Hmmm, du kanske skulle få ett annat utlåtande i en annan utredning?. Tycker det låter väldigt konstigt för du har ju uppenbarligen problem att hantera ditt liv om jag förstått rätt?

Vilka var det som gjorde din utredning?

Det var genom vårdgarantin som jag hamnade på CEREB på kungsholmen sthlm.

Utredningen var utförlig och noggrann… pratat med patientnämnden o håller på med process…

Jo… det e ett jobbigt liv… men vad kan jag mer göra än att försöka?

Kram

/Jezzz

Är du tjej? Att du inte haft problemen sen du var barn är för mig inte en bra måttstock på huruvida man har eller inte har problem. Mina problem började märkas när jag fyllde tolv… och blev bara värre och värre ju högre krav på eget ansvar och organisation i skolan blev. Att du inte flugit runt som en rastlös fågel under dina barnår betyder inte att du inte har ADHD. 

Läste precis ut världens bästa bok=) Flickor med ADHD. Där tas just det problemet upp. Tjejer som är rätt smarta och som för allt i världen inte vill sticka ut eller falla igenom som jobbar allt dom har för att klara skolprestationerna i dom lägre årskurserna och faktiskt klarar det. Där finns ju egentligen inte symptomen tidigt. Problemen finns men flickan kompenserar med intelligens och världen är ändå rätt styrd och planerad när man är liten. När ansvaret ökar, självstudier och krav på organisation ökar så kommer det ofta smygande. Samtidigt brukar dessutom hormonerna få frispel (pubertet) som påverkar flickor med ADHD rätt mycket.

Stämmer det på ett ungefär för dig? Att problemen började dyka upp framåt högstadie/gymnasie? Kan verligen rekomendera dig att köpa eller låna flickor med ADHD i så fall. På biblioteket i stockholm är det kö på den men det går ju att ställa sig där. Annars tror jag den finns på bokus.se 

Jag tycker du ska försöka se om det går att få en ny utredning med en er förstående psykolog. 

Sen är ju möjligheten också att det kommer från något annat… men om alla krav uppfylls utom det lilla att det ska ha funnits sen tidig barndom så tycker jag att det minst lika gärna kan vara ADHD.

Hej!

Jo… jag e tjej   hehe

och jo… det stämmer väldigt väl med vad du skriver… Tack

Ska kolla efter den boken!!!

Kram Jezzz

Hur menar du med "var inte typiska ADHD barnet"? Hur var du som barn? Hur noggranna var de med anamnesen?

I bland undrar man ju vad de håller på med?!

Hej

Nä jag var en av 5 syskon, snäll, inte busig, duktig i skolan, inte bråkig varken hemma eller nån annanstans, höll mig i skinnet, artig,osv osv… jag va lite av en boss för mina andra syskon, menm inte på nåt dumt sätt..

Noggranna långa intervjuer me mamma o pappa… Eftersom jag själv inte minns min barndom (minnet sviktar och varje dag försvninner ytterligare minnen… nu minns jag knappt ens gymnasie-tiden) fick de prata på rätt rejält. Dock bor de i skåne, men det gick tydligen bra med vardera långt telefonsamtal + alla de där 100-tals frågorna man skulle fylla i…

Just nu e jag så slut i min skalle av allt surr, snurr o överaktivitet att jag för tillfället …typ… bara deppar. Pallar inte just nu…

kanske kommer en dag med liteork… nån gång…

Kram Jezzz

Hoppas det löser sig. Hela den boken har det tydliga budskapet att diagnoskraven är anpassade för hyperaktiva utagerande pojkar. Samt att många tjejer inte visar tydliga tecken förrän dom blir äldre. Dom förstör helt enkelt för sig själva genom att kämpa hårt för att dölja svårigheter och genom att helt enkelt vara duktiga.

#5 Tack för ditt svar. Förstår att du är slut. Är själv under utredning just nu och skulle bli helt tokig om jag inte fick en diagnos…. du förstår säkert vad jag menar

*kram*

Det finns kraftiga b-vitaminsprutor som ges vid minnesproblem, vilket iofs gör att man blir grymt hungrig, men brist på b-vitamin kan förvärra pms och ge minnesproblem.

Jag har skrivit en recension om boken Hanna nämnde som du kan läsa här.

Om man inte känner att  utredningen ger "rätt" svar så har man rätt till så kallad "second opinion", vet att tex Jenny Ström krävde det efter sin adhddiagnos, och numera har aspergerdiagnos också.

Tack för stöd och svar!

Det är faktiskt så att tjejer inte alltid uppvisar så stora problem under de tidiga barndomsåren!!

Fy vad taskiga dom är.

Vilket dilemma.

Jag har ett liknande dilemma, jag har ingen som kan berätta om hur jag var som litet barn….

men jag uppfyller samtliga disgnoskriterier annars…

men jag känner som du… jag orkar inte mer

#11 Har du igen diagnos? Har du blivit utredd?

Jag var oxå snäll och lugn när jag var liten men när jag började närma mig tonåren kunde jag få riktiga utbrott och skadade mig själv.

Jag har heller ingen som kan berätta hur jag var som liten. Är det risk för att man ej får diagnosen ADHD då även om man har det?

#0 Fy fasen vad jobbigt! Önskar jag kunde hjälpa dig på nåt sätt…

Min dotter har ADHD med drag åt Asperger, det märktes INGENTING när hon var liten, hon var hur lugn och "normal" som helst!

Det var beroendecentret som började fundera kring hennes drog-missbruk, som tyckte hon skulle göra en utredning…

Jag hoppas verkligen det ordnar sig på nåt sätt för dig!

Kram

Men du, Jezzz, av vad jag kan om ADHD/ADD idag och vad jag minns av hur du dom åren vi umgicks mycket så vill jag nog påstå att du påvisade uppmärksamhetsstörning och bristande impulskontroll.

DEtta är det värsta jag befarar när jag skall på min utredning. Jag var inte heller den där adhd-barnet eller aspergerbarnet när jag var liten. Det började i högstadiet och med denna bakgrund tror inte min mamma på mig alls när jag försökt att nämna det för henne.

#15 Påpeka då hur vanligt det är att tjejer inte visar något tidigare. Speciellt inte intelligenta tjejer som har det lätt för sig i skolan. Om du inte har läst flickor med ADHD rekomenderar jag dig att göra det. Där kan du få en hel del bekräftelse på att det är så det fungerar och kanske något konkret att hänvisa till.

Tack Hanna det skall jag göra. Både till att läsa boken och säga till utredaren.

Hallå! Du har antagligen ADD isåfall… Vad är dina såkallade "problem"?

Boken ''Flickor med ADHD'' är mycket bra. Sedan finns det många bra uppsatser att läsa på nätet. Uppsatser.se.

Här är en länk till ett flertal uppsatser som väcker många tankar och funderingar. http://www.uppsatser.se/om/adhd+flickor/ 

Flickor med ADHD tex syns oftast inte på samma vis som pojkar. De är inte alltid utåtagerande så de drar inte åt sig uppmärksamheten på samma vis. Ofta stänger de inne sina aggresioner och kan bli deprimerade i stället.

Man trodde att det nästan bara drabbade pojkar tidigare men så är det naturligtvis inte. Jag skulle tro att det är ganska lika mellan könen.

Det finns inte mycket forskning kring flickorna men det kommer säkert.

Ge inte upp!!

jag är nyligen utredd och har fått min diagnos, men det var tack vare att jag var ganska våghalsig och distanslös och pratig, när jag var liten… Dock hadde jag inga problem i skolan färrän i mellanstadiet, hade sen en väldigt stökig ungdom och tonårstid…

MEN precis som alla här skriver så är det vanligt att just vi tjejer inte har samma typiska beteenden som killar. Speciellt inte om du är normalbegåvad, vilket vi oftast är ju…

              kämpa på…

#3 vad hette den boken du läste?

#0 du låter som jag. jag var ett ganska snällt barn och fick min diagnos för ett år sedan ungefär. mina föräldrar kunde absolut inte fatta det, jag var ju ingen "adhd-unge", men de ser det nu och ser det som kanske var ett uttryck för "tjej-adhd" men som ingen fattade då..

#21 Jag kan svarar istället för Hanna. Den heter Flickor med ADHD.

Bok: Flickor med ADHD

#22 Du heter du ju också hanna!  

eller… Johanna såg jag nu… Men skit samma!

#23 Hihi! Jag heter Johanna, men de flesta IRL kallar mig Hanna, men då vi redan har en Hanna här, så tänkte jag att jag kan likagärna skriva Johanna, så ni inte blandar ihop oss

#24 Men jag blandar inte ihop er! Tror jag.. Hhaa

jag funderar själv på detta…GAD generaliserad ångest syndrom

Symtom

Den som har diagnosen generaliserat ångestsyndrom är mer eller mindre konstant ängslig, osäker, okoncentrerad, rastlös, pessimistisk, spänd, stresskänslig, blir lätt uttröttad och är lättretlig. Personen har ofta dålig sömn och oroar sig på ett överdrivet sätt för stort som smått. Det kan i sin tur resultera i spända muskler, huvudvärk, tandgnisslan, svettningar, darrningar, muntorrhet, hjärtklappning, mag- och tarmbesvär och täta urinträngningar.

Personer med generaliserat ångestsyndrom vet att deras omgivning många gånger tycker att de oroar sig i onödan och tar ut olyckor i förskott.

Den som har generaliserat ångestsyndrom har också en ökad risk att drabbas av ytterligare ångestsjukdom, missbruk eller depression.

Många drar sig för att söka hjälp och kan gå i flera år med sina problem. Av dem som söker är det få som söker för sin ängslighet. Det är istället spända muskler, orolig mage och dålig sömn som gör att man söker sig till en läkare för undersökning.

#26 Jag har GAD

#27…..har du ADHD också? är det vanligt ihop?nån som vet?

#28 Ja, det är vanligt ihop med neuropsykiatriska funktionshinder.

Jag väntar på utredning för Aspergers och ADHD

Ojoj, nu var det bra länge sen jag var här…

Anna: Minns inte att jag hade koncentrations o impuls-besvär när jag va yngre… minns tyvärr väldigt lite från gymnasiet o neråt  Men bra att du minns

Jag håller just nu på att få en second opinion… Har träffat en psykolog för första samtalet, och väntar på tid hos läkaren. Detta är inte på samma ställe där jag gjorde förra utredningen.

Jag har märkt att mitt adhd-beteende är btydligt mer uttalat nu när jag inte längre äter lugnande benzo.  Så det var en bra grej att sluta med det innan utredningen. Psykologen som jag träffade var bra, och jag hoppas att läkaren är lika bra. Så man kan få ordning på detta nångång… De har skickat efter papprena på förra utredningen, så det rör iallafall på sig.

Mina problem är:

• Hålla tråden i samtal
• Göra flera saker samtidigt, som tex promenera o prata
• Vara uppmärksam ppå flera saker samtidigt
• Minnas vad som nyss sas…även av mig själ
• Rastlöshet
• Förlägger saker
• Märka saker som händer om jag gör nåt annat samtidigt, tex höra vad min sambo säger om jag sitter med datorn
• Svårt att se "abstrakta" saker, måste se det framför mig
• Känsla av förvirring
• Utmattad av all koncentration det krävs att fungera
• Inget lokalsinne
• Snabbt uttråkad
• Kan inte slappna av i sociala sammanhang, stannar därför ofta hemma
• Sömnsvårigheter/svårt att slappna av

Positiva saker:

• Lätt att lära
• Empatisk
• Kan gräva ner mig i tex en bok, sålänge inget stör
• Behov av att skriva (roligt) av mig
• Väldigt rikt känsloliv (kan va negativt oxå visserligen)

..ja, det finns väl mer positiva saker, men jag får inte fram mer nu…

kram

#30 Under positiva saker: Menar du empatisk eller sympatisk? Har du lätt att sätta dig in hur folk känner.

Varför jag frågar är för att många av dessa punkter känner jag igen mig i och jag har AS med drag av ADD och drag av Borderline. Du har inga problem att förstå det sociala språket? Läsa mellan raderna, förstå kroppsspråk - använder du själv kroppsspråk?

Hej

Jag har oerhört lätt att sätta mig in i määnniskors känslor. Med lite för lätt menar jag att bjag verkligen kan känna det jobbiga, ångestfulla som de upplever. Jag sätter mig oerhört lätt in i folks situationer.

När det gäller det sociala språket har jag inga svårigeheter att förstå det. Läser mkt mellan raderna i hur folk beter sig, berättar, för sig osv. Jag använder ofta stort kroppsspråk. (mminns föresten de gånger jag redovisat olika saker muntligt. Jag gestikulerar o visar faktiskt väldigt mkt. Fast även i vanliga samtal med tex mmin sambo)

Jag har blivit fri från min borderlinepersonlighet som jag haft i många år, pga att jag inte uppfyller kriterierna längre, men jag har dock en personlighetsstörning UNS.

Kram