Jag tror att det varierar väldigt mycket från person till person, precis som det gör det mellan dem utan diagnoser. Röriga miljöer kan säkert vara jobbigare för en del.

Jag personligen skulle nog inte fungera någe vidare alls med ett stillasittande jobb bakom datorn, mina tankar skulle inte vara närvarande. Jag är även extremt stresskänslig så kanske inte stå på mc donalds.. Sen röriga miljöer, jag ksulle nog klara det ett tag men det skulle vara så kraftödande att jag skulle kollapsa rätt fort.

Nånting man verkligen tycker är intressant/roligt eftersom gör  man nåt man inte gillar blir man deprimerad eller i alla fall jag det där man vet jag nog inte så mycket om.

Jag kan aldrig göra nåt som jag tycker är meninglöst men kompensera det med att jag drar in pengar eller är "duktig" jag blir bara knäckt.

pEr

Håller med # 3 .. att göra något man verkligen tycker om å brinner för…

fk ska ju hjälpa mig hittat nått i sommar.. å jag har sagt ifrån till dom jobb jag tidigare haft..för jag fixar inte det i längden..å blir oerhört deprimerad då.. att gång eft gång så grovt misslyckas det gör ont…

Serviceyrken kanske kan vara något för många. Jag tycker det är rätt tydligt att Bokstavsfolk är mycket för att hjälpa andra och serviceyrken är just för att hjälpa andra. Det finns många yrken som innehåller service.

Just nu jobbar jag i en zoobutik vilket passar mig perfekt. Där är det inte bara att sälja saker som gäller utan hjälpa kunderna till rätt köp. Roligast är det när man får feedback att det fungerar bra eller passade.

Att göra samma sak i flera månader är nog ingenting som passar en ADHD i allmänhet. Som att sitta vid en dator hela dagarna och föra statistik till exempel. Sekreterarjobb tror jag inte heller är någon höjdare för ADHD.

Min ena son (jag har fyra stycken) har Asperger och ADHD. Han vill bli flygplanstekniker.

Håller verkligen med alla här! Själv jobbar jag med barn och ungdomar med ADHD (och en del med AS och några med autism, eller med dem som har alla kombinationer av detta). Det passar mig väldigt bra, då jag har ett plus genom at jag förstår ungdomarna på ett helt annat plan än övrig personal. Det är ett omväxlande arbete som ger mycket, men tyvärr blir jag lätt stressad eller uttråkad i allafall. Jag är kreativ och ambitiös och när övrig personal inte orkar hålla min takt i nytankande ger jag upp och vill inte jobba mer. Jag måste hela tiden bli positivt motiverad. Jag blir inte motiverad av pengar. Ett yrke som jag kan avråda från är typ mcdonalds eller annan restaurant av något slag. Där är det mkt att hålla reda på, man måste hålla mycket i huvudet, klara av stress, vara fokuserad och koncentrerad, klara av alla pipande maskiner och vara trevlig och stabil hela tiden. Jag testade MCdonalds 1 dag när jag 20. Det tog mig en vecka att repa mig från det försöket att arbeta där….

Lycka till, MVH lostlie

#6

ha ha jag sa det i Måndags när jag var med jobbet på en MCDonalds att det där jobbet kulle jag aldrig klara av. Jag blir ju stressad bara av att äta där!

pEr

Nu ska jag ge dela med mig lite av hur det ligger till med mig! Jag har fått en diagnos för ca 1,5 år sedan. Jag har varit sjukskriven i 3,5 år för biopolär sjukdom, vilket jag inte tror jag har då det mest handlat om depressioner - men det är en helt annan historia! Jag är utbildad trafiklärare och har nu under 3,5 tid varit ute och arbetstränat på olika ställen, alltifrån industrin, affär och daghem.

Nu sedan en månad tillbaks är jag tillbaka i trafikskolebranschen… Jag trivs samtidigt som jag hatar det! Min tanke är att har man en diagnos så har man svårt att ha ett sånt här yrke - eller går det att jobba bort med hjälp av medecin och terapi? Jag upplever att det är mycket att tänka på samt att jag har svårt att läsa av folk och passa in i sociala samanhang,

Jag fattar att ni inte kan ge mig 100%  svar då ni inte träffat mig, men är jag ute och cyklar?

Just nu känns det som att sjukpension vore en bra sysselsättning ett tag…

//Marcus

#8: Vad är det du hatar med det? Är det saker som går att förändra?

Nej… jag tror du kan ha rätt! Medicin kan nog iofs bättra på stress tåligheten lite, men motivationen kommer ändå slokna om du inte ÄLSKAR det du gör väldigt överdrivet. Kognitiv beteende terapi är ju bra, men jag vet inte om det skulle hjälpa dig med sånt här? Jag känner samma sak när det gäller sjukpension i bland… är du född 78 förresten?

Jag har jobbat med allt ifrån storindustri till liten spelkiosk. Mestadels inom serviceyrket. Det som händer mej är att jag lär mej fort mina arbetsuppgifter och blir en mycket bra och snabb Medarbetare..sen "dör" jag när arbetsuppgifterna blir monotona. Jag behöver mycket stimulans och nya uppdrag, varje dag, för att trivas och känna mej kompetent.

Har en dröm och det är att skaffa eget där jag hjälper människor att hitta den information de söker. Jag vet att internet finns och att det är enkelt nuförtiden att hitta information, men det är inte alla som orkar, har tid eller vill leta själv och det var väl där jag skulle kunna komma in i bilden

En annan dröm som jag haft sedan jag var liten är att bli detektiv. Jag är otroligt bra på att "se" detaljer som inte andra ser och hitta mönster. Sen tycker jag också mycket om att lösa uppgifter åt andra..

Restaurangbranschen sätter jag mej aldrig i igen, det var den tuffaste tiden i mitt liv! Stressen höll på att ta kål på mej totalt..

När jag ska ut i arbetslivet igen, så tänker jag i alla fall utgå från de förmågor jag har och försöka stimulera dessa..OM det är möjligt.

/C

#8 Jo jag är född 78. Nu efter läst era svar känns det lite lättare, bra att vädra med folk i samma sist som en själv. Då jag arbetstränar så handlar det mycket om att hitta en lagom aktivitetsnivå. Inte för lite för att inte tappa motivation och inte för mycket så det kör i hop sig. Det är bara frusterande att jag själv inte inser detta, utan omgivningen. Sen har jag iofs varit i från yrket i 3,5 år, vem fan sätter sig in sig i arbetet så snabbt efer 1 månas?

Tack för alla tips och råd - det stärker självförtroendet ganska mycet, då ni mångga gånger är i samma situation!

Tack Marcus

har adhd/borderline/manodep.

jobbar just nu som dealer på stort casino, trivs bra, då det alltid finns något att göra och man träffar folk hela tiden.

har tidigare jobbat inom restaurang branschen sen 2001, och tyckte även att det var kul.

dröm yrket är nog frisör för min del.

ehrm… å jag som tänkte först på att du skulle kunna cykla till jobbet. För att köra bil klarar då inte jag vissa dagar!…..eftersom huvudet redan är fullt av ALLT.

Jag jobbar som undersköterska. Har jobbat i stall, träverkstad, barnomsorgen, dagiskök, sömmerska o lite diverse olika praktikplatser…

#6

hur gör du för att hålla uppe motivationen när ingen annan hänger med i ditt tempo? jag känner igen mig jättemkt i din beskrivning! när andra inte orkar blir jag totalt orkeslös och oinspirerad. jag är beroende av entusastiska kollegor.

Jag har ADHD med drag av Asperger.

Jag är i behov av ett kreativt jobb, där jag får utlopp för det jag är duktig på, kan vara flexibel med tider och kan arbeta i lite mindre projekt eller uppdrag med klara målsättningar. Det krävs ett starkt intresse för arbetsuppgiften och att jag blir stimulerad av mitt jobb för att det skall fungera längre tid än en månad.

Något som inte skulle fungera för min del är jobb i stressiga och bullriga miljöer, t ex på McDonald's. Jag skulle heller inte fungera som någon form av telefonförsäljare, då jag inte klarar av att prata i telefon om någon annan är i samma rum som jag eftersom jag störs av det.

#6 Du tog mig på orden. Och ja, jag har haft praktik på en särskola i en liten mellanstadieklass på 6 pojkar med allt från DAMP-autism, på em hjälpte jag till med fritidsvarksamheten för särskolan.

Det passade mig som handsken i handen. Detta var hösten 02-våren 03 och jag kände igen mig från när jag själv var barn i många av dessa barn. Var assistent åt en pojke med autism på 10 år under denna tid.

hösten 03 började jag fundera i om det var därför jag hade haft det så svårt med allt under min uppväxt.

#18 Du tog mig också på orden.