Ny här- som behöver prata med någon!
Finns det någon som kan ge mig ett råd eller bara berätta egen erfarenhet.
Jag är mamma till Tintin som har ADHD diagnos sen 6 årsåldern, är nu 11, och fick även Aspergers syndrom diagnos nu i somras(maj).. Han har sen första diagnosen medicinerat med ritalin( kapsel som delades och blandades i mat) han kunde inte svälja hel. Han tyckte det var skitäckligt och mådde emellanåt konstigt av det. Blir nojig i huvudet sa ha, och sluddrade. Samtidigt åt han urkasst och bara sånt som han absolut gillade. Men han var lugnare i skolan och mer "hanterbar", han är hyperaktiv, pratar oavbrutet utan medicin och hoppar från ämne till ämne, vad som ploppar upp i tankarna för stunden.
Skolsituationen har hela tiden varit mkt svårt för honom och assistenter har kommit och gått, tyvärr likså lärare. I årskurs 4 spårade allt ur rejält, han blev kränkt av sina lärare flera gånger, han ringde till mig och grät och rymde ett flertal gånger. Vi väntade då på utredning nr. 2, som ju drog ut på tiden eftersom vi misstänkte Asperger och ville få komma till en A-klass(klass för barn med autistlikn. problem). Han har mått jättedåligt av allt detta och fått svåra sömnproblem, ångest och "vill inte leva". Absolut jättejobbigt, speciellt som mina egna nerver ibland ligger utanpå kroppen och jag inte vet hur jag ska kunna orka? Pappan finns med i bilden men enbart varannan helg och han varken kan förstå eller hjälpa till med mina "problem"! Bara ha honom hos sig när han ska!
Tintin bytte till Strattera i juni och det har gått rätt bra. Han har börjat på den nya skolan och får bra hjälp där och har nya kompisar.
Mina bekymmer nu är att han verkar må dåligt av medicinen. Han har ofta, mkt ofta rejält ont i magen, får konstig smak i munnen säger han och ibland huvudvärk med yrsel och illamående, jag kan inte se nåt samband när han får det. Magonten är nästan dagligen, han äter mkt sämre. Och huvudvärken ibland. I början på sommaren var han också väldigt deppig och hotade ta sitt liv när vi hade en dispyt då han var rent uppjagad.
Han är ofta misstänksam mot människor, speciellt dem som ler och är trevliga mot honom, han hatar dem. Han är övertygad om att dem ser ner på honom och gör narr av honom, fast jag vet att det inte är så.
Tintin är mkt intelligent och smart, allmänbildad, trots dett kan jag inte få honom att ändra sig där. Finns ingen logik i det och ibland skär sig saker pga det.
Hur ska jag nu göra med medicinen, jag tror det blir svårt i skolan för honom utan. Men han kan ju inte må så här, han är inte alls så glad som han var förr. Och hur hjälper jag honom bäst med sitt Funktionshinder, hur får jag honom att förstå skillnaden på honom och "vanligt folk"?
Han vägrar prata om det, tycker inte alls att han har några problem utan det är alla andra som har det. Han mår ju bra säger han och kan stå ut med det.
Någon som känner igen det?
Eller nån som provat Strattera, blir det bättre? Tacksam för alla råd jag kan få eller vad som helst…att nån orkar lässa allt jag skrivit och lyssnat. Tack!
//Tintins mamma
men händer inte alla, väldigt få…
Hej!
När tar Tintin sin medicin, och hur tar han den? Krossar du den fortfarande i hans mat, eller hur gör du?
Nånting som hjälper många är att äta nånting väldigt energirikt tidigt på morgonen innan de tar tabletten.
När jag började med Concerta (var illamående väldigt mkt med Ritalin, trots att jag avhjälpt problemet ganska mkt genom att äta energirikt innan tabletten), så hade jag larm på mobilen, tog tabletten och somnade om tills den verkade (och jag vaknade "naturligt").
Döm Inte Människor Genom deras utseende. För du kan Inte se deras insida.
I am who I am, so like it or kiss my, yeah you know exactly what to kiss.
Smile to the world, than the world smiles to you
#5 Vad vet du om det? Både min doktor och min mamma har förbjudit mig från det eftersom, Det tydligen är farligt eller något vet inte riktigt varför det var 
men asså, Hon får ju själv fråga sin doktor det kanske är annorlunda nu Det var ju ett tag sen jag fråga det har inga problem längre Med att ta piller hela heller jag vande mig vid det 
.
Åh har du autism liknande? Äntligen någon med samma diagnos som mig, trodde jag var ensam här i världen med den diagnosen känns som alla har aspberger.
ursäkta att jag skrev lite sluddrigt, men är trött nu o orkar inte rätta till 
Hej och Oj! #1
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja då det finns en del jag verkligen känner igen mig i. Jag har oxå en 11-årig kille som i våras fick AS-diagnos, men han har troligen ingen ADHD trots att han ibland kan vara hyper och kan inte stoppa sig själv, eller så är han sittandes, det är inte så mycket spelrum där emellan…
Vi har väntat ungefär 3år på utredning på Habiliteringen. 6 års och 1an gick min son i vanlig skola ute på landet, som kan låta som en idyll men var rena katastrofen. Han började 2an i Resurs skola vilket har funkat bra hittills, nu är det menat att han ska "slussas ut". Jag vill på det bestämdaste att han får börja i en AS- klass då han har så dåliga erfarenheter från vanliga skolan, men det finns inga platser 
Hur tänks det egentligen runt våra barn?????
Nu åter till dina funderingar…Har ni inget stöd från Habiliteringen el vilka som nu håller i det där du bor? Vi har i alla fall blivit erbjudna föräldrautbildning där dom kommer att gå in lite på serie samtal och andra små tips som kan vara till hjälp för "Aspisar" att förstå bättre än bara prat. Min son är oxå halvskum på sin omgivning och kan inte läsa av ett "äkta" skratt eller leende eller om nån är ironisk i ett samtal, och det är väl en del av problematiken…..
Vi provade på ganska tidigt stadium Concerta men det blev han tok aggresiv av, så efter det ingen medicin. Däremot äter lillebror och jag Strattera, och sonen har klagat på magont och lite huvudvärk i början men inget mer. Här tar vi numer våra piller i samband med kvällsmaten och det var längesen nåt nämndes om magont.
Hittade lite info på Autims hemsida där en kvinlig läkare berättade i en film om Autism och Autismspektrum störningar att många reagerar "fel" på medicinering exempelvis "lyckopiller" osv, nu minns jag inte riktigt så kolla själv på den filmen…
Hoppas vad som än sker kommer att bli bra för er!!!!
Oj! Tack så jättemycket för så snabba svar.
Jo man kan dela ritalinkapsel som har små korn inuti men stratteran måste man ta hel. Han tar sin medicin till middagen framemeot 17-tiden och mitt i måltiden, äter både innan och efter. Tyvärr äter han väldigt mkt dressing, såser, ketchup o liknande(surt) fast vi försöker få honom att dra ner på det. Men han får himla ont i magen på förmiddagen i skolan tex, och har nu börjat skicka med en macka, kanske är det typ hungerskänslor som han upplever så starkt. Han reagera starkt på alla olika känslor och symtom och kan inte avgöra vad det är.
Tycker det är uruselt av kommunerna att inte alla med behov kan få gå i specialklass när den "vanliga" skolan inte funka! Så många barn mår skit och man behöver inte ha a-diagnos för det. I tintins gamla klass var dem 31 elever!!! Vi bor nere på Österlen och här finns inte så många A-klasser men vi har haft tur som kände specialpedagogen som alltid velat hjälpa Tintin, och sökte deit så fort den startade fast hans utredning inte ens börjat. Men jag var rätt säker på att han skulle få den diagnosen. Där är nu 5 elever och 2 specialped. och dem är jätteduktiga.
Vi ska börja på hab. nu snart men Tintin vägra ta emot hjälp, är misstänksam mot alla inom bup och vi får gå dit själva först utan honom för att lägga upp en strategi så det blir bra från början. Skär det sig är det kört sen!
Kram på er!!!
Jag tycker inte att din son ska äta Strattera om han har tendenser till depression… det finns forskningar på det och det är INTE bra om man mår dåligt.
Däremot tycker jag att du kan föreslå att få byta till Concerta…
Det innehåller samma verksamma ämne siom Ritalin, men den går ut i kroppen mycket långsammare, så man inte "känner2 av den på samma sätt som Ritalin.. Ritalin kapslarna ska ju även de gå ut sakta, men de är ändå inte gjorda som depot kapsel som concertan.
Min dotter äter Ritalin kapslar 40 mg (är 10 år) och vi upplever också att hon liksom blir lite neurotisk nu på dom.. liksom lite över medicinerad en stund mitt på dagen… Och så har det blivit nu det senaste året..
Själv äter jag Concerta, och de finns ju i depo´t så de utsöndras ju mycket mer jämnt över dygnet.. då slipper man de flesta såna där
jobbiga biverkningar…
Det är ju såklart individuellt också, men Strattera tycker jag inte att han ska få… Det finns ju en förhöjd risk för självmord på den medicinen, och den får inte ges till barn med depressiva tendenser.
Så tycker jag…
Men vänd på problemet, prata med honom hur han ska få dem att förstå honom.
Säg inte att det är fel på honom och att han ska ändra på sig för att passa dem utan försök få honom att fundera på hur han ska få Dem att förstå Honom. Testa att få honom att hitta lösningar där inte han är problemet. Det kan vara svårt att ändra taktik och komma åt dilemmat men det gäller att inte fastna bara i ett sätt utan försöka hitta en metod som funkar för honom. Ibland måste man tänka grovt utanför ramarna och helt ändra sin uppfattning för att kunna bryta igenom och hitta ett sätt tillsammans som funkar för båda. Vad andra tycker om ens metoder är oviktigt så länge de inte skadar någon och så länge som de funkar på minsta lilla sätt. Det tar ju dock en hel del tid och energi men funkar bara man hittar ett sätt.
Säkert luddigt förklarat men jag hoppas att du ser vilket spår jag är inne på.
#11: Sorry, men att det är förhöjd risk för självmord på Strattera är bara dålig propaganda. Alla centralstimulantia-preparat är ångesthöjande, det är sant, men det finns också en massa massa dålig propaganda från folk som inte tror på diagnoser och folk som är anti mediciner som helt enkelt inte stämmer. Ett bra exempel på det är ritalindeath.com. Det är oftast scientologer som står bakom de här sidorna. De som begått självmord som tagit Strattera är personer som inte blivit uppmärksammade i vården, dvs att de bara har fått medicinen och ingen annan hjälp.
---
Tintins mamma: försök få din son att få en pratkontakt. Det behöver inte vara nån från BUP, men kanske en social kontaktperson vore nåt att börja med? Nån som står utanför familjen som han kan göra roliga saker med. En vuxen person som han kan prata med.
Jag är visserligen snart 30 år gammal, men jag har fått en kontaktperson rätt nyligen. Vi gör saker som JAG väljer att vi ska göra, och vi har hemskt skoj ihop. Det är en väldigt stor avlastning för mig, och för mina närmaste då jag kan styra hur det ska vara och se ut, och jag inte behöver oroa mig för att min familj och sambo ska känna att jag är en fascist som bara vill göra saker på mitt vis.
#14: att säga att man kan bli deprimerad och få ångest av CS och Strattera är en sak, men att säga att man inte ska ta det för att man kan ta livet av sig pga det, är liksom en helt annan femma.
FÖRHOPPNINGSVIS om man känner sig suicidal, så söker man hjälp och pratar med läkaren som skriver ut preparatet, och då får man byta.
Jag har själv tagit en mängd olika mediciner med allehanda biverkningar, och man KAN inte stirra sig blind på biverkningarna, för det är inte säkert att man får dem, alls! Och får man biverkningar som INTE GÅR ÖVER och som man inte klarar av att hantera, så ska man givetvis byta. Så snart som möjligt!
Starta ny diskussion