väl det, men nu när jag tänkte efter, så blev jag så irriterad.
Men som sagt, skit samma. Jag vet vad jag har och har även papper på det från en överläkare så…
Javisst är det jobbigt med den där hälften som inte vill ut i samma takt som man pratar eller skriver.
Jag får ofta gå tillbaka för att förklara mig.
Nä nu börjar jag dessutom bli trött.
Sov gott! Kram
Folk, alltså. Suck.
Jag känner igen det här fenomenet. Jag blev visserligen diagnostiserad så sent som i dag, men jag har redan hunnit stöta på en hel del tvivel från omgivningen, som inte tror på att jag skulle ha en sådan problematik eftersom de inte ser den på mig. Måste allting synas utanpå, då? ADHD handlar främst om koncentrationssvårigheter och hyperaktiviteten kan lika gärna ta form som konstant oro och ett virrvarr av tankar och mig veterigen finns det ännu inget sätt att se på folk hur eller vad de tänker och känner. Säg det till din granne. Och vill hon inte köpa det, är det hon som har problem…
Hon tror säker att hon vet hur det ska vara för att hon har närstående med diagnosen, men hon behöver inte vara insatt för det. De flesta beskrivningar utgår från en normperson under en viss period i livet. Dessutom brukar det ju skifta mellan man/kvinna och unga/äldre.

Svärmor är likadan när det gäller min älsk. Ibland tror hon att jag har smittat honom med AS och ADHD, och ibland så säger hon att hon också har AS och ADHD.. :S
Ibland säger hon till honom att han inbillar sig. Det gör mig så himla ledsen, för han blir så orolig då och frågar mig, gång på gång om han verkligen har sina diagnoser.. Han har OCD och sådär förutom sina npfdiagnoser, och det gör honom rätt osäker i perioder.
Hade hon vågat sig på att säga till mig att jag inte hade mina diagnoser hade hon fått på käften, men hon vågar liksom inte säga såna saker när jag är i närheten, bara när de pratar i telefon eller är själva.
Ja, min mamma är ju likadan. Hon brukar säga "jaja, men stökiga barn har det ju aaalltid funnits" - SUCK!
Det handlar inte bara om att vara stökig! Det här förklarar jag VARJE gång för henne, om kriterierna osv., men sen nästa gång ADHD kommer på tal, säger hon samma sak.
Nej, man får väl skita i vad andra säger, jag har ju faktiskt papper på detta med en överläkares underskrift och det borde väl gälla?!
Dessutom googlade jag om ADHD och ADHD och vuxna och fyllde i vad som stämde in på mig. Det i fetstil är nästan klockrent, det andra stämmer mindre bra eller inte alls, eller så vet jag inte riktigt.
ADHD HOS VUXNA
En kronisk störning där åtminstone tolv av följande punkter återfinns:
1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
18. Kroniskt dåligt självförtroende
19. Felaktig själv-bild
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar

1-20 stämmer på mig klockrent.
Samma här 1-20

1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja_
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron_
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad**
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens_
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren** (pga att vi inte -vet- vad det är för väg, måste fråga, eller ta reda på det innan, vilket tar för mkt energi, då gör vi det på vårt eget sätt)
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling**
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet**_
*15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana*
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
18. Kroniskt dåligt självförtroende
19. Felaktig själv-bild_
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar_
Det som är i fetstil är det som passar på mig, kursivt det som passar på älsklingen.

Det där med felaktig självbild hur vet man det? Har man det så tror man ju den stämmer? Själv har jag knappt någon men har fått gissa mig till en efter folk reaktioner.
5 har jag jobbat bort efter ha sårat någon för mycket men i pressade lägen så…
12 är mycket bättre. Jag har blivit hämmad på äldre dar inte kontrollerad dessvärre utan fegare och iofs latare…
Annars stämmer det bra förutom det där med hög intelligens.
pEr

Bortsett från 17 missbruk och 20 familjehistoria med ADHD så är resten klockrena… och jag var rädd att inte få diagnos=p
Åh det finns då folk till allt, men jag förstår din frustration. Dock kan man nog inte göra så mycket i dessa tillfällen. Säg bara "ja, men så är det iaf." och byt sen ämne eller nåt. Ingen ide att banka huvudet i väggen liksom. :) Huvudsaken är att DU vet att du har diagnos.
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
**5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
**17. Tendens att fastna i missbruk
**18. Kroniskt dåligt självförtroende
**19. Felaktig själv-bild
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar
Blubb
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Fast felaktig självbild prickar jag nog också när allt kommer omkring.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
#12 jag håller med dig… tänkte på en annan sak som har lite med det att göra… förmåga att reflektera "självreflektion"..
Det sägs att personer med ADHD ofta (alltid?) har sämre självreflektionsförmåga… det KAN INTE stämma…?! Jag tycker att jag inte annat än tänker på hur jag beter mig bland andra människor, hur andra människor eventuellt kan tänkas uppfatta mig, hur jag bör bete mig…. någon som vet ngt om detta?
#17 Jag vet att jag härmas mycket. Tar efter andra just därför att jag inte vet hur man ska vara. Men det kan vara för att jag tror att jag har lite AS också. Sex är väldigt svårt för mig då jag inte är lesbisk, och inte har någon tjej att spegla mig mot hur jag borde gå till väga… Sambon blir sur och säger du kan ju inget.
Självreflektion, kan du förklara mer vad det är?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

#17 Känner också igen det där, går igenom mitt eget beteende om och om igen i huvudet, jämför, ifrågasätter osv.. Ett evighetsprojekt utan att någonsin hitta några färdiga svar! Det jag kan tänka mig att de menar är kanske att "vanliga" människor inte behöver fundera så mycket kring sånt, att det kommer mer naturligt?

#18 Då får du väl be han tala om för dig hur du ska göra, om inte galoscherna passar.
#19 Det där funderar jag ofta på, hur kan "vanligt" folk bara kliva på i tillvaron utan att fundera minst 15 minuter över varje vardagsbeslut och handling, som t e x att ta ut den tomma toarullen från toaletten, eller att byta glödlampan samma månad som den gamla har gått.

1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
**9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
**13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
**15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
**18. Kroniskt dåligt självförtroende
19. Felaktig själv-bild
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar
här är jag i fetstil…..

1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
18. Kroniskt dåligt självförtroende
19. Felaktig själv-bild
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar
Jag utreds för AS just nu

Jag tycker du ska strunta i vad grannen säger. I all synnerhet i onykter tillstånd. Då kommer sällan något vettigt ut.
Problemet med ADHD är väl att "alla" har en bild av vad det är. Denna bild stämmer ju inte med verkligheten för det är ju mera komplicerat än så. Särskilt när vi pratar om vuxna och kvinnor/flickor. Dessutom behöver man ju inte ha alla tre områdena. Jag går på utredning för ADHD (vilket gör mig väldigt ledsen) och jag har känner inte igen mig i uppmärksamhetskriterierna. Mina bekymmer ligger i impulsivitet och hyperaktivitetskriterierna. Så kan det också vara. Jag är alltså inte alls "slarvig" eller så.
#23 Precis. Många har en bild av det, men alla känner väl inte heller till att det är annorlunda på barn och vuxna med ADHD.
Jag har ju kämpat mycket med en hel del saker för att få det att fungera i vardagen, vilket inte många alls känner till.
Dessutom lär man sig ju att leva med detta så därför märks det inte mycket på mig nu. Till exempel mina rörelser som var väldigt nervösa och ryckiga i yngre dar.
Men kaoset inombords består ju….

När folk blir riktigt dryga och påstår saker om mina diagnoser så brukar jag titta surt på dem och säga:
"Oh! Jag hade ingen aning om att du var överläkare i neuropsykiatri! När blev du det?"
#25 

Jag har nu fått vara med om en person som "säger sig veta allt om mig". Jag har inte reagerat så mycket på det innan men när jag kunde åka iväg till stockholm på konsär med en vän så ansåg han att jag inte kunde ha social fobi och jag var därmed en lögnare. Jag blev så paff men vet hur han är och jag orkar inte bråka med honom. Han vet alltid bäst och jag förstår inte hur jag ska få honom att förstå att jag visst mår dåligt av det men jag är tillräckligt "mogen" så jag kan dölja ångersten för andra. Men jag vet själv hur dåligt jag mådde efter resan och innan men ingen lyssnar. Fast vad vet jag om mina egna problem? Jag vet tydligen ingenting och det är tydligen bara lögn att jag mår dåligt. Jag förstår inte hur folk orkar bråka, nu gav jag upp..han må vara mycket viktig för mig men det finns gränser på hur mycket man orkar.
Självinsikt var det tydligen någonting om.
Just nu är jag mitt i min AS utredning som tar mycket energi från mig men jag hoppas att jag kan få på papper hur det ligger till för mig. Först måste jag kanske vänja mig vid tanken av att ha något som inte alla andra har. Jag har fått höra att jag är IQ befriad och dum men jag har inte problem med mitt IQ, jag är bara dålig på folk och kan inte läsa dem alls. Hur ska man orka med alla som säger sig veta bäst?
jag är frustrerad, hur kan en som kallar sig ens vän säga så, är det mest för falsk omtanke, de vet ju bäst och jag kan ingenting. Jag är ju bara godtrogen som litar på en korkad läkare. *Host*

Jag har bestämt mig för att ligga väldigt lågt med och inte ´"gå ut" med mitt handikapp och stundande utredning. Utom till ett par väldigt nära vänner, som själva har haft en del kontakter med psykiatrin, och som begripa att tillstånd kan gå upp och ner. Det är liksom för abstrakt för "normala" människor att förstå hur allting hänger ihop.
Hej!
måste fråga om någon har en liknande lista som ni skrivit här 1 - 20 om ADHD, fast om Aspergers Syndrom?
Ursäkta att jag bara slänger in denna fråga men var nyfiken på vars skillnader och likheter finns/ligger. Då dotterns utredning var och det kom fram att just flickor är svårare att ställa diagnosen på och att dom ofta får ADHD fast dom har as…Då flickor ofta lär sig härma, få hjälp jag och per automatik vill/är socialare av sig än killar. Att flickor inte alltid har specialintressen osv.
Att kriterierna är gjorda efter pojkar och att flickor inte funkar lika kan man väl lugnt säga
eller?
Finns det någon 1 - 20 lista så sett för AS, som man kan kolla också? Tackar i förhand…
Hej Mia-Marie66!
Jag googlade på Asperger, och hittade bara detta som listade Asperger, inne på Wikipedia:
Klassificering och diagnos [redigera]
Aspergers syndrom definieras i avsnitt 299.80 av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) med sex huvudsakliga kriterier:
- Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion,
- Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter,
- Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden,
- Ingen betydande försening av den allmänna språkutvecklingen,
- Ingen betydande försening av den kognitiva utvecklingen såsom nyfikenhet på omgivningen, eller i utvecklingen av för åldern adekvata vardagliga färdigheter eller adaptivt beteende (utöver social interaktion) under de tre första levnadsåren.
- Symptomen kan inte bättre förklaras av en annan specifik genomgripande störning i utvecklingen, eller av schizofreni.[6]
Kännetecken [redigera]
Personer med Aspergers syndrom har oftast dessa svårigheter:
- att avläsa kroppsspråk och instinktiva signaler, och se socialt samspel mellan människor
- att se sammanhang och abstrakt tänkande
- att organisera sin tillvaro (de har stort behov av rutiner)
- problem med motoriken
- symptomen kan ses som en lindrigare form av autism.
De har även:
- kliniskt betydelsefulla nedsättningar i adaptiva funktioner när de blir äldre.
- De har ofta andra tilläggs Neuropsykiatriska funktionshinder.
Du kan också googla själv och se vad du hittar, det finns ju flera sidor.
1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
18. Kroniskt dåligt självförtroende19. Felaktig själv-bild
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar
Ja, det är då några som inte stämmer. Kanske den sista ska bort också, varken jag eller någon i min familj har någon diagnos, men det finns då problem med impulskontroll och humörsvängningar så det räcker och blir över. :/ Jag har alltid tänkt att det beror på alkoholen, beroende och medberoende.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#31 T A C K
ska läsa igenom och kolla om jag kan hitta nått liknande som listan ni skriver här om ADHD :)
Mvh

#28 Jag tycker det var jättebra att du kom iväg på konserten!
Folk ser bara att man gör något men inte hur man har det innan eller efter. Tyvärr är inlevelseförmågan och kunskaperna bristfälliga hos de flesta vilket drabbar den som lider av något. Jag tycker inte din "kompis" verkar vara mycket till komps.
#29 Jag har samma inställning.
#27 Det är nog inget ovanligt att personer med AS är begåvade. Det är min sambo också. Trots brist på högre studier.

#34 Nej kompis verkar han då verkligen inte vara men jag orkar inte upplysa honom heller, han är minst lika envis som jag och då går det inte att diskutera. Så nu blir det et liv utan min tjurskallige knöl till kompis. Fast han var självklart fantastisk på sitt sätt också men ändå förbannat envis. :P
#35 Hon menar att den är påhittad