Såg precis ett klipp ur ett program på youtube. Jösses.. är nog lite lipig, men började nästan gråta när jag såg det. PRECIS sådär är det. Det där är JAG!

Här kan ni själva se. Väldigt bra.

Det var mycket som var träfande, ljuden, konsistens pratet och liknande. Synd bara att folk inte kan förstå hur det är att leva med en sådan sak och att de inte kan förstå att man kan vara sjuk utan att det syns. Det fick en att fundera iaf. undra om det kan vara ett passande klipp att visa för andra för att få dem o förstå hur det är att leva med skiten (mest med tanke på oljuden) …

Man kan ju inte dela hjärna med dem men att visa ett klipp gör ju ingenting, om de nu känner för att lägga några minuter av deras dyrbara liv på att förstå en.

Jag älskar kräftor, men "tur i oturen" har det inte blivit några kräftskivor för mig på flera år.

Tror jag skulle reagera på samma sätt. Drar mig från att "fira" saker, eller umgås med mycket människor samtidigt, går bara inte att koncentrera sig, och så alla dessa "artighetsfraser". Jag gillar bättre att umgås en och en. Ger mig så väldigt mycket mer, och min sociala fobi klarar av det också.

Jag slutade fira min födelsedag när jag var 11 år för jag klarade inte av hela cirkusen runt omkring det. Det finns inga bilder på mig från saker jag gjort som studenten eller något… jag måt bara illa när jag ser någon dokumentera någonting jag har gjort. Jag är aldrig bra nog enligt mig själv och jag måste hela tiden bli bättre.

#3 Jag tror på bakpotatis, en dator och kyckling till mina illrar så har jag en alldeles lyckad kräftskiva för mig själv med folk jag uppskattar utan att jag behöver skämmas för hur jag är, beter mig eller hur jag ser ut. Man kan sitta framför datorn osminkad och i vilka kläder man än vill utan att behöva skämmas det minsta. Jag har bestämt mig för att gilla det här forumet och jag umgås hellre här och traglar med min dysleksi än sitter och skäms i ett rum fullt med folk och super mig själv redlös bara för att jag inte kan hantera pressen.

Det här är nog första gången jag försöker fira kräftskiva. :) Vi åker ibland på "tillställningar" som denna, då min syster med man, bror med fru etc är där. Ibland är det trevligt, ibland blir det bara jobbigt som idag.

Tänkte också på det där med konstitensen! Min sambo är alltid så förundrad när jag säger att jag bara inte KAN äta nåt.. Det bara går inte. Det känns konstigt i munnen. Som alvedon sugtabletter. Hua! Det går bara inte. Brustabletter kräktes jag alltid av, funkar dock bättre idag. Jag har tvingat mig.. Men jag tycker inte om det.
Häromdagen kände jag obehag av att äta sill. Konsistensen var så sliskig. =/

Skarpa ljud är också en annan sak. Det gör verkligen ont i hela kroppen.

#4 Jag minns när jag fyllde 14-15. Jag var glad över sakerna jag fick och besöket. Men efter ett tag var det bara för mycket så jag drog mig undan på mitt rum..
Likadant var det under vardagarna. Jag orkade inte sitta i vardagsrummet med mina föräldrar på kvällen efter skolan. Det var liksom nog med socialt under dagen. På kvällen ville jag vara ifred. Mina föräldrar nojjade sig och tyckte jag var osocial och otrevlig nästan (även om de trots allt lät mig vara ifred) då mina syskon aldrig gjort på samma sätt.

Kräftorna ja.. Gick väl an, men det smakade bara dill. =/ Ingen höjdare. :D

#5 Konsistensen är viktigt, som överkokt pasta är döden för både munnen och magen! Det ska vara AlDente annars får det vara…och jag är fenomenal på att göra pasta…tycker jag iaf. Kyckling har en obehaglig konsistens tycker jag, den blir lätt torr och växer bara i munnen men det går att äta ibland beroende på hur den är tillagad. Bäst tycker jag nog om vegetarisk mat även om jag har svårt att känna skillnad på många olika maträtter men ofta är konsistensen trevlig. Chokladpudding har en läskig konsistens förresten och choklad med bubblor i, läskiga grejer.

Är det någon annan än jag som favoriserar vissa smaker, som jag känner inte vissa smaker och jag älskar fryst majs och till mat har jag helst lingonsylt eller ketchup (i mängder) på talricken då jag kan känna smaken av lingon och ketchuppen medans många andra smaker bara blir ett enda stort virrvar i munnen. Salt gillar jag också. Det är inte det att jag inte kan känna andra smaker utan det är bara det att just vissa smaker känns intensivare och jag uppskattar dem mer helt enkelt av den anledningen. Mat som smakar något brukar i regel uppskattas har jag märkt.

#1 Ang AS filmen klipp 5/6 så säger mamma. "It must be hard for Adam to feel good about himself when I always tries to change him."

Åh, det är så JAG och hela min uppväxt. När ska folk fatta att det är JAG och acceptera mig för den jag är.

#7 Ja.. hans mamma, jag vet inte. Hon verkar fokusera på helt fel saker för Adam. Som när hon berättar om hur han var som barn "It was so easy to love him back then.."
Jag förstår att det är svårt och jobbigt för henne och familjen, men det kom nog ut lite fel.

#8 Jag tänkte genom hela filmen. Låt honom gå på en resursskola. Kan inte föräldrarna acceptera att han aldrig kommer att bli som dem. han var ju t.o.m. diagnostiserad med autism som 2 åring och totalt tappat talet. Bara att bli så fungerande från de stadiet att ändra diagnosen till AS är ett GIGANTISKT steg i utvecklingen för grabben.

#9 Ja precis. Problemet var ju lite att pojken totalvägrade. Han VILL bara vara normal.. han tog inte alls till sig något av vad andra med hans diagnos berättade. Jättesynd.. Och jag tyckte så synd om honom.. absolut inga vänner. :(