Japp, första funderingarna…

Socialt samspel är lite som ett pussel. När man lyckats hitta alla bitarna blir det en tydlig och synbar bild. I bland får jag inte ihop pusslet, det blir fel bitar på fel plats. Jag ser inte mitt misstag förrän jag efteråt försöker granska bilden….

I sociala situationer fungerar jag alltid ganska enkelt med folk jag känner, men det blir liksom lite tillgjort när jag pratar med folk jag inte känner. Jag kan bli överdrivet vänlig, överdrivet noncharlant…. är det vanligt tro, eller blir alla människor sådana?

Jag har fått veta på utredningarna att jag är ovanligt tolerant mot folk… har det något med AS att göra?! Utredarna säger det… men jag förstår inte på vilket sätt…

Jag upplever att Aspergern och ADHD:n krockar lite med varandra i bland. Jag blir hela tiden min egen motsats. Metodisk men ändå strulig, specialintressen som jag inte orkar göra färdigt, lugn men rastlös, impulsiv men behöver tid på mig….

Någon som känner igen detta?

Ja, jag känner nog igen mig i det du beskriver men jag har ju som sagt ingen NP diagnos ännu.

Nu tror en läkare att jag är bipolär så jag har fått börja med Lamotrigin som jag äter förutom antipsykospillerna Fluanxol för min svåra ångest och det verkar funka bra.

Nu brukar ju många med AS få dignosen bipolär fel pga av AS men en del kan ha både och så jag får väl se vad utredningen ger. Måste ju sluta med alla piller inför utredningen så jag kommer väl att krevera eller nåt innan allt är klart

Att de ska hålla på o strula så!!?? Jag ser dig som den mest sanne Aspergaren här Aspie. Tror inte det råder någon tveksamhet om att du har AS och ADHD!. Jag förstår mig inte på läkare och sjukvårdsfolk! Bippo sägs vara mer komplicerad att diagnosticera än både
AS och ADHD.. och med dina tydliga NP symptom lyckas de ändå bara glo rakt förbi dig och se det de vill!? Det är precis som att man inte får tala om vad det är för fel på sig själv…. det är det bara fackfolk som får säga, inte du själv…. "du är bara du… du kan inte veta"… Du behöver många kramar Aspie! Jag sänder många virituella kramar till dig!

Passar på att fråga lite om ironi. Nu förtiden förstår jag ironi hyffsat. Inte om personen i fråga är gravallvarlig samtidigt, men om de ställer till rösten och så samtidigt är det inga problem! Hur fixar ni ironi?

Jag kom på en motsats till… Jag är min egen motsats i att jag älskar att organisera och sortera grejer. Jag finner stor tillfredsställelse i det. Städa byrån, få fint, allt ska vara symetriskt och perfekt, samtidigt som jag är urkass på att HÅLLA ordning och planera!!

#3 Tack Lostlie, dina ord gläder mig. *Kramar tebax*

#4 Ha ha, det där känner jag igen mig mkt väl i

Aspie! Hur stämmer denna tycker du? En person med Aspergers lär sig socialt samspel på samma sätt som en döv person lär sig dansa i takt till musik: Man övar in en koegrafi och försöker röra sig i takt med de andra runt omkring. Hur bra det går beror på hur mycket tid du lägger på att öva och vilken taktkänsla du är född med.

Jag tänker såhär: bara för att man är döv betyder inte det att men inte kan dansa i takt till musik= bara för att man har AS betyder inte det att man inte kan verka socialt smidig…. eller….?

….eller var det en värdelös liknelse… är lite flummig i dag

Lostlie, jag känner igen mig helt i dina beskrivningar!

(jag ska nu utredas för både ADHD och Asperger - det skulle bli en jättebred utredning sa de sist)

#6 Ja det var en bra liknelse tycker jag . Det går alltid att lära sig det sociala beroende på hur motiverad man känner sig förstås. Vissa blir aldrig motiverade till detta

Tänkte lite på det där med att ta saker som sägs konkret…..

När någon frågar : "Hur mår du" far det genom huvudet varje gång tankar på hur jag egentligen mår och hur jag ska svara… men jag svarar inte med ett helt utlägg om hur jag mår. Jag är väl medveten om att "hur mår du" är en artighets fras… så jag svarar "bra", fast att det inte alls är bra. Men framför allt svarar jag "bra" för att slippa följdfrågor! Om jag svarar ärligt "det är skit", så vill ju vederbörande oftast höra om vad det är som är så dåligt…. och det är så drygt. Så i slutändan blir mitt svar "bra", inte för att jag uppfattade frågan konkret, utan mer för att jag vill vara i fred….

Och då hamnar vi automatiskt på ämnet lögner….

Det sägs ju att personer med AS inte "kan" ljuga, det tycker jag är en lögn…. eller? Jag kan ljuga ihop små vita lögner för att få vara ifred eller för att verka "mindre annorlunda"…. Någon som fattar? Men jag kan däremot INTE för min värld upptäcka om någon annan ljuger för mig! Jag tror att allt som sägs är sant, men jag har blivit lite mer nitisk med åldern. Jag är inte riktigt lika godtrogen längre.

Häftigt att ni känner igen er!

#8 precis vad jag med tänker!

#7 ska bli extremt spännande och se vad det blir för resultat för dig! Tycker att du o jag verkar ha mycket gemensamt, precis som Aspie också!

Lostlie, jag känner igen mig i ALLT du har skrivit hittills. *word*

#11 åh, om du bara visste hur skönt det är när någon säger så! Jag vet inte varför, men det är nog för att allt börjar lossna och jag äntligen kan känna någon slags tillhörighet…. det finns liksom fler som jag. Nu bara pladdrar jag en massa, men utan iFokus hade jag inte kommit såhär långt i min process att få koll på mig och min omgivning. På ett år har jag vuxit 20 år!!! KRAM ALLA!