Jag brukar, känna mig förstående, för folk, med aspberger, När jag umgicks, med en tjej som hette vendela i min förra skola passade vi tillsammans eftersom vi kunde vara tysta båda två utan, att känna sig tvungen att snacka'

Jag tänker mer liksom på att jag "funkar så bra just typ här på Bokstavsfolk men inte andra sajter. Där blir jag hela tiden missförstådd istället eller missförstår själv(dock inte psykologi)

Okeej!, jag passar in på andra sajter, men de känns inte alls likadant, jag kan tycka folk är extremt tråkiga ibland, här på Bokstavsfolk är folk lite roliga och förstående :)^^

#0 Så kan jag också känna. Men man lär ju snart få veta.

Ska du göra utredning snart Gunnel? Så intressant. Vad tror du själv att du kan ha?

#3 Snurro, håller med dig. Här på bokstavsfol är folk roligare och mer förstående

#5 Jag ska utredas för ADHD med drag av Asperger.

Vad spännande Gunnel (tycker jag) Tänk om vi får samma diagnos du och jag

det enda som skulle vara fel då är väl på dr som glömt ta ut öronpropparna, ta på sej brillorna och är totalt inkompetent då…. typ?

#9 Hur menar du Linhof. Hänger inte med riktigt igen

tja, inte är det nåt "fel" på dej om dr inte kan ställa en diagnos! det är ju doktorn det är fel på då…..

o får du ingen diagnos….så spelar inte det oss nån som helst roll för du är vår aspie ändå….o dina egenheter är ju de som gör dej så fantastiskt go…o dem är juh kvar!!!

o ja vet inte riktigt…. kan inte förklara mej bättre… är fortfarande lite yr o börjar få ont i kroppen (har vart på lek o buslandet ida)…sen e ja trött me….

Du e la gör go du min lilla Linhof gumma

Hoppas det känns bättre i morgon

*Bamsekramar*

detsamma…..morsan

Jag tror absolut att man kan känna samhörighet och vara "en i gruppen" även om man inte får en NPF-diagnos. Egentligen förändrar inte diagnosen så mycket alls. Man är som man är, oavsett vad som står på pappret.

För mig skulle en diagnos vara något som egentligen bara betyder något för mig, och som ger en fingervisning åt vilken form av behandling/hjälp jag behöver ifrån sjukvården.

De vänner jag har, kommer fortfarande vara mina vänner oavsett om jag får diagnos eller inte.

#8 Jag är ju väldigt kluven till det där med diagnos. Jag har ju aldrig tänkt på mig själv som att jag skulle ha AS eller ADHD. Om det är så känns det inte helt bekvämt. Jag kanske vänjer mig. Jag fick diagnosen fibromyalgi 1994 och jag har inte vant mig än.

Ska det vara någon mening med att få diagnoser ska det vara en fördel för mig och jag tvivlar på det. Det är väl bara hörselskadan som jag fått bra hjälp för.

#14 håller jag med. Jag tänker på min sambo som har AS. Han är inte AS för mig utan min sambo. Sedan hjälpte diagnosen honom mycket att förstå varför saker och ting fungerar som de gör.  Det gjorde honom bättre till mods.

Ingen av oss hade någon npf-diagnos när vi träffades och nu kanske båda har det. Lustigt!